Tankens ambivalens (Första brevet)

Vän och Broder! Inför din långa talan, dina styckade meningar och stormridna formuleringar fyllda av redan burna tankar, kan jag ännu inte skönja någon kontur och av läsningen har jag ett ...

Av: Göran af Gröning | 02 juli, 2014
Utopiska geografier

Dante i exil

Ekvivalens, acceptabilitet, förtrogenhet

La Divina Commedia, Den gudomliga komedin, äger i konstnärlig tyngd och konsekvens betydelse vida över dess litterära värde. Dante Alighieris uppenbarelser och mentala vandringar gestaltade i detta veritabla praktverk har ...

Av: Benny Holmberg | 01 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Monoteisterna. En utställning om interkulturell dialog i gamla skrifter

Wien vore inte Wien om det inte fanns en motvikt till främlingsfientligheten. För samtidigt som valplakaten handlar om att inte låta muslimerna och det främmande blodet få övertaget, visas en ...

Av: Lilian O. Montmar | 30 oktober, 2010
Kulturreportage

Sorteras eleverna efter föräldrarnas bildningsnivå?

Går vi mot ett lågutbildat manligt proletariat undrar svenska professorer i en DN - artikel 2008-09-21. Som deltagare i en forskningsgrupp på Södertörns Högskola reflekterar Lilian O. Montmar över varför ...

Av: Lilian O. Montmar | 28 oktober, 2008
Essäer om samhället

Everybody needs somebody to love



Vladimir Oravsky porträtterad av Kennet StrannerklintI ett ringprogram på radio hörde jag en kvinna. Hon talade så klokt och tilltalande att jag var tvungen att skaffa hennes telefonnummer och ringa upp henne.

Vi talade ungefär en timme tillsammans då hon plötsligt frågade

”Har du möjligen liftat genom Sverige år 1969?”

Jag tyckte att det var en konstig fråga eftersom den kom långt utanför det geografiska, tidsmässiga och ämnesmässiga sammanhanget.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men jag bejakade den genom att berätta:

”Jag hade varit gäst hos Svea bara några få månader när jag bestämde mig för att grundligt bekanta mig med henne genom att medelst tummen förflytta mig över hennes slanka kropp från syd till norr.

Från Lund tog jag mig östkustvägen till Abisko och sedan liftade jag genom Östersund och Kristinehamn tillbaka till Lund via Göteborg. På det viset bekantades jag med både inlandet och båda kusterna. Det var min jungfruresa och på den följde flera.

Jag tror att jag besökte varje större stad i Sverige redan under mina första två år här. Jag ville känna mitt nya land, jag ville bli ett med det.”

Då frågade hon:

”Liftade du då möjligen med en tjej som hette Julia?”

Även detta bekräftade jag.

Då följde den oväntade och positiva överraskningen: Den kloka damen berättade att hon har levt efter en av mina utsagor de senaste 30 åren.

”Hur så?” frågade jag?

Hon svarade:

”Jag var på en kurs för fältbiologer med Julia år 1969, strax efter att du liftat med henne. Hon var helt fylld med klokheter inhämtade från dig och spred dem omkring sig som en lärjunge som var på en viktig mission.

Ett av dina rättesnören som hon predikade och som drabbade mig speciellt var, att du menade att det låg något destruktivt och antifamiljärt hos de sammanboende människor som gjorde sig speciellt vackra när de lämnade den gemensamma vrån, som om de ville säga att honom/henne har jag snärjt redan, han/hon är inte längre värd några extra ansträngningar, för honom/henne kan jag, eller till och med bör jag, sedermera vara illaluktande, svettig, otrevlig, slarvig et cetera, när det gäller mitt utseende, språkvård och allmänt beteende. Det självklara borde, om man nu är i behov av att kvalitativt skilja på hur man bemöter sina möten med medmänniskor, det motsatta: Det är den som man har valt att dela sin vardag med, som man borde vårda mest med sin egen vård. Det är hans/hennes vardag, bör man sträva efter, att förgylla, lärde du ut till Julia, som lärde ut det till mig”, sade den kloka damen.

”Och hjälpte det?”, frågade jag?

”Jag vet inte”, svarade hon. ”Jag gifte mig och skilde lika många gånger.”

”En, två eller kanske flera gånger?” undrade jag.

”Tre gånger. Jag vet inte om det var på grund av dig eller tack vare dig, jag vet inte om dina tips hjälpte eller stjälpte, men jag skulle inte vilja vara utan din vägledning.”

“Sweetheart to miss, sugar to kiss, I need you, you and you, in the morning, when my souls on fire, sometimes I feel a little sad inside, when my baby mistreats me, I never, never, never have a place to hide.
You know people when you do find somebody, hold that woman, hold that man,
love him, please him, squeeze her, please her, hold her squeeze and please that person, give 'em all your love, signify your feelings with every gentle caress, because it's so important to have that special somebody, to hold, kiss, miss, squeeze and please”, predikar Solomon Burke och Bert Berns, och Jerry Wexler i deras odödliga soul-bluesevergreen “Everybody needs somebody to love”.

vladimir oravsky

Ur arkivet

view_module reorder

Fantomerna: 7 tips varför nummer 14 är så bra ...

 Petrinideckarna är som Sveriges (mycket sena) svar på Enid Blytons Femgänget och Hemliga sjuan. Massor av mysrys och massor av spänning! 2012 blev Petrini nummer fjorton framröstad till Sveriges bästa ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 27 september, 2013

Ett krig som aldrig tar slut i den selektiva likgiltigheten

Ett krig som aldrig tar slut i den selektiva likgiltigheten Klockan är halv elva i Stockholm, och säkert på många andra ställen också, men här i Stockholm är det den varma ...

Av: Ida Thunström | Essäer om politiken | 05 september, 2009

Shiiter och sunniter – svurna fiender?

 Det heliga namnet av Allah. Kollage: Guido Zeccola Shiiter och sunniter – svurna fiender? Tidningen Kulturens Mohamed Omar om de teologiska och historiska skillnaderna mellan sunniter och shiiter i den muslimiska ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2007

Min "lost" generation: en generation i det tysta

Döden är tystnad. Människor säger att döden är våldsam men jag ser döden som något som följs av tystnad. Kanske det kommer från uttrycket "att bli tystad". Och vissa dödsfall ...

Av: Sachiko Hayashi | Essäer om religionen | 10 juni, 2010

I världsmedborgarskapets döda vinkel

Alla instanser som på ett eller annat sätt förvaltar ett pedagogiskt uppdrag måste bidra till att fostra världsmedborgaren, menar Martha Nussbaum. Att vara världsmedborgare innebär kort sagt att ha en ...

Av: Andreas Åberg | Övriga porträtt | 12 december, 2013

Sarojini Naidu – poet och hjältinna i den indiska frihetskampen

”Söker du skydd eller stöd, kom till oss! Jag ger, till hela världen, friheten i detta Indien, som aldrig dog i det förflutna, skall vara oförstört i framtiden och kommer ...

Av: Annakarin Svedberg | Litteraturens porträtt | 27 augusti, 2014

Chaplin och hans skugga

Det händer inte ofta att en bok håller mig fången timmar i sträck tills jag läst ut den. Men Charles Chaplins My Autobiography gjorde det när den just hade kommit ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 26 augusti, 2014

Svenska PEN kräver ett slut på den tysta diplomatin

Fredagen den 23 september var det på dagen tio år sedan Dawit Isaak och en rad andra eritreanska journalister fängslades i ett tillslag mot den oberoende journalistiken i landet. Tio ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 29 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.