Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | 22 april, 2016
Filmens porträtt

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | 30 januari, 2013
Konstens porträtt

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Everybody needs somebody to love



Vladimir Oravsky porträtterad av Kennet StrannerklintI ett ringprogram på radio hörde jag en kvinna. Hon talade så klokt och tilltalande att jag var tvungen att skaffa hennes telefonnummer och ringa upp henne.

Vi talade ungefär en timme tillsammans då hon plötsligt frågade

”Har du möjligen liftat genom Sverige år 1969?”

Jag tyckte att det var en konstig fråga eftersom den kom långt utanför det geografiska, tidsmässiga och ämnesmässiga sammanhanget.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men jag bejakade den genom att berätta:

”Jag hade varit gäst hos Svea bara några få månader när jag bestämde mig för att grundligt bekanta mig med henne genom att medelst tummen förflytta mig över hennes slanka kropp från syd till norr.

Från Lund tog jag mig östkustvägen till Abisko och sedan liftade jag genom Östersund och Kristinehamn tillbaka till Lund via Göteborg. På det viset bekantades jag med både inlandet och båda kusterna. Det var min jungfruresa och på den följde flera.

Jag tror att jag besökte varje större stad i Sverige redan under mina första två år här. Jag ville känna mitt nya land, jag ville bli ett med det.”

Då frågade hon:

”Liftade du då möjligen med en tjej som hette Julia?”

Även detta bekräftade jag.

Då följde den oväntade och positiva överraskningen: Den kloka damen berättade att hon har levt efter en av mina utsagor de senaste 30 åren.

”Hur så?” frågade jag?

Hon svarade:

”Jag var på en kurs för fältbiologer med Julia år 1969, strax efter att du liftat med henne. Hon var helt fylld med klokheter inhämtade från dig och spred dem omkring sig som en lärjunge som var på en viktig mission.

Ett av dina rättesnören som hon predikade och som drabbade mig speciellt var, att du menade att det låg något destruktivt och antifamiljärt hos de sammanboende människor som gjorde sig speciellt vackra när de lämnade den gemensamma vrån, som om de ville säga att honom/henne har jag snärjt redan, han/hon är inte längre värd några extra ansträngningar, för honom/henne kan jag, eller till och med bör jag, sedermera vara illaluktande, svettig, otrevlig, slarvig et cetera, när det gäller mitt utseende, språkvård och allmänt beteende. Det självklara borde, om man nu är i behov av att kvalitativt skilja på hur man bemöter sina möten med medmänniskor, det motsatta: Det är den som man har valt att dela sin vardag med, som man borde vårda mest med sin egen vård. Det är hans/hennes vardag, bör man sträva efter, att förgylla, lärde du ut till Julia, som lärde ut det till mig”, sade den kloka damen.

”Och hjälpte det?”, frågade jag?

”Jag vet inte”, svarade hon. ”Jag gifte mig och skilde lika många gånger.”

”En, två eller kanske flera gånger?” undrade jag.

”Tre gånger. Jag vet inte om det var på grund av dig eller tack vare dig, jag vet inte om dina tips hjälpte eller stjälpte, men jag skulle inte vilja vara utan din vägledning.”

“Sweetheart to miss, sugar to kiss, I need you, you and you, in the morning, when my souls on fire, sometimes I feel a little sad inside, when my baby mistreats me, I never, never, never have a place to hide.
You know people when you do find somebody, hold that woman, hold that man,
love him, please him, squeeze her, please her, hold her squeeze and please that person, give 'em all your love, signify your feelings with every gentle caress, because it's so important to have that special somebody, to hold, kiss, miss, squeeze and please”, predikar Solomon Burke och Bert Berns, och Jerry Wexler i deras odödliga soul-bluesevergreen “Everybody needs somebody to love”.

vladimir oravsky

Ur arkivet

view_module reorder

Ekelunds frihet

Den offentliga bilden av Vilhelm Ekelund (1880-1949) är minst sagt schizofren: å ena sidan betraktas han som en svärmisk naturlyriker och å andra sidan som en vresig enstöring som decennium ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2010

Vad är ett Riksmuseum mot Yttrandefrihet?

Den svenska frimärksutgivningen 2016 är fylld med diverse försumbarheter. Det enda jubileumsfrimärket är tillägnat 100-årsminnet av Naturhistoriska riksmuséet, men det allt överskuggande jubiléet som borde ha firats med frimärken är ...

Av: Bertil Falk | Gästkrönikör | 04 juli, 2017

Kulturradikalen Anna Charlotte Leffler

1873 uppfördes på Dramaten i Stockholm pjäsen ”Skådespelerskan”, som väckte ett stort gensvar hos publiken. Den var skriven av en ung debutant som ville vara anonym. Det utmanande med den ...

Av: Eva-Karin Josefson | Litteraturens porträtt | 10 maj, 2014

Från Friskatorpet: Det röda

Aspens scharlakansröda ögons hysteriska blinkande tvingar sig in i det perifera seendet (en tribut, ingen stöld), och om man inte särskiljer silas och riktas älgtjurens brunstvrål genom aspens krona; färgen ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 30 september, 2010

Att finna skönheten i vardagens oljud

Johanna Rosenqvist skapar musik som trotsar till och med industrimusikens numer rätt förutsägbara mallar. Med avstamp i en futuristisk anda konstruerar hon bombastiska verk som baseras på inspelningar av vardagsljud ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 07 januari, 2011

Phang Dang Di skildrar världen i symboler och med en pojkes ögon

I likhet med det som hände i Japan från 1600-talet till andra hälften av 1800-talet, stängde Vietman, efter sina vinster i kriget mot USA och Kina, dörrarna mot omvärlden. För ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 12 december, 2010

Den nya kosmologin

Under rubriken ”En bättre världsbild” presenterade jag i januari 2013 än en gång Prigogines teori om ”dissipativa strukturer” och skrev då, att ett fel med denna teori var att den ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 27 februari, 2013

Att lyssna i facit – Festtage Berlin 2012

Efter sex Festage Berlin på raken känns det lite som att en gång om året få möjligheten att lyssna i facit. Kolla upp hur det ska låta helt enkelt. Att ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 21 april, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts