Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | 27 november, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Emmakrönika XXIV. Om allt går i lås

Om det här året går helt riktigt i lås får jag äntligen inte mindre än fem böcker utgivna, 1, 2, äntligenskarabéerboken I-III, Hotellogram, därtill en bok antagen på ett av ...

Av: Stefan Hammarén | 20 augusti, 2009
Stefan Hammarén

Sceniska rum – Kyrkorummet som scen. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Liv Kristin Holmberg | 10 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011
Carl Abrahamsson

Everybody needs somebody to love



Vladimir Oravsky porträtterad av Kennet StrannerklintI ett ringprogram på radio hörde jag en kvinna. Hon talade så klokt och tilltalande att jag var tvungen att skaffa hennes telefonnummer och ringa upp henne.

Vi talade ungefär en timme tillsammans då hon plötsligt frågade

”Har du möjligen liftat genom Sverige år 1969?”

Jag tyckte att det var en konstig fråga eftersom den kom långt utanför det geografiska, tidsmässiga och ämnesmässiga sammanhanget.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men jag bejakade den genom att berätta:

”Jag hade varit gäst hos Svea bara några få månader när jag bestämde mig för att grundligt bekanta mig med henne genom att medelst tummen förflytta mig över hennes slanka kropp från syd till norr.

Från Lund tog jag mig östkustvägen till Abisko och sedan liftade jag genom Östersund och Kristinehamn tillbaka till Lund via Göteborg. På det viset bekantades jag med både inlandet och båda kusterna. Det var min jungfruresa och på den följde flera.

Jag tror att jag besökte varje större stad i Sverige redan under mina första två år här. Jag ville känna mitt nya land, jag ville bli ett med det.”

Då frågade hon:

”Liftade du då möjligen med en tjej som hette Julia?”

Även detta bekräftade jag.

Då följde den oväntade och positiva överraskningen: Den kloka damen berättade att hon har levt efter en av mina utsagor de senaste 30 åren.

”Hur så?” frågade jag?

Hon svarade:

”Jag var på en kurs för fältbiologer med Julia år 1969, strax efter att du liftat med henne. Hon var helt fylld med klokheter inhämtade från dig och spred dem omkring sig som en lärjunge som var på en viktig mission.

Ett av dina rättesnören som hon predikade och som drabbade mig speciellt var, att du menade att det låg något destruktivt och antifamiljärt hos de sammanboende människor som gjorde sig speciellt vackra när de lämnade den gemensamma vrån, som om de ville säga att honom/henne har jag snärjt redan, han/hon är inte längre värd några extra ansträngningar, för honom/henne kan jag, eller till och med bör jag, sedermera vara illaluktande, svettig, otrevlig, slarvig et cetera, när det gäller mitt utseende, språkvård och allmänt beteende. Det självklara borde, om man nu är i behov av att kvalitativt skilja på hur man bemöter sina möten med medmänniskor, det motsatta: Det är den som man har valt att dela sin vardag med, som man borde vårda mest med sin egen vård. Det är hans/hennes vardag, bör man sträva efter, att förgylla, lärde du ut till Julia, som lärde ut det till mig”, sade den kloka damen.

”Och hjälpte det?”, frågade jag?

”Jag vet inte”, svarade hon. ”Jag gifte mig och skilde lika många gånger.”

”En, två eller kanske flera gånger?” undrade jag.

”Tre gånger. Jag vet inte om det var på grund av dig eller tack vare dig, jag vet inte om dina tips hjälpte eller stjälpte, men jag skulle inte vilja vara utan din vägledning.”

“Sweetheart to miss, sugar to kiss, I need you, you and you, in the morning, when my souls on fire, sometimes I feel a little sad inside, when my baby mistreats me, I never, never, never have a place to hide.
You know people when you do find somebody, hold that woman, hold that man,
love him, please him, squeeze her, please her, hold her squeeze and please that person, give 'em all your love, signify your feelings with every gentle caress, because it's so important to have that special somebody, to hold, kiss, miss, squeeze and please”, predikar Solomon Burke och Bert Berns, och Jerry Wexler i deras odödliga soul-bluesevergreen “Everybody needs somebody to love”.

vladimir oravsky

Ur arkivet

view_module reorder

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Aforismer om makten

1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett. 3.    Den ...

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 20 september, 2010

Baserat på ett sant rykte

Platsannons Ett väl sammansvetsat kollektiv söker en sammansvuren: Osjälvständighet, självupptagenhet, oduglighet och förmågan att vända kappan efter vinden värdesätts extra. Vi skiljer inte agnarna från vetet, ej heller rövslickeri från lojalitet och civilkurage ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2013

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 07 januari, 2014

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.