Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

En julkrönika



Thomas NotiniI Grönköpings Veckoblad, denna välgörande skrattspegel för helg och söcken i den kungliga svenska demokratin, kunde man för många år sedan läsa, att de kristna kyrkorna och samfunden i Grönköping hade beslutat att i god ekumenisk anda sätta upp en gemensam anslagstavla i staden – med annonser om gudstjänsttider o.s.v.

Men vad skulle det stå som rubrik? Efter mycket diskuterande kom man överens om rubriken HERRE, TILL VEM SKOLA VI GÅ?

För den mindre bibelsprängde kan det upplysas, att detta refererar till en episod i Johannesevangeliet 6:68, där det berättas om hur en del av Jesu lärjungar överger honom, sedan han sagt saker som de uppfattat som alltför hårda och groteska. Jesus vänder sig då till de lärjungar som stannat kvar och frågar, säkert något ängsligt, om de också tänker lämna honom nu. Och Petrus, den mest framfusige och talträngde av dem, svarar med just dessa ord.

Kulturer och civilisationer har formats, blomstrat, utvecklats och så småningom gått under, genom hela historiens gång, i Västerlandet, såväl som i andra delar av världen. När kejsar Theodosius år 380 upphöjde kristendomen till statsbärande religion inom det vidsträckta romerska imperiet, så markerade detta slutet, eller snarare början till slutet, för den antika världen och kulturen. Ibland har man velat ange året 529 som året då antiken slutligen dör och den nya tiden tar vid: året då Platons akademi i Aten stängs för gott och då Benedikt av Nursia grundar sin orden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Något nytt hade tagit vid. Den kultur, som med större eller mindre rätt kommit att kallas den kristna, tog vart efter form, den kultur som kom att bilda grundvalen för våra västerländska samhällen. Det kulturarv som vi alla, medvetet eller omedvetet, med eller mot vår vilja, har formats av.

Det är år 1000 i Sverige. I Husaby källa i Västergötland blir svearnas kung Olof Skötkonung döpt av biskop Sigfrid, i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Han är den förste svenske kung som förblir kristen till sin död, och med honom anses Sveriges historia som kristen nation ta sin början. Snart upprättas stiftskyrkor, kloster och andra härdar för kristen tro och kristet liv. Klostren, som står i tät förbindelse med Europas kontinent, blir centra inte enbart för kristen gudstjänst utan också för sjukvård, omsorg om de gamla och fattiga, trädgårdsskötsel, jordbruk, skolbildning, konst och konsthantverk. Den kristna tron blir för nya generationer av människor grunden för en ny identitet, en ny människosyn, ett nytt hopp för framtiden och ett nytt flöde av kulturskapande.

Det är år 1900 i Sverige. Fattigdom och nöd i stora delar av vårt land. Sverige betraktas som ett u-land, och det görs insamlingar till våra svältande landsmän, runt om i Europa och i Amerika. Den stora strömmen från landsbygden in till städernas rotlöshet och slum tar sin början och rycker upp tusentals och åter tusentals människor från deras ankarfästen inte bara i hembygden utan också i kyrka och församling – alltså den process vi med en omtvistad term kallar sekulariseringen. Vi befinner oss i utkanten av ett Europa som håller på att åldras. Några av kontinentens gamla imperier befinner sig i upplösning, en process som snart skall sätta igång den spiral av förödande krig och våldsutbrott som plågat hela 1900-talet. I den kristna kyrkogemenskapen råder förvirring, splittring och skarpa motsättningar; en olycksbådande process som ändå börjar hejdas, när den svenske ärkebiskopen Nathan Söderblom 25 år senare sammankallar det första stora ekumeniska mötet i Stockholm.

Och idag? Historien är naturligtvis full av brytningstider och övergångar från något gammalt till något nytt. Men kanske känner vi idag, mer påträngande än tidigare, att just den kultur och civilisation, som med större eller mindre rätt kommit att kallas den kristna, börjar närma sig sin slutpunkt, åtminstone i den form vi hittills känt den. En del i detta är naturligtvis också att vi, sakta men säkert, börjat inse att det finns civilisationer och kulturer som hämtat sin näring ur andra källor än den kristna. I ett Europa där nation och konfession länge varit sammangjutna till en till synes oupplöslig enhet, nödgas vi dessutom, sakta men säkert, inse att ett samhälle mår bäst om religioner och livsåskådningar får leva sida vid sida, i öppen dialog och ömsesidig respekt. Enhetskulturen, det livsåskådningsmässigt monolitiska samhället, är en idé vi inte längre kan klamra oss fast vid.

Just nu är det emellertid julen som väller över oss i all sin öronbedövande kitschighet. Men inte den kristna Kristi födelses högtid utan den ohöljda materialismens och kommersialismens glada fest. Kristna hymner och lovsånger i outhärdligt förvrängda popversioner klingar köpförstärkande ur varuhusens högtalaranläggningar. Det borde ge oss alla, troende såväl som icke-troende, anledning att ställa oss själva Petrus fråga: ”Till vem skall vi gå?” Eller, annorlunda uttryckt: ”Är detta vad vi helst vill, eller finns det någon annan värdegrund?”

Vaclav Havel, en av vår tids ”sekulära profeter”, tolkar vår brytningstid, samtidigt som han fullt ut klargör att han inte bekänner sig till någon utopi om vad som står i mänsklig makt att göra. Ändå hävdar han ihärdigt och oförtröttligt, att det finns ett hopp för mänskligheten att bygga på, men bara om våra lagar och rättssystem, vår samhällsordning och vårt samhällsliv, har sin fasta grund i orubbliga värden såsom moral, andlighet, humanitet, ansvar och samvete. Det är en grund som kan förena troende och icke-troende; en grund som blir tydlig där respekt tillåts ersätta förakt och dialog tillåts ersätta självförhävelse och självtillräcklighet.

 

Thomas Notini

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.