Filip Jers, foto Lars Löfvendahl

En virtuos på harmonika

Det har regnat priser över Filip Jers, nu senast Jazzkatten, där han fick pris som årets musiker och för inte så länge sedan pris för Årets album i folkmusik vid ...

Av: Bo Bjelvehammar | 30 oktober, 2016
Musikens porträtt

Antonio Gramsci och idén om hegemoni

Få marxistiska tänkare är så kända som Antonio Gramsci. Få komplicerade teoretiska resonemang som hans idé om hegemonin är så flitigt använda i olika sammanhang. Den som gör sig besväret ...

Av: Anton Stigermark | 20 februari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Larry David – ett komiskt geni

Larry David. Foto: clapcowardsAtt skriva recensioner är något jag alltid har dragit mig för. Det är inte utan att det känns något förmätet att jag som utomstående betraktare ska ...

Av: Ted Logardt | 09 oktober, 2008
Scenkonstens porträtt

Benjamin 16

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 03 december, 2011
Kulturen strippar

Om äktenskap uppgjorda i himlen



Narcissus, Pseudo-NarcissusKerstin kommer in till mig och frestar:

”Om vi skall vara tillsammans, så är det nu.”

Martin Luther berättar i sina bordssamtal att han brukade röra vid särskilda delar av sin hustru Katharina von Boras kropp när djävulen sökte förleda honom: ”Djävulen förlorade sina största strider i själva sängen, intill Käthe.”

Att kunna vara ihop med Kerstin är lika spännande i dag som det var igår och i förrgår och i förrgårsgår och ytterligare trehundrasextiofem gånger tjugo förrgår.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kerstin och jag gifte oss i schweiziska Bern. Det var med 100-procentig säkerhet det roligaste bröllopet hittills med Kerstin, mig och våra barn i huvudrollen. Den bernske borgmästaren som var vår vigseloförrättare ville inte att våra barn skulle vara närvarande vid vårt bröllop, både på grund av att han ansåg att det var opassande att vi hade barn innan vi hann lova varandra evig trohet och så på grund av att bröllopet utspelade sig i en mycket fin sal med förgylld stuckatur och därtill passande möblemang i fransk nyantik i det vackra rådhuset, och sådan miljö ansåg han inte borde vanhelgas av barn.

Vi gick emot hans uppmaning och hade vår Katharina och Aleksandra med oss, eftersom annat var otänkbart. Men inte bara våra barn var med utan även de barnrika Karol och Heidi Kovačovskýs. Heidi, Karol och Manuel Wälti var våra bröllopsvittnen.

Det krälade av krälande småttingar på vårt bröllop, så som på den livsfyllda, sensuella tavlan ”Backanalier” av den franska klassicismens största målarnamn Nicolas Poussin. Vår knappt 11 månader gamla Aleksandra kröp till och med på det bord där vi skrev under dokumentet om att älska varandra i nöd och lust. Vigseloförrättaren var rasande och slungade helvetiska önskningar över vårt äktenskap på svårsmältbar Schwizerdütsch.

Och det blev inte bättre när det visade sig att Kerstin inte ville acceptera att bära mitt efternamn, något som antagligen var något ohört i dåtida Bern.

Men allt ordnade sig till slut och jag fick inte bara kyssa mina drömmars tjej utan även borgmästaren. Honom på munnen, Kerstin på kinderna eftersom hon redan då tyckte att munkyss är så pass intimt att den inte bör missbrukas i ett äktenskap. Slutligen fick vi alltså från Schweizerische Eidgenossenschaft Kanton Bern det aktstycke – „EHESCHEIN. Auszug aus dem Eheregister des Zivilstandskreises Bern. Band 1987, Seite und Nr. 438” - som bekräftade att Kerstin och jag hade äktat varandra. Dagen, den 14 juli, var vald med omsorg. Nej, det var inte på grund av att kronprinsessa Viktoria föddes på samma datum, inte heller har det med Ingmar Bergmans, Woody Guthries, Gustav Klimts eller Isaac Bashevis Singers födelsedagar att göra, men den franska revolutionen inleddes på samma datum och vårt äktenskapsmotto var frihet, jämlikhet, broderskap, en i kärlek dränkt förkortning av den franska revolutionens slagord Liberté, égalité, fraternité, ou la mort!

Människor är i vissa situationer inte utbytbara. Det spelar ingen större roll hur mycket man än försöker att slita sig från vissa människors dragningskraft. Den metafysiska förklaringen till detta kan vara att vissa människor är givna för varandra, att deras ”äktenskap” var ”uppgjort i himlen”, redan i tidernas begynnelse.

Att man har ögon bara för varandra kan också betyda att alla andra människors lyskraft försvinner i den utvaldes närhet. Astronomin är full av exempel på himlakroppar som länge blev oupptäckta trots att de befann sig inom teleskopens räckhåll.

Ingmar Bergman hade många kvinnor. Offentligt sällskapade han med Else Fisher, Ellen Lundström, Gun Grut, senare Hagberg, Harriet Andersson, Bibi Andersson, Käbi Laretei, Liv Ullmann. Från år 1971 fram till hennes död 1995 var det Ingrid von Rosen som var hans följeslagerska. Men med henne fick han ett barn redan år 1959, alltså innan förhållandet med Käbi Laretei och Liv Ullmann. Rockstjärnan, skådespelaren och omslagspojken, ”alla kvinnors dröm”, Jon Bon Jovi är gift med Dorothea Hurley sedan 1989 och de har fyra barn tillsammans. Mel Gibson har erövrat 2 Oscar, förekommer på otaliga listor över världens sexigaste män, med sina 25 miljoner dollar för sin medverkan i filmen ”The Patriot” var han världens bäst betalde skådespelare och han var gift med Robyn Moore, kvinnan som han har sju barn tillsammans sedan 1980. Superstar John Travolta är en filmlegend som lever med sin Kelly Preston sedan 1989. Romansen var visserligen avbruten år 1976 när han och den 18 år äldre Diana Hyland blev förälskade i varandra men efter att hon dog i cancer i hans armar ett år senare, återförenades John med sin Kelly. Skådespelerskan Pat Paterson var gift med den demoniske äkta mannen från George Dewey Cukors version av äktenskapsrysaren ”Gaslight” Charles Boyer, och hon kolade vippen på pin kiv bara fyra dagar innan hans emotsedda födelsedag. Men eftersom Charles Boyer inte bara ville fira i sin hustrus sällskap utan även älskade henne innerligt, tog han sitt liv bara två dagar senare. John Lennon kunde ha flera älskarinnor än en avelstjur men han fastnade för evigt för Yoko Ono. När hans äktenskap med henne tillfälligt tog slut, blev även Lennons musikaliska bana inaktiv. Styrelseordförande och ägare till Proventus, humanisten Robert Weils far var gift fyra gånger med fyra olika kvinnor. Med den första fick han sonen Robert. Roberts morsa dog cirka 80 år gammal och när hans far fick vetskap om det, fick han en oförsonlig hjärtinfarkt. Innan han förenades med sitt livs största kärlek och modern till sina barn i efterlivets långa liv, hann han gräma sig över att hon och han inte åkte dit tillsammans.

August Strindberg blev aldrig helt återställd efter skilsmässan från sin första hustru Siri von Essen. När hon sedan dog, 21 år senare, klädde han sig i svart sörjerock och tre veckor senare flyttade han efter henne, lämnandes sitt inferno bara 63 år ung. De är inte begravda i samma grav.

Kvinnor är och var som galna i Boyer och Danton och Lennon och Strindberg och Weil och Bon Jovi och Gibson och Travolta, och Charles liksom Georges och Régis, August och John och John och Jon och Mel kunde äkta eller sällskapa intelligenta och rika, blondiner som brunetter, långa som korta, smala som mulliga, enkla som sofistikerade. Men de ville bara ha en enda, den som var och en av dem fann att han kände mest för, av någon outgrundlig anledning. George Moore som kommenterade sina memoarer “Hail and Farewell” med: “One half of Dublin is afraid it will be in the book, and the other is afraid that it won't”, sa även “A man travels the world over in search of what he needs and returns home to find it”.

Måhända är det så att den man som genuint älskar sina barn aldrig kan lösgöra sig från deras mors omfamning.

Efter åtta veckors bröllopsresa var vi hemma i Sverige igen och vi fick bekräftelse på vårt äktenskap nu från svenska myndigheter som blev underrättade om det genom sina schweiziska kolleger. Mina drömmars tjej blev fly förbannad, möjligen på grund av att hon ville hålla vårt äktenskap hemligt inför sina släktingar. Liksom den dag man föds är den första dagen som närmar oss döden, var min tjejs misstänksamhet att det var jag som anmälde vårt äktenskap till svenska myndigheter det första hålet i den dyra aromatiska ost som vårt schweiziska äktenskap liknade mest.

En händelse står som en omutlig dörrvakt till mitt heltäckande välbefinnande: en skilsmässa. Jag försökte förleda denna påtvungna följeslagare genom flitigt umgänge med andra kvinnor och när det inte hjälpte utsatte jag mig för ännu större exponering för denna föga verksamma medicin. Jag var som en alkoholist som aldrig njuter av den drink som hön håller på att inta, eftersom hön i varje nu, redan tänker på nästa glas och nästa skänkrum.

“I don't remember names / But I remember faces”, sjunger Tallulah i filmen “Bugsy Malone”. Jag har dessutom ansiktsagnosi, dock enbart knuten till kvinnor. Det kan vara förklaringen till att jag glömde varje kvinna redan under tiden som jag var i hennes famn. Möjligen, möjligen, skulle den nästa åtminstone avlägset påminna om den som jag miste. Hennes smittsamma skratt, hennes ögon och blickar, hennes axlar, hennes röst, hennes doft som bara mina föräldrar och mina barn och barnbarn är omgivna med och som fyller mig med behagens rus, hennes höfter, hennes sätt att gå, hennes långa hals och det sexigt uppsatta håret som framhäver den, hennes ben och fötter och hennes läkande händer och fingrar.

Den som inte kan älska och sådana finns det, kan aldrig förstå vad hön är berövad, oavsett hur många examina och titlar i psykologi hön har. Varje människa är salig, om hon nu är det, på sitt eget, bara sällan självvalt, vis.

Att kunna älska är troligen en av de största lyckor en människa kan var med om, även i det fallet när det är förenat med en utdragen, frätande och allestädesnärvarande smärta.

Bland ”mina” uttolkare finns även sådana som ser samband mellan mitt äktenskap och faktumet att jag skrivit ett filmmanus, en teaterpjäs och två böcker om Marie Antoinette och den tid hon verkade i och led under. Till dem säger jag: Så rätt ni har.

 

Vladimir Oravsky

 

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 18

 

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 17 december, 2011

Tidens heliga fullbordan

Oavsett i vilken grad vi är medvetna om det så är vår egen person i sin djupaste identitet formad av det mysterium som utgör "det historiska". Historien låter sig inte ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 15 mars, 2010

En långpromenad längs med Broadway Del 2

Välkommen att följa med på en lite personligt hållen vandring genom New York, som vi påbörjar på Broadway på Upper West Side, en av Manhattans mest välmående stadsdelar. Här bor ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 20 januari, 2012

Gunnar Lundin. Nya dikter

På 70- och 80-tal gav jag ut en roman och fem diktsamlingar på Norstedts. Sedan dess sju essäsamlingar på Symposion, ellerströms och senast (2004-09) på h:ströms. Central är I rörelsetrilogin på det ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 11 mars, 2013

Bland ikoner och Prodigy People

Linda Bönström har besökt årets Storsjöyran       Miss Li  Miss Li ger allt trots att det mesta går emot henne. Speltiden är en halvtimme efter att festivalområdet öppnat, det har hällregnat i timmar ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 08 augusti, 2014

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser

Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 12 juni, 2017

Veckan från... ja, ni vet vem

Sila mygg och svälja kameler, lyder talesättet. Vi har de senaste dagarna upplevt ett mediedrev mot Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt. Det är inte helt omöjligt at han kommer att tvingas ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 15 oktober, 2011

Termodynamik och skapande

Into the cool av Eric D Schneider och Dorion Sagan (Chicago & London 2005, pocket, som används här, 2006) är enastående i åtminstone ett avseende. Den inleds med ett förord ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 13 mars, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.