Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Über allen Gipfeln

Kopparstick av Evert A Duyckinick. Über allen Gipfeln Über allen Gipfeln ist Ruh, in allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch; die Vögelein schweigen im Walde. Warte nur, balde ruhest du auch. – Johann Wolfgang von Goethe

Av: Karl-Gösta Engquist | 13 november, 2007
Utopiska geografier

På jakt efter Don Quijote

Alcalá de Henares - en behaglig och vacker stad belägen tre mil öster om Madrid - är känd för åtminstone tre saker: storkarna, universitetet och Cervantes. Ett hundratal storkpar lever ...

Av: Johan Werkmäster | 18 oktober, 2010
Kulturreportage

C'est la vie!



Vladimir Oravsky i ett tidigare livVår granne, vi kan kalla henne Ewa, huvudsakligen för att hon hette så, levde fram till sin 12-årsålder hos en familj som slog och skändade henne från morgon till kväll och till och med en bit in på natten, men plötsligt fick hon lämna sin fosterfamilj eftersom det visade sig att hon blev förväxlad på barnbördshuset och att hon egentligen inte var hon…

Ewa hävdade att hon hela sitt fortsatta liv mådde hur dåligt som helst av denna påtvungna separation, i stället för att vara glad och tacksam att hon rycktes från ”sin” fosterfamiljs helvetiska omfamning. Ewa utbildades och utvecklades till en patologisk kontrollör, hon checkade allt, hon blev revisorernas revisor och kontrollanternas kontrollant, och detta kostade henne nästan hennes förstånd. Plötsligt, under en av sina forskningsanfall mot olika myndigheter, på jakt efter sin riktiga identitet, uppdagade hon att hon föddes som en av enäggstvillingar och att en av tvillingarna dog strax efter födelsen och att det var under det sorgkantade uppstådda kaoset som den förväxling som jag nämnde tidigare, inträffat. So what, tycker du kanske?

Ja, ser du, så enkelt är det inte, eftersom den tvilling som alla trodde var Ewa, var egentligen just den som dog, så det således var den dödas tvillingsyster som var …

Följer du med?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag vet att det är svårt men försök ändå.

Vid tiden för detta traumatiska sanningsavslöjande var Ewa 52 år gammal och fullkomligt mogen för vilken psykiatrisk bearbetning som helst. Samtliga professorsauktoriteter på dårar och även samtliga tunga psykofarmaka darrade vid bara åsynen av Ewa. Både galenskapspiller som galenskapsexperter förlorade självrespekt när de fann sig besegrade i kampen mot Ewas galna deformitet.

Tjugo år senare, när Ewa var 72 år gammal, kom den psykiatriska vetenskapen så pass långt i sin utveckling att den påstod att konst kan bota. Det arrangerades en konstutställning på det sjukhus som Ewa just då lades in på och under den korta tiden som hon bevistade det, försvann all hennes ångest och tvångstankar och neuroser och man skulle kunna säga att hon blev helt botad från allt det där, om det inte slumpade sig så att hon där, på plats och ställe, dog lika plötsligt som oväntat.

Ewa hittades liggande på golvet i en röd pöl, med en Andy Warhol-tavla föreställande ett antal fullständigt likadana burkar med tomatsoppa över sig. Den vårdare som hittade henne liggandes på golvet med både ögonen och munnen vidöppna, trodde att ett mirakel skett: att det var Warhols tomatsoppa som hälldes över Ewa och som Ewa låg i.

Men så var det inte, utan Ewa slog huvudet i golvet och det var skallen som blödde och låtsades att vara Warhols tomatsoppa.

Här skulle denna livssoppa kunnat sluta om det inte var så att det finns lagar som nästan i samtliga tillfällen tvingar de döda att lämna dödsplatsen, med eller utan hjälp, och låta sig begravas eller kremeras eller frystorkas, beroende på vad som känns bäst.

Ewas livslösa kropp kördes således till sjukhusets bårhus och där fick hon dagen efter, sällskap av en kvinna med samma efternamn, och i ungefär samma ålder och definitivt samma obotbara hälsotillstånd. Förnamnet hade de också nästan identiskt, även om den nya, stavade det med enkelt ”v”.

När begravningsbyrån kom för att hämta den färskaste av de två döda, hämtade de Ewa i stället, stoppade henne i en kista och brände henne trots att detta var det enda begravningssättet som Ewa ville undvika att förpassas från jorden på, eftersom hon trodde på livet efter detta och ett sådant kan knappast uppstå enligt henne, när man är förvandlad till en påse damm.

Misstaget uppdagades när Ewa skulle gravsättas och begravningsentreprenören som var bekant med henne, inte kunde känna igen hennes foto, eftersom den här kvinnan, var den andra.

Saken anmäldes enligt någon lex, jag minns inte vilken, men Lex Luthor var det definitivt inte. Han som förorsakade förväxlingen fick en varning från sjukhusets ledning och en skrivelse. Av denna framgick att han inte fick äntra himlen så länge han levde.

Jag säger eder. Sånt kan hända bara här på jorden.

 

Vladimir Oravsky

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 16 december, 2013

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Frost

Märkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 mars, 2014

Gustav Holm, tredje från vänster  i Qaqortoq, Greenland, år 1894

Min farfar var aldrig på Svalbard

När jag ser den svenska sångerskan Tove Styrke som går omkring i de övergivna skolsalarna, de ödsliga korridorerna och den tömda simbassängen i musikvideon till låten Borderline så kommer jag ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 19 juni, 2016

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 Maj, 2017

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.