Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | 25 april, 2016
Musikens porträtt

Det var en slump

Vi hade handlat båda två men i olika affärer. Mina kassar var fyllda med mat och hans med vin och en flaska vodka. Vi hade inte sett varandra på fjorton ...

Av: Björn Augustson | 12 januari, 2012
Gästkrönikör

Veckan från hyllan, Vecka 34-2012

Det rasar just nu en initierad debatt om Raoul Wallenberg. Var han verkligen en sådan hjälte, romantiseras han inte helt oförtjänt? Var det i själva verket inte så att det ...

Av: Gregor Flakierski | 18 augusti, 2012
Veckans titt i hyllan

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | 21 februari, 2008
Essäer om film

Kalle på Spången



Merima Dizdarevic foto Sanela SelimovićFör några dagar sedan under en promenad i byn vid havet på ön Korčula, cruisade en bil med svenska registreringsplåtar och nedvevade rutor förbi oss långsamt. Jag sa instinktivt ”hejsan turister!”, en replik S sa till ett gäng svenska turister på Kroatiens kust för några år sedan. Denna versrad har alltsedan ingått i vår vänkrets vokabulär och används rätt så flitigt. Denna gång var reaktionen från de två vältränade pojkarna i bilen lite annorlunda. De tittade på oss snabbt, men sa absolut ingenting och körde förbi. Följande dagar såg vi dem på stranden, där en läste en bok, medan den andra mest sprallade runt i vattnet. Jag såg deras bil parkerad utanför ett hus jag knackat på första dagen när jag letade efter ett rum. Vi såg en av dem hoppa hopprep utanför huset, hopprep á la Rocky. Vi försökte att inte säga ett ord svenska runt dem så att det inte skulle komma till för mycket prat om väder, gästfrihet och rakija, men jag undrade ibland varför de aldrig ens försökte följa upp ”hejsan turister”. De kanske också ville vara ifred på semestern, vem visste.

Medan jag nu väntar på att mina två nyanlända kompisar ska vakna, sitter jag och skriver detta på ett kafé på strandpromenaden under gamla staden i staden Korčula, på ön Korčula. Nu kanske man undrar vad jag gör inne i staden Korčula, när de flesta av mina vänner har varit inkvarterade i ett hus vid havet några kilometer längre utmed ön, men jag säger bara: Kalle på spången!

Jag sitter och skriver detta på svenska, men jag sitter också och tittar över axeln hela tiden. Det handlar inte om den gamla goda nojjan för svenska turister, jag är rädd att herr Bildt i egen, hög person kanske glider förbi mig här på väg till stranden eller, gud förbjude, sätter sig på samma kafé. Jag har haft denna nojja sen jag, för några år sedan, hörde att herr Bildt äger mark och hus på denna ö, men denna gång är allting lite för nära hem.

Jag har länge sagt att han har förstört mitt liv, men det har alltid menats med en nypa salt. Han har nog, rättare sagt, förstört partier av mitt liv. Kalle på Spången. Jag verkar dock ha lärt mig att räta upp mig efter varje attack han har riktat mot mig och min sort under åren. Jag pratar naturligtvis om Carl Bildt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kalle har, under sitt liv, haft många tillfällen på positioner där han kunnat göra mycket gott för många, men har av någon anledning varit väldigt konsekvent i att göra raka motsatsen. Jag ska gå på känsla här, utan att googla fram datum och för mycket fakta, jag ska bara säga det jag ibland, oftast väldigt politiskt inkorrekt, sagt och hört om Kalle. En gång sa nån till exempel att han inte kunde hjälpa det bosniska folket eftersom händelserna där sammanföll med att han var nykär. Man hoppas ju lite på den där ”kärlek föder kärlek”, men som vi vet så säger vi ibland ”kärlek” när vi menar någonting helt annat. Kalle med Bången.

Det förutnämnda gäng av vänner badar nog redan, men jag måste leta reda på en buss till deras by innan jag kan ansluta mig till dem. Jag hade hittat ett rum för några dagar nära dem, men var tvungen att flytta igår då några turister som bokat i förväg skulle anlända. Då kom vi på att jag skulle kunna dela säng med C, men att det var bäst att kolla med våra husvärdar. Jag och E gick för att prata med dem. Det gick mycket värre än vi trodde. De vågade inte för nåt i världen bryta mot reglerna. Huset var registrerat för att kunna ta in så många gäster som redan fanns i huset. En till skulle bryta mot reglerna. EU, tänkte jag. Någonting som jag tänkt på de senaste dagarna i Kroatien varje gång det tog mer än två minuter för en kypare att komma med mitt kaffe, varje gång han inte tog med ett glas vatten till mitt kaffe per automatik. Varje gång jag hörde att ingen vågar ta med sig någonting över gränsen från Bosnien. Varje gång någon använde sin svenska eller polska telefon för att ringa eller sms-a och sa att det var billigare nu. Varje gång tänkte jag: fan va snabbt det gick att EU-a till sig. Sådana är reglerna, sa våra husvärdar. Vi vågar inte inte följa dem. Det är mycket hård kontroll i området. EU, frågade jag? Jo, sa de, EU, men egentligen är det på grund av Carl Bildt, sa de. Carl Bildt, frågade jag? Ja, sa de, vi bor ju grannar med honom så här är det alltid poliser och kontroller, både inhemska och svenska, så tyvärr får du inte sova här med dina vänner. Vi vågar inte. Du får gärna komma och bada här med dem, men du får inte vara inkvarterad här.

Allting föll på plats. De två vikingpojkarna som vaktade huset, deras morgonträning, de nitiska reglerna alla följde, Jante i den fyrtiogradiga luften. Ja, så gick det till när Kalle förstörde min semester i mitt förre detta Jugoslavien. Men nu vet jag i alla fall var han bor.

 

Merima Dizdarevic

Ur arkivet

view_module reorder
Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 november, 2015

Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | Reportage om scenkonst | 20 juli, 2014

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | Essäer om politiken | 09 juli, 2015

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Svenska bilderbokskonstnärer från Adelborg till Adbåge

Barn har en inneboende drivkraft att upptäcka världen. Ordens magi i sagor och berättelser är viktiga för utvecklingen. Olika tider har gett olika svar på frågan vad en barnbok är ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 31 juli, 2013

To former for frihet

Dette essayet er om to former for frihet. Den ene beskriver jeg med ‘frihet fra’, mens den andre formen for frihet beskriver jeg med ‘frihet til’. I et stort antall ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.