Hur mår din själ?

"Hur mår du?" säger jag och ler lite låtsascoolt. Men så - helt plötsligt, exakt när jag ska få mitt svar, står allt still: det är som om tiden stannar ...

Av: Sara Shams | 05 mars, 2009
Gästkrönikör

C'est la vie!

Vår granne, vi kan kalla henne Ewa, huvudsakligen för att hon hette så, levde fram till sin 12-årsålder hos en familj som slog och skändade henne från morgon till kväll ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2013
Gästkrönikör

Slå i glasen och låt oss lustiga vara

Jag har haft mina uppgörelser med julen. Jag har barrikaderat mig, dragit ur telefonjacket, hyrt en stuga i ödemarken, sjukskrivit mig efter att frivilligt smittat ner mig med vinterkräksjuka. Jag har ...

Av: Stefan Whilde | 06 december, 2011
Stefan Whilde

Gunnar Lundin

Prosadikter av Gunnar Lundin

Gunnar Lundin är tillbaka med en skönlitterär text

Av: Gunnar Lundin | 17 maj, 2017
Utopiska geografier

Rena rama sanningen - “that’s the gospel truth!”



Belinda GrahamI Sverige är attityden “stanna hemma och må dåligt ensam, och vänta på att du mår bättre, innan du går ut“. I Chicago är attityden “jag mår dåligt, så jag går ut och får sällskap, och då mår jag bättre!”

X har varit gospelfrälst sedan han var femton och han har varit flera gånger i Chicago, senast bara för ett par veckor sedan där han och hans kör från Skåne var de enda ljushyade i en proppfull kyrka med 8000 i publiken. Och de sjöng gospel så det knakade om det. 8000 är en ansenlig publik.

Så fullpackade är inte svenska kyrkor. Men det finns även mindre gospelkyrkor. Det är musiken som drar och det svenska begreppet “musikgudstjänst” är helt okänt i Chicago. “Varför skulle man INTE ha musik? Har ni sammankomster utan musik i Sverige?” undrar de häpet.

Egentligen betyder gospel från början evangelium - när något är “the gospel truth” är det verkligen sant! Inte bara lite sant eller halvsant eller vanligt vardagligt sant - det är “evangeliesant”. Vilket inte är ett sägesätt på svenska. Det närmaste man kommer är “rena rama sanningen”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Extatisk glädje - svårt att hitta i Sverige

Gospel som sångstil brukar av gemene man kopplas ihop med glädje. Man sjunger sig till extas och det extatiska tjoet i falsett tog Little Richard med sig till rock ‘n roll musiken när han blev rockstjärna efter att ha varit gospelstjärna. Sedan fastnade det extatiska falsettskriket även i rockens repertoar. Little Richard själv gick så småningom tillbaka till gospeln och ett liv som präst. Rocken var inte tillräckligt vild och extatisk.

Extatisk glädje är över huvud taget svårt att få fram hos svenskar som sjunger gospel, tycker X.

Han har varit flera gånger i Chicago för att få inspiration. Och han kommer varje gång hem full av idéer som han skulle tillämpa som körledare i sin kör i Skåne.

Tänk att du vunnit en miljon … !

-Glädje, mer glädje, känsla … !!! Inget resultat. 

Så en visualisering:

-Om du skulle vinna en miljon, vad skulle du då göra? frågade han en dam i kören och väntade sig att höra ett extatiskt glädjetjut à la Little Richard. Ja, kanske inte riktigt, men nästan. Något i den stilen.

Damen svarade eftertänksamt och försynt på bred skånska:

--- Jaaaa, först är det ju en massa skatt och sånt som man ska betala …

Mycket långt från extatiskt glädjetjut med andra ord.

Och skåningar ska i alla fall vara, enligt folkmytologin, de gladaste och godmodigaste i Sverige, nästan som dejliga danskar, ju längre norrut man kommer desto tystare och isbundnare och småsurare blir svenskarna. Enligt sägesätten i alla fall. Ingen grogrund för gospel alls.

Det är inte så att det är ett lätt liv i Chicagos svarta kvarter, menar X. De har ett tufft och jobbigt liv 6 dagar i veckan, men på den 7 dagen passar de på att verkligen släppa loss och fira livet, ledigheten och glädjen.

Men gospel handlar om fler känslor än glädje och mer än extatiska skrik.

En kvinnas broson hade blivit skjuten till döds på torsdagen och på söndagen sjöng man då extra tjugo minuter och bad för henne. Sedan mådde hon bättre. Hon stannade inte hemma och grät och väntade på att må bättre innan hon gick ut.

Hemma i Sverige igen insåg X att betydligt mindre dramer än så ger dyningar på vattnet.

Folk kommer inte till kören om de mår dåligt. Folk kommer inte till kyrkan om de mår dåligt.

-En körmedlem ringde mig och sa att hon inte kunde komma och sjunga för hon just hade grälar med sin man och gråtit, så hon klarade inte av att se glad ut, berättar X. Jag sa till henne att jag vill att kören ska vara något man kan komma till vare sig man mår bra eller dåligt. Precis som i Chicago. Där går man ut för att må bättre!

Damen vars brorsson hade blivit ihjälskjuten mådde bättre av att gå ut istället för att vara hemma och sörja.

Körmedlemmen som gick ut efter att grälat med sin man mådde mycket bättre efter att ha gått ut, efter att ha blivit omkramad av sina körkompisar, efter att ha sjungit - och efter att ha hört om attityden i Chicago.

Bara för att man är lessen stannar man inte hemma och drar något gammalt över sig.

Olika grundinställningar

Men i grund och botten handlar det om två helt olika grundinställningar:

“Jag mår dåligt så jag går ut. Då mår jag bättre!”

“Jag mår dåligt, så då kan jag absolut inte gå ut. Folk får inte se mig om jag inte kan se glad ut hela tiden. Tänk så hemskt om jag skulle börja gråta! Jag stannar inne tills jag mår bättre.”

Det där sista “jag stannar inne tills jag mår bättre” kan ta väldigt lång tid. Och det kan lätt bli en vana.

Vem har sagt att bara människor som ser glada ut hela tiden får vistas utomhus?

Lessen = man stannar hemma tills man är gladare och kan visa sig bland folk igen.

Detta är inte en regel.

Alla känslor har värde inom sången. Inte bara glädjen. Och även sorgliga sånger kan få folk att må bättre.

“That’s the gospel truth!”

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

Vita Frun och andra gengångare

Varje europeisk adelsfamilj med anseende verkar ha sitt eget slottsspöke. Överallt på slotten bultas, knackas och hånskrattas det. De äldsta spökhistorierna härstammar från 1100-talet, men tron på gengångare hade sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 21 maj, 2009

Andrzej Wajda 1974

Några ord om Andrzej Wajdas konst med lång hållbarhet

Den 9 oktober 2016 dog Andrzej Wajda nittio år ung och han var aktivt skapande in i det sista. Förutom allt konstnärligt och politiskt och organisatoriskt och utbildningsmässigt annat, regisserade ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 oktober, 2016

Porrslinsblomman

Av min okända och förvackra porrslinsblomma. De toaornas fler tvenne antal på det. Vuxit innan i en lavoar vara, ser man brunt envist kvar det lavoariska havets tidvattensbevis. Dessa varit ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 21 oktober, 2010

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Från penselhår till pixelporr – en essä om pornografi i konsten

Hur många unga pojkar slet inte ut sin joystick på 80-talet i dunkla pojkrum framför en flimrande TV-skärm? Det var inte bara plattformsspel och shoot-em-up spel som visades på skärmarna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2012

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Omöjliga intervjuer. Bertil Falk intervjuar Aurora Ljungstedt

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 11 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.