Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | 22 april, 2016
Filmens porträtt

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | 30 januari, 2013
Konstens porträtt

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Från koja…. till koja



Signe Lundgren21 månader i Paris, fem olika lägenheter i fem olika arrondisement. Jag har dödat råttor (läs: jag har dödat en mus), känt lukten av en död man från lägenheten våningen under, blivit evakuerad ur en lägenhet på grund av bombhot, levt utan varmvatten och tätat hål i diskhoar med hjälp av tuggummi. Jag har bråkat med hyresvärdar om internet, depositioner och livsfaran i att duscha bredvid en glödlampa med blottade eltrådar. Jag har betalat ockerhyror och intalat mig själv att rummet på 12 kvadrat med utsikt över en grådaskig betongvägg är värt det, "det är ju ändå Paris".

Men nu har jag börjat ställa mig frågande till mitt beslut: hur mycket är Paris egentligen värt? Jag har lagt halva min lön på hyra under ett års tid, levt på lågprispasta och krossade tomater medan jag dränkt mina ekonomiska bekymmer i billigt rödvin. Ja, mitt liv är nästintill en kliché, bortsett från det faktum att jag inte är en lidande konstnärssjäl. Ännu.

Samtidigt är bostadsfrågan ett problem för unga även i Sverige. Jag har vänner som bor i både andra och tredje hand, som motvilligt stannar hemma hos föräldrarna i förortsvillan, eller de få som haft turen att hitta en studentlägenhet i slutet av gröna linjen. Vanliga hyresrätter finns däremot inte att hitta. Och för min och mina vänners del lyser både silverskedar och stekta sparvar med sin frånvaro. Kösystemet, som i övriga sammanhang är omhuldat - och som jag i mångt och mycket håller kärt, känns i det här fallet helt hopplöst. Framför mig i kön till tvåan i Hjorthagen finns 661 personer, varav en har stått i bostadskön sedan 1986.

I Paris finns det åtminstone hyresrätter, om än i tvivelaktiga skick; människor lever enligt devisen "finns det hjärterum så finns det stjärterum" och jag har fler än en gång delat säng med en kompis för att kunna pressa ner priset ytterligare. Så vilket är egentligen det bästa alternativet i denna pest eller kolera-aktiga situation? Ett eget rum (som är litet, smutsigt och dyrt) eller stanna hos föräldrar eller sova på soffan hos förstående kompisar? Det bästa, och det mest självklara, är givetvis att bygga fler hyresrätter samt rusta upp de som redan finns. .

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I brist på handling från politikernas sida knyter jag näven i fickan och nöjer mig, samtidigt som det börjar regna i mitt badrum från grannarnas dusch ovanför och en frän lukt av ättikssprit sprider sig i mitt krypin. Utanför fönstret är sommaren nästan här; det luktar nybakad baguette och grannen tvärsöver kedjeröker från fönstret. Gräsmattan vid Sacré Coeur är fotbollsplansgrön (ni vet den på hög internationell nivå, dock utan de kritade sidlinjerna) och den vita kupolen är upplyst. Några metrostationer bort sitter människor och trängs längs med kanal St. Martin, dricker öl och vin i plastglas eller direkt ur flaskan. Paris är nog värt en eller två månadslöner trots allt, i alla fall ett tag till. Tycker jag som inte ens har utsikt över Eiffeltornet…

 

Signe Lundgren

Ur arkivet

view_module reorder

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Jakobsleden – El Camino de Santiago de Compostela

Det är kväll i byn Grañón. Prästen har dödat GUD. Han har brutit sönder Kristi lekamen och han har gjort det precis vid mikrofonen så att det ekar i hela ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 10 augusti, 2013

Mustig berättare och musiker

TEMA VÄSTERBOTTEN Gunnar Enkvist, en trubadur med humor och distans. Foto: Frida Selander Trubaduren Gunnar Enkvist från Skellefteå har hållit på länge – 55 år som artist. Lars-Göran Selander mötte honom ...

Av: Lars-Göran Selander | Musikens porträtt | 18 februari, 2008

Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday

Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa ...

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 11 april, 2016

Machiavellis republikanska ideal

Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex århundraden sedan. Varför Machiavelli? Det finns minst två viktiga skäl. Det ...

Av: Satya Datta | Essäer | 25 augusti, 2010

Förbud Lucia och google

Det var strax före Lucia som insikten om min familjs totala brist på trendkänsla drabbade mig. Min femårige sons dagis skulle ha Luciatåg och sonen hade uttryckt önskemål om att ...

Av: Anna Hultgren | Gästkrönikör | 22 december, 2013

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | Utopiska geografier | 25 juli, 2014

"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 14 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts