av Caspar David Friedrich

Götterdämmerung!

Charles-Valentin Alkans op. 27, ”Le chemin de fer”, hör till de många musikaliska tolkningarna av järnvägsresandets fart och fläkt. Det är mindre direkt ljudhärmande än avgångsvisslan och ångpuffarna i H ...

Av: Ivo Holmqvist | 22 november, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | 26 mars, 2016
Musikens porträtt

Varför denna människoindelning?

Något det talas mycket om den senaste tiden är införandet av ordet ”hen”. Detta ska ersätta orden han och henne så att vi tilltalar alla på samma sätt. Jag är nog ...

Av: Emma Holmén | 19 april, 2012
Gästkrönikör

Ralph Waldo Emersons två filosofier

Vem läser Ralph Waldo Emerson idag i Sverige? De sista seriöse läsarna av honom var Ekelund och Geijerstam. Sedan har det varit tyst om den amerikanske filosofen. Ändå har han ...

Av: Bo Gustavsson | 10 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Barn kan också skriva lappar!



Skriver Belinda“Det här var ju tråkigt“. En anonym lapp klistrad på en tillbucklad bil. Förövaren är borta. Men det blev “en rolig lapp” och en omslagsbild till David Batras populära lapp-bok. Batra använder också lappar i sin stå-upp komedi och han har analyserat svenskarnas absurda behov av att skriva lappar som en kombination av konflikträdsla och behov att få ut aggressioner anonymt - därför skulle också svenskarna vara ledande i näthat. Inget annat land i världen, menar Batra, håller på att skriva lappar på samma sätt som svenskar. “Den som inte tar bort luddet ska dö” (lämnat i tvättstugan) är ett exempel på en sådan typisk svensk anonym aggressiv lapp. Konflikträdsla och passiv aggressiv läggning ska alltså vara typiskt för svenskarna, enligt Batra, och därför denna guldgruva av absurda lappar att gräva bland.

Forums nyaste lapp-bok kan sammanfattas med den enkla lappen att “Barn kan också skriva lappar”. Katrin Sundberg, mest känd för Bolibompa-generationen som Häxan Surtant, har skrivit förord till barnens egen lapp-bok, valt ut lapparna och skaffat tillstånd från barnens föräldrar för att använda dem. Fast allt är anonymt så klart.

Skillnaden mellan denna bok och Batras böcker är att Batras lappar är genuint anonyma (och roligare) medan Sundbergs lapp-bok i sann Mark Levengood tradition mer inbjuder till att man ska le åt barns gullighet, sakerna de säger (och skriver) och deras första stapplande steg att forma bokstäver.

Dessutom: lapparna är inte anonyma, det är ganska tydligt vem som skrivit lappen, till vem den är riktad och i vilket syfte. Som att barnet i fråga hoppas på extra mycket pengar från tandfén, ett paket fotbollskort (45 kronor, mer än den vanliga tandféstanden) eller ett Nintendo (väldigt mycket mer) eller 1000 tior. Vilket barnens föräldrar tycks tycka är gullig, inte girigt. Curlinggenerationen curlar nästa generation? Det finns också lappar från barn till föräldrar: “tvätta denna”, “ge mig mat”, “tacos på lördag” och “köp leksaker”. Lappskrivningshelvetet tycks sprida sig ner i generationerna, David Batra kommer att få många lappar till sina böcker även i framtiden. Eftersom inte ens barn säger rätt ut vad de vill utan att skriva en lapp till sina föräldrar (eller vem det nu må vara, som ska komma med servicen).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sedan finns även massor av lappar som egentligen är önskelistor, lappar till Tomten, och en önskan om att få en hundvalp fyra gånger. Ju fler gånger man önskar desto säkrare blir man på att få?

Katrin Sundberg kryddar boken med sina egna historier från då hon var barn och ville ha en hund, men när hunden först bitit hennes kompis i ansiktet och sedan försökt bita ihjäl henne själv blev han avlivad. En sedelärande historia för små barn som tror att hundar bara är gulliga?

Ironiseringen över särskrivningen av Fil Mjölk: familjen ska förmodligen ha både Fil och Mjölk. Sundberg har missat att Filmjölk har hunnit bli ett uråldrigt ord. Som Filbunke. (Och det står “Fil” på förpackningarna.)

Ett barn har skrivit en lapp med önskekaraktärer att ha som pappa. Häxan Surtant finns med, men först efter Darth Vader, Voldemort och Tengil. Barn uppskattar helt klart onda karaktärer, vare sig de är despoter, trollkarlar eller häxor. Eller kanske hoppas barnet ifråga på att dessa föräldrafigurer skulle kunna trolla fram ett nytt Nintendo?

Den bästa lappen i boken har allt överstruket i svart. Ett barn ville inte ha med sin lapp i boken. Pappan, som gett tillstånd att trycka lappen, försökte övertala. Men nej. Barnet hävdade att hon inte längre stod för vad hon skrivit på lappen och inte ville ha den i tryck.

Så är det med lappar. De flesta har bäst före datum som går ut snabbare än grädde i solen.

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder
Mediation i Tibet. Bild: Guido Zeccola

Asiens helande inverkan

Varför har discipliner från Asien en botande (helande) inverkan på oss?

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 07 juli, 2015

Malin Bergman Gardskär

Det är inte svenska folket det är synd om

Människor runt om i världen tvingas fly från sina hem, liv och familjer i hopp om att finna en trygghet bortanför sin egen landsgräns. Vi borde vara tacksamma över det ...

Av: Malin Bergman Gardskär | Gästkrönikör | 17 augusti, 2015

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | Scenkonstens porträtt | 22 oktober, 2008

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Några Dikter av Sven André

Resenärerna   Klockan halv fem i begynnelsen det gröna språket - fågelsången som en flock andhämtande osagdheter i den uppdämda morgontimmen talande till oss dessa spräckta ansatser:

Av: Sven André | Utopiska geografier | 17 maj, 2010

Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century

Konsten är alltid, i sitt ständiga försök att förstå och förklara, hylla eller kritisera, på ett eller annat sätt en produkt av sin samtid. Därför måste man för att förstå ...

Av: Ida Thunström | Kulturreportage | 18 december, 2009

Stefan Alldén

(Sur)realistiska sagor

En vacker blomma blev en gång planterad på en äng. En människa som höll av den så. Fler och fler kom och betraktade och beundrade. Med tiden blev den bara ...

Av: Stefan Alldén | Gästkrönikör | 27 december, 2015

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 19 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.