Ett museum för stulen konst

Ett konstverk kan försvinna på många sätt, och stöld har inte varit ovanligt i historien. Det finns många sätt att ta tillbaka verken på, och med hjälp av digitala tekniker ...

Av: Mathias Jansson | 15 juli, 2015
Essäer om konst

Ragnar och Alice ligger på utdragssoffan

På rygg ligger de och Ragnar håller i Alice' vänsterhand med sin högra. Stryker med långfingret sakta över hennes ringfinger. Efter en lång stund reser han sig. Han ...

Av: Theres K Agdler | 24 Maj, 2010
Utopiska geografier

Mäktiga män föredrar lantlig mat!

Winston Churchill är bland annat känd som den premiärminister som ledde Storbritannien till seger i andra världskriget. Han är också känd som författare, som Nobelpristagare i litteratur, som konstnär, som ...

Av: Belinda Graham | 04 mars, 2014
Allmänna reportage

Tiden som återvändsgränd

Snart bryter ett helt nytt år ut mitt bland oss. Vi vet inte vad det kommer att leda till, förutom själva ledan, men det sägs att det ska kallas 2011 ...

Av: Stefan Whilde | 28 december, 2010
Essäer

Några rader om att inte kunna somna om…



Ivo HolmqvistDet har sina nackdelar att bo i hyreshus – om det handlar säkert många dikter i världslitteraturen. Här är två inhemska. Så här formulerade Nils Ferlin den insikt som grannen ovanpå  gav honom och som snabbt får en nästan metafysisk innebörd av att vi alla hör samman, på gott och ont, i en universell gemenskap:

Man dansar däruppe – klarvaket / är huset fast klockan är tolv.
Då slår det mej plötsligt att taket, /mitt tak, är en annans golv.

Det där står i samlingen ”Barfotabarn” som kom det ödesdigra året 1933. Två år senare kom Hjalmar Gullbergs tunna diktsamling ”Ensamstående bildad herre”, hans divertissemang om den till självutplåning försynte adjunkten Örtstedt, i originalupplagan klurigt fast knappast kongenialt illustrerad av Thorvald Gahlins streckgubbar. Så intensivt inläst på Immanuel Kant är Örststedt att filosofen från Königsberg besvärar honom i hans drömmar – och på slutet när vårterminen följts av höst drar poeten bort mattan under fötterna på honom:

"Han levde blott i en för honom själv / fullständigt obekant kollegas dröm.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men dessförinnan har Örstedt som också han bor i hyreshus hållits vaken 

”av herrn som kommit från pokal och mö / hem i sin bostad ovanför adjunkten Örtstedt.”

eftersom vivören och rucklaren slängt ena skon med ett brak ”i samma golv som var adjunkten Örtstedts tak” (säkert har någon litteraturvetare redan skrivit en lärd avhandling om Ferlinpåverkningar på den Gullbergska poesin). Den nervöse Örtstedt väntar på det andra braket när nästa sko slängs så att han sedan kan somna om – men förgäves:

”Herrn sov däruppe (man kan lätt förstå / i vilket tillstånd) med den andra skon på.” 

Vadan nu allt detta? Vi bor inte i hyreshus, och störs därmed inte av några grannar. Ovanpå vårt sovrum har vi en takterrass där någon gång en possum klampar fram i jakt på äpplen och annat ätbart, men det är länge sedan sist, den måtte hålla till någon annanstans. Eller också har den fångats i en fälla av mordiska possumjägare, sådana finns i närheten, bland annat en förtjusande äldre dansk dame i förskingringen som man hade trott om annat.

Det som höll mig vaken och hindrade mig att somna om var i stället en semantisk fråga som inte ger mig någon ro:

Jo, när jag vaknade i nattens mörker satte jag mig dumt nog framför datorn och läste en söndagsledare i Dagens Nyheter, och sedan var det som förgjort. Efter att ha grunnat länge och väl och nästan ha skaffat mig huvudvärk skrev jag så här tillledarskribenten Peter Wolodarski, dn.se: 

”Tack för din - som alltid - välskrivna och läsvärda ledare. en formulering i den ger mig dock ingen ro. Du skriver så här:

"I Tony Judts omtalade bok ”Postwar”, som tecknar Europas historia under efterkrigstiden, ges ytterligare perspektiv på samma fråga. Judt påminner om att mängder av europeiska intellektuella samverkade i kampen mot kommunismen på 1950-talet. Att det fanns statliga amerikanska pengar i bakgrunden blev känt på 60-talet, men sågs knappast som komprometterande. Ingen tvivlade på att författare som Arthur Koestler, som bröt sig loss från kommunismen, hade styrts av annat än sitt samvete."
Jag klurar på betydelsen i den sista meningen.
Jag antar att vad du vill säga är att Koestler styrdes av sitt samvete när han bröt sig loss från kommunismen och inte hade andra bevekelsegrunder än det, och att CIA-pengar inte spelade in men vad du säger är väl det motsatta: att alla tror att Koestler styrdes av mer än sitt samvete när han bröt sig loss?

ingen tvivlade på = alla trodde att neller läser jag fel? bästa hälsningar från andra sidan jordklotet…” 

Nu är det snart gryning här nere hos oss motfotingar, svar får jag väl inte på förrän tidigast om ett halvt dygn när solen hunnit kravla sig upp över en nordlig horisont. Inte förrän Peter Wolodarski med ett raskt hugg kapat denna tilltrasslade semantiska härva och gordiska knut kan jag lugnt somna om (ifall jag får ett svar ska jag låta er veta det). Jag är full av sympati för stackars Örtstedt som timme efter timme väntade på skon som aldrig föll…

Och nu, kvart i sju, går solen upp över onda och goda. Det blir ännu en strålande vacker högsommardag, välkomnad av alla utom Nya Zeelands mjölkbönder vars kor lider av den långvariga torkan. Morgon mellan fjällen…

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

Lakrits och benproteser. Tredje generation Skarabéerbok

Ett jamesjoycianskt ordflöde, strindbergskt egensinne och ett näst intill postnorénsk uttryck i den underliggande kärlekssagans navelexponerande privatexhibitionism och i övrigt något som i sina mest kroppsfilosofiska intimiteter kan liknas vid ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2012

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer | 08 juni, 2014

Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 31 Maj, 2010

Pirkko Lindberg pratar lika intensivt som hon skriver

Pirkko Lindberg. Foto Henry StrengPirkko Lindberg är en fascinerande författare och en fascinerande person, och det var därför med stor förväntan jag häromveckan räknade ned dagarna till vår planerade träff ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 04 oktober, 2008

Ljuden i en indisk palmlund

Ljuden i en indisk palmlund Folke Rabe reser i södra Indien och fascineras av de tre största religionernas ljudbilder.

Av: Folke Rabe | Allmänna reportage | 04 september, 2006

Det humanistiska fotografiet

I jämförelse med sina generationskamrater, fotograferna Henri Cartier-Bresson och Robert Doisneau, har Willy Ronis (1910-2009) länge intagit en märkligt undanskymd plats i franskt kulturliv. Med den stora retrospektiva utställningen på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 22 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.