Bad och bibliotek samt tillit

Storuman, vid inlandsbanan, är både ett samhälle och en sjö. Alltså ett stopp på väg söderut och hemåt. Vi har detta år gjort en rejäl norrländsk sväng på 307 mil ...

Av: Per-Inge Planefors | 04 augusti, 2013
Gästkrönikör

Omslaget  Universal records

Doug Sahm: The Last Great Texas Roller

Från briljans till katastrof och tillbaka nästan hela vägen igen. Peter Sjöblom minns en kluven musikhjälte.

Av: Peter Sjöblom | 24 mars, 2015
Musikens porträtt

Hypatia av Alexandria som levde i sällskap med stjärnorna

2009 kom filmen Agora av den spanska regissören Alejandro Amenábar, den handlar om en nästan bortglömd filosof i det gamla Egypten: Hypatia av Alexandria. Men vem var Hypatia? Vid universitetet i Neapel ...

Av: Guido Zeccola | 16 augusti, 2010
Agora - filosofiska essäer

En dag blir vi alla minnen

När jag åkte hem den natten, på ödsliga vägar, genom ett gnistrande vinterlandskap, visste jag att farfar var på väg bort. Jag visste att jag aldrig mer skulle få se ...

Av: Björn Augustson | 16 juni, 2014
Gästkrönikör

Jag, kvinnomyran?



Sandra JönssonVissa saker vill jag svära åt. Jag vill markera. Jag vill påpeka. Och jag borde göra detta. Men jag förstummas. Finner inga ord. Inom mig rasar den ena fula ordföljden efter den andra. Jag finns och har rätt till det som är mitt. Så varför gör jag inte anspråk på det?

Det händer på tåget. Just som inspirationen flödar genom kroppen, ut i pennan och ner på pappret, förminskas jag till en liten myra. Åtminstone är det så jag känner mig, när de två äldre männen jag sitter mellan vecklar ut tidningarna och breder ut sina ben. Ni vet på det där spretiga sättet. Allt för bekvämlighetens skull. Jag kan inte hjälpa att jag plötsligt känner mig obekväm. Det är som om mitt utrymme har slutat existera. Jag pressar samman läpparna och knäna.

Det händer även i skolan. Tung i huvudet, tom på ord och hopplöst irriterad. Klasskamraten närmar sig med självsäkra stormsteg, läppjandes på en mugg kaffe. ”Hej, Sandra. Du ser visst lite hängig ut idag.” Han kramar min axel – länge. Har han bestämt att handen ska stanna där? Jag ruskar avvisande på kroppen, men vinken noteras inte. Senare gör han nya anspråk på mitt utrymme. Visserligen är det tätt mellan bänkraderna, men inte så tätt att han med en självklarhet måste lägga händerna på min midja för att ta sig förbi. Eller på de andra kvinnliga medstudenternas. Ta bort dina händer därifrån, tölp! Fördömelsen förblir en upprörd tanke. Jag förminskas ytterligare.

Vid ett annat tillfälle. Det är sen kväll. Den unga kvinnan ser inte alls förtjust ut. Hon flyttar sig markerande till vänster för att skapa rum åt sig. Mannen ser det som en uppmuntran till att breda ut sig ytterligare i soffan. Drygt en meter mellan knäna och armarna sträcks ut över soffryggen. Han ler förnöjt och dricker en klunk öl.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Idag har jag ’som kvinna’ tagit mig lite för stora verbala friheter. Skämtat, skrattat och kommenterat med glimten i ögat. Det är då förminskningen påbörjas på allvar. Liksom för att sätta mig på plats görs mitt personliga utrymme obefintligt. Jag trängs in i ett soffhörn.

Min bror mottar ett upprört samtal: ”Vad är det för fel på er män? Varför måste ni alltid breda ut er, röra vid och tränga undan?” Han säger: ”Varför sa du ingenting till honom?” Han har helt rätt. Ja, varför sa jag inget, när jag skulle ha låtit orden hagla, istället för att skriva en krönika om det.

Ibland kan jag inte låta bli att undra om det sker på ett omedvetet eller medvetet plan. Det finns de beteendevetare som onekligen skulle kalla detta anspråksfulla beteende för manliga härskartekniker. Å ena sidan är det ett enkelt sätt att sätta någon på plats på, att visa att här det minsann han och inte jag som bestämmer. En medveten handling. Å andra sidan sker det i de flesta situationer utan den minsta tillstymmelse till (själv)reflektion. Det inkräktas på kvinnors personliga utrymmen som vore det naturligt. Ett tydligt tecken på att det finns strukturer i samhället som påverkar oss utan att vi är medvetna om det. Är det samhället i stort vi ska kritisera, månntro? Om inte annat är det detta omedvetna beteende som borde oroa oss.

Nästa gång ska jag vara övertydlig. Spreta med benen och armarna tills de nästan går ur led. Det här är mitt utrymme och det har jag rätt till!

Sandra Jönsson
www.sandrajönsson.se

Ur arkivet

view_module reorder
Leonard Cohen

So Long, Leonard, and Thank You For the…

“I forget to pray for the angels …. and then the angels forget to pray for us.” (So Long, Marianne, 1967) “If you are the dealer I’m out of the game ...

Av: Dr Jytte Holmqvist | Gästkrönikör | 13 november, 2016

Monsters Inc. , energikris och xenofobi. Dags för alla monster att komma ut…

I Alfons Åberg klassikern God natt Alfons Åberg från 1972 klagar pojken som inte vill sova på att det finns något farligt i garderoben – givetvis vet både han och läsaren att ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 30 september, 2013

Människor lever i bubblor

Socialpsykologiskt är detta ingenting nytt; där kallas bubblorna för primära och sekundära grupper. Jag lever naturligtvis själv, och har framförallt levt, i bubblor. Under de senaste, säg, 20 åren har ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 09 juli, 2016

Ett museum för stulen konst

Ett konstverk kan försvinna på många sätt, och stöld har inte varit ovanligt i historien. Det finns många sätt att ta tillbaka verken på, och med hjälp av digitala tekniker ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 15 juli, 2015

Bild av Melker Garay

Livet har alltid en mening

Melker Garay om livets stora fråga som ofta inte får ett riktigt svar.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 oktober, 2015

Den gotiska mentaliteten

Spengler kallar henne ”den faustiska människan”. Men han kunde lika gärna ha valt termen ”den gotiska”, ty det är ett människoöde sprunget ur gotikens mystiska anda, samt en redan under ...

Av: Lars Holger Holm | Essäer | 29 oktober, 2012

Turbulenta skyar – ett porträtt av Vincent van Gogh…

Jag ligger på rygg. Himlen virvlar högt där uppe. Några kråkor cirkulerar över mitt huvud. Jag hör pojkarnas uppjagade röster och grimaserar åt den djupsvarta smärtan i bröstkorgen och magen ...

Av: Jonas Wessel | Konstens porträtt | 24 Maj, 2013

Fyra moderna japanska poeter

Den moderna japanska lyriken, ofta benämnd shintaishi, "de nya formernas poesi", har sin huvudsakliga upprinnelse i tre antologier med översatt västerländsk lyrik publicerade i Japan under Meiji-perioden (1868-1912). Den tidigaste ...

Av: Sven André | Essäer om litteratur & böcker | 07 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.