Poetmöte på Stockholmcentral

Det var midsommarafton 1987 och jag var på väg hem från Uppsala till föräldrarna i Gnosjö. Med fullpackad ryggsäck och glassklassikern Sandwich i min högra hand tog jag sikte på ...

Av: Bruno Franzon | 29 juni, 2009
Gästkrönikör

Från Gustav Vasa till Leonardo da Vinci i Loiredalen, En resa i tid…

Frankrike är ett omfattande land i flera avseenden inte minst genom de multipla upptäcktsfärder man kan göra. Loiredalen är ett av de kulturellt sett rikaste områden. Det påminner om Sörmlands ...

Av: Anne Edelstam | 13 november, 2009
Resereportage

Att rädda offentligheten från religiöst och politiskt förtryck

Att rädda offentligheten från religiös och politisk förtryck Yttrandefriheten var årets tema på Göteborgs bokmässa. Stefan Villkatt har intervjuat flera utländska gäster och frågat dem om yttrandefriheten i deras respektive länder ...

Av: Stefan Villkatt | 28 september, 2006
Reportage om politik & samhälle

Tid, liv og virkelighetstydninger

I «Refleksjoner om identiteten til eksisterende (foreliggende) identiteter» tar jeg opp følgende ting av aporetisk art: At eksisterende entiteter forandrer seg over tid og at eksisteremde entiteter har en tendens ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 november, 2010
Agora - filosofiska essäer

Jag, kvinnomyran?



Sandra JönssonVissa saker vill jag svära åt. Jag vill markera. Jag vill påpeka. Och jag borde göra detta. Men jag förstummas. Finner inga ord. Inom mig rasar den ena fula ordföljden efter den andra. Jag finns och har rätt till det som är mitt. Så varför gör jag inte anspråk på det?

Det händer på tåget. Just som inspirationen flödar genom kroppen, ut i pennan och ner på pappret, förminskas jag till en liten myra. Åtminstone är det så jag känner mig, när de två äldre männen jag sitter mellan vecklar ut tidningarna och breder ut sina ben. Ni vet på det där spretiga sättet. Allt för bekvämlighetens skull. Jag kan inte hjälpa att jag plötsligt känner mig obekväm. Det är som om mitt utrymme har slutat existera. Jag pressar samman läpparna och knäna.

Det händer även i skolan. Tung i huvudet, tom på ord och hopplöst irriterad. Klasskamraten närmar sig med självsäkra stormsteg, läppjandes på en mugg kaffe. ”Hej, Sandra. Du ser visst lite hängig ut idag.” Han kramar min axel – länge. Har han bestämt att handen ska stanna där? Jag ruskar avvisande på kroppen, men vinken noteras inte. Senare gör han nya anspråk på mitt utrymme. Visserligen är det tätt mellan bänkraderna, men inte så tätt att han med en självklarhet måste lägga händerna på min midja för att ta sig förbi. Eller på de andra kvinnliga medstudenternas. Ta bort dina händer därifrån, tölp! Fördömelsen förblir en upprörd tanke. Jag förminskas ytterligare.

Vid ett annat tillfälle. Det är sen kväll. Den unga kvinnan ser inte alls förtjust ut. Hon flyttar sig markerande till vänster för att skapa rum åt sig. Mannen ser det som en uppmuntran till att breda ut sig ytterligare i soffan. Drygt en meter mellan knäna och armarna sträcks ut över soffryggen. Han ler förnöjt och dricker en klunk öl.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Idag har jag ’som kvinna’ tagit mig lite för stora verbala friheter. Skämtat, skrattat och kommenterat med glimten i ögat. Det är då förminskningen påbörjas på allvar. Liksom för att sätta mig på plats görs mitt personliga utrymme obefintligt. Jag trängs in i ett soffhörn.

Min bror mottar ett upprört samtal: ”Vad är det för fel på er män? Varför måste ni alltid breda ut er, röra vid och tränga undan?” Han säger: ”Varför sa du ingenting till honom?” Han har helt rätt. Ja, varför sa jag inget, när jag skulle ha låtit orden hagla, istället för att skriva en krönika om det.

Ibland kan jag inte låta bli att undra om det sker på ett omedvetet eller medvetet plan. Det finns de beteendevetare som onekligen skulle kalla detta anspråksfulla beteende för manliga härskartekniker. Å ena sidan är det ett enkelt sätt att sätta någon på plats på, att visa att här det minsann han och inte jag som bestämmer. En medveten handling. Å andra sidan sker det i de flesta situationer utan den minsta tillstymmelse till (själv)reflektion. Det inkräktas på kvinnors personliga utrymmen som vore det naturligt. Ett tydligt tecken på att det finns strukturer i samhället som påverkar oss utan att vi är medvetna om det. Är det samhället i stort vi ska kritisera, månntro? Om inte annat är det detta omedvetna beteende som borde oroa oss.

Nästa gång ska jag vara övertydlig. Spreta med benen och armarna tills de nästan går ur led. Det här är mitt utrymme och det har jag rätt till!

Sandra Jönsson
www.sandrajönsson.se

Ur arkivet

view_module reorder

Uteliggaren

Det ligger en människa på marken. Kylan i vinden från öppna vägen piskar tag om honom, ruskar om honom. Den gnutta värme som finns i natten alstras från en betongfasad ...

Av: Tobias Haglund | Gästkrönikör | 16 december, 2014

Ludwig Leichhardt – från Preussens marskland till Australiens öken

De underligaste böcker dyker upp på de mest oväntade ställen. I dag hittade jag en lätt melankolisk bilderbok i en skräpaffär här i Auckland på Nya Zeeland: ”Beeskow, Land der ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 12 Maj, 2012

I New York med E.B White

E.B Whites som ung I min hyresvärdinnas bokhylla hittar jag en tunn bok, knappt tjockare än ett flygpostbrev, E.B Whites "Here is New York". Mitt ressällskap har gett sig iväg på ...

Av: Anette Kindahl | Resereportage | 11 oktober, 2009

Nelson Mandela, en ikon för vår tid

På Stockholms Auktionsverk den 13 november 2013 såldes ett foto för 395 000 kr av Hans Gedda föreställande Nelson Mandela. (Utrop 200 000 – 250 000 kr). Gjord i 10 ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 12 december, 2013

Porträtt av en poet, en fröke och ett kuvert

Kuvertet är skrivet från den okände Poeten till en fröke, en sommar sista juni 1969. Orimattila är annars en håla. Där fanns åtminstone förr stora billiga tygbutiker och en av ...

Av: Stefan Hammarèn | Övriga porträtt | 02 mars, 2012

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Gilda Melodia

Underkastelse

Gilda Melodia om terrorism, monoteism och underkastelse.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 30 november, 2015

Havstankar - En poetisk vågrörelse

Denna text bygger på tankar och reflektioner kring poesi, där även ett urval av min egen lyrik tagit plats i ett försök att sammankoppla dem med texten och kan, som ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 15 juli, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.