Den sjunkande Petrus, 1947. Källa: Västerbottens museum

Victoria Nygren och barnatron i måleriet

Det finns målare som inte har någonting gemensamt med dagens eller gårdagens konst, de skapar sina verk utan att bekymra sig om andras uppfattning eller vilka populära stilideal som råder ...

Av: Lena Månsson | 12 oktober, 2015
Konstens porträtt

Veckan från hyllan, Veckan 42 2012

Veckan har inte saknat komiska och dramatiska poänger. Ibland var det svårt att veta vilket var vilket. Som en Saudiarabien genomförde en kampanj mot bröstcancer – utan kvinnor. Istället med ...

Av: Gregor Flakierski | 13 oktober, 2012
Veckans titt i hyllan

En hållbar barnlitteratur?

Att vara dogmatisk och skriva tydliga världsförbättrarbudskap i skönlitterär text är den åttonde dödssynden i dag. Är det därför det kommer ut så få skönlitterära barnböcker om klimatet och miljön? ...

Av: Marja Beckman | 11 april, 2014
Gästkrönikör

Efter ankomsten till Jakobstad, Selma, stående med yngre systern Hilma

En alldeles särskild plats

Det finns en dröm som levt länge inom mig, en dröm som inte släppt taget. Min dröm handlar om att förstå min mormor, Selma Karlström. Varifrån kom hennes lugn ...

Av: Thomas Wihlman | 14 januari, 2016
Kulturreportage

Kvinnodagen – Den internationella klasskampen



Linda BönströmInternationella kvinnodagen firas i vanlig ordning den åttonde mars, i år har Förenta nationerna - vars generalförsamling 1977 beslutade att dagen i fråga skulle bli en internationell högtidsdag – valt att uppmärksamma våld mot kvinnor och flickor under temat ”A promise is a promise: Time for action to end violence against women”.

Våldet i sig är knappast förändrat men det vi har varit med om den senaste tiden är det; brutaliteten har blivit alltmer illa dold medan motståndet blivit alltmer synligt. Som alltid är det en vacklande kamp, att förutspå resultatet är så gott som en omöjlighet, men det är utan tvekan en blodig strid på liv och död. För livets skull.

En del vill avskaffa kvinnodagen då den uppmärksammar, särskiljer, kvinnor; att den reproducerar ojämlikheten den är menad att bekämpa. Eller helt enkelt motsäger att varje dag ska vara en kvinnodag. Jag säger att det är en dag att behålla och det vore rent utav en skymf att ta tillbaka en sådan stark historisk markör, kravet på den allmänna rösträtten – den kvinnliga rätten till en röst i samhället – borde vi snarare återanknyta oss till. ”Löftet” om rätten till den egna kroppen, arbetet, samhället och kärleken var inget som bara gavs. ”Löftet” är något som man i alla tider har tvingats erövra gång på gång.

I och med FN: s roll i uppmärksammandet av kvinnodagen har något annat fallit undan, något vi inte längre tycks tala om; kvinnodagen var en socialistisk skapelse. Den så kallade kvinnofrågan var utan tvekan att betrakta som klassfråga och inget annat, en sammanhållning som medel, som kamp mot det ojämlika samhället. Dagens politiskt obundna arrangemang är i mångt och mycket problematiskt. Samtidigt som det är viktigt att alla ska kunna känna en gemenskap och en vilja att förändra levnadsvillkoren för alla kvinnor är det också så att en del av de där viljorna varje dag motarbetar kampen och fördröjer onekligen förändringen. Det är politiker som inte är hängivna löftet, eftersom det fundamentalt innebär att öppet erkänna ett klassamhälle som kategoriskt håller tillbaka vissa människor – många av dem kvinnor.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kvinnorörelsen blev golvad under 2000-talet, det är ingen tvekan om att när ordet ”feminism” togs som medial gisslan stod många av oss paralyserade; det var ingen större intellektuell debatt, det analyserades inga av feminismens stora verk, det pratades knappt om dess förkämpar eller akademiskt formulerande författare. Vi stod inför känslor; ”Alltså, jag är helt för jämlikhet men feminist är jag då inte”. Det var perplext att se hur samtalen som behövde ta plats, de om arbete, trygghet och sjukvård, förminskades till förmån för någon märkligt hetsig – ism debatt. Sattes större värde i själva ordet än i innehållet av någon särskild anledning kan man ju undra? Kvinnorörelsen, eller låt oss hellre säga alla som i stort och smått agerar för ett jämlikt samhälle, har alltid ordpetandet klibbandes längs ryggen. Därför är ett starkt motarbetande av det systematiska våldet som kvinnor över världen utsätts för, våldet som är till för att hämma och hindra, det viktigaste vi har att sätta på agendan. Våldet är konkret och utan försvar.

Varför ska vi prata om klass? Hot, misshandel, våldtäkt och mord utsätts kvinnor i alla samhällsskikt för men jag menar att i strukturen är det exakt samma sak som klasskillnad; det är metoder för att förhindra fria åsikter och ett fritt liv där varje röst räknas lika mycket. Det är en metod som grymt och utstuderat ska hålla kvinnor nere. Att sakna utbildning och rörelsefrihet på grund av hot och våld är effektivt.

Jag kan tycka att i västvärlden uppvisar vi en stor arrogans inför situationen, vi har på något vis lutat oss tillbaka lite bekvämt på rösträtten och en syn på att vi talar om ett tredje världen fenomen – våldet ska gärna kännas fattigt och förvildat. Hos andra. Men vi borde knappast vara så kaxiga.

Barack Obama vann det amerikanska presidentvalet 2012 men innan dess såg vi en republikansk valrörelse utan dess like med ”kontroversiella” uttalanden; Todd Akin, republikan nominerad till amerikanska senaten, blev ökänd i ett uttalande om att våldtagna kvinnor sällan blir gravida med sina förövare om det är en ”legitimate rape”, kvinnor som blir våldtagna på riktigt stänger sina äggstockar… Det kunde gott ha varit droppen, men så var inte fallet. Valrörelsen fortsatte stadigt med skäl att kränka kvinnors individualitet och rätten till sina kroppar. Det är viktigt att förstå att detta propageras av högt uppstående politiker, och det påverkar faktiskt oss utanför staterna; det är en grogrund för berättigat kvinnohat. Samtidigt våldtogs en tjugotreårig kvinna i New Delhi, Indien, så illa att hon avled av sina skador och efteråt följde massiva protester mot rättssystemet och politiker i landet.

FN talar om att våld mot kvinnor blivit en ”global pandemi”. Jag kallar det även en infektion vid namn klasshat.

”I'll lift your arm and you'll lift mine, and in a Communist state of mind
we're not worth more than anyone else but surely not worth less”*

 

Linda Bönström

*”2008” – Hello Saferide (More Modern Short Stories from Hello Saferide, Razzia 2010)




 

Ur arkivet

view_module reorder

Skammen

Innledning Gitt at vi forstår hva som menes med ‘atferd’, så er menneskelig atferd verdi – og normstyrt. En verdi er om hva som virkelig teller for oss mennesker, som at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 december, 2014

Turistens samvetskval. Ett reportage från Tunisien

Om man hatar sand och skyr solen är Tunisien antagligen inte det första resmålet på listan. När min mamma ringt upp mig några månader tidigare och frågat vad jag visste ...

Av: Linda Bönström | Resereportage | 24 juli, 2010

Köttet tänker

Det finns i köttet en inspirerad fruktan som överflödar till andra sidan av tingen en smak av synd, av teologalisk synd. Kroppen darrar, och det är i dessa konvulsioner som ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 24 maj, 2017

August Strindberg och Nils Andersson – en hållbar vänskap

Att skaffa vänner och att behålla dem var inte Strindbergs bästa gren. Exempel på detta saknas inte: Heidenstam, Carl Larsson, af Geijerstam, Ola Hansson och Laura Marholm är några som ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 19 september, 2011

Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 maj, 2014

Locus meditationis

En diktares svårighet …

Denna text bygger på tankar och reflektioner kring poesi, där även ett urval av min egen lyrik tagit plats i ett försök att sammankoppla dem med texten och kan, som ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 01 september, 2017

En dansk möbelklassiker: Hans J Wegner

Alldeles nyss råkade jag komma över en trevlig kompakt bok i en serie om designklassiker. Den här handlar om hundra stolar från 1900-talet, med ett uppslag åt varje: de slitstarka ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 26 september, 2014

Tegelbacken, centrala Stockholm, september 1930

Det sprakar blått kring ledningarna ovanför en spårvagn som passerar en växel. Vagnen kränger – och två medelålders herrar stående där inne kolliderar. Båda lyfter beklagande sina hattar. Sammanstötningen resulterar ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 02 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.