TV-serien Morran och Tobias, Foto: SVT

Skrattet vid ensamhetens avgrund

Mathias Jansson har hittat parallellerna mellan SVT:s komedisuccé "Morran och Tobias" och andra tragikomiska radarpar genom TV-historien. Många av komediserierna bygger i grunden på djupa existentiella frågor om mänsklig utsatthet ...

Av: Mathias Jansson | 04 november, 2015
Media, porträtt

Guds död, människans bankrutt och den kreativa subversionens metamorfoser - En essä om…

Finns det böcker som kan spränga hela folkhemska helyllebibliotek åt helvete? Nästan alla torde väl förneka att något sådant vore möjligt; dessvärre kanske de har rätt. Om något aldrig förut ...

Av: Nikanor Teratologen | 11 mars, 2011
Essäer om litteratur & böcker

"Jag var inte toastmaster åt någon generation" - Bob Dylan och livet fram…

"Jo", börjar jag försiktigt, "Bob Dylan fyller sjuttio år den 24: e maj, tror du att jag kan få in något om det?". När redaktören svarar javisst blir jag smått ...

Av: Linda Bönström | 24 maj, 2011
Kulturreportage

Anna Fredén. En dikt

Jag är en typisk sängskrivare som helst läser Ann Jäderlund och Pia Tafdrup. När min man sitter med hörlurarna på för att lyssna och skriva så ligger jag i sängen med ...

Av: Anna Fredén. | 06 oktober, 2014
Utopiska geografier

Skyddad av blott en glasruta, mot populärmusikens strålar



Elin HermansonJag har aldrig vetat hur jag ska te mig till populärmusiken. Gillar jag den? Hatar jag den? Eller smygälskar jag den innerst inne? Denna musik, med vilken jag menar sådan som spelas på reklamradio och liknande, är både påträngande och genomträngande. Ibland tränger den till och med in mig i trånga, trånga hörn. Den är som solens strålar som är oundvikliga under blåhimlade dagar, men ibland också djävulskt farliga för vårt mänskliga bästa. Särskilt för oss blekhudade svenskar vars soldyrkande under somrarna blir till en mani där varje soltimme är en chans att bättra på brännan.

Samtidigt som solen ger oss livsviktigt vitamin D så utstrålar den också både UVB- och UVA-strålar vilka kan vara skadliga för huden. UVB-strålarna gör att vi blir solbrända, medan UVA tränger sig djupare in i huden och gör oss rynkiga i förtid. (Jag vet, det här är inte en vetenskaplig tidning, men jag har en poäng med detta svammel.)

Nu tänker ni: vad har solen med populärmusik att göra? Jo, faktum är att jag anser mig själv inneha ett skydd med hög solfaktor som ska motverka denna musik att ta över min hjärna. Med en bakgrund i klassisk musik, som skolad pianist och nu den nördigaste musikvetaren i stan tycker jag mig ha blivit någorlunda immun mot pop-hysterin vi ständigt omgivs av. Men bara någorlunda. Ofrivilligt utsätts man för populärmusikens strålar i det offentliga rummet, som på gymmet, i klädaffären eller på jobbet. Där är kulturkonsumtionen utom mina kontrollerande pianofingrar.

Det har hänt att jag vaknat upp en morgon med en låt snurrandes i min inre skivspelare. Don’t you worry, don’t you worry chiiiiild. See heaven’s got a plan for youuu… Och nej. Det är inte en vacker profetia om min framtid som jag så ofta funderar kring. Det är Swedish House Mafia som jag låtit släppa in i mitt huvud, in i mitt innersta sovandes jag och som tagit över alla mina trötta, men ack så vanliga och härliga morgontankar. Jag har ju inte ens hört låten på minst en vecka! Hur kan den befinna sig därinne?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tillbaks till solen. Om ni inte visste det så skyddas man mot UVB-strålarna genom att befinna sig på rätt sida av en glasruta, alltså inomhus eller i en bil. Du får därför ingen solbränna av detta. Men UVA-strålarna däremot, de som gör dig rynkig, tränger sig minsann igenom ändå! Och det känns faktiskt som att populärmusiken har lite samma egenskap. Sitter jag bakom en glasruta är jag skyddad och slipper bli röd som en kräfta och skämmas för att jag sjungit med i Poker Face. Men risken att vakna upp en morgon med p-p-p-poker face, p-p-poker face,mum mum mum mah! är fortfarande överhängande, och det skrämmer mig. Så vad gör man? Jag vet fortfarande inte vad jag har för förhållande till denna musik. Den är inte bra, men den är heller inte dålig. Är det kul att vakna upp med Lady Gaga på hjärnan? Nej. Men är det så farligt? Troligtvis inte. Kommer jag få rynkor i ansiktet i förtid? Förhoppningsvis är svaret återigen nej.

Kanske ska jag se populärmusiken som ett fenomen och beundra den vars kraft är så stark att den lyckas påverka till och med den mest hårdbitna musikvetaren. Detta måste vara ett tecken på att den ändå innehåller någon viktig ingrediens som är avgörande för vårt välbefinnande. Kanske är det populärmusikens vitamin D jag ska suga åt mig och bara tänka på dess positiva egenskaper, istället för att oroa mig för åldrande i förtid och russinhud. För vad behöver man inte i den svenska mörkervintern om inte lite solvitaminer? Jag går nog och sätter på radion. Oppan Gangnam Style!

 

Elin Hermanson

Ur arkivet

view_module reorder

sista_kväll erotik

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 november, 2012

Sannheten

Innledning I uminnelige tider har så vel lek som lærd undret seg over hva som menes med ‘sannhet’ og hva for egenskaper, eller kvaliteter, som gjør at en kan hevde om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 september, 2014

Experimentmässor, igenkänning och julgåvor

Med start på Första söndagen i Advent, alltså den 2 december, kan Svenska kyrkans nya försöksordningar för mässan komma att användas. Ett antal församlingar har fått ansöka om att bli ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 26 oktober, 2012

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

Free your mind – and the rest will follow

  foto: Henriette Lykke Free your mind – and the rest will follow Sedan drygt femtio år tillbaka har den japanska dansformen Butoh fascinerat sin publik. Butoh är konsten att sudda ut kroppens ...

Av: Johanna Wilkens | Konstens porträtt | 14 augusti, 2007

Remember Manhattan

  Silence (over Manhattan) A black September shadow cloaks the dawn,The City’s once white teeth now rotting stumps,Midst choking dusty embers ether-borne,Its shrunken soundless heart now barely pumps.Infernos upon retribution rise,Fanaticism maddening ...

Av: Guido Zeccola | Allmänna reportage | 11 september, 2011

Who is Charlie?

Alla begrepp flyter in i varandra. Ingenting är längre vad det brukade vara och ingenting är heller hur det ser ut att vara.

Av: Niklas Anderberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 december, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts