Meditering mellan sinnets och fysikens gränstrakter

Dhamma Pataka-centrets påfågel flyger över huvudet och landar strax framför mig, just som jag går nerför vägen till matsalen. Tio män äter frukost i tystnad. Bara harklingar och nysningar bryter ...

Av: Gustav Broms | 27 oktober, 2009
Essäer om religionen

Människor och historia. Essä i form av aforismer

Vad är dessa ögonblick jag undfått i naturen efter fem, tio minuters promenad i ett bildmummel av nyss timade möten och händelser, osorterade, meningsuttunnade. Undan undan sjunker slöjorna och så ...

Av: Gunnar Lundin | 06 december, 2013
Essäer

Prins Eugen – Ett levande konstnärskap

Det allmänna fenomenet svenskt monumentalmåleri blir partikulärt genom en orientering av prins Eugens konstnärliga praktik. Likt många andra svenska konstnärer kring förra sekelskiftet var prins Eugen en konstnär som ägnade ...

Av: Allan Persson | 22 januari, 2013
Konstens porträtt

Stan kan emellanåt verkligen påminna om Amsterdam...

En helg i Göteborg

En weekendresa till Göteborg är alltid lika trevlig. Själv provade jag MTR:s nya expresståg Stockholm—Göteborg; en linje som har mycket bättre punktlighet än SJ-tågen och som dessutom, i 1 klass ...

Av: Björn Gustavsson | 13 april, 2017
Resereportage

Skyddad av blott en glasruta, mot populärmusikens strålar



Elin HermansonJag har aldrig vetat hur jag ska te mig till populärmusiken. Gillar jag den? Hatar jag den? Eller smygälskar jag den innerst inne? Denna musik, med vilken jag menar sådan som spelas på reklamradio och liknande, är både påträngande och genomträngande. Ibland tränger den till och med in mig i trånga, trånga hörn. Den är som solens strålar som är oundvikliga under blåhimlade dagar, men ibland också djävulskt farliga för vårt mänskliga bästa. Särskilt för oss blekhudade svenskar vars soldyrkande under somrarna blir till en mani där varje soltimme är en chans att bättra på brännan.

Samtidigt som solen ger oss livsviktigt vitamin D så utstrålar den också både UVB- och UVA-strålar vilka kan vara skadliga för huden. UVB-strålarna gör att vi blir solbrända, medan UVA tränger sig djupare in i huden och gör oss rynkiga i förtid. (Jag vet, det här är inte en vetenskaplig tidning, men jag har en poäng med detta svammel.)

Nu tänker ni: vad har solen med populärmusik att göra? Jo, faktum är att jag anser mig själv inneha ett skydd med hög solfaktor som ska motverka denna musik att ta över min hjärna. Med en bakgrund i klassisk musik, som skolad pianist och nu den nördigaste musikvetaren i stan tycker jag mig ha blivit någorlunda immun mot pop-hysterin vi ständigt omgivs av. Men bara någorlunda. Ofrivilligt utsätts man för populärmusikens strålar i det offentliga rummet, som på gymmet, i klädaffären eller på jobbet. Där är kulturkonsumtionen utom mina kontrollerande pianofingrar.

Det har hänt att jag vaknat upp en morgon med en låt snurrandes i min inre skivspelare. Don’t you worry, don’t you worry chiiiiild. See heaven’s got a plan for youuu… Och nej. Det är inte en vacker profetia om min framtid som jag så ofta funderar kring. Det är Swedish House Mafia som jag låtit släppa in i mitt huvud, in i mitt innersta sovandes jag och som tagit över alla mina trötta, men ack så vanliga och härliga morgontankar. Jag har ju inte ens hört låten på minst en vecka! Hur kan den befinna sig därinne?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tillbaks till solen. Om ni inte visste det så skyddas man mot UVB-strålarna genom att befinna sig på rätt sida av en glasruta, alltså inomhus eller i en bil. Du får därför ingen solbränna av detta. Men UVA-strålarna däremot, de som gör dig rynkig, tränger sig minsann igenom ändå! Och det känns faktiskt som att populärmusiken har lite samma egenskap. Sitter jag bakom en glasruta är jag skyddad och slipper bli röd som en kräfta och skämmas för att jag sjungit med i Poker Face. Men risken att vakna upp en morgon med p-p-p-poker face, p-p-poker face,mum mum mum mah! är fortfarande överhängande, och det skrämmer mig. Så vad gör man? Jag vet fortfarande inte vad jag har för förhållande till denna musik. Den är inte bra, men den är heller inte dålig. Är det kul att vakna upp med Lady Gaga på hjärnan? Nej. Men är det så farligt? Troligtvis inte. Kommer jag få rynkor i ansiktet i förtid? Förhoppningsvis är svaret återigen nej.

Kanske ska jag se populärmusiken som ett fenomen och beundra den vars kraft är så stark att den lyckas påverka till och med den mest hårdbitna musikvetaren. Detta måste vara ett tecken på att den ändå innehåller någon viktig ingrediens som är avgörande för vårt välbefinnande. Kanske är det populärmusikens vitamin D jag ska suga åt mig och bara tänka på dess positiva egenskaper, istället för att oroa mig för åldrande i förtid och russinhud. För vad behöver man inte i den svenska mörkervintern om inte lite solvitaminer? Jag går nog och sätter på radion. Oppan Gangnam Style!

 

Elin Hermanson

Ur arkivet

view_module reorder

Filip Lindberg. Några dikter

Filip Lindberg (f. 1990),studerar masterprogramet i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Även redaktör för litteraturtidskiften Tydningen.                      

Av: Filip Lindberg | Utopiska geografier | 14 april, 2014

Isabella Lundgren

Nya generationers samtal centralt för yttrandefriheten

Vår civilisations överlevnad hänger på vår förmåga att kommunicera, för klarar vi inte det så kommer vi att slåss, kriga och förgöra varandra istället.

Av: Isabella Lundgren | Essäer om samhället | 22 maj, 2017

In memoriam Rautavaara

In memoriam Rautavaara Stefan Hammarén skriver ett memorandum över Tapio "Tapsa" Rautavaara, finsk sångare, skådespelare och idrottsman.

Av: Stefan Hammarén | Musikens porträtt | 09 november, 2006

Den stockholmska barfotatrion åter på frammarsch

  Bandets galne trummis Andreas, basisten Joen och Martin. Den stockholmska barfotatrion på frammarsch Riffrockarna, Jaaris pojkar eller den underliga barfotatrion. Som man säger: kärt barn har många namn. Deras egentliga och ...

Av: Petter Stjernstedt | Musikens porträtt | 16 februari, 2007

Afrikanska toner och skönsång på jazzfestivalen

Etienne Mbappé. Afrikanska toner och skönsång på jazzfestivalen I slutet av oktober gick jazzfestivalen i Umeå av stapeln. Det fanns åtta scener och framföranden för alla smaker, från skönsång med The ...

Av: Calle Hedrén | Kulturreportage | 13 november, 2007

Idioten på muséet

Hörde en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt som flöt iland hos honom vid ett klippors ytterskär, bl.a. åror, lådor med smuggelsprit, talrika naziuniformer, EFFOA:s ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 oktober, 2011

Hatthyllan

Det var en höstkväll och allt var stilla. Regnet piskade mot stuprännan. Han satt där med ögonen i den dammiga boken. Sidorna var skrynkliga. Fyllda med kaffefläckar och intorkade ostbitar. Han ...

Av: Stina Nilsson | Utopiska geografier | 05 maj, 2010

Om Nijinskys teckningar

Bild och ande är på något sätt oskiljaktiga hos Nijinskys tecknade motiv värld. De linjer han skapar och återger med krita, kol, grafit, pastell eller olika sorters tusch och vattenfärger ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 29 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts