Nelson Mandela, en ikon för vår tid

På Stockholms Auktionsverk den 13 november 2013 såldes ett foto för 395 000 kr av Hans Gedda föreställande Nelson Mandela. (Utrop 200 000 – 250 000 kr). Gjord i 10 ...

Av: Birgitta Milits | 12 december, 2013
Konstens porträtt

Bergmans video och annat abrakadabra

Jag ringdes upp av en kompis som uppmanade mig att sätta på tv:en i anledning av att min kollega Lasse Trier skulle uppträda i något som heter Bergmans video. Jag fick ...

Av: Vladimir Oravsky | 28 september, 2012
Gästkrönikör

Ko-lugnt på landet

Det är alltid mycket att göra färdigt innan "semestern" börjar och avfärden från storstaden Paris till den böljande Sörmländska lantbygden. Jobbet ska klaras av och den allra sista artikelpunkten ...

Av: Anne Edelstam | 15 augusti, 2010
Gästkrönikör

Jublet som aldrig blir av. Reflektioner över påskfirande och kristna kulturyttringar

Det finns en omhuldad legend i den gammalslaviska Nestorskrönikan, som berättar om hur fursten Vladimir av det hedniska Rus – det land som med tiden skulle visa sig räcka till ...

Av: Thomas Notini | 14 april, 2014
Essäer om religionen

Överlever Nancy Botwin, överlever jag



Marja BeckmanHur sunt är det att jämföra sitt eget liv med en amerikansk före detta hemmafru som langar gräs? Jag gör det hela tiden – använder tv-serier som terapi. I barndomen var jag besatt av Solstollarna (sexistisk barnserie som i dag främst är känd för transfiguren ”Ulla-Bella, min sekreterare”. Det var dock inte henne jag identifierade mig med, utan någon av flickorna. Jag har helt glömt handlingen). Identifikationen fortsatte med halvödlan Elisabeth i V. I modern tid har jag vurmat för både Claire och Brenda i Six feet under. Och just nu är det Nancy Botwin som gäller. Vissa kabel-tv-tittare säger kanske att Weeds är gammal skåpmat, med tanke på att serien i fjol lades ner efter åtta säsonger.

Men nu har ju en ny värld öppnat sig: strömningsajterna. Där kan man se ikapp alla serier som man missat. Weeds har vunnit flera tv-priser i USA, men såvitt jag vet har inte mycket skrivits om den i Sverige – den har väl hamnat i skuggan av vår unisona Mad Men-nostalgi.

Eftersom jag har en bebis som helst vill att jag sitter stilla med henne i famnen om kvällarna, började jag botanisera i utbudet på en av dessa sajter. Mer eller mindre av en slump började jag titta på Weeds vars huvudperson är en snygg, tuff och impulsiv kvinna vid namn Nancy Botwin (Mary-Louise Parker). Hon är 40+ och mor till två tonårspojkar.

Familjen bor i Agrestic, ett välmående förortsområde i Kalifornien där såväl hus som människor ser likadana ut. När serien börjar har Nancys man avlidit av en hjärtattack och för att kunna behålla huset och försörja sönerna börjar hon sälja marijuana till sina grannar. Hennes verksamhet blir en succé, men är förstås inte problemfri. Många mer eller mindre ljusskygga individer vill ha en del av kakan. Nancy tar sig dock ur de flesta situationer. Seriens skapare är makalöst skickliga på cliffhangers. Dessutom är persongalleriet hejdlöst roligt och utflippat.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Weeds påminner lite om Hung, en annan serie om vita medelklassmänniskor som tänjer på de moraliska gränserna för att kunna försörja sig och hålla kvar fasaden av framgång. Hung handlar om en välhängd pappa som prostituerar sig till rika kvinnor. Båda serierna säger något om den osäkra tid vi lever i och vad en människa kan göra för att bli sin egen lyckas smed. Drömmen om rikedom, kombinerat med en rastlöshet och spänningsådra, gör att Nancy Botwin tar stora risker. Ibland verkar hon vara på väg att förlora allt, inklusive sitt liv. Men som den seriehjältinna hon är räknar vi tittare med att hon parerar hämndattacker från såväl alla sorters gangstergäng som från en FBI-agent vars kollegor mördas på löpande band.

Faktum är att jag tänker på Nancy nu när jag snart ska sluta vara föräldraledig och åter få igång min egen verksamhet som frilansjournalist. Visserligen har jag inga mexikanska gangsters bland uppdragsgivarna men jag måste, liksom Nancy, försörja två barn (tack och lov inte ensam). Med en rådande papperstidningskris och massor av arbetslösa kollegor oroar jag mig alltid lite över mina framtida finanser. Vad händer om sparpengarna tar slut?

När oron gnager som mest kan jag tänka på Nancy Botwin. Överlever hon, så gör jag också det. På ett eller annat sätt.

Marja Beckman

Ur arkivet

view_module reorder

Sartre ska vi inte heller glömma

Röken är tät. Sorlet stiger och sjunker som sjudande vågor på ett vindpinat hav. Glasen töms i rask takt. Vissa repliker i de disparata och vilda samtalen skär som slipade ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 01 juli, 2012

Tre dikter av Bertil Falk

I En stilla skymt av trots i vinddraget som snuddar vid gardinen och dagen är inte längre lika händelselös som i går. Jag nystar på olösta gåtor. I morgon går tåget hem till dig.  

Av: Bertil Falk | Utopiska geografier | 02 november, 2009

Det Messianska löftet. Julen som epifani och epistemologi…

Vi kan trots all den ambivalens som omger oss i våra känslor kring julen, visionen av löftet, kraven, den goda viljans fest, och därmed även lätt hyckleriets, och de stora ...

Av: Oliver Parland | Essäer om religionen | 25 december, 2011

Otto Karvonen och maktens utlöpare

Foto: Niels Hebert Otto Karvonens konst består av performance och installationer, ofta i offentliga rum. Hans verk utnyttjar människors förutfattade meningar och innehåller en dos humor och ironi. Otto Karvonens konst ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 23 juni, 2008

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Ivo Holmkvists far i ett foto taget av författarens mor

Jubel och skepsis – några anteckningar till tre fotografier

Tyskland förklarade Ryssland krig den första augusti 1914 och införde samma dag allmän mobilisering. Två dagar senare följde man upp med att samman med Österrike-Ungern också gå i krig mot ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 26 mars, 2015

Om Strindberg röst, och andra ljudligheter

Den läsvärde kåsören Olle Hammarlund skrev en gång en skröna om Strindberg som kunde ha varit sann men säkert bara var ett påhitt: en grupp äldre herrar roar sig med ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 01 oktober, 2017

Om ensamheten, kärleken och skönheten. Intervju med Dr Jan Stenis

Vad är det som driver dig som författare? - Jag tror att det är ett logiskt resultat av min naturliga, mentala utveckling mot en alltmer fullfjädrad kommunikatör. Jag är dock på ...

Av: Freke Räihä | Litteraturens porträtt | 02 november, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.