Eva Grip

Eva Grip – Född 1950. Debutnovell i Bonniers Litterära Magasin 1983, därefter skönlitterärt publicerad med noveller och dikter i tidningar, tidskrifter och antologier. Under en period skrivarkurslärare på Åsa Folkhögskola.   Det ...

Av: Eva Grip | 23 juli, 2012
Utopiska geografier

Gud är fantastisk så det smäller!

Jag har försökt komma underfund med vem jag är de senaste 40 åren och är fortfarande inte klar. En gång köpte jag ett hus och skulle renovera det, såsom lagom ...

Av: Jenny Berggren | 21 april, 2013
Gästkrönikör

Desperately Seeking Kurt: I väntan på Jeff

Arto Lindsay har alltid varit en av mina favoritartister. Från DNA till hans soloalbum, spela mig något av Arto, så kommer jag genast att må bra.  Jag älskar hans poesi såväl ...

Av: Sachiko Hayashi | 17 september, 2011
Musikens porträtt

Roskildefestivalen 2008

Spridda noteringar om läderbögar, barnafödande, danska politiker och Nick Caves femtioårskris. Mattias from Örebro! Where are you? Remember last year at Rosklide? I never got your last name. THIS IS YOUR SON: (En bild på en ...

Av: Adam Vilgot Persson | 16 juli, 2008
Essäer om musik

Vladimir Oravsky blickar i systrarna Nina Marjavaara, Yvonne Teifell och Marie Lundströms dekolletage



Silvio The Joker BerlusconiMina barn brukar fråga mig, vad har du gjort idag pappa? och jag svarar, läst en massa mail och funderat över om jag har råd att avstå från att svara på dem.

Vad handlar dessa mail om, frågar du kanske, som läser dessa rader.

De har ingen gemensam nämnare, förutom att avsändarna fick för sig, att jag bör ta del av dess innehåll.

I dag fick jag följande mail: ”(…) Jag har lagt förlaget på is. Det fungerar inte när man inte får respons hos journalister. Jag gör numera bara egna översättningar från portugisiskan och jag får stöd för det från portugisiska staten. Nu jobbar jag också heltid som lärare, så jag har inte så mycket tid till annat, men det var kul så länge det varade med förlaget. Synd att man blev tystad... men jag orkar inte riktigt hålla på att bråka heller. Vill ha ett lugnt liv. (…)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vid läsningen av detta mail kom jag att tänka på ett mail som jag fick för två tre dagar sedan från min kompis Ronald Blomqvist, och som handlade om boken ”Göran Kropp : Med våra ögon”, utgiven av Blomqvist Produktion AB. Ronald skriver ”(…) När jag läste din artikel om utgivningen tyckte jag du skrev med aningen negativa förtecken så jag avstod att sända dig boken. Apropå din artikel var Fredrik och Görans relation av mycket god kvalitet.

Bilder och annat som Fredrik/vi skapade stod helt och hållet, utan förbehåll, till Görans förfogande. Det vet Gerard också.

Viss behöver vi uppmärksamhet från pressen för boken. Jag har fått lite kontakt med Stjärndistribution och de menar att boken gavs ut på helt fel premisser, fel tidpunkt, fel sätt, fel, fel, fel...

Så är det nog. Det här är i första hand en bildreportagebok (ny genre) och jag tror den har för låg status för dig. Boken ligger med i bokrondellen men det händer inte så mycket. För lite mediaexponering. Kan du hjälpa mig med boken så lämnar jag över ett ex? Om du har en bra uppkoppling och en någorlunda snabb dator kan du kolla en del av boken här http://www.blomqvistproduktion.se/html/flip.html.

 

I min bok ”Den lyckliga ockupationen” ger jag en lång rad tips på hur man får ett bokmanuskript antaget av ett förlag. Jag tittade på dessa praktiska råd nu och kan konstatera att de fortfarande håller. Märkligt att utvecklingen masar sig fram det viset. Eller är det så märkligt? Är det inte tvärt om helt naturligt med hänsyn till att de flesta, ja, de flesta lektörer, dramaturger, recensenter och andra parasiterande -er, inte vågar ta personligt ansvar för något annat än krubbeställning på krogen samtidigt som de vill ha ett så bekvämt liv som möjligt, det vill säga jobba så lite som möjligt. Ett exempel på detta. Så här skriver en viss Hans Richter på bokförlaget Axplock i ett e-brev till Ulf Diktonius: ”Har du givit ut böcker tidigare och är du således enligt Författarförbundet att anse som författare. Vilka förlag har du då givit ut titlar på?” 

Det går undan att vara förlagslektör eller recensent. Allt man behöver göra är att knappa in ett namn eller en titel i Googles sökmotor och voilà får man med detsamma ett svar på vad man skall tycka om den och den eller det och det. Herr Hans Richter, som ej lever för litteratur, utan på godtrogna författare, för att parafrasera Schopenhauer, tycker dock att även detta är en alltför stor ansträngning … Förlagschefens och recensentens bästa vän är uppslagsverket ”Vem är vem?” där han mellan Sforza, Ludovico kallad ”den svarte” och Sharif, Omar finner att Shakespeare, William också är ett potentiellt namn att satsa på … Det hävdas att det enbart i Stockholm finns över fyra miljoner osålda böcker. Det trycks fördjävla många titlar. Det är bra, kan du argumentera. Det är ett utslag av demokrati. Det är möjligt att det är så. Men det är också möjligt att det avspeglar en förslappning … På varje litterär Mozart går det tolv gånger tolv gånger tolv dussin Salieris; på varje Shakespeare går det sextio gånger sextio gånger sextio Karin Nymans och jag är rätt så säker på att författarkändisens kända dotter Karin Nyman inte förvarar refuseringsbrev i sina lådor med den nyfikna frågan ”Har du givit ut böcker tidigare och således enligt Författarförbundet är att anse som författare? Vilka förlag har du då givit ut titlar på?” Har du någonsin hört talats om författaren Mischa Stahlhammer? Nej, naturligtvis inte. Han skrev ett manus som inget förlag var intresserat av.

mångkulturellitet antilikformighet antislätstrukenhet

Men Mischa hade tur. Han inte bara överlevde andra världskriget, utan han fick även flytta till Sverige och fick här en son som han döpte till Semmy. Och Semmy blev en duktig musiker som fick studera för Isaac Stern, Charles Barkel, Nathan Milstein och Henryk Szeryng. Semmy förvaltade sina färdigheter väl och blev förste konsertmästare i Kungliga Hovkapellet. Han utger musikskivor och är allmänt erkänd, inte bara inom Sveriges gränser utan även utanför. Med andra ord, Semmy är en kändis. Att vara kändis när man vill utge en bok är knappast en nackdel i ett land där lektörer frågar efter dina meriter i stället för att läsa dina manuskript. Visst är det lättare att fatta ett beslut som andra redan fattat … På det viset blir du som beslutsfattare omedelbart en fullvärdig medlem av en grupp, en gemenskap. Och dessutom slipper du jobba och tänka. Idel fördelar. Det duger med vilket kändisskap som helst, en förläggare har inga som helst fördomar. Om uppblåsta silikonbröst duger bra för dokusåpakändisskap, så varför skulle de inte utgöra en merit för bokutgivning? En sexprocentig moms på böcker omvandlar inte böcker till en produkt som inte tål samma krassa behandling som fullt momspliktiga sågspån eller vilken annan vara som helst. Jackie Arklöv, dömd och ökänd för folkrättsbrott och mord på en polisman, hade den 30 juni 2007 vernissage på sina tavlor i hembygden Storuman i Västerbottens län. Hans Edlund, ordföranden i Ankarsunds intresseförening som anordnade detta omistliga kulturevenemang, vittnade om att han inte såg Arklövs utställningstavlor innan han tackade ”ja” till dem. Varför skulle han? Namnet Arklöv var visserligen inte direkt garant för tavlornas kvalité men definitivt en garant för att evenemanget skulle uppmärksammas. Och är inte det til syvende og sidst varje arrangörs och kulturproducents våta dröm? Dessutom, om en del recensenter inte är bekanta med det som de bedömer och skriver om så kan det lätt hända att även en västerbottnisk ordförande tar sig denna frihet. Tack vare Semmys kändisskap har nu äntligen Mischa Stahlhammers manus getts ut. Det saluförs under Semmy Stahlhammers varumärke och heter ”Kodnamn Frisör: min fars berättelse”. Any which way but loose, och bättre sent än aldrig. ”All truth passes through three stages. First, it is ridiculed. Second, it is violently opposed. Third, it is accepted as being self-evident”, skrev Arthur Schopenhauer fast på tyska.Förstaupplagan av hans ”Die Welt als Wille und Vorstellung” blev inte någon större säljframgång och den brukades enligt flera källor till att paketera Bratwurst i. 25 år senare kom ”Die Welt als Wille und Vorstellung” ut på nytt med en hel del tillägg, efter en överenskommelse med förläggaren där Arthur medgav att han inte hade några som helst anspråk på royalties. Inte ens det hjälpte och så blev det så att ingen förläggare ville ta sig an hans manuskript ”Aphorismen zur Lebensweisheit”, men tack vare en vän blev det ändå utgivet och i dag skulle även VD:n Jan Månsson på Isabergs förlag – om än med svårigheter – i ”Vem är vem?” kunna stava sig till namnet Arthur Schopenhauer och att denne, möjligen är någon att satsa på …

Nobelprisprisade Doris Lessing sände ett av sina kända verk till ett flertal redaktioner under pseudonym och fick det refuserat. Samma experiment gjordes med Jerzy Kosinskis roman ”Steps” vilken tidigare belönats med det mycket prestigeladdade priset ”The National Book Award”. Det blev ett klart och tydligt ”Nej!”. Kosinski blev skakad och sände under sitt eget namn ett absolut oläsligt arbete skrivet av en universitetsstuderande till sin förläggare. Svaret kan du räkna ut: Verket eller snarare fuskverket blev antaget. You don't argue with success! säger nämligen en av show business’ gyllene regler. Kosinski tog sedermera sitt liv.

Lektorer, dramaturger eller vilka det nu än är, kan däremot luta sig bakåt i sin tjänstestol och låta annat än professionell moral eller inställning styra sitt arbete. Ett redan beprövat namn borgar för någon form av ”förlustbidrag”, så nog kan lektörerna oläst vidarebefordra en känd persons alster för produktion utan prestigeförlust och någon som helst form av ansträngning. Det tryckta verket finner alltid en dammig hylla på ett antal bibliotek.

Läs gamla böckers säljande baksidestexter. Förläggarna utlovar där mästerverk på mästerverk och de citerade recensenterna bräker med som får. Eller är det tvärtom? En sak är säker: Varken dessa mästerverk eller deras upphovsmän existerar i dag annat än som kulturhistoriska asterisker.

Jag upprepar: På varje litterär Mozart går det tolv dussin Salieris, på varje Shakespeare går det sextio skock Karin Nymans. I dag mer än någonsin.

Jag upprepar: Det hävdas att enbart i Stockholm finns det över fyra miljoner osålda böcker.

Så käre Ronald Blomqvist: om din bok ”Göran Kropp : Med våra ögon”, inte recenseras av Nina Marjavaara eller Yvonne Teifell eller Marie Lundström eller vilken annan dagslända som helst bland dagens ytterst miltbegåvade kulturkypare, så ta det inte som ett nederlag. Det är möjligt, till och med mycket möjligt, att när ovannämnda kulturkypare och deras gelikar är helt utplånade från all mänsklig erinran – och det kan lätt komma att hända till och med innan Jönköpings nya teaterbyggnad Spira omvandlas till en lagerlokal – kommer minnet av Göran Kropp fortfarande vara aktuellt. Och i så fall, har även din bok bidragit till det med någon minnespartikel.     

 

Vladimir Oravsky

 

Ur arkivet

view_module reorder
Isaiah Berlin1983.  Foto Wkipedia CC BY SA 3.0

Igelkottar och rävar

En fransman klagade nyligen över det egna språkets förlorade världsdominans. Enligt denne intellektuelle imperialist är engelskan ett mycket torftigare språk än franskan. I hans suveräna föreställningsvärld framträder Sverige inte ens ...

Av: Niklas Anderberg | Agora - filosofiska essäer | 14 maj, 2016

Senmoderniteten. Del 1

Innledning Emnet for essayet mitt er livet i senmoderniteten. ‘Senmoderniteten’ er et abstrakt begrep; om abstrakte begrep sirkulerer i et samfunn, er det ikke helt opplagt at dermed er disse ord ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 juli, 2013

Göran af Gröning

SÅ MÅNGA NÄTTER … SÅ MÅNGA SPRIDDA TANKAR

Om man kunde utplåna allt det neurosen ristat in i anden och hjärtat, alla de osunda avtryck som den lämnat efter sig, alla de orena skuggor som åtföljer den! Allt ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 25 januari, 2016

Dikter av Gunnar Lundin

    Till G H Hur länge stannar du i ditt lantliga vägskäl? Varje skäl pekar Pekar ditt åter mot stan? Och varje skäl har en botten stjärnorna i julinatten ovanför fårens ögon därunder      se stjärnorna i ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 12 september, 2008

Hänt i skvättet 9

                             

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 25 november, 2013

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 november, 2012

Ett samtal med Peter Beard

"Om något, så är jag en eskapist" Ett samtal med Peter Beard. Text & foto av Carl Abrahamsson. Med en ny imposant megabok utgiven av Taschen och en fantastisk utställning ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 30 november, 2006

Emmakrönika XXVIII Ett e-postkort II fr. H;fors

Sköna kärleksomutliga Emma emottog märkligt nog emot mig för en kort visit, allt till mig var jag då, förvånansvärt vänlig var hon, nästan sitt gamla jag, och visade lite runt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 01 oktober, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.