Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 1

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | 21 maj, 2013
Essäer om musik

Nattliv av Joseph Roth

Natt efter natt går jag samma väg. Natt efter natt ser jag samma bilder. Utanför fattighuset kör likvagnen fram, obevekligt, nyktert, affärsmässigt, för att sänka i jorden dem som var ...

Av: Joseph Roth | 05 september, 2014
Kulturreportage

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | 02 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Gustav Mellberg - den förste utvandraren från Habo till Nordamerika 1843

För drygt tvåhundra år sedan föddes Gustav Mellberg eller Gustav Andersson, som han hette fram till den dag då han vid 14 års ålder började skolan vid Jönköpings Högre Lärdomsskola. Gustav ...

Av: Hans-Evert Renérius | 21 mars, 2014
Kulturreportage

Vladimir Oravsky blickar i systrarna Nina Marjavaara, Yvonne Teifell och Marie Lundströms dekolletage



Silvio The Joker BerlusconiMina barn brukar fråga mig, vad har du gjort idag pappa? och jag svarar, läst en massa mail och funderat över om jag har råd att avstå från att svara på dem.

Vad handlar dessa mail om, frågar du kanske, som läser dessa rader.

De har ingen gemensam nämnare, förutom att avsändarna fick för sig, att jag bör ta del av dess innehåll.

I dag fick jag följande mail: ”(…) Jag har lagt förlaget på is. Det fungerar inte när man inte får respons hos journalister. Jag gör numera bara egna översättningar från portugisiskan och jag får stöd för det från portugisiska staten. Nu jobbar jag också heltid som lärare, så jag har inte så mycket tid till annat, men det var kul så länge det varade med förlaget. Synd att man blev tystad... men jag orkar inte riktigt hålla på att bråka heller. Vill ha ett lugnt liv. (…)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vid läsningen av detta mail kom jag att tänka på ett mail som jag fick för två tre dagar sedan från min kompis Ronald Blomqvist, och som handlade om boken ”Göran Kropp : Med våra ögon”, utgiven av Blomqvist Produktion AB. Ronald skriver ”(…) När jag läste din artikel om utgivningen tyckte jag du skrev med aningen negativa förtecken så jag avstod att sända dig boken. Apropå din artikel var Fredrik och Görans relation av mycket god kvalitet.

Bilder och annat som Fredrik/vi skapade stod helt och hållet, utan förbehåll, till Görans förfogande. Det vet Gerard också.

Viss behöver vi uppmärksamhet från pressen för boken. Jag har fått lite kontakt med Stjärndistribution och de menar att boken gavs ut på helt fel premisser, fel tidpunkt, fel sätt, fel, fel, fel...

Så är det nog. Det här är i första hand en bildreportagebok (ny genre) och jag tror den har för låg status för dig. Boken ligger med i bokrondellen men det händer inte så mycket. För lite mediaexponering. Kan du hjälpa mig med boken så lämnar jag över ett ex? Om du har en bra uppkoppling och en någorlunda snabb dator kan du kolla en del av boken här http://www.blomqvistproduktion.se/html/flip.html.

 

I min bok ”Den lyckliga ockupationen” ger jag en lång rad tips på hur man får ett bokmanuskript antaget av ett förlag. Jag tittade på dessa praktiska råd nu och kan konstatera att de fortfarande håller. Märkligt att utvecklingen masar sig fram det viset. Eller är det så märkligt? Är det inte tvärt om helt naturligt med hänsyn till att de flesta, ja, de flesta lektörer, dramaturger, recensenter och andra parasiterande -er, inte vågar ta personligt ansvar för något annat än krubbeställning på krogen samtidigt som de vill ha ett så bekvämt liv som möjligt, det vill säga jobba så lite som möjligt. Ett exempel på detta. Så här skriver en viss Hans Richter på bokförlaget Axplock i ett e-brev till Ulf Diktonius: ”Har du givit ut böcker tidigare och är du således enligt Författarförbundet att anse som författare. Vilka förlag har du då givit ut titlar på?” 

Det går undan att vara förlagslektör eller recensent. Allt man behöver göra är att knappa in ett namn eller en titel i Googles sökmotor och voilà får man med detsamma ett svar på vad man skall tycka om den och den eller det och det. Herr Hans Richter, som ej lever för litteratur, utan på godtrogna författare, för att parafrasera Schopenhauer, tycker dock att även detta är en alltför stor ansträngning … Förlagschefens och recensentens bästa vän är uppslagsverket ”Vem är vem?” där han mellan Sforza, Ludovico kallad ”den svarte” och Sharif, Omar finner att Shakespeare, William också är ett potentiellt namn att satsa på … Det hävdas att det enbart i Stockholm finns över fyra miljoner osålda böcker. Det trycks fördjävla många titlar. Det är bra, kan du argumentera. Det är ett utslag av demokrati. Det är möjligt att det är så. Men det är också möjligt att det avspeglar en förslappning … På varje litterär Mozart går det tolv gånger tolv gånger tolv dussin Salieris; på varje Shakespeare går det sextio gånger sextio gånger sextio Karin Nymans och jag är rätt så säker på att författarkändisens kända dotter Karin Nyman inte förvarar refuseringsbrev i sina lådor med den nyfikna frågan ”Har du givit ut böcker tidigare och således enligt Författarförbundet är att anse som författare? Vilka förlag har du då givit ut titlar på?” Har du någonsin hört talats om författaren Mischa Stahlhammer? Nej, naturligtvis inte. Han skrev ett manus som inget förlag var intresserat av.

mångkulturellitet antilikformighet antislätstrukenhet

Men Mischa hade tur. Han inte bara överlevde andra världskriget, utan han fick även flytta till Sverige och fick här en son som han döpte till Semmy. Och Semmy blev en duktig musiker som fick studera för Isaac Stern, Charles Barkel, Nathan Milstein och Henryk Szeryng. Semmy förvaltade sina färdigheter väl och blev förste konsertmästare i Kungliga Hovkapellet. Han utger musikskivor och är allmänt erkänd, inte bara inom Sveriges gränser utan även utanför. Med andra ord, Semmy är en kändis. Att vara kändis när man vill utge en bok är knappast en nackdel i ett land där lektörer frågar efter dina meriter i stället för att läsa dina manuskript. Visst är det lättare att fatta ett beslut som andra redan fattat … På det viset blir du som beslutsfattare omedelbart en fullvärdig medlem av en grupp, en gemenskap. Och dessutom slipper du jobba och tänka. Idel fördelar. Det duger med vilket kändisskap som helst, en förläggare har inga som helst fördomar. Om uppblåsta silikonbröst duger bra för dokusåpakändisskap, så varför skulle de inte utgöra en merit för bokutgivning? En sexprocentig moms på böcker omvandlar inte böcker till en produkt som inte tål samma krassa behandling som fullt momspliktiga sågspån eller vilken annan vara som helst. Jackie Arklöv, dömd och ökänd för folkrättsbrott och mord på en polisman, hade den 30 juni 2007 vernissage på sina tavlor i hembygden Storuman i Västerbottens län. Hans Edlund, ordföranden i Ankarsunds intresseförening som anordnade detta omistliga kulturevenemang, vittnade om att han inte såg Arklövs utställningstavlor innan han tackade ”ja” till dem. Varför skulle han? Namnet Arklöv var visserligen inte direkt garant för tavlornas kvalité men definitivt en garant för att evenemanget skulle uppmärksammas. Och är inte det til syvende og sidst varje arrangörs och kulturproducents våta dröm? Dessutom, om en del recensenter inte är bekanta med det som de bedömer och skriver om så kan det lätt hända att även en västerbottnisk ordförande tar sig denna frihet. Tack vare Semmys kändisskap har nu äntligen Mischa Stahlhammers manus getts ut. Det saluförs under Semmy Stahlhammers varumärke och heter ”Kodnamn Frisör: min fars berättelse”. Any which way but loose, och bättre sent än aldrig. ”All truth passes through three stages. First, it is ridiculed. Second, it is violently opposed. Third, it is accepted as being self-evident”, skrev Arthur Schopenhauer fast på tyska.Förstaupplagan av hans ”Die Welt als Wille und Vorstellung” blev inte någon större säljframgång och den brukades enligt flera källor till att paketera Bratwurst i. 25 år senare kom ”Die Welt als Wille und Vorstellung” ut på nytt med en hel del tillägg, efter en överenskommelse med förläggaren där Arthur medgav att han inte hade några som helst anspråk på royalties. Inte ens det hjälpte och så blev det så att ingen förläggare ville ta sig an hans manuskript ”Aphorismen zur Lebensweisheit”, men tack vare en vän blev det ändå utgivet och i dag skulle även VD:n Jan Månsson på Isabergs förlag – om än med svårigheter – i ”Vem är vem?” kunna stava sig till namnet Arthur Schopenhauer och att denne, möjligen är någon att satsa på …

Nobelprisprisade Doris Lessing sände ett av sina kända verk till ett flertal redaktioner under pseudonym och fick det refuserat. Samma experiment gjordes med Jerzy Kosinskis roman ”Steps” vilken tidigare belönats med det mycket prestigeladdade priset ”The National Book Award”. Det blev ett klart och tydligt ”Nej!”. Kosinski blev skakad och sände under sitt eget namn ett absolut oläsligt arbete skrivet av en universitetsstuderande till sin förläggare. Svaret kan du räkna ut: Verket eller snarare fuskverket blev antaget. You don't argue with success! säger nämligen en av show business’ gyllene regler. Kosinski tog sedermera sitt liv.

Lektorer, dramaturger eller vilka det nu än är, kan däremot luta sig bakåt i sin tjänstestol och låta annat än professionell moral eller inställning styra sitt arbete. Ett redan beprövat namn borgar för någon form av ”förlustbidrag”, så nog kan lektörerna oläst vidarebefordra en känd persons alster för produktion utan prestigeförlust och någon som helst form av ansträngning. Det tryckta verket finner alltid en dammig hylla på ett antal bibliotek.

Läs gamla böckers säljande baksidestexter. Förläggarna utlovar där mästerverk på mästerverk och de citerade recensenterna bräker med som får. Eller är det tvärtom? En sak är säker: Varken dessa mästerverk eller deras upphovsmän existerar i dag annat än som kulturhistoriska asterisker.

Jag upprepar: På varje litterär Mozart går det tolv dussin Salieris, på varje Shakespeare går det sextio skock Karin Nymans. I dag mer än någonsin.

Jag upprepar: Det hävdas att enbart i Stockholm finns det över fyra miljoner osålda böcker.

Så käre Ronald Blomqvist: om din bok ”Göran Kropp : Med våra ögon”, inte recenseras av Nina Marjavaara eller Yvonne Teifell eller Marie Lundström eller vilken annan dagslända som helst bland dagens ytterst miltbegåvade kulturkypare, så ta det inte som ett nederlag. Det är möjligt, till och med mycket möjligt, att när ovannämnda kulturkypare och deras gelikar är helt utplånade från all mänsklig erinran – och det kan lätt komma att hända till och med innan Jönköpings nya teaterbyggnad Spira omvandlas till en lagerlokal – kommer minnet av Göran Kropp fortfarande vara aktuellt. Och i så fall, har även din bok bidragit till det med någon minnespartikel.     

 

Vladimir Oravsky

 

Ur arkivet

view_module reorder

53. Kjell

Det har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 28 december, 2012

Den långa färden

Liten dårfinkerapport mindre, än en dag i mars igår nu. Min tidigare psykiater i Trädstockholm, vilken var alldeles för normal och verkade homosexuell i vinjett, eller delvis bisexuell eftersom han ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 23 september, 2013

Emmakrönika XII Det vackraste att få älska dig

Här excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan förstå och acceptera endera oss bättre det ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 februari, 2009

Att säga hej!

-Guten Morgen, säger kontrollanten vid säkerhetskontrollen. -Grüss Gott, säger jag, resenären. Så växlandes orden en tidig morgon på flygplatsen i Allgau, i hjärtan av Bayern. -För mig finns bara god morgon. -Så konstigt, är ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 25 januari, 2014

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 23 november, 2012

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2010

Salvador Dalís gåta

En av Moderna Museets många dyrgripar är Wilhelms Tells gåta. Salvador Dalí målade den år 1933 och museet köpte den 1967. Det är en stor oljemålning på duk, cirka två ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 15 december, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts