Niklas Aurgrunn Ögonblick av skräckslagen nåd

Niklas Aurgrunn (tidigare Erixon), född 1962, debuterade i Grupp 84 (W&W) och har vid sidan av otaliga helt misslyckade projekt, en handfull romaner och barnböcker på eget förlag och nåt ...

Av: Niklas Aurgrunn | 10 juni, 2013
Utopiska geografier

Kallets konstruktion

Fotograf: Hans Fredrik Asbjørnsen Kallets konstruktion Fiktions- och verklighetsbegreppet har varit flitigt debatterat i samband med höstens romanutgivning. Hanne Ørstavik, en av Norges främsta författare i den yngre generationen säger bestämt: ...

Av: Theres K Agdler | 05 november, 2007
Litteraturens porträtt

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | 31 december, 2011
Lund har allt utom vatten

Carl von Linné och bildningen

TEMA BILDNING För Carl von Linné utgjorde bildning, forskning och religiösa föreställningar en helhet. Det tycks bli allt svårare att förstå Linné och hans tid. Den populärvetenskapliga litteraturen vill gärna framställa ...

Av: Mikael Mogren | 10 april, 2008
Gästkrönikör

”I morgon kommer det kännas bättre att du sparade idag”



Linda BönströmSå löd meddelandet från min bank som dök upp på automatskärmen. Först var det rätt roligt, det skulle nog faktiskt kännas bättre i morgon med någon hundring kvar, och dessutom blir det väl knappast tydligare vad beroende banksystemet är av att vi behåller vara pengar – i deras händer. Sedan började jag fundera på vad allt detta om i morgon betyder; vad är det som vi förväntas göra då, är det annorlunda från idag?

Jag tycker om att resa i Sverige, särskilt med tåg. Sverige är ett land som är värt att se även om all inclusive charter till Turkiet tycks locka på alltmer. Men resandet gör som jag tycker att det alltid bör, det väckor frågor både om det stora och det lilla. Ofta tänker jag på vad mycket plats vi har över, varför skulle vi inte låta människor komma hit, varför vägrar vi att satsa på att skapa hållbarhet. Saken är att hur vi än känner blir det inte som förr, vi kan inte bygga ett starkt land i en bubbla där bara vissa av oss ska ha utrymme Tågen passerar genom samhälle efter samhälle, de där små som man sällan pratar om sålunda det inte berör ord som ”avbefolkning” eller ”nedläggning”. Hur blev det så? När jag var yngre uppfattade jag alltid Centerpartiet (C) som det främsta partiet för att ta tillvara och representera just dessa samhällen, den levande landsbygden Idag känner jag att Centerpartiet likt Socialdemokraterna (S) tog sin identitetskris och flyttade in till storstaden där de försöker passa in, maskera sina rötter av väljare som förde dem till Rosenbad.

Vi närmar oss valtider men det finns tid att prata om en ny nödvändighet, jag tror att vi kommer att behöva landsbygden mer än på mycket lång tid, det är dags att erkänna dess vitalitet men också att investera. Vi kan inte vänta tills i morgon för även om det vore skönt att ha pengar i kassan just nu tror jag att här måste vi stärka landets ryggrad. Vi kan naturligtvis inte begära att människor ska slå sig ner där det inte ens finns en ambulans eller där en stor krater har uppstått som sväljer hela byar. Alla kan inte bo i Stockholm, Göteborg eller Malmö, och varför skulle vi vilja det om liknande förutsättningar spred sig över hela landet? En del säger att vi kan inte låta vem som helst bosätta sig här, det skulle bara bli massa bråk och bidragsberoende som vi inte klarar av; men varför förutsätts det? Varför propageras det från alla håll och kanter att det måste bli negativt, att inget skulle kunna lyfta och skapas? Det passar en del att säga så för det tjänar dem väl, men när jag reser vet jag för säkert att det inte passar mig. Jag vill hellre tänka på att vi kan ta chansen till att skapa ett större självförsörjande och inte bara där ute på den stora marknaden utan något som också kan ge oss ett större oberoende. Det som egentligen betyder mer makt för folket.

Så vi bygger inte särskilt mycket vare sig på landsbygden eller i städerna, fast jag hör politikerna säga det hela tiden. På nyheterna rapporteras att under de senaste sju åren har antalet hemlösa ökat med femtio procent. Men visst, ponera att det inte direkt har med antalet bostäder att göra. Kanske är det fullt möjligt att människor inte längre har råd att bo, inte ens i anspråkslösa termer. Jag sneglar alltid en smula på ett nybygge jag brukar passera, ett som sägs vara ”på väg att bli en av Göteborgs modernaste stadsdelar”. Det är väldans fint, det är det, gör en snabb sökning hos en mäklarfirma; en tvåa på sextio kvadrat har det blyga inköpspriset på 1.660.000 kronor. Så modern är då i alla fall inte jag. Så vad gör man då, jo man skjuter över det på andrahandsuthyrning som ska hela situationen, skapa mer rörelse menar man. Jag har själv bott i andra hand och haft tur, schyssta lägenheter och ärliga bostadsägare. Det är numera allt mer sällsynt. Riksdagen har nu klubbat igenom att man ska ändra regleringen för privatuthyrning. Lägenhetsinnehavaren får ta ut en hyra som motsvarar avgiften till bostadsföreningen och fyra procent av bostadens marknadsvärde; försök att räkna ut det Ni. Dessutom kan den som hyr i andrahand inte längre få retroaktivt tillbaka sina pengar om man fått betala en alldeles för hög hyra. Eller varför inte titta på det omdebatterade bostadsområdet Pennygången i Göteborg.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är gamla fastigheter som behöver renoveras, gott. Vissa boende har en hyreshöjning på upp till sextio procent att vänta sig, på nyheter säger man från Stena Fastigheter att detta kan möjligen vara ”en kännbar höjning” samtidigt som man i Göteborgs Posten skriver att ”Stena Fastigheter bryr sig!”. Något är det som händer, och det är knappast en smygande utveckling längre, bara i år känner jag flera som antingen redan har fått flytta ut, en del har tvingats splittra sina familjer medan andra pressas att lämna sina hyreslägenheter för ägare ser guld i det attraktiva marknadsvärdet hos en omvandlad bostadsrätt. Och inte heller får man längre låna tillräckligt med pengar för att kunna skaffa sig ett eget boende. Jag hör unga soldater som tillhör den svenska utlandsstyrkan berätta om hur deras lön är så låg att de inte har råd att behålla sina egna bostäder när de åker på uppdrag. Jag hör om barnfamiljer som tvingas flytta runt och runt till tillfälliga boende, om ens socialen lyckats få fram dessa.

Jag vet inte om de som styr antingen glömt bort eller rent av struntar i att en bostad är inte bara att ha tak över huvudet. Det ska också vara ett hem, en trygghet vi alla förtjänar.

Har man inte råd att bo skulle man kunna tro att man åtminstone har råd att äta, men tydligen beror det på vem man frågar. När frivilligorganisationer säger att de nu fullständigt översvämmas av människor som behöver en måltid, när skolpersonal säger att de har elever som stannar kvar i matsalen så länge de kan för att kunna ta om flera gånger på tallriken, eller, när en mamma öppet berättar i teve att hon bara har möjlighet att ge sina unga barn ett mål om dagen; - varför säger då regeringen att dessa människor inte finns? Att i Sverige är alla mätta och somnar tryggt i sina egna bekanta sängar. Då måste vi för fan fråga vem det är som ljuger om det ska kännas bättre i morgon!

 

Linda Bönström

Ur arkivet

view_module reorder

Patricia Petibon – ett porträtt

« En av de stora njutningar som teatern kan erbjuda dig är att när ridån gar upp på scenen upptäcka en artist som genom sin blotta uppenbarelse omedelbart gör dig på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 19 augusti, 2014

Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 maj, 2009

Carl R. Westerling – Det halva fotografiet

Jag föds under det sista året av det glada åttiotalet i en förort sydost om Stockholm. Men växer upp och går i skolan gör jag nere i Södermanland, ständigt omfamnad ...

Av: Carl R. Westerling | Utopiska geografier | 10 september, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Det underbara. Aragon, Breton och begäret

Ett av alla upptänkliga sätt att närma sig surrealismen är att studera dess teoretikers och utövares syn på sexualitet och begär, menar Tidningen Kulturens Roberth Ericsson. Åtskilligt kunde naturligtvis sägas ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 30 juni, 2010

Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 19 april, 2011

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2009

Aleister Crowley

Från djävulen till Buddha

Det goda rykte buddhismen har i våra dagar har den inte alltid åtnjutit. Länge sågs den som full av vidskepelse och många påstod att den var ateistisk. Numera ses ...

Av: Gustaf Redemo | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.