- Gästkrönikör
- Publicerad:
24 km med doftackord
En nätt dagstur uppe i bergen i Nepal, mellan bjässarna Kina och Indien. Vi vandrade de 24 kilometrarna upp och ned under en dag, längs slingriga vägar genom byar där i stort sett allt liv exponerades. Djuren, familjelivet, morgonrakning i det fria, livsmedelsförädling, matlagning, verkstadsjobb osv. Bara doftackorden öppnar så spännande förnimmelser.
Vi är på väg till det tempel som rankas som det tredje i angelägenhetsgrad bland Nepals 30 miljoner människor. Vi får fråga oss fram lite då och då. Plötsligt ser vi en spänstig lokal guide med ett franskt par på väg ner från en höjd som vi tänkte runda. Frågan är bara varifrån kommer de?
OK, vi provar en vandring som vi föreställer oss är den de gjorde, oj vad det bär iväg uppöver. Nu kommer vi till ett pass mättas av frisk tall. Så upp igen. Men plötsligt går det rejält nedför. Kanske skulle vi ha gått runt i stället, Det är väl brant, det gäller att inte slinta. Men jag hade inte velat vara utan denna del av vandringen.
Så skönjer vi tempelområdet med alla sina böneflaggor. Men det ligger ännu högre, och däremellan en dalgång, vi kan inte tvärsa, vi måste gå på bredden genom hela bygatan.
Stöd Tidningen Kulturen
Väl uppe efter ett par timmar faller vi för frestelsen att också gå till det Tibetanska templet. Där äter vi en mycket enkel lunch tillsammans med de rödklädda munkarna. Det finns två rätter att välja på och läskleveranserna hade fallerat. Nåväl, vi håller tillgodo med detta slimma. På väg därifrån råkar vi titta in i ett ”hål i väggen”. Där fanns plötsligt mat enligt recept Nepal. Rejäl Dal Bath och Momos samt de drycker man kunde önska. Vi kunde känna dofterna som ångade.
Så blev det då ett återtåg. Frågan kvarstod, runda toppen, eller gå genom tallbarrspasset. Vi tog vägen vi kände till. Efter 24 km i bergen, upp och ned, smakade det spanska vin som innehavaren, av det Lodge vi bodde på vid 2.000 m höjd, trollade fram hänförande himmelskt gott. Sen sov jag i tio timmar!
Visst är vyerna hänförande med sina Himalaja-toppar, världens högsta berg. Men det som ändå dröjer sig kvar är de mättade doftackorden i byarna, nere i dalgångarna.
Per-Inge Planefors
