Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Barnkonventionsdagen



Vladimir OravskyI dag, tisdagen den 20 november är utnämnd till ”Barnkonventionsdagen”.

Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Barnkonventionsdagen”. Och här kommer mitt bidrag till dess åminnelse.

”Allt som sägs om vad vi pratar om internt i verkställande utskottet är i regel inte sant”, sade Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson i Sveriges Radios Ekot på Sveriges nationaldag och Svenska flaggans dag anno 2000. I Elin WägnersTusen år i Småland från krigsåret 1939 erkänner en av karaktärerna: ”Ja visst ljuer ja, men ja tar inte betalt förat”. Sveriges förre statsminister Göran Persson använder sig av termen halvsanningar.

Vad betyder halvsanningar? Är det detsamma som halvlögner? Och vad betyder det? Om det inte var en uppenbar lögn, då skulle det nästan kunna vara sant? Göran Persson har uppenbara svårigheter, inte bara med att hålla sig till sanningen, utan redan själva ordet sanning verkar vålla honom vissa svårigheter. Den kommission som sades skulle avslöja sanningen om politiska och på andra grunder organiserade övervakningar, registreringar och förföljelser av Sveriges medborgare, och som länge gick under den självklara beteckningen sanningskommission, döptes av Persson om till granskningskommission då han på sin 50-årsdag omsider utlovade att tillsätta en sådan. Ordet kommission betyder i detta sammanhang inget annat än en särskild utredning, det vill säga granskning. Uttrycket granskningskommission är en tautologi eller som den lördagsgodissnattande Persson antagligen skulle föredra att kalla det, tårta på tårta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Man flyr in i tautologin som i rädslan eller ilskan eller sorgen när man inte har någon förklaring att komma med”, skriver Sartre i Skiss av en teori om känslor och Roland Barthes påstår i sitt arbeteMythologies att ”I tautologin finns ett dubbelmord: man dödar det rationella eftersom det gör motstånd; man dödar språket därför att det förråder en.” 

Sveriges förre statsminister Göran Persson, använder sig även av termen halvfiffel. Troligen menar han ett ännu oavslutat fiffel. Ungefär som en halvlek … Eyvind Johnson fick De Nios pris, var ledamot av Svenska akademien och fick av den samma Nobelpris i litteratur. Han sade sig kunna ljuga sig fram till sanningen. ”Ljuger gör jag int’, men det kan fäll hända att jag talar lite mer än sanning nån gång”, medgav Janne Vängman, storljugande berättare i bygdehistorier av Johan Rudolf Sundström. Persson tillstår aldrig någonting sådant. Trots att hans mor, som troligen uttalar sig moderligt beskyddande om sonen, lär ha sagt att man kan se på Görans ögon när han ljuger. Stefan Grudin har i tv kommenterat det med att man kan se det på hans mun. Han ljuger när den rör sig. Det var roligt, men det är sannerligen tragiskt. Och mer än du troligen är medveten om. Några dagar före riksdagsvalet i september 1998 proklamerade den självsäkre bossen Persson att han ville sätta sin ros i samma vas som Lennart Daléus sätter sin klöver. Hur mycket än Daléus vände bort sitt ansikte från honom, slutade herr Göran Persson aldrig att fråga chans på Daléus. För herr Göran Persson kan nämligen ett klart uttalat ”NEJ!” låta helt entydigt som ett ljuvligt ”ja”, eftersom han utgår från sitt eget språkbruk och sin egen omoral. Därför kunde han skamlöst avfärda Daléus avståndstagande med ”vi får väl se!” Det verkligt katastrofala med detta är att handlingar, även hos mer moraliskt stabila människor än mittens Lennart, ofta styrs lika mycket medvetet som omedvetet av andras förväntningar på dem. Perssons universalplåster på såret heter kronisk osanningfärdighet. Mundus vult decipi, ergo decipiatur; världen vill bedragas, så låt den bli bedragen. En toppsittande ”ledare” och ”landsfader” som använder lögnen som sitt arbetsverktyg, kan bland annat redan genom att han betraktas som en förebild, moraliskt fördärva en hel nation och frånta den dess heder och samvete. Fäder och mödrar bör kräva att justitieministrar så väl som andra regeringsmedlemmar, teater- och museichefer, präster, läkare, lärare, lekis- och fritidsfröknar av båda könen skall vara moraliska föredömen för barnen. I annat fall bör man omedelbart införa lögn, bedrägeri, svek, själviskhet et cetera som obligatoriska kärnämnen från förberedande grundskola och uppåt vid sidan om matte och armbågsknuffning. Den nya, oskyldiga generationen bör lära sig att hantera och nyttja lögn, bedrägeri, svek, själviskhet et cetera om den vill tjäna sitt bröd som statsminister eller annan regeringsmedlem, teater- och museichef, jurist men även genom andra enklare icke-statusyrken. Om de inte får en sådan utbildning kommer de att gå under i denna moraliskt nedsmutsade miljö lika snabbt som de som saknar immunförsvar i en sjukdomsinfekterad omgivning.

”Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter eller Barnkonventionen är en traktat som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989 och utgör en del av folkrätten. (…) Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 är ”sakartiklar” vilka slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. (…)”, skriver Wikipedia. Att barnen, den nya, oskyldiga generationen bör lära sig att hantera och nyttja lögn, bedrägeri, svek, själviskhet et cetera om de vill tjäna sitt bröd som statsminister eller annan regeringsmedlem, teater- och museichef, jurist men även genom andra enklare icke-statusyrken, kan kanske inplanteras i Artikel 6 som påstår att ”varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln verkar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen”.

Det finns många institutioner som profilerar sig genom att ”fira” Barnkonventionsdagen. Det gemensamma för dem är att de tror eller låtsas att tro att allt de svenska barnen drömmer om är leksaker och lek, och att barn ”får dricka saft hela dagen”. Det finns knappast någon skillnad mellan Barnkonventionsdagen och Julafton. Söt, inte sant?

Vladimir Oravsky

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.