Niklas Aurgrunn Ögonblick av skräckslagen nåd

Niklas Aurgrunn (tidigare Erixon), född 1962, debuterade i Grupp 84 (W&W) och har vid sidan av otaliga helt misslyckade projekt, en handfull romaner och barnböcker på eget förlag och nåt ...

Av: Niklas Aurgrunn | 10 juni, 2013
Utopiska geografier

Kallets konstruktion

Fotograf: Hans Fredrik Asbjørnsen Kallets konstruktion Fiktions- och verklighetsbegreppet har varit flitigt debatterat i samband med höstens romanutgivning. Hanne Ørstavik, en av Norges främsta författare i den yngre generationen säger bestämt: ...

Av: Theres K Agdler | 05 november, 2007
Litteraturens porträtt

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | 31 december, 2011
Lund har allt utom vatten

Carl von Linné och bildningen

TEMA BILDNING För Carl von Linné utgjorde bildning, forskning och religiösa föreställningar en helhet. Det tycks bli allt svårare att förstå Linné och hans tid. Den populärvetenskapliga litteraturen vill gärna framställa ...

Av: Mikael Mogren | 10 april, 2008
Gästkrönikör

Barnkonventionsdagen



Vladimir OravskyI dag, tisdagen den 20 november är utnämnd till ”Barnkonventionsdagen”.

Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Barnkonventionsdagen”. Och här kommer mitt bidrag till dess åminnelse.

”Allt som sägs om vad vi pratar om internt i verkställande utskottet är i regel inte sant”, sade Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson i Sveriges Radios Ekot på Sveriges nationaldag och Svenska flaggans dag anno 2000. I Elin WägnersTusen år i Småland från krigsåret 1939 erkänner en av karaktärerna: ”Ja visst ljuer ja, men ja tar inte betalt förat”. Sveriges förre statsminister Göran Persson använder sig av termen halvsanningar.

Vad betyder halvsanningar? Är det detsamma som halvlögner? Och vad betyder det? Om det inte var en uppenbar lögn, då skulle det nästan kunna vara sant? Göran Persson har uppenbara svårigheter, inte bara med att hålla sig till sanningen, utan redan själva ordet sanning verkar vålla honom vissa svårigheter. Den kommission som sades skulle avslöja sanningen om politiska och på andra grunder organiserade övervakningar, registreringar och förföljelser av Sveriges medborgare, och som länge gick under den självklara beteckningen sanningskommission, döptes av Persson om till granskningskommission då han på sin 50-årsdag omsider utlovade att tillsätta en sådan. Ordet kommission betyder i detta sammanhang inget annat än en särskild utredning, det vill säga granskning. Uttrycket granskningskommission är en tautologi eller som den lördagsgodissnattande Persson antagligen skulle föredra att kalla det, tårta på tårta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Man flyr in i tautologin som i rädslan eller ilskan eller sorgen när man inte har någon förklaring att komma med”, skriver Sartre i Skiss av en teori om känslor och Roland Barthes påstår i sitt arbeteMythologies att ”I tautologin finns ett dubbelmord: man dödar det rationella eftersom det gör motstånd; man dödar språket därför att det förråder en.” 

Sveriges förre statsminister Göran Persson, använder sig även av termen halvfiffel. Troligen menar han ett ännu oavslutat fiffel. Ungefär som en halvlek … Eyvind Johnson fick De Nios pris, var ledamot av Svenska akademien och fick av den samma Nobelpris i litteratur. Han sade sig kunna ljuga sig fram till sanningen. ”Ljuger gör jag int’, men det kan fäll hända att jag talar lite mer än sanning nån gång”, medgav Janne Vängman, storljugande berättare i bygdehistorier av Johan Rudolf Sundström. Persson tillstår aldrig någonting sådant. Trots att hans mor, som troligen uttalar sig moderligt beskyddande om sonen, lär ha sagt att man kan se på Görans ögon när han ljuger. Stefan Grudin har i tv kommenterat det med att man kan se det på hans mun. Han ljuger när den rör sig. Det var roligt, men det är sannerligen tragiskt. Och mer än du troligen är medveten om. Några dagar före riksdagsvalet i september 1998 proklamerade den självsäkre bossen Persson att han ville sätta sin ros i samma vas som Lennart Daléus sätter sin klöver. Hur mycket än Daléus vände bort sitt ansikte från honom, slutade herr Göran Persson aldrig att fråga chans på Daléus. För herr Göran Persson kan nämligen ett klart uttalat ”NEJ!” låta helt entydigt som ett ljuvligt ”ja”, eftersom han utgår från sitt eget språkbruk och sin egen omoral. Därför kunde han skamlöst avfärda Daléus avståndstagande med ”vi får väl se!” Det verkligt katastrofala med detta är att handlingar, även hos mer moraliskt stabila människor än mittens Lennart, ofta styrs lika mycket medvetet som omedvetet av andras förväntningar på dem. Perssons universalplåster på såret heter kronisk osanningfärdighet. Mundus vult decipi, ergo decipiatur; världen vill bedragas, så låt den bli bedragen. En toppsittande ”ledare” och ”landsfader” som använder lögnen som sitt arbetsverktyg, kan bland annat redan genom att han betraktas som en förebild, moraliskt fördärva en hel nation och frånta den dess heder och samvete. Fäder och mödrar bör kräva att justitieministrar så väl som andra regeringsmedlemmar, teater- och museichefer, präster, läkare, lärare, lekis- och fritidsfröknar av båda könen skall vara moraliska föredömen för barnen. I annat fall bör man omedelbart införa lögn, bedrägeri, svek, själviskhet et cetera som obligatoriska kärnämnen från förberedande grundskola och uppåt vid sidan om matte och armbågsknuffning. Den nya, oskyldiga generationen bör lära sig att hantera och nyttja lögn, bedrägeri, svek, själviskhet et cetera om den vill tjäna sitt bröd som statsminister eller annan regeringsmedlem, teater- och museichef, jurist men även genom andra enklare icke-statusyrken. Om de inte får en sådan utbildning kommer de att gå under i denna moraliskt nedsmutsade miljö lika snabbt som de som saknar immunförsvar i en sjukdomsinfekterad omgivning.

”Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter eller Barnkonventionen är en traktat som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989 och utgör en del av folkrätten. (…) Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 är ”sakartiklar” vilka slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. (…)”, skriver Wikipedia. Att barnen, den nya, oskyldiga generationen bör lära sig att hantera och nyttja lögn, bedrägeri, svek, själviskhet et cetera om de vill tjäna sitt bröd som statsminister eller annan regeringsmedlem, teater- och museichef, jurist men även genom andra enklare icke-statusyrken, kan kanske inplanteras i Artikel 6 som påstår att ”varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln verkar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen”.

Det finns många institutioner som profilerar sig genom att ”fira” Barnkonventionsdagen. Det gemensamma för dem är att de tror eller låtsas att tro att allt de svenska barnen drömmer om är leksaker och lek, och att barn ”får dricka saft hela dagen”. Det finns knappast någon skillnad mellan Barnkonventionsdagen och Julafton. Söt, inte sant?

Vladimir Oravsky

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Patricia Petibon – ett porträtt

« En av de stora njutningar som teatern kan erbjuda dig är att när ridån gar upp på scenen upptäcka en artist som genom sin blotta uppenbarelse omedelbart gör dig på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 19 augusti, 2014

Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 28 maj, 2009

Carl R. Westerling – Det halva fotografiet

Jag föds under det sista året av det glada åttiotalet i en förort sydost om Stockholm. Men växer upp och går i skolan gör jag nere i Södermanland, ständigt omfamnad ...

Av: Carl R. Westerling | Utopiska geografier | 10 september, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 6

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 13 juli, 2013

Det underbara. Aragon, Breton och begäret

Ett av alla upptänkliga sätt att närma sig surrealismen är att studera dess teoretikers och utövares syn på sexualitet och begär, menar Tidningen Kulturens Roberth Ericsson. Åtskilligt kunde naturligtvis sägas ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 30 juni, 2010

Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 19 april, 2011

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2009

Aleister Crowley

Från djävulen till Buddha

Det goda rykte buddhismen har i våra dagar har den inte alltid åtnjutit. Länge sågs den som full av vidskepelse och många påstod att den var ateistisk. Numera ses ...

Av: Gustaf Redemo | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.