Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | 24 mars, 2008
Konstens porträtt

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | 30 januari, 2014
Övriga porträtt

Utklädd till livet . Intervju med Little Annie

Som sextonåring i New Yorks förort ville hon bli artist – och började klä sig som en. "Du ser ut som om du borde stå på scen", sa någon. Hon ...

Av: Frida Sandström | 23 juli, 2013
Musikens porträtt

Vilken napp är din napp?

Om vi kunde se all den strålning som omgärdar oss, skulle vi märka att det dominerande inslaget i vår miljö stammar från mobiltelefoner. Inte nog med att man måste lyssna ...

Av: Carl Abrahamsson | 20 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Krönika från Maspalomas 3



Christer B JohanssonLyssnar mycket på Olle Adolphson dessa dagar. Charlotta delar min förtjusning. Tänker på ett par i Jönköping när jag hör Sängen. Återkommer till det. Nu i stället till den stora frågan om Bandyportföljen.

Den är ingen ”klintbergare” utan har förekommit och kanske förekommer än i sinnevärlden. Den har dock blivit mycket större i myten än i verkligheten. Varje sann bandyälskare vet, att spelet är så snabbt att minsta bortfall av koncentration gör spelet nästan obegripligt. Jag, alkoholisten, försökte dricka EN gång på en bandymatch. Det var när Björn Fixarn skulle stila och tagit med sin en hela Glenfiddish till Vinterstadion. Jag lät mig bjudas på två ganska stora skvättar i plastmugg och upptäckte att jag förlorade spelet, så det upprepades aldrig. Däremot hände det ofta att vi gick på krogen efteråt, jag och farsan, eller jag och kompisarna, eller både-och.

En av fyra män hade kanske något drickbart med sig, oftast varm starkvinsglögg skulle jag gissa. Vi andra nöjde oss med ett glas varm, troligen tämligen alkoholfri, glögg och en kokt korv med bröd i halvlek.

Nu till viktigare saker. Charlotta berättar om det stora flyktingproblemet på Gran Canaria. Problem som man aldrig talar om, sällan ens på lokal TV och radio. Jag har inte sett några afrikaner här uppe på höjderna ovanför Maspalomas, men Charlotta försäkrar att det finns massor i Las Palmas och på stränderna där uppe i norr. Stackars människor som fastnat här i ett slags limbo. ”Halvön”, som man kallar det egentliga Spanien här, är lika hermetiskt tillslutet för svarta flyktingar som resten av EU, och flyktingsmugglare tjänar grova pengar på att försätta redan utfattiga människor i slaveri. Detta är det nya Europa, som också Sverige är en del av. Och alla utom de få gröna och röda i EU-parlamentet tycker att så ska vara. Och svenska och spanska folken säkert också. Ytterligare ett tecken på att hela vår kontinent håller på att fascistiseras. Och den monopolistiska pressen eldar på – om det lönar sig. Bara enskilda människor och ganska marginella organisationer tar ansvar och gör det de kan. Precis som på 1930-talet, som vårt 10-tal liknar bra mycket mer än, låt säga, 60- och 70-tal.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Handel viktigare än vandel. Affärsintressena styr. Därför blundar vi för Kinas nya imperialism i Afrika och Frankrikes och Englands gamla. Billiga kläder framställda i Pakistan. Vad skiter vi väl i att 300 människor brinner inne på sin arbetsplats = bostad för att arbetsgivaren/slavägaren har spärrat fönster och dörrar? Fynda på HM!

Jag har arbetat som beroendeterapeut i mer än tjugo år. Jobbet har förändrats väldigt mycket från 1989, när vi kunde ingjuta mod och hopp i våra patienter för att vi visste att de var välkomna ut i samhället så snart de blivit nyktra och drogfria. Det fanns jobb, möjligheter till utbildning och till och med bostad. På 00-talet fanns inget av allt detta. Att en gång varit beroendesjuk stigmatiserar för resten av livet. De ”tillfälligt misslyckade” har blivit de Evigt Oönskade och fungerar enbart som spottkoppar för De Präktiga i den medelklass som alla vill tillhöra. Var det någon som påstod att Europa INTE fascistiseras? Jag kommer att skriva mer om mina erfarenheter som terapeut (vilket väldigt lite handlar om alk o knark) i andra sammanhang men avslutar för nu med en liten dikt:

ÖSK har tammetusankorsitaket vunnit en fotbollsmatch igen Radiotelegrafisten som jag bodde granne med i slumkåken i Jönköping 1979 lanserade uttrycket mananagubbe och menade då inte bara spanjorer utan slöfockar i största allmänhet. Han hade en underbar fru. Hon var inte skön som en huldra eller rak som ett träd, men hon förde sig som en gudinna och var notoriskt otrogen när gnisten var till sjöss. Hon fastnade dock aldrig som Olles smedhustru i någon säng.

Fast hon provade åtskilliga. Jag drömde om henne en natt. Hon sög mitt uppsvullna och’ halvmeterlånga organ när hennes man kom på oss. Han skrattade gott och föreslog en trekant, vilket jag tacksamt tackade ja till. Hon hann inte bli tillfrågad. Innan jag vaknade med kraftig erektion. Säkert våra lokala mananagubbars fel. De moderna jobbar inte som sjömän utan som telefon- och Internetförsäljare, skoladministratörer, poliser eller tullare. Och de nonchalerar den som inte kan tillräckligt bra spanska. Annars gillar jag Canarierna.

 

Christer B Johansson

Ur arkivet

view_module reorder

Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 11 mars, 2013

En skånsk europé. Om Göran Lundstedt

Göran Lundstedt är en gedigen litteraturvetare som valt att ställa sig utanför universitetet och bli kritiker och essäist. Han riktar sig inte mot den akademiska sfären utan mot ett marknadsanpassat ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 20 december, 2010

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

Mastodon - på jakt efter herravälde

Heavy metal med dess otaliga subgenrer är en av de konstformer som nått bred publik och samtidigt delvis kunnat vara relativt svårtillgänglig. Inom kommersiell pop, r´n´b, hip hop och rock ...

Av: Mattias Segerlund | Musikens porträtt | 24 januari, 2012

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 28 mars, 2016

I nationalskaldens kristallkula

Förr höll de sig i skymundanskrev anonyma brevkom med anonyma tillropanonyma uppringningarföretog anonyma överfallnu törs de kasta maskernanu har de namn och ansiktengoda danska namnfrostiga danska ansiktennu har de upptäckt ...

Av: Nancy Westman | Övriga porträtt | 07 november, 2010

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.