Önskas: Fler driftiga tomtenissor

Det blir en konstig jul i Sverige. Glittret och shoppinghysterin får en ovanligt fadd smak när gatorna svämmar över av människor med sorgsna ögon, tandlösa munnar och utsträckta pappersmuggar. Och de ...

Av: Marja Beckman | 24 december, 2014
Gästkrönikör

Slaveriet och övergången från antiken till feodalismen

De antika samhällena var, trots att det fanns många städer, baserade på jordbruk. I Grekland fanns visserligen 1500 städer men de flesta var små och levde på handel med olivolja ...

Av: Martin Oskarsson | 29 december, 2017
Essäer om samhället

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 12

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | 26 juni, 2017
Stefan Whilde

Benjamin

Av: Håkan Eklund | 16 augusti, 2011
Kulturen strippar

PS Kröyer och Skagen



PS Kröyers sista stora målning visar valborgsmässofirande på havsstrandenUnder en stipendievistelse i Italien mötte Hugo Alfvén den vackra Marie Kröyer, gift med den internationellt kände danske konstnären PS Kröyer. På Glyptoteket i Köpenhamn såg han senare en målning där Marie på en Skagenstrand, och med ryggen mot betraktaren, blickar ut över ett månskensblankt hav. Intill sig har hon en hund – symbolen för trofasthet. Konstverket återuppväckte den unge Alfvéns förälskelse.

PS Kröyer gissade att det hela bara var en oskyldig liten ”fling” och trodde nog inte att hustrun skulle överge honom för en fattig svensk musiker – som dessutom hade rykte om sig att vara lösaktig kvinnokarl. Kröyer till och med dristade sig att bjuda Alfvén till Skagen och hyrde ett litet hus åt denne!

Men detta rosenomgärdade sommarhus blev ett kärleksnäste, sommaren 1903 såväl som 1904. Året efter fick det unga ”skandalparet” en dotter, och 1909 flyttade de in i en överdådig, nationalromantiskt byggd villa i Tällberg – ett projekt som mer eller mindre skulle komma att ruinera tonsättaren.

PS Kröyers sista stora målning, som kan beskådas på fantastiska Skagens museum (i år med specialutställning om just Kröyer), visar valborgsmässofirande på havsstranden och konstnären själv som ”pyrotekniker” vid brasan. I eldslågornas vindriktning har konstnären, infernaliskt nog, placerat hustrun och den unge svensken; det är som att Kröyer här sänder död och förbannelse över de älskande. Framför paret syns ringdansande barn – likt demoner på en medeltida helvetestavla.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Skagen skrev Hugo Alfvén sommaren 1903 sången ”Ved huset” – möjligen fröet till hela Midsommarvaka; en rapsodi han de följande veckorna snabbt skrev ned. 

Jag lyssnar till det översinnligt känsliga tema som i Midsommarvaka smyger sig in efter ungefär sex minuter; mjukt som skymningsljus över Skagens vita stränder. Sekvensen genomsköljer resten av rapsodin: en våg av ömsint kärlek som inget kan stoppa – inte ens kompositören själv.

Konstnärskolonin på Skagen, präglad av naturalistiskt friluftsmåleri och överdådiga motiv i det starka, särpräglade ljuset, genomsyrades av en alltjämt levande gemenskap, med glada upptåg i ”Hipp hipp hurra-anda”. Vistelsen i kretsen av ”ljusmålare”, som även innefattade åtskilliga svensk konstnärer, och i ett landskap som grandiost blandade hav och himmel, blev nog en avgörande impuls för Hugo Alfvéns beslutsamhet att fortsättningsvis ägna sig åt kontinuerligt komponerande. De vidsträckta sandsträndernas intensiva sken, det fjäll-lika hedlandskapet, sanddynerna, Kattegats och Skageracks saltstungna möte på landtungan uppe vid ”Grenen”. det pittoreska vardagslivet med fiskare och sjömän, de sena middagarna i hotell Bröndum – allt sådant plus framförallt förälskelsen i Marie måtte ha kastat Alfvén in i den ”lyckliga dröm” han här upplevde. Memoarerna avslöjar visserligen inte så mycket om vistelsen där – förmodligen för att de skrevs efter skilsmässan från Marie Kröyer.

Jag reser till Skagen med Midsommarvaka ringande i öronen. Tar in på Bröndums hotell från 1880; ett etablissemang som Skagenmålarna gjorde till sitt och där sekelskiftesstämningarna finns kvar. Med Bröndums som utgångspunkt kan man lätt leva sig in i alla de motivkretsar som med koloristiskt överdåd fyller de många ramarna på konstmuseerna: Skagens museum, Michael och Anna Anchers hus och Holger Drachmanns gamla bostad.

Går längs vidsträckt sandstrand och ser Skageracks vågor slutligt stillna i kvällssol – och inser att Skagen är ett av Nordens vackraste resmål.

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder
Fint väder för Bokmässan. Foto: Belinda Graham

När jag blir en fetkänd författare ...

La Babitz om bokmässan i Göteborg.

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 05 oktober, 2015

Cecilia Persson

Uppgörelsen I och II av Cecilia Persson

Två nya dikter av Cecilia Persson

Av: Cecilia Persson | Utopiska geografier | 11 augusti, 2017

Den utopiska socialismen

De utopiska socialisternas ädla ideal var inte tillräckligt för att skapa ett jämlikt samhälle, hävdade Marx och Engels, som i stället baserade sin kommunistiska vision på handfasta teorier utifrån produktionsförhållanden ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om politiken | 10 oktober, 2009

Bild av Melker Garay

Livet har alltid en mening

Melker Garay om livets stora fråga som ofta inte får ett riktigt svar.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 oktober, 2015

Sašo Sedlaček  Beggar Robots

Tiggarrobotar och heliga trashankar

Ett av de hetaste och mest känsliga ämnena i dagens samhällsdebatt är tiggeriet. Och konstnärerna har börjat ta tag i saken. Temat har alltid funnits, och vi lär oss mycket ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 14 juni, 2015

Stillbild ur Rewell Altunagas “Elegia” från 2015

Det grymma havet

På stranden ligger den lilla pojken i vattenbrynet. Det ser ut som om han sover. Fotografiet av treårige Alan Kurdis döda kropp som spolades upp på en turkisk strand 2015 ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 07 oktober, 2017

Östersjöfestivalen jubilerar

Östersjöfestivalen fyller tio år, ett initiativ av trojkan Esa-Pekka Salonen, Valery Gergiev och Michael Tydén, med den förstnämnde som konstnärlig ledare. Det är en festival med ambitioner, inte bara konstnärliga ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 01 september, 2012

Stefan Whilde

Lika och olika. Eller: 1 + 1 = 3

Vi får ju inte glömma det gamla anarkistiska slagordet som i mångt och mycket tagit oss människor framåt genom historien: ”Var realistisk, kräv det omöjliga!”

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.