Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | 25 november, 2017
Gästkrönikör

Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Dr Krabba 9

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 02 december, 2011
Kulturen strippar

En tysk MED humor och massor av god karma

”Dagen då jag dog var inte speciellt kul. Det berodde inte enbart på min död. Närmare bestämt lyckades den episoden bara med nöd och näppe klämma sig in som nummer ...

Av: Belinda Graham | 14 november, 2013
Övriga porträtt

Elvis dog den 16 augusti 1977 bara 42 år ung



Vladimir OravskyOm tre dagar är det är det dags att minnas 35-årsdag av kungens frånfälle

I går den 12 augusti 2012 avslutades i London dem 30:e Olympiska sommarspelen. Under avslutningsceremonin hyllades bland annat John Lennon och Freddie Mercury. Den Olympiska arenan var så pass stor att den som inte är bekant med Mercurys öde skulle kunna få intryck att han personligen var närvarande, inte minst när han intervenerade med jublande publik i en allsång. Det var häftigt, nära på oförglömligt. Iden är möjligen lånad från en hyllning till en annan entertainerkung, Elvis Presley.

Elvis. The Concert 2000 World Tour  RCA 74321 64429 2

En konsert är en konsert är en konsert, skulle man kunna tro. Men en konsert kan vara en mix av film och konsert, på liknande vis som det var under filmens barndom, det vill säga under filmkonstens första trettio åren.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Då var det alltid en blandning av film och konsert. Då visades det på den vita duken en filmatiserad handling som musikaliskt beledsagades av en skivspelare, en eller två piano eller klaver, eller en wurlitzer biograforgel, eller en kammarorkester eller faktiskt, en fullskalig orkester. (Och Jean Cocteus filmklassiker från 1945 La Belle et la Bête omvandlades år 1994 till en filmopera av Phillip Glass när han lät den spelas med engelska undertexter fast utan det ursprungliga ljudet. Det ersatte han med sin egen komposition framförd av sju musiker och tre sångare.) 

”Elvis. The Concert” är ett till sin art ett besläktat arrangemang. Man har tagit de bästa filmade eller videofilmade framträdandena med Elvis, klippt ihop dem till en konserthelhet, separerat hans röst, blåst upp honom till övermänskliga dimensioner på en stor filmduk och voilà; The King is alive! Levande bilder, som man säger. Och så kompas han av ”the real thing”, dvs. levande musiker (och inte Coca Cola, något som under London OS skulle vara fullt möjligt). 

Om du någon gång varit på en pop- eller rockkonsert på ett stort idrottsstadion och trängts med några tiotusen likasinnade, cirka en halv mil från scenen där din/dina musikaliska idol/idoler uppträdde, så vet du att du inte bara fann det omöjligt att se eller ens höra henne, honom eller de, utan du hade dessutom anledning att vara tacksam om du inte kvävdes till döds. Ur den synpunkten är den världsomfattande turen med Elvis, återuppstånden från skuggornas värld, en riktigt bra, och nära på trovärdig live-upplevelse. Om du inte visste att han dog den 16 augusti 1977 i Memphis, Tennessee – jag minns mycket väl att min hustru Kerstin och jag befann oss på ett båtsoldäck när nyheten nådde oss – så skulle du kanske aldrig märkt att han inte finns med live. Du skulle inte få ut mer av honom även om han livs levande sprang där långt borta på scenen, inte större än en i vitt glitterklädd myra.             

Hela ”Elvis. The Concert” finns på CD: Den musikaliska introduktionen till konserten är den samma som i Kubriks kanske mest kända film 2001: A Space Odyssey, dvs. ”Soluppgång”, det första avsnittet i Richard Strauss´ femte tondikt ”Also sprach Zarathustra”. Sedan brakar det loss: 33 sånger framförda av the King himself. “See, See Rider”, “Burning Love”, “Steamroller Blues”, “I Can’t Stop Loving You”, “Johnny B. Goode”, “You Gave Me A Mountain”, “Polk Salad Annie”, “You’ve Lost That Loving Feeling”, “Proud Mary”, “Never Been To Spain”, “Just Pretend”, “Make The World Go Away”, “In The Ghetto”, “How Great Thou Art”, “Bridge Over Troubled Water”, “Trouble”, “Guitar Man”, “Hound Dog”, (“Let Me Be Your) Teddy Bear”, “Don’t Be Cruel”, “All Shook Up”, “Heartbreak Hotel”, “One Night”, “Love Me Tender”, “The Wonder Of You”, “Lawdy Miss Clawdy”, “Funny How Time Slips Away”, “Suspicious Minds”, “I´ll Remember You”, “A Big Hunk O’Love”, “My Way”, “An American Trilogy” och “Can’t Help Falling In Love”. Vilken kväll, (Such A Night), vilket soundtrack!  

 

Vladimir Oravsky

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika IX Nu måste han ändå vara respektfullt tyst och stilfullare

Illustration: Guido ZeccolaLyxpoeten har (äntligent) slutat skriva underdåniga allehanda dekorerade lyxkärleksbrev yttringars till Emma, enär hon senast var rasande som en spindel och slängde luren i örat på honom lyx ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 januari, 2009

Möten med diktare

Moa Martinson skrev en gång en bok som hon kallade Jag möter en diktare vars titel förleder en att tro att det rör sig om en redogörelse för alla kolleger ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2012

Keepalive (2015), skulptur av Aram Bartholl

Den trådlösa konsten

I fotografiets barndom, när tekniken ännu inte var fulländad, uppstod ibland tekniska fel på kameror och film som gjorde att när filmen framkallades i mörkrummen så upptäckte fotografen att det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 september, 2016

Frågor som för evigt kommer att slå följe med mig genom livet

Alla dessa kvällar som jag låg där på mage under täcket i den bruna manchestersoffan, mina vader och fötter vilande i hans knä. Pappa i sin svarta träningsoverall med gula ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 16 december, 2013

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 03 april, 2015

Filmkrönika: Från ”Twilight” till ”The Host” – numera vill vi bli vän med…

I tidiga vampyrfilmer spetsas vampyrer på pålar av rättrådiga människor, eller bränns av solljuset, i sci-fi filmer klubbas utomjordingar ner, eller skjuts, eller förgås när de kommer i kontakt med ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 september, 2013

Tre sorters ondska

Bakom all skönhet ligger något omänskligt: kullarna, den ljuva himlen, trädens konturer, allt förlorar den illusoriska mening som vi tilldelade den. Hädanefter är de oss mer fjärran än ett förlorat ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2017

Ska gatumusikanterna utvisas från Göteborg?

Ur Sveriges framsida hörs nu en bräcklig klagosång. Den ljuder från Gator och torg med en styrka som få tycks förstå. Tvåtusennio är det år då De folkvalda politikerna i ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.