Sångerskan Vanja Renberg om vardagen och stå på scen med The Vanjas. Foto: Martin Wallén.

Intervju: Vanja Renberg

Många av de artister jag porträtterar får med sig musiken från hemmiljön och det gäller också Vanja Renberg. Men Vanja har valt sin egen väg, långt från hemmets musikval av ...

Av: Thomas Wihlman | 03 maj, 2016
Musikens porträtt

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 januari, 2013
Gästkrönikör

Marilyn och satan inom oss

Marilyn och satan inom oss Som ung bjöd hon ner Djävulen i sängen, efter tre äktenskap bjöd hon ner en president. Sedan mördades hon. Stefan Whilde skriver om en av 1900-talets ...

Av: Stefan Whilde | 07 december, 2006
Essäer om film

Konstnären Giorgio Rosas mikronation “Isola delle Rose” från 1968

Ett litet land av konst

I november 2016 brann Lars Vilks träskulptur Nimis vid Kullabergs naturreservat i nordvästra Skåne. Medierna spekulerade om det rörde sig om ett vanligt vandaliskt dåd eller om det fanns en ...

Av: Mathias Jansson | 08 februari, 2017
Essäer om konst

Erotisk krönika V – bittra safter rinna i trosorna.



Karin  EngUppmaning. Fordrande. Dina ögon ser åt annat håll, jag känner blicken sticka. Speglar död i mina pupiller. Vidgade. Utan skydd släpps allt ljus in. Ögonbottnen kastar tillbaka, så bländas du av ditt eget förakt. Men sidledes rör jag mig närmare. Försöker blidka, slingra mig in i ditt hårfäste. Långa simtag trycker undan ett vatten som inte finns. Riktningen framåt. I det trängre och trängre blir rörelsen mindre. Roterar, vrider. Det är förgäves. Från första stund visste jag. Det lönlösa i mitt vädjande, smärtan till trots. Din stenhuggna bröstkorg gömmer inga slag, inget alls. Inget som har med mig att göra.

Du gömmer henne. Bär henne i varje del av din kropp, tyst, men ändå. Tigandet är ditt pansar. Jag vill hamra ditt harnesk till ett såll, bryta loss det, hälla alla tårar genom och sedan vänta. Vänta tills det rostat, vittrat sönder. Då ska jag smula det mellan mina fingrar. Små metallflagor till svart snö. Pudra min hud med din rustning. Vill ge dig mig i trasor. Riva mig i stycken, fransar, remsor. Så fläta nytt. Varje remsa av mig blir varp och min trasade tanke är inslag. Bom bom bom ljungar bommen och så faller väven ut på golvet. Jag vill klippa mig till stycken, tråckla ett ljus, en skimrande himmel. Jag ska välva mig över dig och du ska bli lycklig när du ser min gåva. Hela jag, din himmel, valvet att vila under. Ljus och rymd, gränslös rymd. En paradox men så är kärleken.

Våra fötter under bordet. Dagordning och protokollförande; en stel för att inte säga rigid struktur på mötet. Kollegiet samlat före sommaren. Riktlinjer för hösten. Personalomsättning. Jag ser i dina ögon att du inte hör. Din fot mot min. Så skjuter det en hetta upp längs benen; där de möts en skälvning. Mina kinder hettar, jag låtsas som inget alls, men väter läpparna med tungan. Snabbt, ser på dig, ett lillfinger i munnen, tungspetsen slickar runt toppen. Kort sekund, ingen annan såg. Budget och vikarier ska diskuteras. Min tanke är helt uppfylld av ditt kön. Jag vill ha dig. Nu. Så säger jag högt att jag ber dem ursäkta mig, jag måste gå på toaletten. Du låtsas inte notera det mer än någon av de andra. Jag vet att du vet.

Jag är redan barfota i sandalerna. Den trånga personaltoaletten blir nästan ångande het av mig och min upphetsning. Trosorna i väskan. Är klänningen för kort? Nej, det ska gå bra. På med sandalerna igen, utan att knäppa spännet. Vaska av ansiktet. Läppglans. Pudra ansiktet en aning. Så. Klar. Skötet dunkande, jag går tillbaka.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sätter mig på en annan stol, närmare men mitt emot. Följer med i dagordningen, men det är många punkter kvar. Så lirkar jag av mig barfota under bordet. Ventilationssystemets surrande gör att det inte hörs. Så sträcker jag fram benet. Foten. Du rycker till men stillnar genast. Stoppar pennan i munnen, biter på änden. Ser rakt i mina ögon. Jag sträcker benet mer. Min fot mot din styvnad. Herregud, då känner jag... du har kuken framme. Min bara fot smeker ditt kön, stryker trycker och smeker. Du undslipper dig en suck, bläddrar i papperen på bordet som om det var något där som störde dig. Min nakna fot på din styva kuk. Vi talar om vikariepoolen, hur resurserna ska fördelas till hösten. Jag känner hur du närmar dig. Men du kan inte spruta här! Då ser jag hur du sträcker dig under bordet. Din varma hand på min fot. Föser den undan. Jag förstår att du pressar ner den styva kuken i byxorna igen. Jag lirkar på mig sandalen. Mötet är över.

Hon kramar om mig, skrattar. Berömmer min insats på personalfesten. Vi talar om planer inför semestern. Jag har din säd i mig. Det talar vi inte om. Hennes ögon är döda, munnen likaså. Tomt skrattande. Jag vet att den inte blivit kysst på flera år. Mina läppar är kyssta. Din tunga har ett bo i min mun. Så leker vi. Så älskar vi. Du tränger in i alla öppningar. Jag väntar, lockar dig. Dina heta händer. Hon skrattar igen, en aning för högt, och innan hon vänt sig helt ser jag leendet slockna. Hon går.

Aldrig ska du glömma henne. Jag älskar dig. Varje del av dig, varje millimeter av din hud. Mina fingertoppar känner dina vrår. Din tunga vet allt om mig. Vi är de enda som finns kvar när jorden rämnar. Fästade vid varandra, flätade samman. Ditt kön och hela du begär mig. Din blick blir simmig, händerna darrar. Jag trycker mig mot dig i kapprummet. Sträcker mig efter min sjal på hyllan och mitt bröst rör vid din arm. Din bara arm, mitt mjuka bröst. Och hela jag en glödande vulkan. Jag böjer mig för att söka något jag inte alls ska ha, rotar i väskan. Min stjärt mot dig, ditt kön. Du vet att trosorna är av. Du vet och snabbt för du en hand inunder klänningskjolen. Mitt sköte hett och vått. Din hand, och herregud, jag svimmar nästan. Bara vi är där. Men vem som helst kan komma när som helst, hon kan komma in. Men nu är allt för hett. Vi släpper allt, vi måste. Begäret tar över och din hand är våt av mig. Du drar mig med, in i kollegierummet. Mot kopiatorn trycker du upp mig, river upp mitt klänningsliv, blottar brösten, kysser dem. Kysser min hals, mitt ansikte, min mun. Dina händer smeker hela mig, du fumlar upp dina byxor igen, tar fram kuken som är sprängfärdig nu. Min tanke flyktar: tänk om någon kommer in... Det är så eggande att hjärtat skenar. Du tränger in i mig, lyfter mitt ben bakom din rygg. Jag känner hur du fyller mig. Jag vill bli kysst igen. Överallt. Du darrar, bönar, ber... men jag vill ha dig där. Kastar mig upp på skrivbordet, särar låren, drar dig dit, din mun, din tunga... Sedan kan du ta mig hårt. Min stjärt är din. Jag vill ropa ut men biter mig i handen. Håller igen och skötet sjunger.

Så andas du ut, släpper greppet om mig. Utan ett ord. Innan du går daskar du till mig så stjärten gungar. Jag rättar till kläderna, trosorna ur väskan. In på toaletten, sköljer mig så gott det går. Ordnar anletsdragen. Fast tillfredsställd – ändå inte. Att jaga tillfällen, smygande kärlek är eggande. När jag kommer hem står han där. Skalar potatis, radion är på. Jag tar en dusch. Så klär jag mig i det vackraste jag har. Går ner till köket. Sveper förbi honom. Han pressar potatis, lägger upp på faten. Korkar upp vin. Jag stryker förbi. Så slår vi oss ner vid bordet. Jag tänder ljusen. Mina läppar är röda. Han frågar om vi ska resa till Spanien i sommar, rå om varandra. Jag skålar och säger att det blir väl bra. Din säd rinner ur mig. Jag ryser till. Han frågar om jag fryser. Jag skrattar att det måste vara för att vi talade om det soliga Spanien. I mitt hjärta vet jag. I mitt sköte vet jag... Jag vill bara att sommaren ska ta slut. Vill ha dig igen. Igen och igen och igen.

Karin Eng

 

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten att syssla med konst

Vad är konst - egentligen? Vad gör man på en konstkurs? Och är det ingen som målar vanliga tavlor längre? Dessa frågor försöker reportern Jenny Johansson ge svar på genom att ...

Av: Jenny Johansson | Kulturreportage | 21 maj, 2010

Hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet. Del I

Innledning Tiden for kjetteri er ikke over. Å hevde synspunktet at hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet, er å stå fram som kjetter. Standpunktet strider imot naturvitenvitenskapelige ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 januari, 2014

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

En ny novell av Mats Waltrè

En novell av Mats Waltré ur en opublicerad novellsamling "Stockholm noir"

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 08 november, 2017

Efter en danteläsning

Kärleken gav mig ingen ro, den, vars plats jag inte vet eller endast i skymningsljusets dunkla vrå fått skåda, lätt vid aftontid, eller som morgonljus, en dag så ny som tidens nu i väntans skimmer och ...

Av: Hans-Evert Renérius | Utopiska geografier | 12 april, 2010

Fallet Depardieu

– Varför handlar Gérard Depardieu som han gör? Somliga framställer utflytten som provokation, men vem förklarar motiven bättre än vederbörande själv? Nu kan France 2 presentera ett exklusivt klargörande…  http://www.youtube.com/watch?v=5KHZvpD-RaU  Rysk ...

Av: Roger Fjellström | Övriga porträtt | 15 november, 2013

Livet selv, ett sammendrag

  På sidene som følger setter jeg fram enkelte betraktninger om hva jeg denoterer som «'livet selv'»: Den første delen er negativ, det vil si at jeg bestrider at veien inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 september, 2009

Kvalité och känsla

Kvalité och känsla "Franskspråkig skönlitteratur i svensk översättning" är Elisabeth Grate Bokförlags motto, men en och annan bok från den anglosaxiska världen har smugit sig in i utgivningen.

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 25 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.