Jan-Ewert Strömbäck. Alltid på en måndag

  Jan-Ewert Strömbäck är författare av både skönlitteratur och sakprosa. Han debuterade 1975 i Wahlström&Widstrands debutantantologi Grupp 75. Förra året belönades han av juryn för LO:s kulturpris för en nyskriven novell ...

Av: Jan-Ewert Strömbäck | 12 augusti, 2013
Utopiska geografier

Lady Macbeth från Göteborg – Sjostakovitj på Göteborgsoperan

Kommer ni ihåg Andy Warhols soppburkar, Campbell’s Tomato Soup, ett av popkonstens signalemblem? Dessa är det första man möter när man slår sig ner i salongen på Göteborgsoperan för att ...

Av: Ulf Stenberg | 08 februari, 2012
Kulturreportage

Det syns inte om man inte ser det

Synen, omsorgen, om de psykiskt sjuka i det här landet har inte direkt varit en framgångssaga men när jag i september får veta genom kvällsnyheterna på teve att fyra personer ...

Av: Linda Bönström | 19 oktober, 2011
Gästkrönikör

Marocko del II Värt att veta på väg till Essaouira

Vi befinner oss på en dagsresa från Marrakech till Essaouira i en bekväm turistbuss med medföljande guide, som livligt berättar och kommenterar det vi ser på franska och engelska. På ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | 03 februari, 2011
Resereportage

Erotisk krönika V – bittra safter rinna i trosorna.



Karin  EngUppmaning. Fordrande. Dina ögon ser åt annat håll, jag känner blicken sticka. Speglar död i mina pupiller. Vidgade. Utan skydd släpps allt ljus in. Ögonbottnen kastar tillbaka, så bländas du av ditt eget förakt. Men sidledes rör jag mig närmare. Försöker blidka, slingra mig in i ditt hårfäste. Långa simtag trycker undan ett vatten som inte finns. Riktningen framåt. I det trängre och trängre blir rörelsen mindre. Roterar, vrider. Det är förgäves. Från första stund visste jag. Det lönlösa i mitt vädjande, smärtan till trots. Din stenhuggna bröstkorg gömmer inga slag, inget alls. Inget som har med mig att göra.

Du gömmer henne. Bär henne i varje del av din kropp, tyst, men ändå. Tigandet är ditt pansar. Jag vill hamra ditt harnesk till ett såll, bryta loss det, hälla alla tårar genom och sedan vänta. Vänta tills det rostat, vittrat sönder. Då ska jag smula det mellan mina fingrar. Små metallflagor till svart snö. Pudra min hud med din rustning. Vill ge dig mig i trasor. Riva mig i stycken, fransar, remsor. Så fläta nytt. Varje remsa av mig blir varp och min trasade tanke är inslag. Bom bom bom ljungar bommen och så faller väven ut på golvet. Jag vill klippa mig till stycken, tråckla ett ljus, en skimrande himmel. Jag ska välva mig över dig och du ska bli lycklig när du ser min gåva. Hela jag, din himmel, valvet att vila under. Ljus och rymd, gränslös rymd. En paradox men så är kärleken.

Våra fötter under bordet. Dagordning och protokollförande; en stel för att inte säga rigid struktur på mötet. Kollegiet samlat före sommaren. Riktlinjer för hösten. Personalomsättning. Jag ser i dina ögon att du inte hör. Din fot mot min. Så skjuter det en hetta upp längs benen; där de möts en skälvning. Mina kinder hettar, jag låtsas som inget alls, men väter läpparna med tungan. Snabbt, ser på dig, ett lillfinger i munnen, tungspetsen slickar runt toppen. Kort sekund, ingen annan såg. Budget och vikarier ska diskuteras. Min tanke är helt uppfylld av ditt kön. Jag vill ha dig. Nu. Så säger jag högt att jag ber dem ursäkta mig, jag måste gå på toaletten. Du låtsas inte notera det mer än någon av de andra. Jag vet att du vet.

Jag är redan barfota i sandalerna. Den trånga personaltoaletten blir nästan ångande het av mig och min upphetsning. Trosorna i väskan. Är klänningen för kort? Nej, det ska gå bra. På med sandalerna igen, utan att knäppa spännet. Vaska av ansiktet. Läppglans. Pudra ansiktet en aning. Så. Klar. Skötet dunkande, jag går tillbaka.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sätter mig på en annan stol, närmare men mitt emot. Följer med i dagordningen, men det är många punkter kvar. Så lirkar jag av mig barfota under bordet. Ventilationssystemets surrande gör att det inte hörs. Så sträcker jag fram benet. Foten. Du rycker till men stillnar genast. Stoppar pennan i munnen, biter på änden. Ser rakt i mina ögon. Jag sträcker benet mer. Min fot mot din styvnad. Herregud, då känner jag... du har kuken framme. Min bara fot smeker ditt kön, stryker trycker och smeker. Du undslipper dig en suck, bläddrar i papperen på bordet som om det var något där som störde dig. Min nakna fot på din styva kuk. Vi talar om vikariepoolen, hur resurserna ska fördelas till hösten. Jag känner hur du närmar dig. Men du kan inte spruta här! Då ser jag hur du sträcker dig under bordet. Din varma hand på min fot. Föser den undan. Jag förstår att du pressar ner den styva kuken i byxorna igen. Jag lirkar på mig sandalen. Mötet är över.

Hon kramar om mig, skrattar. Berömmer min insats på personalfesten. Vi talar om planer inför semestern. Jag har din säd i mig. Det talar vi inte om. Hennes ögon är döda, munnen likaså. Tomt skrattande. Jag vet att den inte blivit kysst på flera år. Mina läppar är kyssta. Din tunga har ett bo i min mun. Så leker vi. Så älskar vi. Du tränger in i alla öppningar. Jag väntar, lockar dig. Dina heta händer. Hon skrattar igen, en aning för högt, och innan hon vänt sig helt ser jag leendet slockna. Hon går.

Aldrig ska du glömma henne. Jag älskar dig. Varje del av dig, varje millimeter av din hud. Mina fingertoppar känner dina vrår. Din tunga vet allt om mig. Vi är de enda som finns kvar när jorden rämnar. Fästade vid varandra, flätade samman. Ditt kön och hela du begär mig. Din blick blir simmig, händerna darrar. Jag trycker mig mot dig i kapprummet. Sträcker mig efter min sjal på hyllan och mitt bröst rör vid din arm. Din bara arm, mitt mjuka bröst. Och hela jag en glödande vulkan. Jag böjer mig för att söka något jag inte alls ska ha, rotar i väskan. Min stjärt mot dig, ditt kön. Du vet att trosorna är av. Du vet och snabbt för du en hand inunder klänningskjolen. Mitt sköte hett och vått. Din hand, och herregud, jag svimmar nästan. Bara vi är där. Men vem som helst kan komma när som helst, hon kan komma in. Men nu är allt för hett. Vi släpper allt, vi måste. Begäret tar över och din hand är våt av mig. Du drar mig med, in i kollegierummet. Mot kopiatorn trycker du upp mig, river upp mitt klänningsliv, blottar brösten, kysser dem. Kysser min hals, mitt ansikte, min mun. Dina händer smeker hela mig, du fumlar upp dina byxor igen, tar fram kuken som är sprängfärdig nu. Min tanke flyktar: tänk om någon kommer in... Det är så eggande att hjärtat skenar. Du tränger in i mig, lyfter mitt ben bakom din rygg. Jag känner hur du fyller mig. Jag vill bli kysst igen. Överallt. Du darrar, bönar, ber... men jag vill ha dig där. Kastar mig upp på skrivbordet, särar låren, drar dig dit, din mun, din tunga... Sedan kan du ta mig hårt. Min stjärt är din. Jag vill ropa ut men biter mig i handen. Håller igen och skötet sjunger.

Så andas du ut, släpper greppet om mig. Utan ett ord. Innan du går daskar du till mig så stjärten gungar. Jag rättar till kläderna, trosorna ur väskan. In på toaletten, sköljer mig så gott det går. Ordnar anletsdragen. Fast tillfredsställd – ändå inte. Att jaga tillfällen, smygande kärlek är eggande. När jag kommer hem står han där. Skalar potatis, radion är på. Jag tar en dusch. Så klär jag mig i det vackraste jag har. Går ner till köket. Sveper förbi honom. Han pressar potatis, lägger upp på faten. Korkar upp vin. Jag stryker förbi. Så slår vi oss ner vid bordet. Jag tänder ljusen. Mina läppar är röda. Han frågar om vi ska resa till Spanien i sommar, rå om varandra. Jag skålar och säger att det blir väl bra. Din säd rinner ur mig. Jag ryser till. Han frågar om jag fryser. Jag skrattar att det måste vara för att vi talade om det soliga Spanien. I mitt hjärta vet jag. I mitt sköte vet jag... Jag vill bara att sommaren ska ta slut. Vill ha dig igen. Igen och igen och igen.

Karin Eng

 

Ur arkivet

view_module reorder

Queering Lisbeth Salander - "Män som hatar kvinnor" som heteronormativ fantasi

Du behöver inte queera Lisbeth Salanders gestalt i Niels Arden Oplevs filmatisering av "Män som hatar kvinnor". Hon är redan pre-queerad. Ställ åt sidan för en stund vad du själv ...

Av: Moira Sullivan | Essäer om film | 02 maj, 2009

Om smak, dialog och estetik

Syftet i Gunnar D Hanssons Var slutar texten? är dels att jämka förhållandet mellan författaren som litteraturvetare och som essäist, dels parallellt att definiera ett nytt ämne vid Göteborgs universitet ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 11 oktober, 2011

Fenomenet Italien. Intervju med Göran Hägg

Göran Hägg är författare, debattör och docent i litteraturvetenskap. Förutom romaner och böcker om retorik har han bland annat skrivit om de svenska "välfärdsåren", påvarna och poeten Stagnelius. Hans senaste ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 19 september, 2012

 Chagall

Linda Bönström. Obruten svit

Linda Bönström är statsvetare, debattör och musikredaktör för Tidningen Kulturen. Dikterna ”Obruten svit” är hennes hundrade bidrag i Tidningen Kulturen.

Av: Linda Bönström | Utopiska geografier | 24 augusti, 2015

Vladimir Oravsky Foto Kerstin Sandström

Jag, en miljöbulimiker

Jag jobbade på en stor statlig institution som under en alldaglig arbetsonsdag, plötsligt drabbades av uppjagat miljömedvetande. Då skulle de som tog en cykel till jobbet få en klotformad, i ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2016

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 3 av 4)

Världen larmar och står i, men jag – jag vill bara sitta under min korkek och lukta på blommorna. Eller som Långben så sakligt konstaterar i serietidningen Kalle Anka & ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2017

Den sjunkande Petrus, 1947. Källa: Västerbottens museum

Victoria Nygren och barnatron i måleriet

Det finns målare som inte har någonting gemensamt med dagens eller gårdagens konst, de skapar sina verk utan att bekymra sig om andras uppfattning eller vilka populära stilideal som råder ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 12 oktober, 2015

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 4

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 08 maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.