En ostmacka kan också sitta fint

Jag är sannerligen ingen mästare i köket, men jag gillar att laga mat. Jag sätter mig aldrig framför teven för att se på matlagningsprogram, men hamnar jag ...

Av: Stefan Whilde | 09 juni, 2011
Stefan Whilde

Om Lars Wivallius Klagevisa över denna torra och kalla vår

Gott majregn giv, lät dugga tätt ner, lät varm dagg örterna fukta.Oss torkan bortdriv, lät frosten ej merDe späda blomsteren tukta.Var nådig, var rådig!För dem jag ber,Som Herran tjäna och frukta.Ur ...

Av: Birgitta Milits | 31 maj, 2013
Essäer

Pierre Gilly och den osynliga sanningen om Iran

Pierre Gilly är journalist och författare. Han är bosatt i Linköping men befinner sig ofta på resande fot. Gilly hade ett bidrag i Högerns Svarta bok, och debuterade 2008 med Bombdiplomati ...

Av: Guido Zeccola | 12 april, 2013
Porträtt om politik & samhälle

Thérèse av Lisieux ─ Thérèse av Jesusbarnet

Helighet och mystik har varit och förblir viktiga dimensioner i religionens värld. Behov av andlighet och helighet tycks kvarstå även när sekulariseringen tilltagit. Trots ekonomiska kristider och miljöhot konsumerar och ...

Av: Lena Månsson | 11 januari, 2010
Essäer om religionen

Katt på scenen



Rolf ZandénDet är gott om katter på Villa San Michele på Capri och sällskapliga är dom också. Gästerna är djurvänner det märks man uppskattar katternas närvaro och man tycker synd om katterna man får ju inte mata dom och man är rädd att dom svälter.

Men dem är självförsörjande heter det och de ser ut att må gott även om de inte är övergödda.

Tycker katter om musik? Ja man kan ställa sig den frågan efter episoden vid Gianluca Lusis piano- konsert på utomhusscenen i San Micheles museipark. Det var en fredagskväll och det var nästan fullsatt vid konserten.

Den alltid lika sköna intensiva solnedgången över Medelhavet fanns att njuta tillsammans med konserten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Efter 10 – 15 minuter in i konserten kommer en svart/vit katt tveklöst sneddande in över scenen lika lugn som musiken.

Pianisten är djupt inne i sin musik och ser inte ut att märka något han störs i alla fall inte.

Det hörs ett fnitter bland publiken, man drar på munnen. Det var inte mycket han störde med sin lugna oanmälda entré nej tvärt om han tycktes höja stämningen.

Efter ytterligare 10 minuter sedan han försvunnit kommer han tillbaka och går i lika sakta mak som tidigare tillbaka in över scenen.

Han stannar till och står en stund och tittar ut över publiken, han är inte rädd av sig i den här lugna stämningen finns inget som skrämmer honom. Det ser ut som han tänker ”vad tittar ni på jag är faktiskt också musikintresserad”. Så fortsätter han i sin lugna takt av scenen och försvinner. Var det musiken som lockade honom han såg i alla fall ut att befinna sig i samma lugna stämning som publiken. Vem vet, kanske är katterna på Capri musikaliska.

Rolf Zandén

Ur arkivet

view_module reorder

Rabbe Enckell: ”I flykten går tiden förbi”

Vem kan läsa sig till kunskap nog. Vilkens flit kan liknas vid en hand som kan genombläddra livets skog. Outtömlig ter sig gåtans bok och oändlig läsning återstår. / H. Martinson: Ur Boken i vårt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 13 oktober, 2014

Karl Isakson - En konstnär för andra konstnärer

"Ingen blir profet i sitt eget land" lyder ett välkänt ordspråk och detta stämmer i högsta grad in på Karl Isakson som föddes i Stockholm 1878 och dog i Köpenhamn ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 23 april, 2011

Kvinnor som gnor – Intervju med Gittan Jönsson

Årets Henry Mayne-pristagare heter Gittan Jönsson. Priset instiftades 1991 av Birgit Rausing och hennes man Gad Rausing till minne av Birgit Rausings far konstnären Henry Mayne. Pristagaren utses vartannat år ...

Av: Katinka Kant | Konstens porträtt | 07 augusti, 2013

Dramatisk och subgestiv scen ur Parsifal. Foto: Ruth Walz

Fokus på Boulez och Wagners Parsifal

Man skiftar fokus men bibehåller upplägget. Konserter och opera. Jag talar om Festtage Berlin, som jag nyligen besökte för åttonde gången under dess nittonåriga historia. Det är en mans verk ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 06 april, 2015

Smultron är vi allihopa

Bostadsbristen i Sverige, främst i de tre större städerna samt universitetsorter, förvärras för varje år som går. Skrytbyggen, landmärken och fallossymboler reser sig ståndaktigt mot skyn synbara för stadens alla ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 27 november, 2008

Wilhelm Sesemann – en spegel av Europas förvirrade situation

  I vår nordiska filosofihistoria finns ett mycket perifert namn, som dock i en europeisk kontext intar en beaktansvärd ställning, nämligen Wilhelm Sesemann. Hans anknytning till det svenska är egentligen mycket ...

Av: Michael Wirth | Essäer | 12 november, 2011

Joe McGinniss, Castel di Sangro och de konventionella fördummarna

Joe McGinniss, Castel di Sangro och de konventionella fördummarna En kylig vintereftermiddag färdas jag genom Abruzzos berg i mellersta Italien. Jag har lämnat staden Pescara vid Adriatiska havet, följt motorvägen västerut ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 21 november, 2009

Benjamin 38

                   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 05 maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.