”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

Karin Engs erotisk krönika IV. Hemlighet



Karin  EngAtt stå i vatten upp till midjan. Ett sel, ett stilla vatten. Där bortom, en aning. Bortom kröken. Andas ljudlöst, häftigt. Bruset. En flodfåra om våren. Över alla bräddar. Sköljer rent. Stenarna, hällarna. Allt som multnat under hösten, frusit genom vintern. Nu. Rinner bort och lämnar plats. Lämnar öppet. Dånet från vattenfallet. Längre bort. Öronbedövande men fortfarande; en aning. Det svartnar för ögonen. Foten i vattnet och det finns inget val. Bara låta sig föras med. Att blunda. 

Nu. Kastar all sorg. Nu faller och lyfter i det samma. En sång. Får kraft och ton ur djupet. Ur könet. Ur skälvande lustar. Obändig lust. Obönhörlig drivkraft. Den älskade.

 Duschen strilar. Hon schamponerar håret. Masserar. Tänker på honom. Hans händer. I sitt inre hör hon hans röst.

Det hände att hon kunde flirta men det var aldrig tänkt att leda någonstans annat än till just en flirt. Oskyldig lek som kunde få henne att glömma. Det fanns män som ville ha henne, det visste hon. Ett kärleksmöte vore inte omöjligt. Men det var bara en flyktig tanke, nej, det var faktiskt otänkbart. Som i alla tider skulle hon då bli sedd som horan och de som offren för hennes kvinnliga förförelsekonster. Det var inte sanningen. Allt handlade om ett jämställt utbyte av fantasier. De skrev vad de ville göra med henne, hon skrev vad hon ville. Hon visste att de blev upphetsade. Hon blev det. Det var bara en stunds njutning.

Men med just honom var det något särskilt. De hade först utbytt några artiga fraser i chatten. Hon berömde hans konst och han tackade. Så berömde han tillbaka. Hon tackade, lika hövligt. Så brukade det vara, det var bekant. En trevande kontakt där man mätte varandras charm. Men den här gången öppnade han för fortsättningen. Han uttryckte nyfikenhet. Explicit. Det var inte bekant. Det var en ny, stark lockelse i detta. På några dagar hade de invecklats i ett så hett chattande och sms:ande att hon var konstant våt.

Han gick med stånd hela tiden, sa han, kunde inte tänka på annat än henne. De lyckades stjäla till sig kortare telefonsamtal. Inte lätt, de var påpassade. Alla odds var emot dem. Ändå drogs de till varandra. Hans röst var tät och varm. Hon blev våt bara hon tänkte på den. Det rösten sade. Ord hon aldrig vågat tänka.

Att underkasta sig någon. Ge sig hän. Så skrev hon. Utforska. Han svarade. De ville samma sak. Följa varandras resa. Hans längtan var hennes. Hon bokade ett rum. En annan stad. En hemlighet. De borde aldrig ha funnit varandra. Måste träffas. Allt i ord måste bli hud och kön.

Hon duschade ur schampot. Drog fingrarna genom håret. Tog balsamflaskan. Sprutade i handen, Tanken svindlade. Hon var upphetsad. Att tänka allt detta gjorde henne het. Hon förde duschen till skötet. Lät strålen kittla. Så skönt. Hon tänkte på hans ord. De han skrivit. De hon hört honom viska. Tala lågt. Intensitet. Hemlighet. Åtrå.

Det lekfulla; att byta roller. Han gjorde henne trygg. Hon litade på honom. Hon ville att han skulle kladda ner henne. Hon var trött på det ordnade, det korrekta. Ville bli riktigt nersölad.

Han ville äga henne. Dominera. Ge order. Herregud. Så förbjudet. Så spännande. Hon ville det. Inget hellre än det. Hans böner var också hennes.

Han uttalar orden. Hans röst är så nära. Ber henne om tillåtelse. Att dominera henne. Munnen, han talar om hennes mun. Att knulla hennes mun. Han ber henne att vara hans egen lilla slyna. Så skulle de byta. Han skulle bli hennes slav och hon skulle ta honom.

Ena handen smekte vänster bröst. Hon smekte vårtan som styvnat och önskade att han varit där med sin mun. Så fingrade hon på blygdläpparna. Särade på dem. Lät strålen spola skötet och spände hela kroppen. Hon tog spjärn mot väggen, lutade sig bakåt. Tänkte på det förbjudna. Det hon inte vetat att hon ville. Hon särade låren lite till. Förde duschmunstycket fram och åter.

Bindas. Handlederna fjättrade, kroppen utsträckt. Hennes kropp blir hans. Han ser på henne, betraktar. Styvnat betraktar hans kön henne. Hon vill ha honom. Hon vill vill vill. Ber om hans säd. Gnyr. Hon vill låta sig hållas hårt, dras i håret, knullas så häftigt att hon nästan svimmar. Hon blir hans spermahora, en knulldocka han får spruta ner. Han ska säga det också, kärleksfullt: Du är min egen lilla spermahora. Nu ska jag spruta över dina bröst, din mage, din mun. Jag vill se dig med min säd rinnande ur munnen.

De byter. Nu är det hon som tar. Rider honom. Gränslar hans ansikte och tvingar honom att slicka henne. Allt skulle han få. Allt skulle hon få.

Han sade att han ville knulla henne i stjärten. I samma stund visste hon att hon också ville det. Men försiktigt. Han skulle olja in henne, smeka med fingret först. Varsamt. Kärleksfullt.

Hon tänkte på hans kuk. I henne. Hur det skulle kännas. Kroppen darrade. Hon ville att han skulle tränga in. Ta henne. Med det varma vattnet strilande rörde hon vid sitt sköte. Hon smekte sig med vänster hand och lät två fingrar tränga in. Inte stjärten. Där skulle han inviga henne. Hon närmade sig. Nu ville hon komma. Fingrarna smekte inifrån och duschen kittlade. Snabbare, snabbare... Hon omslöt, rytmiskt kramade fingrarna. Enorm njutning. Ögonen tåras. Bara tanken på honom gjorde detta möjligt. Hjärtslagen dånade. Halspulsådern hotade sprängas. Blunda.

Andas. Vila. Hon sköljde sig ren och stängde av duschen. Sakta. Torkade sig. Såg sig i badrumsspegeln. Avspänt ansikte. Nästan vackert. Svullet sköte. Om en och en halv vecka skulle han tränga in i hennes stjärt. Det var det hon väntade på.

Karin Eng

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.