Från tablåspel till kyrkodrama

Följande är en genomgång av Olov Hartmans dramatiska arbeten. Det ger en bild av en ovanlig litterär utveckling och av det moderna, kyrkospelets framväxt. Den kritiska udden i granskningen förstör ...

Av: Bertil Falk | 28 oktober, 2009
Essäer om religionen

Nu är det vackert vid sjöarna

 Jag önskar att jag kunde sätta mig ner här i rummet och bara  med öppen hand föra in snöovädret som tätnar utanför  fönstret så att dikten som ligger framför mig försvinner  som en ...

Av: Kristian Lundberg | 28 december, 2010
Utopiska geografier

Staty av Søren Kierkegaard av Louis Hasselriis Arne List CC BY SA 3.0

Sören Kierkegaards liv och verk

Existentialismen har naturligtvis funnits så länge som människan existerat. Ändå har Sokrates kallats för den förste existentialisten, Sören Kierkegaard grundlagt dess moderna version och Sartre givet den sitt namn (Exempelvis ...

Av: Carsten Palmer Schale | 09 september, 2017
Agora - filosofiska essäer

Alice Petrén

Frankrike och Algeriet – oupplösliga band och olösliga konflikter

Elisabeth Tegelberg om Alice Petréns nya bok om relationerna mellan Frankrike och Algeriet

Av: Elisabeth Tegelberg | 11 juli, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Vi ses i Nangiala!



Björn AugustsonFrån bron där de såg hela världen kastade de bort sina drömmar med vänsterhanden. Mellan de och vattnets mörka yta, i en kort evighet, seglade några dästa måsar mätta på drömmar. Vid horisonten brann det som var kvar av solen. Hoppet var långt, från liv till död, men ändå över på ett ögonblick. Men de hann tänka, tänka att de kanske borde ha behållit de där drömmarna. Det var kallt i nakenheten, så jävla kallt.

Nere vid stranden lekte barnen i det kalla vattnet. Föräldrarna satt på noppiga filtar, föräldrar röda efter semesterns första sol. De såg sådär osunt osunda ut. Kaffe i termos, kaffe i huvud, kaffe i mage, kaffe på shorts. Men i sundet var det sunt för där dansade barnen runt. Ett plötsligt skrik och en bedövande tystnad senare förstod föräldrarna vad de just hade sett medan barnen dansade vidare i sommarens brända sol.

  • Jo, de sa att de skulle göra det där men jag kunde aldrig tro att de faktiskt skulle göra det där.

Med en halv special och en pucko satt han på en nymålad, grön parkbänk och mumlade för sig själv. En tant som gick förbi drog snabbt bort sin på honom nyfikna hund från hans närhet. En mumlande man på en nymålad parkbänk var inget för henne och inte för hennes hund heller. En kort stund senare, med bajspåsen kvarglömd i vänster jackficka, gick hon åter in i lägenheten till sitt sedan bröllopsdagen, den 5 september 1969, döda äktenskap. I köket satt hennes man med öppen mun och dreglade. Han hade bajsat ner sig. Hon larmade. Utanför fönstret sjöng sirenerna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På Youtube fanns en video. De pratade om drömmar som inget annat än illusioner. De kallade sig för Jonathan och Skorpan, sa att det brann, att hela livet brann, att de skulle hoppa, att de skulle älska i Nangiala. Där fanns inga drömmar, för i Nangiala behövdes inga drömmar. Där var det inte så falskt, så jävla falskt. Där fanns ingen verklighet.

En pappa blev sig aldrig mera lik. Han vandrade om nätterna och slogs med sitt samvete varje dag. En mamma flyttade till USA. Hon packade inte med sig sina minnen men de följde med ändå. En pappa fortsatte jobba som vanligt, eller hårdare. När året summerades visade det sig vara hans mest lönsamma någonsin. En mamma var död. Det fanns inga syskon. Men det fanns en mormor med en hund och en morfar med öppen dreglande mun.

Från bron där de såg hela världen kastade de bort sina drömmar med vänsterhanden. Sedan klättrade de nakna över broräcket. De kysstes, fattade varandras händer och hoppade på ett ögonblick från livet in i döden. En mormor som gick över bron drog snabbt bort sin hund från två klädhögar. Vid en korvkiosk något kvarter bort stod en blek, förvirrad och rädd vän och läste ett sms.

  • Vi ses i Nangiala!

Björn Augustson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Postmoderna perversioner: Guillaume Faye läser Heidegger

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga ...

Av: Guido Zeccola | Essäer | 27 juli, 2010

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 mars, 2012

Ahimsa: Ickevåld

I dagens värld länkas vi till andra på många sätt. Det globala sammanvävs med det lokala. Lycka är inte bara ett individuellt behov utan också ett kollektivt fenomen; min lycka ...

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 08 december, 2010

Sväva i en rymd

Sväva i en rymd inuti och födas i kvinnokamp. Känna blodsmak naken

Av: Tor Lundmark | Utopiska geografier | 30 oktober, 2007

Mary Wollstonecraft – med pennan som revolutionär kraft

Mary Wollstonecraft. Många miljoner människor har dött och glömts under de hundratrettio år som gått sedan hon begravdes. Men när vi läser hennes brev och lyssnar till hennes argument [...] ...

Av: Johanna Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2008

Den kinesiska vägen till en konstnärlig kampfilm. Intervju med producenten Rui Li

Vid första ögonkastet verkar ”The Sword Identity” vara en ”vanlig” kinesisk kampkonstfilm, men i själva verket är den en högst poetisk kärlekshistoria. Filmen utspelar sig under tiden för Mingdynastin, en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 december, 2011

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 03 oktober, 2013

Självporträtt . Olja 1933

Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 30 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.