Erik Lindegren

Som bilder över kanalens djup, regntunga skyar med rök från stressad kontinent. En dag då vi stod väntande, på öde strand med ögon fästade mot evighet, som vid Shelleys hav en gång då tidens frusna jag blev skuggornas ...

Av: Hans-Evert Renérius | 30 augusti, 2010
Utopiska geografier

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | 28 september, 2006
Kulturreportage

Varför ”dissipativa strukturer”?

När Prigogine som den förste fick grepp om de system med återkoppling, som konstituerar vår värld, kallade han dem ”dissipativa strukturer”. Efter honom har man sedan mestadels kallat dem ”självorganiserande ...

Av: Erland Lagerroth | 24 november, 2014
Agora - filosofiska essäer

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | 15 Maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Vi ses i Nangiala!



Björn AugustsonFrån bron där de såg hela världen kastade de bort sina drömmar med vänsterhanden. Mellan de och vattnets mörka yta, i en kort evighet, seglade några dästa måsar mätta på drömmar. Vid horisonten brann det som var kvar av solen. Hoppet var långt, från liv till död, men ändå över på ett ögonblick. Men de hann tänka, tänka att de kanske borde ha behållit de där drömmarna. Det var kallt i nakenheten, så jävla kallt.

Nere vid stranden lekte barnen i det kalla vattnet. Föräldrarna satt på noppiga filtar, föräldrar röda efter semesterns första sol. De såg sådär osunt osunda ut. Kaffe i termos, kaffe i huvud, kaffe i mage, kaffe på shorts. Men i sundet var det sunt för där dansade barnen runt. Ett plötsligt skrik och en bedövande tystnad senare förstod föräldrarna vad de just hade sett medan barnen dansade vidare i sommarens brända sol.

  • Jo, de sa att de skulle göra det där men jag kunde aldrig tro att de faktiskt skulle göra det där.

Med en halv special och en pucko satt han på en nymålad, grön parkbänk och mumlade för sig själv. En tant som gick förbi drog snabbt bort sin på honom nyfikna hund från hans närhet. En mumlande man på en nymålad parkbänk var inget för henne och inte för hennes hund heller. En kort stund senare, med bajspåsen kvarglömd i vänster jackficka, gick hon åter in i lägenheten till sitt sedan bröllopsdagen, den 5 september 1969, döda äktenskap. I köket satt hennes man med öppen mun och dreglade. Han hade bajsat ner sig. Hon larmade. Utanför fönstret sjöng sirenerna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På Youtube fanns en video. De pratade om drömmar som inget annat än illusioner. De kallade sig för Jonathan och Skorpan, sa att det brann, att hela livet brann, att de skulle hoppa, att de skulle älska i Nangiala. Där fanns inga drömmar, för i Nangiala behövdes inga drömmar. Där var det inte så falskt, så jävla falskt. Där fanns ingen verklighet.

En pappa blev sig aldrig mera lik. Han vandrade om nätterna och slogs med sitt samvete varje dag. En mamma flyttade till USA. Hon packade inte med sig sina minnen men de följde med ändå. En pappa fortsatte jobba som vanligt, eller hårdare. När året summerades visade det sig vara hans mest lönsamma någonsin. En mamma var död. Det fanns inga syskon. Men det fanns en mormor med en hund och en morfar med öppen dreglande mun.

Från bron där de såg hela världen kastade de bort sina drömmar med vänsterhanden. Sedan klättrade de nakna över broräcket. De kysstes, fattade varandras händer och hoppade på ett ögonblick från livet in i döden. En mormor som gick över bron drog snabbt bort sin hund från två klädhögar. Vid en korvkiosk något kvarter bort stod en blek, förvirrad och rädd vän och läste ett sms.

  • Vi ses i Nangiala!

Björn Augustson

 

Ur arkivet

view_module reorder
Den orientaliska dansen  i Kyss henne

Kulturfarans förvandling till äkta svensk kulturskatt

Sommar och sol och friluftsteater som folknöje. Folkkära skådespelare (kända från fina teatrar och populära filmer) uppträder under sommaren bland träd och buskar, i parker, i slottsträdgårdar eller vid ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 29 augusti, 2016

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Christina Sassner – Prolog till ( stämningen tassande toffelburen )

Det här är prologen till novellsamlingen [ stämningen tassande toffelburen ] med lyriskt laddade surrealistiskt socialrealistiska noveller utan kommatecken med feministiska förtecken. Jag skriver och läser och lär ut. Jag skriver ...

Av: Christina Sassner | Utopiska geografier | 04 juni, 2012

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Frilans – en livsstil i utdöende? Nedslag i Allan Löthmans bildvärld

1976 var ju faktiskt frågan om Väst eller Öst först skulle ösa iväg sina kärnvapenmissiler och de överlevande vakna upp i totalt mörker under stoftmolnen, i en nukleär vinter som ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Liv Strömquist och äktenskapets baksida

Porträttet ingår i Christer Järeslätts projekt REFRICATER. Hela porträttserien visas på Hotel Tylösand 27 juni - 31 augusti. Liv Strömquist är en av senare års mest omskrivna serietecknare. Hennes rättframma ...

Av: Jimmy Wallin | Litteraturens porträtt | 30 juni, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.