Musikkrönika

Får man höra musik som tidigare gjort stort intryck, som man verkligen gripits av, kan man slungas långt tillbaka i tiden - och trolleriaktigt utbreder sig, med denna musik, en ...

Av: BJÖRN GUSTAVSSON | 30 december, 2010
Gästkrönikör

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | 06 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jean Genet – Poetikern med döden som frihet

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör,så förbliver det ett ensamt korn; men omdet dör, så bär det mycket frukt. (Johannes12:24) Att uppenbart få en stark ...

Av: Göran af Gröning | 11 september, 2014
Litteraturens porträtt

Anne-Sofie Nielsen; novell – Hon var som en utspänd fjäril

 Jag har skrivit länge nu. Om mossan, den kärleksfulla, om granar med dess breda mörkgröna handflator, mjuka eller taggiga beroende på årstid, starka och rotfasta bland blåbärsris och fåfänga vattenväxter. Jag har ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | 03 december, 2012
Utopiska geografier

På spaning efter ett dårhus som försvann…



Oliver ParlandDen sanna versionen av vår Odysse’ här i all anspråkslöshet återgiven

Efter en outtömligt rik och intressant rundguidning där Stefan Mycke Hammer förhöll sig rätt bistert observant, tuggandes på småspik, kommer vi så efter att ha besökt platsen där det beryktade likspökhuset låg till de bostadsbyggnader som ersatt den lugubra granskog och träskaktiga mark där förelåg i min späda barndom och en rödbrusig stiligt utseende man i pipo och palestina-aktigt mönstrad yllytyströja och han ropar på oss. Å va ska ni göra hit idaaa…( alla vokaler måst uttalas kort och liksom rinnande för att ni skall begripsla muminspråkets sanna essens).

Han innehar en spetsaktig hund någotslags slussky grå och vitmellerad. Micke H stegar fram å ryter, de där har du tammefan int å jöra meee… vi går här å tjikar runt…Denhära blekfisen e’ Parland å du ska visa respekt. Nå Parland, kom nu fram å hälsa å bocka å skrapa med foten. Anspråkslöst säger jag i all ödmjukhet att min far varit läkare här och att även lilla ja jobbat här…Men Stefan ryter :Sitter här nära Parlands park å låss int- känna igen…Han lyfter upp guben med ena handen som en vante å ställer honom tillrätta i givakt å säger: Visa respekt, så talar min int’ ti en professor, pyskiater å gamal gobbe…

En baskerförsedd konstnärssjäl som är ute å cycklar närmar sig ropande till herr S ”har du en öl…ja e så satans törstiger…Aha va e ni för ena då”

…Micke granskar honom bistert genom sina stålbågade: Hödunu, ja e lyxpoet å han här heter Parland, visa respekt annors vrider ja din cykel till å hänga runt halsen…

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nej, nej säjer den baskerville försedde, dekan ja int säga för då råkar hela SFP i svårigheter å måst avgå… ja e nemligen en stor vaikuttaja där fast ja skiter i dom numera…Ja skriver dikter och annat nuförtiden… Undervisa småknattar men ble nåt slags vårdare här på sjukhuset sen när ja åkt fast för hurrimanjana nåt kilo…Nå frågar Micke mycke bistert ble du dömd då. När men ja våga int forsätta…Man vill ju röka på… hellre än lära dvärgar abc ett två tre

Hödu Parland ja minns nog på någå sätt ditt nafn, den hära Mickes skriverier har ja int sett nånstans…ha du barn Micke. Nej säjer han, då säjer lyxpoeten under sin basker men skaff nåra då för faan de syns ju på de att du sku behöva…Ha du mera öl hit me den

Oj fan nu går busen straxt…

Två damor med obestämbara kurvor både på rätt och fel ställen närmar sig, ger Micke H förstulna ögonkast bakom sina dykargleisögon, deras vätesuperoxiderade hår står kortklippt på ända. De kopulerar hunden som gnällande vill följa med dem men de drar och lämnar surmulet hundfans koppel i den föga gentelelike manens hand…Ja kato nyt sen perään kanss…Damorna klampar iväg i sina foträta, hunden gnyr och gnäller, vill icke stanna i vårt supsexta sällskap…

Nu får herr Baskerville brått ti busen som går av bara två gånger om dagen på helg. Mike Hammer å lilla ja följer med. Plötsligt dyker hundfan lössläppt upp springer av och an över vägen…En frodig tant med större värme än de nyssnämnda lockar på hunden, försöker få den ta reson. Men nej iväg far den. Mannen i palestinarutig ylletröja och pipo ropar utsiktslöst: kom hit… ivrigt far hunden iväg. Herr Baskerville förklarar för den behjärtade damen att det inte är hanses, alltså den ropandes hund utan att bara är satt att passa den till följd av skillsmässa…

Bårgobusen kommer, herr B stiger på den medan Micke hotfullt ropar efter honom : Ja vet vart du bor…

Micke verkar micke tirriterad över att hans alster icke når ut till alla, samtidigt som han för sitt liv inte vill eller kan skriva annat än på ett ytterst avantgarderat och avancerat sätt…Det intressanta är tyvärr sällan lättillgängligt annars vore det ju icke…intressant!

Oliver Parland

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

En svensk antisemitisk historia

Boken Lurifaxiana tillhör de råaste antisemitiska texter som publicerats på svenska. Med titeln Lurifaxiana ville författaren säga att boken handlade om lurifaxarna, det vill säga judarna. Det var inte skämtsamt ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 16 februari, 2009

Människor lever i bubblor

Socialpsykologiskt är detta ingenting nytt; där kallas bubblorna för primära och sekundära grupper. Jag lever naturligtvis själv, och har framförallt levt, i bubblor. Under de senaste, säg, 20 åren har ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 09 juli, 2016

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 maj, 2012

Skilda rörelser på landet och i staden Intervju med regissören Radu Mihaileanu

Det finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Scenkonstens porträtt | 24 januari, 2012

Abrishami synagogan.  Belysning  symboliserar den eviga låga som alltid brinner på offeraltarna

Framme vid en av Teherans många judiska bönehus

Till skillnad från de arabiska länderna har Iran fredat sina judiska församlingar. Sedan 1948 har över 800 000 judar emigrerat och förvisats från sina länder i Mellanöstern och Nordafrika; inte ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om religionen | 08 februari, 2017

Trio Brantelid Härenstam Sparf

Nicolò Paganini kontra Robin Bengtsson

I stället för melodifestivalen har Björn Gustavsson ägnat lördagskvällen åt att skriva om Paganini.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 11 mars, 2017

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 26 juli, 2012

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.