Folkbildaren Bo Johansson ger ut en ny diktsamling

Det knippe tankar och känslor som du kallar ditt ”jag” är format av traditioner och konventioner i det samhälle du lever i. Att känna sig själv är att känna den ...

Av: Lilian O. Montmar | 08 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

De farligaste är dem som inget har att dölja

Min vän tittar på mig och rynkar bekymrat ögonbrynen. Hon tar en djup klunk ur sin kaffemugg och säger sedan långsamt de ord som jag hört från så många de ...

Av: Jessica Johansson | 26 Maj, 2011
Jessica Johansson

Roberto Bolaños svarta karneval

Roberto Bolaño (1953-2003) är en av de senaste årens största internationella författarsuccéer. På svenska finns sedan i fjol inte bara de båda stora romaner som grundlagt hans berömmelse, De vilda ...

Av: Ulf Lindberg | 10 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

 Sara Bergmark Elfgren - Tillbaka med en ny bok, Norra Latin, och bättre än någonsin. Foto B Graham

Shakespeare, spöken, drömmar, hets och tonårsangst i lysande skolskildring

Sara Bergmark Elfgrens nya bok Norra Latin är överjordiskt bra och skapar sin egen typ av magi. En magi som man inte kan sätta i något fack. Sara Bergmark Elfgren har gått förbi fantasy ...

Av: Belinda Graham | 07 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Ditt liv kommer bli bättre så här, sa kulturministern



Björn AugustsonJag såg på CNN igår. De diskuterade tårtan och ministern, Makode Lindes numera världsberömda tårta och Sveriges kulturminister Lena Adelsson Liljeroth. Enligt Linde själv har alla, från Al-Jazeera och New York Times till mannen och kvinnan på gatan, hört av sig till honom efter att kulturministern under söndagen skurit en vaginal tårtbit från den skrikande svarta tårtkvinnan. Makode Linde var själv en del av konstverket, det var han som var tårtans skrikande huvud. Och det var till honom som kulturministern, till de närvarandes muntra skratt, till kulturtanternas belåtenhet, bjöd en smakbit av tårtan.


Att kulturministern skulle vara först med tårtkniven och viska ”ditt liv kommer bli bättre så här”, ta en tårtbit från underlivspartiet och dessutom mata Linde med tårtan var för honom en överraskning, något han i sina vildaste fantasier inte hade kunnat föreställa sig skulle hända.
Kulturministern blev en del av konstverket, en ingrediens som skapade den uppmärksamhet som över en natt gjorde Makode Linde världsberömd. Även de skrattande kulturtanterna bidrog till och införlivades i konstverket. Och det är få konstverk som lyckas få ett sådant genomslag, som har skapat en sådan debatt och diskussion.

Makode Lindes mamma är svenska och hans pappa västafrikansk invandrare. Han har gjort en rad verk som ingår i Afromantics. Tanken med verken är att nidbilden ska möta romantiserandet av det exotiska. Han belyser den västerländska uppfattningen, den västerländska romantiserande bilden av historien, en historia som innehåller både slaveri, apartheid och rasism. Han vill skapa debatt för att visa på hur det har sett ut och hur det fortfarande ser ut i samhället, i världen.

Efter tårtan har Linde fåt utstå mycket kritik, röster har höjts för att han är rasist medan han själv menar att verken görs i syfte att motverka rasismen. Flera verk ur serien Afromantics har visats på museer runt om i landet och skapat debatt. Men aldrig har debatten blivit så stor som nu. Och aldrig tidigare har Lindes motiv ifrågasatts som nu.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag ser emellertid ingen anledning att tro att Linde skulle vara rasist. Jag kan ha åsikter om verket, om den afrikanska kvinnan som skriker om nåd när kulturministern skär bort en bit av hennes vagina. Min första åsikt var att jag inte tyckte om det. Men efter att ha läst på mer om Linde och satt mig in mer i hans konst ser jag på det med andra ögon. Den debatt som verket skapat är nödvändig och viktig. Som konstnär har han verkligen lyckats. Ett verk, en tårta, ett skrik har skapat eko i stora delar av världen. Det är bra. Det är bra konst.

Vad som är mindre bra är att vår kulturminister, Lena Adelsson Liljeroth, låter sig bli en del av ett sådant verk. Det är förståeligt att det väcker anstöt. Hon bör tänka sig för, agera smartare än så. Vad som också är beklagligt är de skrattande kulturtanterna. Efter vad jag förstår är det så att man vid åsyn och betraktande av Lindes verk ofta sätter skrattet i halsen. Men i det här fallet var det nog inget annat än tårta som fastnade i kulturministerns och tanternas halsar, vaginal tårta.
Kanske bör tilläggas att det även fanns en och annan skrattande kulturgubbe på plats och de var förstås inte bättre än tanterna.

Björn Augustson

Ur arkivet

view_module reorder

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | Kulturreportage | 28 september, 2006

Den gamla hyttan, ett bedagat kulturslott svept i minnets digitaliserade klichéer. Det sceniska…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Benny Holmberg | Reportage om scenkonst | 08 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Tidens heliga fullbordan

Oavsett i vilken grad vi är medvetna om det så är vår egen person i sin djupaste identitet formad av det mysterium som utgör "det historiska". Historien låter sig inte ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 15 mars, 2010

Veckan från hyllan. Vecka 16-2013

Margret Thatcher har gått bort. Tillräckligt mycket har redan sagts om henne från olika håll, beroende på de egna ideologiska preferenserna, jag har just ingenting att tillägga. Men kan inte ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 13 april, 2013

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död

När människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ...

Av: Katrin Nordgren | Övriga porträtt | 30 september, 2014

Tjugotalets New York: smuggelsprit på speak-easies

”Kräftor kräva dessa drycker” stod det med en fyndig allitteration på en affisch där en barsk Albert Engström gav sig in i kampanjen kring ett rusdrycksförbud i Sverige 1922. Som ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 27 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts