Zoroastrismens högsta gudomlighet, Ahura Mazda

Lunds gnostiska kebabhak

I hjärtat av Lund står hon där. Domkyrkan. Denna romanska 1100-talsjuvel tillägnad martyren Laurentius, vars existens i ett kallt och nordiskt vikingaland ytterst beror på förekomsten av en omkringvandrande judisk ...

Av: Thomas Hermansson | 26 juni, 2017
Essäer om samhället

Fragment av surrogatpyret XVI

Ja vill bara säja dej en sak, Holger Holmlund från Hebbershålet, framhärda Göte grälsjukt å klia sitt aldri läkta å ständit varande sår i ljumsken, där en lömsk minderåri ...

Av: Nikanor Teratologen | 30 april, 2008
Teratologisk sondering

Konsten att att skapa världar (i Venedig)

Konstbiennalen i Venedig är världens äldsta och möjligen viktigaste internationella konstutställning. Stor är den också och det verkar som om ständigt fler vill vara med: i år deltar 77 nationer ...

Av: Nancy Westman | 15 juni, 2009
Reportage om scenkonst

Milla-Elina Bylund Lepistö

Jag är född 1979 och bosatt i Sundsvall. Mitt bidrag består av texter och bilder. För att förstå mitt uttryck kan en beskrivning av min bakgrund, mina idéer och tankar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 08 april, 2012
Kulturen strippar

Ditt liv kommer bli bättre så här, sa kulturministern



Björn AugustsonJag såg på CNN igår. De diskuterade tårtan och ministern, Makode Lindes numera världsberömda tårta och Sveriges kulturminister Lena Adelsson Liljeroth. Enligt Linde själv har alla, från Al-Jazeera och New York Times till mannen och kvinnan på gatan, hört av sig till honom efter att kulturministern under söndagen skurit en vaginal tårtbit från den skrikande svarta tårtkvinnan. Makode Linde var själv en del av konstverket, det var han som var tårtans skrikande huvud. Och det var till honom som kulturministern, till de närvarandes muntra skratt, till kulturtanternas belåtenhet, bjöd en smakbit av tårtan.


Att kulturministern skulle vara först med tårtkniven och viska ”ditt liv kommer bli bättre så här”, ta en tårtbit från underlivspartiet och dessutom mata Linde med tårtan var för honom en överraskning, något han i sina vildaste fantasier inte hade kunnat föreställa sig skulle hända.
Kulturministern blev en del av konstverket, en ingrediens som skapade den uppmärksamhet som över en natt gjorde Makode Linde världsberömd. Även de skrattande kulturtanterna bidrog till och införlivades i konstverket. Och det är få konstverk som lyckas få ett sådant genomslag, som har skapat en sådan debatt och diskussion.

Makode Lindes mamma är svenska och hans pappa västafrikansk invandrare. Han har gjort en rad verk som ingår i Afromantics. Tanken med verken är att nidbilden ska möta romantiserandet av det exotiska. Han belyser den västerländska uppfattningen, den västerländska romantiserande bilden av historien, en historia som innehåller både slaveri, apartheid och rasism. Han vill skapa debatt för att visa på hur det har sett ut och hur det fortfarande ser ut i samhället, i världen.

Efter tårtan har Linde fåt utstå mycket kritik, röster har höjts för att han är rasist medan han själv menar att verken görs i syfte att motverka rasismen. Flera verk ur serien Afromantics har visats på museer runt om i landet och skapat debatt. Men aldrig har debatten blivit så stor som nu. Och aldrig tidigare har Lindes motiv ifrågasatts som nu.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag ser emellertid ingen anledning att tro att Linde skulle vara rasist. Jag kan ha åsikter om verket, om den afrikanska kvinnan som skriker om nåd när kulturministern skär bort en bit av hennes vagina. Min första åsikt var att jag inte tyckte om det. Men efter att ha läst på mer om Linde och satt mig in mer i hans konst ser jag på det med andra ögon. Den debatt som verket skapat är nödvändig och viktig. Som konstnär har han verkligen lyckats. Ett verk, en tårta, ett skrik har skapat eko i stora delar av världen. Det är bra. Det är bra konst.

Vad som är mindre bra är att vår kulturminister, Lena Adelsson Liljeroth, låter sig bli en del av ett sådant verk. Det är förståeligt att det väcker anstöt. Hon bör tänka sig för, agera smartare än så. Vad som också är beklagligt är de skrattande kulturtanterna. Efter vad jag förstår är det så att man vid åsyn och betraktande av Lindes verk ofta sätter skrattet i halsen. Men i det här fallet var det nog inget annat än tårta som fastnade i kulturministerns och tanternas halsar, vaginal tårta.
Kanske bör tilläggas att det även fanns en och annan skrattande kulturgubbe på plats och de var förstås inte bättre än tanterna.

Björn Augustson

Ur arkivet

view_module reorder

”Så lunka vi så småningom!” Bellmans musik- och berättarkonst

Carl-Michael Bellman använde som skald både texten och musiken i sitt skapande och uppnådde med detta dubbla verktyg ett djupare och mer accentuerat uttryck än vad som varit möjligt med ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 20 februari, 2013

Magna Grecia Tomba del tuffatore

Med anledning av Internationella mansdagen

Det finns pojkar och även kvinnor som menar att Internationella mansdagen är ett skämt, trots att den enligt Wikipedia ”avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 19 november, 2016

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

Konsten att radera

Den stora skrivstilsboken låg framför mig, det fanns en glädje blandad med prestationsångest när lektionen började. Min lärare, Julia, studerade noga varje bokstav jag svarvade över min axel, med sina ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 10 augusti, 2013

Magnus Göransson

En höstkrönika

Här kommer natten, här kommer mörkret, nu kommer hösten. Plötsligt står den där med all sin fundamentala jävlighet och långsamt knackar på din dörr. Inte för att du tyckt sommaren ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 11 oktober, 2016

Vy över Sherman Fairchild Physical Science Center och Wheeler Hall från Baker Memorial Library. PDW

Resa i New England 2: Tillbaka till Dartmouth.

”Över floden in bland träden” heter en sen och som jag minns det inte särskilt bra roman av Ernest Hemingway, om en amerikansk general i Venedig. Den är minnesvärd mest ...

Av: Ivo Holmqvist | Resereportage | 17 Maj, 2016

Marco Missiroli

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

En intervju med Marco Missiroli. Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2014

Matilda Lilja. Prosa

Matilda Lilja är 20 år och uppväxt i norra Stockholms förort. Hon studerar drama vid Södertörns Högskola och har sedan våren 2011 arbetat för att skapa en alternativ scen för ...

Av: Matilda Lilja | Utopiska geografier | 13 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.