”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

Jag vill göra mitt hjärta till en revolt ibland de puderrosa idealen



Julia Thoresson BerkquistNu är det över. Nu måste det få vara slut. Bara tanken av vår humanitära likgiltighet idag är bröstkorgsbristande smärtsam. Tanken av att jag lever i en generation där var och ens största uppgift med sin existens är att uppnå ett förverkligande av sig själv. Tanken av att vara en del av en generation där majoriteten av alla flickor revolterar genom att vara ”fröken duktig” i alla hänseenden.

Vi 90-talister är en prydlig och framåtsträvande prestationsgeneration som lever efter något slags flottigt ”Fame and Fortune”-ideal.

Vad håller vi på med? 90-talister? Vakna! Ser ni inte att vår västerländska idealism står i strid med välfärden?

Jag vet att ni drömmer suckerspunna drömmar om era liv och att ni väver era ideal i perfektionens ljusrosa mönster. Men tänk efter. Är det inte underligt hur vi kan ägna så ofantligt mycket energi på att förverkliga oss själva men inte en sekund åt att fundera över egoism, falsk journalistik och det besinningslösa maktmissbruk som omvandlar oss alla till produkter av en sublim manipulation i sjukt västerländskt samhälle.

Vi medverkar omedvetet, eller medvetet, i ett skenheligt spel där vi är slavar för en sekulär elit som styr världen i egoistiska syften att tjäna mer pengar. Dessa människor äger vår verklighet. Det är dags att vi gör motstånd nu!

Likgiltigheten, uppgivenheten och apatiken hos mina jämnåriga medmänniskor ger mig panikångest. Den apatiska inställningen till världens problematik är en ytterst hotfull hållning. Vi måste påminna oss om att vi är en del av en historisk utveckling och vi måste inse att vi både är infektionen och botemedlet i en sjuk värld. Vi kan inte ge upp här, sitta vid jordens dödsbädd men våra perfekta små liv medan Moder Jord mödosamt tappar fästet om våra händer. Vi kan alla förändra. Vi alla har förmågan att förändra, vi måste bara lära oss hur den förmågan ska användas.

Därför är jag förbannat trött på all Ego-boosting i glossiga magasin, pengarfixerade framgångstips, glamorösa idealiserade bilder på en livskvalitet som inte ens tillhör majoriteten av världens befolkning. I en manipulerad värld som är byggd av maktmissbruk. I en värld där 22 miljoner kronor i minuten läggs ned på militärinsatser och kärnvapen medan både utbildning och sjukvård får blir lidande. I ett land där vi betalar så att kungafamiljen ska ha över 800 rum i sitt slott när det sover dubbelt så många hemlösa på gatan. I en generation där det eviga strävandet efter att förverkliga sig själv föregår engagemanget kring att skapa fred eller jämlikhet.

Det är inte fel att vilja förverkliga sig själv och följa sina drömmar, för det vill jag också, men det handlar om att hitta en jämn balans i sin plikt att vara människa och vidga perspektivet på livet. Öka det generella engagemanget helt enkelt. Jag tror att man inte kan leva sitt liv som enbart en individualist vars enda eftersträvan i livet är att förverkliga sig själv, utan vi alla måste förstå att vi är en del av en humanitär gemenskap. Det är trots allt mina harmlösa lillasystrar som blir könsstympade i Gambia och det är mina soldater till bröder som skjuter varandra i Gaza. Vi tillhör varandra. Vi delar samma ansvar. Samma skuld. Samma jord.

Jag har sedan jag var 14 år jobbat för att få åka till mellanöstern. Envisheten och insisterandet har gjort att jag nu är ett stenkast ifrån att nå min frälsta dröm att bidra i kampen att skapa frihet även i världens mest dekadenta områden. Jag vill med det upplysa om att världen är snedvriden och att det är med insikten av denna idealism om en bättre tillvaro och en övertygelse om det gemensamma engagemangets fördelar som en slags humanitär jämlikhet kan uppnås.

Det är inte enbart opinionsbildare, politiker eller makthavare som ska få ha en röst. Vi måste höja vår röst innan de tar den ifrån oss. Våra pulserande hjärtan måste bli revolter i en puderdosa idealism. Lova mig det?

Julia Thoresson Berkquist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.