Från tablåspel till kyrkodrama

Följande är en genomgång av Olov Hartmans dramatiska arbeten. Det ger en bild av en ovanlig litterär utveckling och av det moderna, kyrkospelets framväxt. Den kritiska udden i granskningen förstör ...

Av: Bertil Falk | 28 oktober, 2009
Essäer om religionen

Nu är det vackert vid sjöarna

 Jag önskar att jag kunde sätta mig ner här i rummet och bara  med öppen hand föra in snöovädret som tätnar utanför  fönstret så att dikten som ligger framför mig försvinner  som en ...

Av: Kristian Lundberg | 28 december, 2010
Utopiska geografier

Staty av Søren Kierkegaard av Louis Hasselriis Arne List CC BY SA 3.0

Sören Kierkegaards liv och verk

Existentialismen har naturligtvis funnits så länge som människan existerat. Ändå har Sokrates kallats för den förste existentialisten, Sören Kierkegaard grundlagt dess moderna version och Sartre givet den sitt namn (Exempelvis ...

Av: Carsten Palmer Schale | 09 september, 2017
Agora - filosofiska essäer

Alice Petrén

Frankrike och Algeriet – oupplösliga band och olösliga konflikter

Elisabeth Tegelberg om Alice Petréns nya bok om relationerna mellan Frankrike och Algeriet

Av: Elisabeth Tegelberg | 11 juli, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Om Nijinskys teckningar



Jonas LindmanBild och ande är på något sätt oskiljaktiga hos Nijinskys tecknade motiv värld. De linjer han skapar och återger med krita, kol, grafit, pastell eller olika sorters tusch och vattenfärger utgör alltid en förlängning av linjerna i hans koreografi, av linjespelet i hans dans, av versraderna i hans berömda Dagbok och av de svårgripbara mönster av tankegångar som nedtecknats under samtal med honom. Följaktligen måste man när man betraktar Nijinskys teckningar, utesluta argumentet galenskap och i stället koncentrera sig på den förgudade individ som, likt Antonin Artaud verkade bortom det logiskt vedertagna och i stället uttryckte idéer och former av transcendent natur. Vi måste i analysen av dessa teckningar, ta reda på vad de säger om en av världens största konstnärer. En av de första kommentarerna man får höra om en dansare är ”vilka vackra linjer” Detta syftar givetvis på lemmarnas linjer under utövandet av den gestkonst vi kallar dans. Bildkonstnären gör sig också känd för sina linjer, och i båda fallen talar dessa linjer till oss lika bestämt som en rad poesi eller ett par takter musik. Alla linjerlöper samman i konsten och de säger oss det viktigaste om konstnären, hans verk och hans tankar.

Som bekant fick Nijinsky sin skolning i konst av sin mentor och älskare Serge de Diaghilev. Tillsammans besökte dem museer i Europa och Diaghilev gjorde utläggningar om verk han kände väl till. Som aristokrat och arrangör av många utställningar och konserter i Västeuropa hade han studerat inte enbart konstens historia utan även samtida verk. Han hade till och med sätt till att Nijinsky fått lektioner i teckning av scenografen, iscensättaren och porträttmålaren Léon Bakst. Biograferna har ofta försummat att framhålla vilken betydelse det rika utbytet med konst och konstnärer fick för de idéer som spirade i dansören Nijinsky. Alla betydande konstnärer kom till Paris, och de som inte gjorde det fick besök av Nijinsky, alltid med Diaghilev vid sin sida, när Ballets Russes turnerade.

Nijinsky var långt ifrån den naive bondpojke somliga vill framställa honom som. Han hade studerat klassikerna inom rysk litteratur och filosofi. Hans sinne för musik var högst ovanligt, ty han kunde memorera hela sonater och andra långa musikstycken efter att ha hört dem blott en gång. Det var så han lyckades bli godkänd i prov där han skulle spela givna verk. Han kunde absolut spela noter, men det ingick inte som primär del i hans arbetsmetod. En fenomenal, inneboende lyrisk logik var ett dominerande inslag i hans fantasi, och han kunde med lätthet ge utlopp för detta logiska sinnelag. Han kunde till och med transponera komplicerade orkesterverk till piano och framföra dem för sig själv. Detta nämner jag för att påvisa en del av begåvningen hos den unge man som alltför ofta avbildas som en docka – en Petrusjka i levande livet.

Under repetionsarbete med koreografin till Jeux framhävde Nijinsky rörelsens latenta geometri. Samma geometri skulle återkomma i hans senare teckningar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En av Nijinsky bilderCirkeln dominerar de flesta av Nijinskys teckningar. Han förklarade för Romola att den representerade ”perfektionen”. Därifrån härstammar den cirkeldynamik i Våroffer där förvandlingen av individer och grupper skiftar över tiden genom kraftfull linjeföring. Tolstoj hade skrivit ”livet är en spiral” i Essays on Art, och Nijinsky kände till dessa texter. Vidare är cirkeln och spiralen inget annat än förlängningar av cirkeln vi ser när vi betraktar spiraler i Nijinskys teckningar. Hans dans och koreografi och koreografi var uttryck för livets geometri på samma sätt som hans teckningar.

Den rörelse linjen implicerade blev viktigare än linjen själv. En linje innebar avstånd, och rörelse från en punkt till en annan. Färgen var viktig endast i sin begränsning. Teckningar i krita och pastell gick vanligen i blått och orange medan teckningar med pensel var svarta och röda. Nijinsky var koreograf när han tecknade, och hans arbeten handlar om hur konstverk föds, om seendet och tänkandet. Om han inte hade kunnat rubba grundläggande principer lika väl som han deformerade och manipulerade dem, då skulle han ha arbetat med linjer. I tecknandet gällde samma sak som i dansen.

I sin skidring daterar Romola Nijinskys första teckningar till 1917 i S:t Moritz, men då måste man hålla i minnet att han omsorgsfullt gömde sina teckningar för henne. 1918 hade hon köpt pastellkritor och målarfärger åt honom. De verk hon fick se behöll hon, och sålde och gav bort, med titlar hon själv hittat på. Detsamma skulle fallet bli med den första utställningen av hans verk i London. Nijinsky avskydde att vara tvungen att visa henne sina verk och att besvara hennes enfaldiga frågor om vad de föreställde. Man kan inte låta bli att se ansikten på somliga teckningar, eller kometsvansar som rusar fram i en tom rymd. Kraftlinjer linjeflöden, en dansares bana i rymden, ögat som också är en ellipsformad scen, Guds allseende öga, allt detta blev ett samman hängande nät, och allting hade uttryckts av en initierad, personlig medvetenhet, som gått in i en annan dimension. Nijinskys konst hade nalkats Kandinskys i det att den förvanskade vetenskapen i avsikten att ge en tolkning av kosmologins ande

Ändlösa upprepningar i Nijinskys teckningar har vissa likheter med den Kvasi – liturgiska poesi man kan finna i hans Dagbok.

Jonas Lindman 

Ur arkivet

view_module reorder

Postmoderna perversioner: Guillaume Faye läser Heidegger

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga ...

Av: Guido Zeccola | Essäer | 27 juli, 2010

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 mars, 2012

Ahimsa: Ickevåld

I dagens värld länkas vi till andra på många sätt. Det globala sammanvävs med det lokala. Lycka är inte bara ett individuellt behov utan också ett kollektivt fenomen; min lycka ...

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 08 december, 2010

Sväva i en rymd

Sväva i en rymd inuti och födas i kvinnokamp. Känna blodsmak naken

Av: Tor Lundmark | Utopiska geografier | 30 oktober, 2007

Mary Wollstonecraft – med pennan som revolutionär kraft

Mary Wollstonecraft. Många miljoner människor har dött och glömts under de hundratrettio år som gått sedan hon begravdes. Men när vi läser hennes brev och lyssnar till hennes argument [...] ...

Av: Johanna Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2008

Den kinesiska vägen till en konstnärlig kampfilm. Intervju med producenten Rui Li

Vid första ögonkastet verkar ”The Sword Identity” vara en ”vanlig” kinesisk kampkonstfilm, men i själva verket är den en högst poetisk kärlekshistoria. Filmen utspelar sig under tiden för Mingdynastin, en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 december, 2011

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 03 oktober, 2013

Självporträtt . Olja 1933

Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 30 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.