Antoine Wiertz

Vampyrer och blodslinjen i konsten

En essä om vampyrer och blodkonst

Av: Mathias Jansson | 25 september, 2017
Essäer om konst

Tandgnissel och släktskap: Grupp 8:s 70-tal och feminismen år 2010

Om Ebba Witt-Brattström vore min mormor hade jag gärna krupit upp i ett mjukt soffhörn och andäktigt myst över hennes livsberättelse så som hon framställer den i sin nyss publicerade ...

Av: Lovisa Lindgren | 31 maj, 2010
Essäer om samhället

Spotta på Foucault Del 1. Revolt mot det postmoderna

"Den som tänker i koncept och bilder, betraktar språket med den samma grymheten som ser bara sociala grupper och inte människor. " (Ernst Jünger). I en serie korta essäer kommer Gilda ...

Av: Gilda Melodia | 24 maj, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | 04 augusti, 2007
Essäer om samhället

Om Nijinskys teckningar



Jonas LindmanBild och ande är på något sätt oskiljaktiga hos Nijinskys tecknade motiv värld. De linjer han skapar och återger med krita, kol, grafit, pastell eller olika sorters tusch och vattenfärger utgör alltid en förlängning av linjerna i hans koreografi, av linjespelet i hans dans, av versraderna i hans berömda Dagbok och av de svårgripbara mönster av tankegångar som nedtecknats under samtal med honom. Följaktligen måste man när man betraktar Nijinskys teckningar, utesluta argumentet galenskap och i stället koncentrera sig på den förgudade individ som, likt Antonin Artaud verkade bortom det logiskt vedertagna och i stället uttryckte idéer och former av transcendent natur. Vi måste i analysen av dessa teckningar, ta reda på vad de säger om en av världens största konstnärer. En av de första kommentarerna man får höra om en dansare är ”vilka vackra linjer” Detta syftar givetvis på lemmarnas linjer under utövandet av den gestkonst vi kallar dans. Bildkonstnären gör sig också känd för sina linjer, och i båda fallen talar dessa linjer till oss lika bestämt som en rad poesi eller ett par takter musik. Alla linjerlöper samman i konsten och de säger oss det viktigaste om konstnären, hans verk och hans tankar.

Som bekant fick Nijinsky sin skolning i konst av sin mentor och älskare Serge de Diaghilev. Tillsammans besökte dem museer i Europa och Diaghilev gjorde utläggningar om verk han kände väl till. Som aristokrat och arrangör av många utställningar och konserter i Västeuropa hade han studerat inte enbart konstens historia utan även samtida verk. Han hade till och med sätt till att Nijinsky fått lektioner i teckning av scenografen, iscensättaren och porträttmålaren Léon Bakst. Biograferna har ofta försummat att framhålla vilken betydelse det rika utbytet med konst och konstnärer fick för de idéer som spirade i dansören Nijinsky. Alla betydande konstnärer kom till Paris, och de som inte gjorde det fick besök av Nijinsky, alltid med Diaghilev vid sin sida, när Ballets Russes turnerade.

Nijinsky var långt ifrån den naive bondpojke somliga vill framställa honom som. Han hade studerat klassikerna inom rysk litteratur och filosofi. Hans sinne för musik var högst ovanligt, ty han kunde memorera hela sonater och andra långa musikstycken efter att ha hört dem blott en gång. Det var så han lyckades bli godkänd i prov där han skulle spela givna verk. Han kunde absolut spela noter, men det ingick inte som primär del i hans arbetsmetod. En fenomenal, inneboende lyrisk logik var ett dominerande inslag i hans fantasi, och han kunde med lätthet ge utlopp för detta logiska sinnelag. Han kunde till och med transponera komplicerade orkesterverk till piano och framföra dem för sig själv. Detta nämner jag för att påvisa en del av begåvningen hos den unge man som alltför ofta avbildas som en docka – en Petrusjka i levande livet.

Under repetionsarbete med koreografin till Jeux framhävde Nijinsky rörelsens latenta geometri. Samma geometri skulle återkomma i hans senare teckningar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En av Nijinsky bilderCirkeln dominerar de flesta av Nijinskys teckningar. Han förklarade för Romola att den representerade ”perfektionen”. Därifrån härstammar den cirkeldynamik i Våroffer där förvandlingen av individer och grupper skiftar över tiden genom kraftfull linjeföring. Tolstoj hade skrivit ”livet är en spiral” i Essays on Art, och Nijinsky kände till dessa texter. Vidare är cirkeln och spiralen inget annat än förlängningar av cirkeln vi ser när vi betraktar spiraler i Nijinskys teckningar. Hans dans och koreografi och koreografi var uttryck för livets geometri på samma sätt som hans teckningar.

Den rörelse linjen implicerade blev viktigare än linjen själv. En linje innebar avstånd, och rörelse från en punkt till en annan. Färgen var viktig endast i sin begränsning. Teckningar i krita och pastell gick vanligen i blått och orange medan teckningar med pensel var svarta och röda. Nijinsky var koreograf när han tecknade, och hans arbeten handlar om hur konstverk föds, om seendet och tänkandet. Om han inte hade kunnat rubba grundläggande principer lika väl som han deformerade och manipulerade dem, då skulle han ha arbetat med linjer. I tecknandet gällde samma sak som i dansen.

I sin skidring daterar Romola Nijinskys första teckningar till 1917 i S:t Moritz, men då måste man hålla i minnet att han omsorgsfullt gömde sina teckningar för henne. 1918 hade hon köpt pastellkritor och målarfärger åt honom. De verk hon fick se behöll hon, och sålde och gav bort, med titlar hon själv hittat på. Detsamma skulle fallet bli med den första utställningen av hans verk i London. Nijinsky avskydde att vara tvungen att visa henne sina verk och att besvara hennes enfaldiga frågor om vad de föreställde. Man kan inte låta bli att se ansikten på somliga teckningar, eller kometsvansar som rusar fram i en tom rymd. Kraftlinjer linjeflöden, en dansares bana i rymden, ögat som också är en ellipsformad scen, Guds allseende öga, allt detta blev ett samman hängande nät, och allting hade uttryckts av en initierad, personlig medvetenhet, som gått in i en annan dimension. Nijinskys konst hade nalkats Kandinskys i det att den förvanskade vetenskapen i avsikten att ge en tolkning av kosmologins ande

Ändlösa upprepningar i Nijinskys teckningar har vissa likheter med den Kvasi – liturgiska poesi man kan finna i hans Dagbok.

Jonas Lindman 

Ur arkivet

view_module reorder

"Att skriva är att verka..." En palestinsk intellektuell som försökt ta sitt ansvar

Jag visste inte att han nyligen hämtat sig efter hjärninfarkt och lungcancer-operation. Sedan den där julidagen har jag hunnit möta Abdel-Qader Yassine några gånger. Och när jag väl kommit över ...

Av: Pia Brimstedt | Övriga porträtt | 06 oktober, 2013

Annunciazione, Madrid, Museo del Prado. (Wikimedia)

Rainer Maria Rilke – människan och poeten

Rainer Maria Rilke var en paradoxal figur. Han betraktas tillsammans med kolleger som TS Eliot, James Joyce och Paul Valéry som den europeiska högmodernismens främsta namn, men som person var ...

Av: Carsten Schale | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2015

Detta ville jag säga

. .. en dikt av Gilda Melodia

Av: Gilda Melodia | Utopiska geografier | 20 juli, 2017

Hon drar pennan över världens kropp

Redan i sin boks huvudtitel har hon gjort oss till fåglar för att vi skall bli poetiska. llustration: Kristina T helin Att läsa dig - Helene Cixous Så många ord ...

Av: Eleonora Bru | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2010

MeetVincent.com © Photoline  Carolien Sikkenk

En ny kulturkrönika av Björn Gustavsson

De flesta bedömare trodde inte att engelsmännen skulle komma att ansöka om utträde ur EU – och ännu färre trodde att Donald Trump skulle vinna presidentvalet i USA (hur demokratiskt ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 26 november, 2016

Veckan från hyllan Vecka 25 2013

Det har varit partiledardebatt, och jag kan inte annat än att beundra regeringen. Efter sju års vid makten får Reinfeldt det att låta som om arbetslösheten var oppositionens fel, Hägglund ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 15 juni, 2013

Marianne Cedervall

Marianne Cedervall är en underbar författare

Marianne Cedervall författade en både underhållande och annorlunda deckarserie, som kan kallas S-serien (samtliga romaner har titlar som börjar på bokstaven S) eller deckarserien om väninnorna Mirjamn och Hervor och ...

Av: Bengt Eriksson | Litteraturens porträtt | 11 december, 2016

Melker Garay La décoration suspect

Konsten att läsa

Melker Garay om kvaliteten i litteraturen.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 december, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.