Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Stereotyperna i ”Äkta Människor”



 Annelie Babitz När tv-serien ”Äkta Människor” nu närmar sig sitt sista avsnitt så är jag en aning besviken. Min besvikelse gäller främst alla stereotyper och de lama replikerna i serien. Vi har ju ett helt hav av amerikansk sci-fi kultur att gräva ner oss i, så varför inte vässa den en aning, skapa något eget? De stereotyper som stört mig mest i serien har varit den asiatiska kvinnan/ huboten Anita som huhållsbetjänt/sexoffer, samt stereotyper av manlig och kvinnlig sexualitet.

I nästan varje avsnitt har vi fått se hur några av de manliga karaktärerna besökt ”Hubot Heaven” - en strippklubb slash bordell med sexiga kvinnorobotar.

Manusförfattaren, Lars Lundström, använder här ”mannens rätt” att köpa sex som ett tema (för på många ställen i världen ser män detta som sin rätt) medan de kvinnliga karaktärernas sexualitet kontrolleras av att de måste känna, bli förälskade i sina hubotar. Gäsp!

Snälla … Det är år 2012 och vi har ganska länge vetat att det inte är så stora skillnader på manlig och kvinnlig sexualitet. Varför finns det till exempel ingen bordell dit kvinnor kan gå och köpa sex av manliga hubotar i serien? Kanske om manusförfattaren hade gått en kurs i genusvetenskap, då kanske han hade avstått från att förmedla en bild av mäns sexualitet som något viktigare än kvinnors sexualitet. Som att det skulle vara viktigare för en man att få utlopp för sin sexualitet direkt, genom att till exempel kunna köpa sex.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I avsnitt 8 fick vi ändå se hur Leif Andrées hubothatande karaktär, Roger, till slut blir kär i huboten Bea. Bea som är minst trettio år yngre än honom, villig och skitsnygg. Att göra Bea trettio år äldre än honom, gravt överviktig och ful var antagligen en tanke som aldrig fanns på kartan. I detta avsnitt fick vi även se hur han som köpte sex på ”Hubot Heaven” i avsnitt 7 fick enorma samvetskval och spydde.

Och när hushållshuboten Anita ”nästan” blir våldtagen i avsnitt 7 så reagerar pappan i familjen med att inget större brott begåtts för hon är ju ändå bara en robot, medan mamman hävdar att Anita visst kan känna en massa saker.

Låt oss säga att vi inom femtio till hundra år kommer att leva i ett samhälle med människorobotar. Robotar som har en nästan mänsklig intelligens. Ett samhälle där vi till och med gifter oss med robotar. Ungdomar i Japan säger sig inte längre ha så mycket intresse för relationer. De säger att de skulle vara mer intresserade om relationen var med en robot. Forskarna tror att detta är ett resultat av mangakulturen. Kanske är det bara framväxten av ett nytt sorts samhälle med en ny sorts människa. En konsumtionsmänniska som inte har tid för att ha en relation med en vanlig människa, som inte har tid för en person som inte har en av och på-knapp. Relationer med robotar skulle definitivt lösa överbefolkningsproblemet i alla fall.

Anyway. Jag önskar att någon hyperkreativ tjugoåring som växt upp i ett genusforskning labb hade fått skriva manuset till ”Äkta Människor”. En person som inte hade varit bunden till könsstereotyper. En person med Blade Runner som förnamn, Red Dwarf som mellannamn och Prometheus som efternamn. Är ganska säker på att en sån person inte hade låtit sina karaktärer sitta i ett kök och diskutera vad deras hushållshubot kände eller inte kände då hon ”nästan” blev våldtagen. För mycket socialrealism helt enkelt, och inte alls sci-fi.

 Annelie Babitz 

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.