Emmakrönika XI IL SERPENTE CANTA

Bild: Mona ManiasEnär såg henne anföll mig en lyxlyrikisk apostel, la in min skyddshjärna i en livsöhppning, förstod icke jag vad en livsöhppning är eller varom sådan alls närmare komma ...

Av: Stefan Hammarén | 28 januari, 2009
Stefan Hammarén

från utställningen

Alice i Underlandet 150 år

Ivo Holmqvist om Alice i underlandet, Lewis Carroll, Martin Gardner och annat Fin de siècles prouderie (och lite senare).

Av: Ivo Holmqvist | 13 juli, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Ormen och örnen. Om Nietzsche och postmodernismen

Nietzsche har försett sitt språkrör Zarathustra med två kompanjoner: en orm och en örn. Ormen står för kunskap och örnen för mod. Så talade Zarathustra är på många sätt en ...

Av: Anton Stigermark | 17 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

Tredje medvetandet

Jag återkommer till H D:s författarskap. Jag blir inte färdig med henne därför att hon egentligen skriver om det ofärdiga i våra liv. Den bok där hon tematiserar det ofärdiga ...

Av: Bo Gustavsson | 23 februari, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Vår eviga väntan är alltid klasslös



Julia Thoresson BerkquistDet finns vissa emotioner som är gemensamma för alla människor. Vissa känslor yttrar sig likvärdigt oavsett vem du är, hur din bakgrund ser ut, hur du är eller hur du lever. Sådana som kärlek eller hat. En annan sådan känsla är väntan.

Världen är befolkad av väntande människor; de väntar i baracker, på kontor, fabriker, sjukhus, reklambyråer, flyktingläger, skolor, vårdhem… De sitter tålmodigt i kärlekens väntrum, drömmande om en värld som aldrig blev deras. Om en tillvaro som aldrig blev deras. Eller om en kärlek som aldrig blev besvarad. Vi somnar alla varje natt med timglas under våra ögonlock.

Vår väntan i livet är helt klasslös. Den bor i hjärtat på den hemlösa likväl hos den ensamstående föräldern, den framgångsrika egenföretagaren, den hopplösa romantikern eller det utsatta barnet. Den tränger sig igenom sprickorna på alla krackelerade själar, speglar sig i alla skärvor, belägrar sin lyskraft i hjärtats tambur, slår rot i drömmarna och skapar sinnesvågor av åstundan mellan våra känslor. Den är ändlös, vår väntan. Den är dimensionerad i tusen eoner och tar aldrig slut. Människan väntar alltid någonting vackrare än nuet, än själva varandet. Vår väntan lägger sig liksom som en gråsvart hinna mellan övergången av varje årstid och det är som att vi är fastklistrade i det oföränderliga. Vi cirkulerar planlöst i det invariabla livet. Dagarna flyter samman.

Vi är insnärjda i en systematisk värld men varje gång vi sluter våra tårmilda ögon och ser de där timglasen rinna, så är det bara ett utbrytningsförsök. Ett sätt att skapa vår egen flyktlinje. Men vi kanske istället borde nöja oss med att vara just här och nu? Vi kanske inte borde vara så rädda för att acceptera vårt öde och vår tillvaro?

Jag vet att ingenting är lika monumentalt som människans förmåga att längta. Inget är ouppnåeligt eller otillgängligt för vår längtan. Ingen kraft i hela världen kan heller utplåna den. Men en dag kommer jag att vakna upp och upptäcka att jag är så upptagen med att planera för livet så att jag glömmer att notera att det är just livet som med tveklösa steg balanserar igenom hela dagen. Jag kommer att vara så upptagen med att vänta på lycka, kärlek och framgång att jag inte kommer att märka när jag väl möter den.

Jag tror nog någonstans att vår väntan är ett tecken på intolerans. En vägran att låta vår värld vara evigt trasig. Vi syr ihop såren med stygnen av vår längtan och vår tro på en annan morgondag. Vi lägger vår väntan som en svalkande salva över såren i våra hjärtan. Vi tror och hoppas ständigt på någonting nytt, någonting helt, någonting orört och oförstört.

När vi skulle ta steget in i 2012 befann vi oss alla i den stora fasen: Då tiden är tillbaka på ruta ett och klockorna ringer ut det gamla. Sedan vaknar vi upp tre månader senare och upptäcker att vi fortfarande väntar på den där förändringen. Jag tror att vi får sluta upp med det nu. Sanningen är att din inre värld alltid kommer att vara lite trasig, ärren kommer alltid att bestå och till slut så kommer din girighet kommer att slå slint. Du kommer alltid att ha nya begär av livet. Jag tror att om du väntar på vad livet har att ge, så ger livet dig väntan på vad livet har att ge.

Julia Thoresson Berkquist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Hebriana Alainentalo. Tre dikter

Världen ropar efter dig Du är dess mötesplats intill jordens gråt.   Gruvorna, dessa öppna sår, vi förblöder   Jordens barn ser storögda på   maskinerna som kommit   för att frälsa oss?   Trumman ljuder   rytmerna är urgamla,    De fyller mig, och dig?   med kraft

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 14 september, 2014

Donna me prega

    Donna me prega, - per ch'eo voglio dire      d'un accidente - che sovente - è fero      ed è si altero - ch'è chiamato amore:      sì chi lo nega - possa ...

Av: Guido Cavalcanti | Utopiska geografier | 25 december, 2012

foto: Tarja Salmi-Jacobson

Den burmanska Pagankulturen och kungariket - cirka 1000 till 1287.

Sydostasiens fastland var uppdelat i stamområden och mindre furstendömen som ständigt förde fälttåg mot de kringliggande grannområdena. Redan under 800-talet invandrade burmaner norrifrån och gjorde Pagan till områdets huvudstad, i ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 02 september, 2016

Frippe Nilsson tar makten över livet

Författaren Frippe Nilsson, är aktuell då han i dagarna släpper sin fjärde bok Mannen i Paradiset, som blir hans romandebut för vuxna. En fin liten bok om tiden, att förlora ...

Av: Anna Olsson | Litteraturens porträtt | 27 april, 2010

Mary Crow Dog: Lakota Woman

Först när det sista trädet är fällt, den sista floden är förgiftadoch den sista fisken är fångadkommer ni att märka att man inte kan äta pengarCree­indianernas profetia (Marlo Morgan 1995:9) Den här ...

Av: Nina Michael | Kulturreportage | 15 december, 2012

Rebellerna förstör Syriens kultur

Ända sedan konflikten i Syrien bröt ut har jag pekat på wahhabismens inflytande i rebellrörelsen. I början var det få som lyssnade och många som tvivlade. Dessutom var och är ...

Av: Mohamed Omar | Gästkrönikör | 11 januari, 2014

Trygve Bång

Att skriva lättsamt är en krävande konst

”En onyttig bok” kallade Trygve Bång sin första bok, med underrubriken ”Danska äventyr med en odygdig gosse.” Den kom 1995 och har en spefull knatte i kortbyxor på framsidan, säkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 31 oktober, 2016

Ezra Pound. Foto: Wikipedia

Ezra Pound – kritikern och läraren (II)

Carsten Palmer Schale fortsätter sin exkursion i Ezra Pounds fotspår. I denna del möter vi bland andra imagisten Pound.

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 11 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.