Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | 07 januari, 2014
Essäer om politiken

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | 28 februari, 2011
Musikens porträtt

Stilbild ur The PIcture of Dorian Gray (1945

Den hemsökta målningen

Dorian Gray önskar sig evig ungdom, men hans önskning har ett pris. Hans kropp förblir evigt ung medan hans själ blir allt mer depraverad. I centrum för Oscar Wildes roman ...

Av: Mathias Jansson | 14 december, 2015
Essäer om konst

Bokmässan 2017 med Bildning, Luther, Röster från Irland och den blåvita 100-åringen 

Bildning - detta är årets tema på Bokmässan i Göteborg. Man passar bland annat på att fira 500-års jubileet av reformationen, en process som präglat europeisk historia och som ledde ...

Av: Belinda Graham | 28 september, 2017
Kulturreportage

Vår eviga väntan är alltid klasslös



Julia Thoresson BerkquistDet finns vissa emotioner som är gemensamma för alla människor. Vissa känslor yttrar sig likvärdigt oavsett vem du är, hur din bakgrund ser ut, hur du är eller hur du lever. Sådana som kärlek eller hat. En annan sådan känsla är väntan.

Världen är befolkad av väntande människor; de väntar i baracker, på kontor, fabriker, sjukhus, reklambyråer, flyktingläger, skolor, vårdhem… De sitter tålmodigt i kärlekens väntrum, drömmande om en värld som aldrig blev deras. Om en tillvaro som aldrig blev deras. Eller om en kärlek som aldrig blev besvarad. Vi somnar alla varje natt med timglas under våra ögonlock.

Vår väntan i livet är helt klasslös. Den bor i hjärtat på den hemlösa likväl hos den ensamstående föräldern, den framgångsrika egenföretagaren, den hopplösa romantikern eller det utsatta barnet. Den tränger sig igenom sprickorna på alla krackelerade själar, speglar sig i alla skärvor, belägrar sin lyskraft i hjärtats tambur, slår rot i drömmarna och skapar sinnesvågor av åstundan mellan våra känslor. Den är ändlös, vår väntan. Den är dimensionerad i tusen eoner och tar aldrig slut. Människan väntar alltid någonting vackrare än nuet, än själva varandet. Vår väntan lägger sig liksom som en gråsvart hinna mellan övergången av varje årstid och det är som att vi är fastklistrade i det oföränderliga. Vi cirkulerar planlöst i det invariabla livet. Dagarna flyter samman.

Vi är insnärjda i en systematisk värld men varje gång vi sluter våra tårmilda ögon och ser de där timglasen rinna, så är det bara ett utbrytningsförsök. Ett sätt att skapa vår egen flyktlinje. Men vi kanske istället borde nöja oss med att vara just här och nu? Vi kanske inte borde vara så rädda för att acceptera vårt öde och vår tillvaro?

Jag vet att ingenting är lika monumentalt som människans förmåga att längta. Inget är ouppnåeligt eller otillgängligt för vår längtan. Ingen kraft i hela världen kan heller utplåna den. Men en dag kommer jag att vakna upp och upptäcka att jag är så upptagen med att planera för livet så att jag glömmer att notera att det är just livet som med tveklösa steg balanserar igenom hela dagen. Jag kommer att vara så upptagen med att vänta på lycka, kärlek och framgång att jag inte kommer att märka när jag väl möter den.

Jag tror nog någonstans att vår väntan är ett tecken på intolerans. En vägran att låta vår värld vara evigt trasig. Vi syr ihop såren med stygnen av vår längtan och vår tro på en annan morgondag. Vi lägger vår väntan som en svalkande salva över såren i våra hjärtan. Vi tror och hoppas ständigt på någonting nytt, någonting helt, någonting orört och oförstört.

När vi skulle ta steget in i 2012 befann vi oss alla i den stora fasen: Då tiden är tillbaka på ruta ett och klockorna ringer ut det gamla. Sedan vaknar vi upp tre månader senare och upptäcker att vi fortfarande väntar på den där förändringen. Jag tror att vi får sluta upp med det nu. Sanningen är att din inre värld alltid kommer att vara lite trasig, ärren kommer alltid att bestå och till slut så kommer din girighet kommer att slå slint. Du kommer alltid att ha nya begär av livet. Jag tror att om du väntar på vad livet har att ge, så ger livet dig väntan på vad livet har att ge.

Julia Thoresson Berkquist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | Musikens porträtt | 04 augusti, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 10 Maj, 2017

Vilhelm Moberg- En väldig grep i sin samtids kompost

Det finns en andaktsfull helighet i omnämnandet av författaren Vilhelm Moberg, en sakral vördnad för den väldige smålänningen där epiteten och metaforerna kring författaren tycks har rötter fotade rakt ned ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2010

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 mars, 2014

Skolan i Aten av Rafael

Jag läser som jag vill och funderar som jag tänker

De lärda må tvista med de olärda om vad som kan vara god litteratur. Kan det möjligtvis vara så, att läsandet av vissa böcker höjer såväl känsla som intellekt ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 september, 2015

Veckan från Hyllan. Vecka 39, 2012

Sverige regeras av ”Det nya arbetarpartiet”. Deras huvudkonkurrent är det gamla arbetarpartiet. Lite märkligt att de två största partierna vill kalla sig för arbetarpartier, nya eller gamla, när de samtidigt ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 september, 2012

Mauro Luppichini. Arktis

Mauro Luppichini är en italiensk författare. Han har dock bott i Sverige i fem decennier och arbetat bland annat som bibliotekarie i Uppsala. Men han har alltid skrivit och publicerat ...

Av: Mauro Luppicchini | Utopiska geografier | 02 december, 2013

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.