Konstnärsparet Hanna och Georg Pauli

Det har funnits många kvinnor i konstens historia, men i tusentals år var de huvudsakligen med som modeller, man kan kalla dem objekt för Konstnären som självklart var en man ...

Av: Lena Månsson | 25 november, 2012
Konstens porträtt

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | 03 mars, 2014
Utopiska geografier

Den Gudomliga komedin Del 3

En purgatorivandring  När vi nu lämnar det första stadiet på vandringen genom "de tre rikena" har vi lämnat det statiska "trattlandskapet" bakom oss. Dante med sin Mästare och ledsagare Vergilius har ...

Av: Hans-Evert Renérius | 26 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Johan Svensson om 2009:s populärmusik

Snart är 00-talet över. Ett bra år för svensk musik. Här har ni undertecknads lista över det bästa som släpptes.2009 års bästa album: Deportees, "Under the pavement - The beach" Lars Winnerbäck ...

Av: Johan Svensson | 13 december, 2009
Kulturreportage

A truly peaceloving people?



Leila Hatami i Nader och Simin – en separationSnart är det dags för Oscarsgala. Den iranska filmen ”Nader och Simin – en separation” har då chans att vinna två priser – bästa originalmanus och bästa utländska film. Både jag och min pappa kommer att sitta uppe på natten och heja. Jag ska förklara varför.

Men först en beskrivning av det där klippet på You tube, som kom upp för några veckor sedan, där Asghar Farhadi och hans film vinner en Golden Globe. Hur Madonna säger att det för henne inte finns något ”foreign” med en ”foreign language film”, och hur hon sedan säger att vinnaren är ”A separation, Iran”, och hur någon jublar vid bordet där Farhadi sitter. Och i sitt tacktal säger han att han inte ska säga något om sina vänner, sin fru eller sitt team, utan om sitt folk.

Han säger att hans folk är ett ”truly peaceloving people”.

Jag skickar klippet till min lillebror men han säger att det vore onödigt för honom att titta på det för att pappa redan har återberättat det så noggrant, hundra gånger. Och när jag pratar med pappa, ett par dagar senare, så har pappa plötsligt koll på alla filmpris i hela världen och pappa vet precis hur det går till när en Oscarsvinnare utses. Pappa säger: ”Vi har vunnit silverlejon och Golden Globe. Jag vet inte så mycket om utländsk film, men jag tror att vi vinner Oscarn också.” Pappa säger vi för att Nader och Simin är vi. Separationen är vi, Iran är vi.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Pappa har inte bott Iran, som är hans hemland, på över trettio år och jag har bara varit där en gång. Vad jag minns från den gången? Jag minns alla släktingar som frågade mig vad svenska människor tyckte om Iran: Tror de att Iran är farligt? Säger de till dig att du inte borde åka till Iran? Tycker de att Iran är ett dåligt land? Vad är deras uppfattning om iranska människor? Jag minns att jag till sist ville ropa: De känner inte er! De har ingen rätt att tycka något om er! De vet ingenting om Iran!

Numera har jag mest kontakt med mina släktingar via Facebook och det är i det forumet jag, dagarna efter Golden Globe-galan, tar del av deras hyllningar till Farhadi och den enorma stoltheten. För första gången på mycket länge syns Iran i västerländsk media för att Iran är bra.

Det är dock inte bara hyllningar till Farhadi som svämmar över internet. Det är också kritik från de som menar att han borde utnyttja sin position och ta ställning mot regimen, att han är skyldig sitt folk det. Men det är genom att inte kritisera regimen som Farhadi har kunnat spela in sin film i Iran och Nader och Simin har kunnat visas på bio i landet. För ovanlighetens skull kan alltså det iranska folket, på laglig väg, ta del av en iransk kulturyttring som hyllas världen över.

Pappa ringer och berättar att han har beställt en amerikansk tv-kanal till sin digitalbox, för att vara säker på att kunna se Oscarsgalan i direktsändning. Om Nader och Simin vinner i kategorin bästa utländska film blir det den första iranska filmen som gör det. Om den vinner i kategorin bästa originalmanus blir den en av få utländska filmer som gjort detta (sedan 1966 är det bara Almodóvar som har vunnit, år 2002).

Priserna betyder allt men de betyder ingenting. Lika lite som det iranska folket egentligen behöver västvärldens bekräftelse på att de är bra, behöver den här filmen det. Nader och Simin har redan uppnått det högsta av värden, genom att vara en påminnelse om hur det inte finns någon skiljelinje mellan kultur och politik, nationer och människor.

Maria Rasmussen  

Ur arkivet

view_module reorder

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld."

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld." Ett samtal med Carl Johan De Geer. Text & foto: Carl Abrahamsson Det finns ingen annan Carl Johan De Geer än Carl Johan De ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 01 november, 2009

Gilda Melodia

Gud och Futurismen

Berättar les cahiers du situationism som under maj 1968 vissa aktivister tog, för att provocera de dogmatiska maoisterna under ett studentmöte, en kort manifest upp.

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 01 december, 2017

Skendränkning i demokratins namn

Foto: Uniforum Är västvärldens bristande intresse för moraldiskussion om möjligt ett mer grundläggande hot än terrorismens våld? Tobias Lundberg resonerar om Thomas Pogges teorier. I en intervju i det amerikanska tv-programmet The ...

Av: Tobias Lundberg | Gästkrönikör | 05 maj, 2008

Bygdeböcker i Västerbotten

Byaböcker är en fascinerande och, i takt med avfolkningen och avkristningen av Norrlands landsbygd, mycket livaktig genre. Ögonskenligen paradoxalt – men drivkraften att dokumentera de försvunna levnadsformerna och de strävsamma ...

Av: Nikanor Teratologen | Gästkrönikör | 16 juli, 2012

Poeter får inte ljuga

Jag läser en amerikansk poet som säger att poeter inte ska vänta sig pengars framgång. Det innebär förstås att poeter inte är poeter på riktigt, de gör något annat. Den här killen ...

Av: William Males | Gästkrönikör | 18 december, 2008

Om det moderne. Del I

Innledning Artikkelen min bygger på følgende tese: at for de aller fleste begrepsord gjelder det at det ikke er helt opplagt/innlysende hva for betydning og mening de aktuelle begrepsordene har, eller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 november, 2011

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Arkitektur som reklam

Michelin-byggnaden som den framställdes i begynnelsen. Arkitektur som reklam En byggnad har många olika funktioner. En kan vara att förmedla budskap. Våra kyrkor har denna uppgift, som inte bara manifesteras av ...

Av: Bertil Falk | Essäer om konst | 13 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.