Adam Zagajewski – kronprinsen inom den polska poesin

Den polska kulturen i allmänhet (poesin, epiken, dramatiken, musiken, vetenskapen osv.) är, och har mycket länge varit, enastående vital. Inom litteraturen räcker det med att nämna några få: Czeslaw Milosz ...

Av: Carsten Palmer Schale | 25 augusti, 2012
Litteraturens porträtt

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | 05 januari, 2007
Litteraturens porträtt

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | 19 december, 2011
Utopiska geografier

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | 27 november, 2008
Essäer om litteratur & böcker

A truly peaceloving people?



Leila Hatami i Nader och Simin – en separationSnart är det dags för Oscarsgala. Den iranska filmen ”Nader och Simin – en separation” har då chans att vinna två priser – bästa originalmanus och bästa utländska film. Både jag och min pappa kommer att sitta uppe på natten och heja. Jag ska förklara varför.

Men först en beskrivning av det där klippet på You tube, som kom upp för några veckor sedan, där Asghar Farhadi och hans film vinner en Golden Globe. Hur Madonna säger att det för henne inte finns något ”foreign” med en ”foreign language film”, och hur hon sedan säger att vinnaren är ”A separation, Iran”, och hur någon jublar vid bordet där Farhadi sitter. Och i sitt tacktal säger han att han inte ska säga något om sina vänner, sin fru eller sitt team, utan om sitt folk.

Han säger att hans folk är ett ”truly peaceloving people”.

Jag skickar klippet till min lillebror men han säger att det vore onödigt för honom att titta på det för att pappa redan har återberättat det så noggrant, hundra gånger. Och när jag pratar med pappa, ett par dagar senare, så har pappa plötsligt koll på alla filmpris i hela världen och pappa vet precis hur det går till när en Oscarsvinnare utses. Pappa säger: ”Vi har vunnit silverlejon och Golden Globe. Jag vet inte så mycket om utländsk film, men jag tror att vi vinner Oscarn också.” Pappa säger vi för att Nader och Simin är vi. Separationen är vi, Iran är vi.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Pappa har inte bott Iran, som är hans hemland, på över trettio år och jag har bara varit där en gång. Vad jag minns från den gången? Jag minns alla släktingar som frågade mig vad svenska människor tyckte om Iran: Tror de att Iran är farligt? Säger de till dig att du inte borde åka till Iran? Tycker de att Iran är ett dåligt land? Vad är deras uppfattning om iranska människor? Jag minns att jag till sist ville ropa: De känner inte er! De har ingen rätt att tycka något om er! De vet ingenting om Iran!

Numera har jag mest kontakt med mina släktingar via Facebook och det är i det forumet jag, dagarna efter Golden Globe-galan, tar del av deras hyllningar till Farhadi och den enorma stoltheten. För första gången på mycket länge syns Iran i västerländsk media för att Iran är bra.

Det är dock inte bara hyllningar till Farhadi som svämmar över internet. Det är också kritik från de som menar att han borde utnyttja sin position och ta ställning mot regimen, att han är skyldig sitt folk det. Men det är genom att inte kritisera regimen som Farhadi har kunnat spela in sin film i Iran och Nader och Simin har kunnat visas på bio i landet. För ovanlighetens skull kan alltså det iranska folket, på laglig väg, ta del av en iransk kulturyttring som hyllas världen över.

Pappa ringer och berättar att han har beställt en amerikansk tv-kanal till sin digitalbox, för att vara säker på att kunna se Oscarsgalan i direktsändning. Om Nader och Simin vinner i kategorin bästa utländska film blir det den första iranska filmen som gör det. Om den vinner i kategorin bästa originalmanus blir den en av få utländska filmer som gjort detta (sedan 1966 är det bara Almodóvar som har vunnit, år 2002).

Priserna betyder allt men de betyder ingenting. Lika lite som det iranska folket egentligen behöver västvärldens bekräftelse på att de är bra, behöver den här filmen det. Nader och Simin har redan uppnått det högsta av värden, genom att vara en påminnelse om hur det inte finns någon skiljelinje mellan kultur och politik, nationer och människor.

Maria Rasmussen  

Ur arkivet

view_module reorder

Tid, liv og virkelighetstydninger

I «Refleksjoner om identiteten til eksisterende (foreliggende) identiteter» tar jeg opp følgende ting av aporetisk art: At eksisterende entiteter forandrer seg over tid og at eksisteremde entiteter har en tendens ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 november, 2010

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

”Du har ställt flera frågor kring Kulturdepartementets direkta engagemang och närvaro…” Peace &…

Redan när Tidningen Kulturen publicerar min artikel ”Folkfesten som tänjer gränser för socialt medvetande” (16 juni 2012) har funderingen legat där och grott; det måste väl ändå vara mycket intressant ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | Essäer om litteratur & böcker | 27 augusti, 2017

Richard Strauss - en tjuvaktig skata?

  Ariadne (Zerbinetta). Foto: Bettina Stoess/Deutsche oper Berlin Deutsche Oper i Berlin har under januari och februari frossat i Richard Strauss. Fem av hans operor har snurrat runt på repertoaren - "Salome ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 03 mars, 2009

Aase Berg. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Tidskriften 10TALs poesifestival 2015

Årets upplaga, den 19:e, av Stockholms Internationella Poesifestival hade temat lyrik och musik. Tidningen Kulturen gjorde några nedslag i det stora och varierade programmet. Festivalen inleddes redan den 24 november ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2015

En liten blåsa i Guds andes glas

Jag är förtvivlad, full av ångest och riven i djupet som aldrig förr! Det är nåt fel med mig! Det är som att återuppbygga ett hela tiden raserande och sönderblandat ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 05 september, 2011

Närkontakt av tredje graden 

Av förekommen anledning bjuder vi på Vladimir Oravskys och Olle Ekstrands mästerliga filmanalys av Steven Spielbergs UFO-klassiker:   Konstnärens vilja att solidarisera sig med den tekniska vetenskapliga förändringsprocess som äger rum i ...

Av: Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 11 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.