Partiale decomposizione del filosofo. Bild: Gioia Futura

Filosofi og ideologi

Noen yrker framstilles for oss som særdeles farlige, og som forlanger særskilte egenskaper av den enkelte rolleinnehaver. Eksempler på dette er arbeid som brannslukker, politi, soldat eller flyger. ...

Av: Thor Olav Olsen | 02 mars, 2015
Agora - filosofiska essäer

Magnus Göransson Foto Peter Hallin

Idioten och spindeln

Magnus Göransson är tillbaka med sin Idiot.

Av: Magnus Göransson | 13 maj, 2017
Gästkrönikör

Sidenvägen

Bukharajudar i Sidenvägens knutpunkt

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 16 oktober, 2015
Resereportage

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 1 av 4)

Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2017
Stefan Whilde

A truly peaceloving people?



Leila Hatami i Nader och Simin – en separationSnart är det dags för Oscarsgala. Den iranska filmen ”Nader och Simin – en separation” har då chans att vinna två priser – bästa originalmanus och bästa utländska film. Både jag och min pappa kommer att sitta uppe på natten och heja. Jag ska förklara varför.

Men först en beskrivning av det där klippet på You tube, som kom upp för några veckor sedan, där Asghar Farhadi och hans film vinner en Golden Globe. Hur Madonna säger att det för henne inte finns något ”foreign” med en ”foreign language film”, och hur hon sedan säger att vinnaren är ”A separation, Iran”, och hur någon jublar vid bordet där Farhadi sitter. Och i sitt tacktal säger han att han inte ska säga något om sina vänner, sin fru eller sitt team, utan om sitt folk.

Han säger att hans folk är ett ”truly peaceloving people”.

Jag skickar klippet till min lillebror men han säger att det vore onödigt för honom att titta på det för att pappa redan har återberättat det så noggrant, hundra gånger. Och när jag pratar med pappa, ett par dagar senare, så har pappa plötsligt koll på alla filmpris i hela världen och pappa vet precis hur det går till när en Oscarsvinnare utses. Pappa säger: ”Vi har vunnit silverlejon och Golden Globe. Jag vet inte så mycket om utländsk film, men jag tror att vi vinner Oscarn också.” Pappa säger vi för att Nader och Simin är vi. Separationen är vi, Iran är vi.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Pappa har inte bott Iran, som är hans hemland, på över trettio år och jag har bara varit där en gång. Vad jag minns från den gången? Jag minns alla släktingar som frågade mig vad svenska människor tyckte om Iran: Tror de att Iran är farligt? Säger de till dig att du inte borde åka till Iran? Tycker de att Iran är ett dåligt land? Vad är deras uppfattning om iranska människor? Jag minns att jag till sist ville ropa: De känner inte er! De har ingen rätt att tycka något om er! De vet ingenting om Iran!

Numera har jag mest kontakt med mina släktingar via Facebook och det är i det forumet jag, dagarna efter Golden Globe-galan, tar del av deras hyllningar till Farhadi och den enorma stoltheten. För första gången på mycket länge syns Iran i västerländsk media för att Iran är bra.

Det är dock inte bara hyllningar till Farhadi som svämmar över internet. Det är också kritik från de som menar att han borde utnyttja sin position och ta ställning mot regimen, att han är skyldig sitt folk det. Men det är genom att inte kritisera regimen som Farhadi har kunnat spela in sin film i Iran och Nader och Simin har kunnat visas på bio i landet. För ovanlighetens skull kan alltså det iranska folket, på laglig väg, ta del av en iransk kulturyttring som hyllas världen över.

Pappa ringer och berättar att han har beställt en amerikansk tv-kanal till sin digitalbox, för att vara säker på att kunna se Oscarsgalan i direktsändning. Om Nader och Simin vinner i kategorin bästa utländska film blir det den första iranska filmen som gör det. Om den vinner i kategorin bästa originalmanus blir den en av få utländska filmer som gjort detta (sedan 1966 är det bara Almodóvar som har vunnit, år 2002).

Priserna betyder allt men de betyder ingenting. Lika lite som det iranska folket egentligen behöver västvärldens bekräftelse på att de är bra, behöver den här filmen det. Nader och Simin har redan uppnått det högsta av värden, genom att vara en påminnelse om hur det inte finns någon skiljelinje mellan kultur och politik, nationer och människor.

Maria Rasmussen  

Ur arkivet

view_module reorder

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Drömmen om det gudomliga inom science fiction

Inget kan vara mer felaktigt än påståendet att science fiction-litteratur enbart handlar om maskiner och rymden. Redan från början när begreppet science fiction under den första hälften av 1900-talet myntades ...

Av: Alexander Sanchez | Essäer om litteratur & böcker | 30 november, 2011

Bild Guido Zeccola

Din Kropp är mitt Land

En dikt av Guido Zeccola

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 19 november, 2016

Francis Scott Key Fitzgerald efter 70 år

Den 21 december 2010 är det sjuttio år sedan jazzålderns författare F. Scott Fitzgerald avled.  Därmed blir hans verk enligt gällande svensk lag fritt för publicering av vem det vara ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2010

Litterär liklogistik

Monsunregnet hade upphört och himmelens slussar var stängda. Morgonen var het och stilla. Vattnet hade sjunkit ner i markerna och en kväljande lukt steg ur landskapet. Avdunstningar från djurkadaver, hushållssopor ...

Av: Benny Holmberg | Essäer | 28 oktober, 2012

Första stenen är kastad i Estland

   Första stenen är kastad i Estland I Östeuropa har religiösa och nationalistiska rörelser gjort livet surt för den icke-heterosexuella befolkningen. Våld och uttalanden från stater om det icke-naturliga i homosexualitet är inget ...

Av: Kristofer Andersson | Reportage om politik & samhälle | 29 september, 2006

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Agape og Eros

Liv, fortelling og melodrama Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.