Hafez grav i  Shiraz

Minnen av Usama

"För att kunna älska en människa måste den människan hålla sig gömd - så fort den visar sitt ansikte är det slut med kärleken.” - Ivan Karamazov

Av: Nikanor Teratologen | 12 mars, 2017
Teratologisk sondering

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | 31 maj, 2010
Utopiska geografier

Hemma hos Brita Johansson - ljungen frodas och trivs! Foto Brita Johansson

Odla ljung - Spännande kulturhistoria och handfasta trädgårdstips!

- Ljung passar bra för dekoration både ute och inne och används ofta av florister utomlands. Vit ljung blandas i England in i brudbuketter, eftersom den anses bringa tur. I ...

Av: Belinda Graham | 10 december, 2017
Kulturreportage

Eternal September och andra memes i konsten

När Cecilia Giménez i bästa välmening gav sig på att försöka restaurera 1800-tals målaren Elías García Martinez fresk av Jesus som höll på att förfalla i den lilla spanska kyrkan ...

Av: Mathias Jansson | 03 september, 2014
Essäer om konst

De sällan sedda When you wish upon a star…



Björn AugustsonTillsammans med de andra barnen är han ensam, mer ensam än vad han är ensam, utan dem. Det utanförskapet han känner i de andras gemenskap är kanske den största stenen i det lilla bröstet. Den stenen har flera syskon och han gråter sig osynligt tyst genom sekunder, minuter, dagar och år. Han gråter sig tyst genom livet. Han är ingen som någon ser.

Med glitter i håret plockar hon fimpar vid spår sju på Centralstationen. Hon har dansat sig genom livet och är nu framme vid dess ändstation. Hon orkar inte mer, vill inte mer, känner inte att det finns mer, inte för henne. Hennes armar är märkta av sår efter nålar med ett förrädiskt lugn. Hon är tjugosju år, snart, eller kanske aldrig, tjugoåtta.

Han lever sitt liv efter bästa förmåga, en förmåga som har varit bättre. Han håller till mellan spårvagnshållplatsen och havet, på en bänk, vid ett berg. Hans skägg är långt som tomtens och hans liv finns i minnen och i en sliten plastpåse. Det språk han talar är en rest från det språk han talade för längesedan, i ett annat liv. Den resten är inte nog för att göra sig förstådd.

Hennes man har lämnat henne fler gånger än många, bland dem en gång efter varje barn. Tre barn som inte känner sin pappa men som flera gånger har sett honom högljutt smita in eller ut ur sin mammas sovrum. Flyktigt, tillfälligt, berusat. Han tömmer sig hårt i hennes kropp medan hon flyr långt bort. Livet uthärdar hon, tillsammans med sina barn som för länge sedan förstått att önskningar är till för andra.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Högst upp på ett hus till himlen sitter han som flera kvällar förr. Snön virvlar bort mot horisonten, där hans drömmar en gång fanns. Då en respekterad människa, lycklig och stark. Nu en invandrare bland invandrare som inget hellre önskar än att vara någonting annat än en invandrare. Från himlen tar han sig hårt via marken tillbaka till himlen.

I ett hus på landet ligger hon i sin säng och ser med dåliga ögon julen flimra förbi i sin teveapparat. Hon saknar Arne Weise. Ännu mer saknar hon sin man. Men allra mest saknar hon någon, vem som helst. I den svaga värmen, från ljumma element, saknar hon värme. Undrar var den finns? Hennes minne faller i glömska, liksom hon för världen utanför.

…makes no difference who you are…

Björn Augustson

Ur arkivet

view_module reorder

Om hälsodrycken rödvin och om monopoljätten Systembolagets pågående moralkampanj riktad mot sina egna…

Jag har väldigt svårt för Systembolagets reklamsnuttar i kommers-kanalerna. Falsk och präktig och sprängfylld med dubbelmoral och ett av staten och kapitalet godkänt förhärligande av monopolet som lösningen på våra ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 31 december, 2013

Författaren och vänstertwitterpöbeln

Författaren satt i aftonsolskenet och läppjade på ett glas portvin. Han hade vant till sig med det på sista tiden, då cognacen bet för mycket på honom – alltför mycket ...

Av: Simon O. Pettersson | Utopiska geografier | 18 augusti, 2014

Konventionalitet är inte moral. Om Charlotte Brontës Jane Eyre

De senaste 100 åren har berättelsen om Jane Eyre, denna brittiska Askunge med Pippi Långstrump-tendenser, filmatiserats över tjugo gånger. Nu senast som amerikansk storsatsning med Mia Wasikovska, ett stjärnskott som ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2011

Från Friskatorpet: Invånare och gäster. En bildkrönika

Som komplement till det skrivna språket tar jag hjälp av bildspråket. De flyger, springer, rullar sig, smyger, flaxar, hoppar och kryper. Jag följer efter med kameran och förevigar deras rörelser ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 02 september, 2010

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2013

Idumea Vedamsson

Tidens flod

I The river of time berättar Igor Novikov om vad man trott och tror om tiden. Novikov är verksam som astrofysiker vid Köpenhamns universitet och har ägnat sig åt ...

Av: Idumea Vedamsson | Gästkrönikör | 06 juni, 2017

Franz Kafka. Foto: Wikipedia

Tre dikter av Franz Kafka

Erik Carlquist föreslår tre dikter av Franz Kafka tagna från brev han skrev.

Av: Erik Carlquist | Gästkrönikör | 11 augusti, 2015

En kulturgärning att minnas

På 1980-talet bor jag i Olseröd, en by norr om Österlen. Min granne Gunnar, f d lantbrukare, är en lång man i 70-årsåldern med engagemang och många synpunkter. En ...

Av: Brigitte Strand | Gästkrönikör | 13 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.