Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | 16 september, 2010
Övriga porträtt

Om att läsa för mycket eller Kärlekens idealitet: Flaubert och Faulkner

Vare sig man anser Cervantes’ Don Quijote (1605 och 1615) eller Samuel Richardsons Pamela, or Virtue Rewarded (1740) vara den första romanen, kan man hur som helst säga att läsningens ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 14 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Eurovision Song Contest 2016 vinnaren Jamala, Susana Dzjamaladinova. Foto: Anna Velikova/ EBU.

Europa-visionen och Eurovisionen

Är Eurovisionen, ESC alltså, det enda som förenar i dagens Europa? Eller är det ett gigantiskt jippo, drivet av nöjesindustrin för att säkra de stora bolagens fortsatta expansion? Tidningen Kulturens ...

Av: Thomas Wihlman | 23 Maj, 2016
Musikens porträtt

Utveckling och tillväxt samt miljökamp

Ser ett plakat som bjuder in till en diskussionskväll om miljöarbetet i Östra Vätternbranterna. Det naturgeografiska området sträcker sig från Jönköping i söder, genom delar av Tranås och Ödeshögs kommuner ...

Av: Per-Inge Planefors | 27 augusti, 2012
Gästkrönikör

The truth is not yet to be revealed



Björn AugustsonDet finns människor som berör mer andra. Människor som tatuerar in sig i ens minne. Och det fantastiska är att man kan möta de människorna var som helst, när som helst. I slutet på nittiotalet mötte jag en man på en sliten gata i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur, han är en av dem. Jag var där som backpacker och bodde på ett billigt vandrarhem i ett litet rum utan fönster. Utanför vandrarhemmet, femtio meter neråt gatan, satt en man och spelade munspel och han gjorde det bra.

När jag böjde mig ner för att lägga några mynt i hans trasiga hatt tog han munspelet från munnen och bad att jag skulle sätta mig ner en stund. Han undrade om jag ville höra en berättelse om livet, hans liv. Och visst, jag reste ensam och behövde sällskap lika mycket som han.

Han berättade att han var från New Orleans, att han hade spelat med storheter som jag inte visste vilka de var. Men jag kommer ihåg att alla hade smeknamn, som King, Stompy, Sling och Newborn. Själv kallades han för Hootie. Vid trettiofem års ålder hade han haft allt, fru och två barn, lycka och ett litet hus i närheten av Mississippifloden. Men vid trettiofem års ålder hade han också förlorat allt, frun och barnen hade gått bort i en bilolycka och huset hade succesivt bytts ut mot alkohol. Han hade varit nära att drunkna på torra land och för att rädda, eller förbruka, det sista som fanns kvar av livet, hade han desperat åkt till Asien och Thailand för att hitta kärlek.

Men kärlek fås inte på beställning och det är en omöjlighet för kärleken att nå igenom den destruktiva mur av självförakt som han bar som en mur mot omvärlden. Dessutom var han inte öppen för någon annan kärlek än den han hade känt för sin fru och sina barn. Så istället blev Thailand för honom ännu mera dricka och ännu mer självförakt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En natt hade han i fyllan lyckats lifta med en lastbil söderut, över gränsen till Malaysia. Lastbilen skulle vidare ner till Singapore men han hade hoppat av i Kuala Lumpur. Han sa att det inte hade spelat någon roll var han hamnade. Han kunde lika gärna ha liftat sig norrut till Burma, eller österut mot Kambodja eller Vietnam.

När jag träffade honom var han fyrtionio år och förutom djupet i hans ögon hade det hårda livet märkligt nog inte satt några spår i hans ansikte. Han såg snarare ut att vara yngre än sina fyrtionio år än äldre. Han berättade att ett möte i en dröm hade gett honom en tro, en tro på det möjliga, en tro på förening, en tro som bar honom genom livet. Och samma dag som han fick sin tro hade han slutat dricka och börjat spela munspel igen. Han hade varit nere på botten men kände att han nu var på väg därifrån.

Jag gjorde ingenting annat än lyssnade. I tre timmar lyssnade jag på berättelsen om hans liv och efteråt gav jag honom en lapp med mitt namn och min mammas adress i Sverige. Och sedan skiljdes våra vägar och jag hade svårt att se att de någonsin skulle korsas igen.

Men dagen innan julafton för två år sedan fick jag mycket överraskande ett vykort från New Orleans, ett vykort som jag sedan dess, i likhet med hans berättelse, bär med mig genom livet, ett vykort med några ord som fick mig att ana utan att helt förstå;

”The truth is not yet to be revealed”

Björn Augustson

 

Ur arkivet

view_module reorder
Anisur Rahman Foto Cato Lein

Anisur Rahman . Tre noveller i översättning av Kristian Carlsson

Anisur Rahman är  poet, dramatiker, översättare och journalist med "ena benet här i Sverige och det andra i Bangladesh". Hans skrivande är språkligt, geografiskt och genremässigt gränsöverskridande och speglar exilen ...

Av: Anisur Rahman | Utopiska geografier | 09 Maj, 2016

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

Om morgonen slickar Korridoren sina sår efter nattens omväxlande övningar och inväntar det återställande lugnet åter erbjudande en tingens estetik och ett nästan dammigt lugn med korridorgolvets blanka yta som ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 10 juli, 2011

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 april, 2013

Livsfarlig, livsnödvändig läsning (Om klassiker och kanon del I)

Varför läser jag klassiker?   Vad är en klassiker? Den mest allmänna och traditionella definitionen är att klassikerna, i likhet med kanon, betecknar "det utvalda och mönstergilla", och "att denna förebildlighet är ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2010

Prins Eugen – Ett levande konstnärskap

Det allmänna fenomenet svenskt monumentalmåleri blir partikulärt genom en orientering av prins Eugens konstnärliga praktik. Likt många andra svenska konstnärer kring förra sekelskiftet var prins Eugen en konstnär som ägnade ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 22 januari, 2013

Beatrice Alemagna Foto Gian-Luca Rossetti

Att brodera en saga

Beatrice Alemagna föddes i Bologna i mitten av 1970-talet. Efter studier i grafisk och visuell kommunikation vid ISIA i Urbino flyttade hon, efter att ha vunnit ett prestigefullt pris, till ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 november, 2014

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 09 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.