Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | 22 april, 2016
Filmens porträtt

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | 30 januari, 2013
Konstens porträtt

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

The truth is not yet to be revealed



Björn AugustsonDet finns människor som berör mer andra. Människor som tatuerar in sig i ens minne. Och det fantastiska är att man kan möta de människorna var som helst, när som helst. I slutet på nittiotalet mötte jag en man på en sliten gata i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur, han är en av dem. Jag var där som backpacker och bodde på ett billigt vandrarhem i ett litet rum utan fönster. Utanför vandrarhemmet, femtio meter neråt gatan, satt en man och spelade munspel och han gjorde det bra.

När jag böjde mig ner för att lägga några mynt i hans trasiga hatt tog han munspelet från munnen och bad att jag skulle sätta mig ner en stund. Han undrade om jag ville höra en berättelse om livet, hans liv. Och visst, jag reste ensam och behövde sällskap lika mycket som han.

Han berättade att han var från New Orleans, att han hade spelat med storheter som jag inte visste vilka de var. Men jag kommer ihåg att alla hade smeknamn, som King, Stompy, Sling och Newborn. Själv kallades han för Hootie. Vid trettiofem års ålder hade han haft allt, fru och två barn, lycka och ett litet hus i närheten av Mississippifloden. Men vid trettiofem års ålder hade han också förlorat allt, frun och barnen hade gått bort i en bilolycka och huset hade succesivt bytts ut mot alkohol. Han hade varit nära att drunkna på torra land och för att rädda, eller förbruka, det sista som fanns kvar av livet, hade han desperat åkt till Asien och Thailand för att hitta kärlek.

Men kärlek fås inte på beställning och det är en omöjlighet för kärleken att nå igenom den destruktiva mur av självförakt som han bar som en mur mot omvärlden. Dessutom var han inte öppen för någon annan kärlek än den han hade känt för sin fru och sina barn. Så istället blev Thailand för honom ännu mera dricka och ännu mer självförakt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En natt hade han i fyllan lyckats lifta med en lastbil söderut, över gränsen till Malaysia. Lastbilen skulle vidare ner till Singapore men han hade hoppat av i Kuala Lumpur. Han sa att det inte hade spelat någon roll var han hamnade. Han kunde lika gärna ha liftat sig norrut till Burma, eller österut mot Kambodja eller Vietnam.

När jag träffade honom var han fyrtionio år och förutom djupet i hans ögon hade det hårda livet märkligt nog inte satt några spår i hans ansikte. Han såg snarare ut att vara yngre än sina fyrtionio år än äldre. Han berättade att ett möte i en dröm hade gett honom en tro, en tro på det möjliga, en tro på förening, en tro som bar honom genom livet. Och samma dag som han fick sin tro hade han slutat dricka och börjat spela munspel igen. Han hade varit nere på botten men kände att han nu var på väg därifrån.

Jag gjorde ingenting annat än lyssnade. I tre timmar lyssnade jag på berättelsen om hans liv och efteråt gav jag honom en lapp med mitt namn och min mammas adress i Sverige. Och sedan skiljdes våra vägar och jag hade svårt att se att de någonsin skulle korsas igen.

Men dagen innan julafton för två år sedan fick jag mycket överraskande ett vykort från New Orleans, ett vykort som jag sedan dess, i likhet med hans berättelse, bär med mig genom livet, ett vykort med några ord som fick mig att ana utan att helt förstå;

”The truth is not yet to be revealed”

Björn Augustson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Jakobsleden – El Camino de Santiago de Compostela

Det är kväll i byn Grañón. Prästen har dödat GUD. Han har brutit sönder Kristi lekamen och han har gjort det precis vid mikrofonen så att det ekar i hela ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 10 augusti, 2013

Mustig berättare och musiker

TEMA VÄSTERBOTTEN Gunnar Enkvist, en trubadur med humor och distans. Foto: Frida Selander Trubaduren Gunnar Enkvist från Skellefteå har hållit på länge – 55 år som artist. Lars-Göran Selander mötte honom ...

Av: Lars-Göran Selander | Musikens porträtt | 18 februari, 2008

Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday

Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa ...

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 11 april, 2016

Machiavellis republikanska ideal

Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex århundraden sedan. Varför Machiavelli? Det finns minst två viktiga skäl. Det ...

Av: Satya Datta | Essäer | 25 augusti, 2010

Förbud Lucia och google

Det var strax före Lucia som insikten om min familjs totala brist på trendkänsla drabbade mig. Min femårige sons dagis skulle ha Luciatåg och sonen hade uttryckt önskemål om att ...

Av: Anna Hultgren | Gästkrönikör | 22 december, 2013

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | Utopiska geografier | 25 juli, 2014

"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 14 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts