Jakten på den röda ballongen – en essä om ballongen i konsten

Ett rött hjärta stiger mot himlen. Kvar på marken står en liten flicka och ser hur hennes ballong flyger iväg. Det går inte riktigt att se om flickan är ledsen ...

Av: Mathias Jansson | 05 oktober, 2012
Essäer om konst

Platser i Norden som inspirerar ditt skrivande

Ett välkänt, och väl praktiserat, faktum är att få saker hjälper till att få din kreativitet att flöda likt ett riktigt ordentligt miljöombyte. De flesta vars hjärta slår för skapande ...

Av: Agnes Stenlund | 01 november, 2013
Resereportage

George Gordon, Lord Byron Vi skall inte ströva mer

En "byronisk hjälte" ska vara passionerad, melankolisk och ädel. Bilden är sammansatt av drag ur både Lord Byrons liv (han levde 1788-1824) och hans dikter, särskilt det långa verspoemet Don ...

Av: Lord Byron | 23 juni, 2013
Utopiska geografier

EN TEXT OM KONST AV CARL KÖHLER (1919-2006)

Henry Köhler son till den berömda bildkonstnären Carl Köhler har skickat till oss en artikel som hans far skrev för många år sedan. Vi hedrar minnet av Carl med denna ...

Av: Carl Köhler | 08 september, 2011
Essäer om konst

The truth is not yet to be revealed



Björn AugustsonDet finns människor som berör mer andra. Människor som tatuerar in sig i ens minne. Och det fantastiska är att man kan möta de människorna var som helst, när som helst. I slutet på nittiotalet mötte jag en man på en sliten gata i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur, han är en av dem. Jag var där som backpacker och bodde på ett billigt vandrarhem i ett litet rum utan fönster. Utanför vandrarhemmet, femtio meter neråt gatan, satt en man och spelade munspel och han gjorde det bra.

När jag böjde mig ner för att lägga några mynt i hans trasiga hatt tog han munspelet från munnen och bad att jag skulle sätta mig ner en stund. Han undrade om jag ville höra en berättelse om livet, hans liv. Och visst, jag reste ensam och behövde sällskap lika mycket som han.

Han berättade att han var från New Orleans, att han hade spelat med storheter som jag inte visste vilka de var. Men jag kommer ihåg att alla hade smeknamn, som King, Stompy, Sling och Newborn. Själv kallades han för Hootie. Vid trettiofem års ålder hade han haft allt, fru och två barn, lycka och ett litet hus i närheten av Mississippifloden. Men vid trettiofem års ålder hade han också förlorat allt, frun och barnen hade gått bort i en bilolycka och huset hade succesivt bytts ut mot alkohol. Han hade varit nära att drunkna på torra land och för att rädda, eller förbruka, det sista som fanns kvar av livet, hade han desperat åkt till Asien och Thailand för att hitta kärlek.

Men kärlek fås inte på beställning och det är en omöjlighet för kärleken att nå igenom den destruktiva mur av självförakt som han bar som en mur mot omvärlden. Dessutom var han inte öppen för någon annan kärlek än den han hade känt för sin fru och sina barn. Så istället blev Thailand för honom ännu mera dricka och ännu mer självförakt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En natt hade han i fyllan lyckats lifta med en lastbil söderut, över gränsen till Malaysia. Lastbilen skulle vidare ner till Singapore men han hade hoppat av i Kuala Lumpur. Han sa att det inte hade spelat någon roll var han hamnade. Han kunde lika gärna ha liftat sig norrut till Burma, eller österut mot Kambodja eller Vietnam.

När jag träffade honom var han fyrtionio år och förutom djupet i hans ögon hade det hårda livet märkligt nog inte satt några spår i hans ansikte. Han såg snarare ut att vara yngre än sina fyrtionio år än äldre. Han berättade att ett möte i en dröm hade gett honom en tro, en tro på det möjliga, en tro på förening, en tro som bar honom genom livet. Och samma dag som han fick sin tro hade han slutat dricka och börjat spela munspel igen. Han hade varit nere på botten men kände att han nu var på väg därifrån.

Jag gjorde ingenting annat än lyssnade. I tre timmar lyssnade jag på berättelsen om hans liv och efteråt gav jag honom en lapp med mitt namn och min mammas adress i Sverige. Och sedan skiljdes våra vägar och jag hade svårt att se att de någonsin skulle korsas igen.

Men dagen innan julafton för två år sedan fick jag mycket överraskande ett vykort från New Orleans, ett vykort som jag sedan dess, i likhet med hans berättelse, bär med mig genom livet, ett vykort med några ord som fick mig att ana utan att helt förstå;

”The truth is not yet to be revealed”

Björn Augustson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Människosyn och natursyn

 Grov modell över vår idag dominerande syn på människan och naturen Vår västerländska kulturs syn på människan och naturen – och relationen dem emellan – har naturligtvis, som alla kulturer, en ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 12 september, 2011

Tandgnissel och släktskap: Grupp 8:s 70-tal och feminismen år 2010

Om Ebba Witt-Brattström vore min mormor hade jag gärna krupit upp i ett mjukt soffhörn och andäktigt myst över hennes livsberättelse så som hon framställer den i sin nyss publicerade ...

Av: Lovisa Lindgren | Essäer om samhället | 31 Maj, 2010

Som en fjäril vid Guds andedräkt

En intervju med Nanok.Om det finns någonting omedelbart så finns det hos Nanok.Hennes filosofi är språk, såsom för Orfeus, och när Orfeus sjunger då  blir sångerna rum. Tanken är det ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2009

De jämlika

Han var mer fallen för det praktiska än det eteriska; sjukvård, tandvård, en soffa att sitta i. Det var behov han hade sett hos de som varit omhändertagna som barn ...

Av: Per-Henrik Bartholdsson | Gästkrönikör | 10 Maj, 2013

Veckan från hyllan,vecka 29- 2012

Den förträfflige rumänske författaren Mircea Cartarescu har skrivit ett debattinlägg, bland annat publicerat i Det Stora Svenska Morgonbladet, där han kommenterar situationen i Rumänien. Rubriken är ”Den rumänska nationen är ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 14 juli, 2012

Angeren

Innledning I begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2014

Älskade HANS-ÅKE

De hade varit och sett en film på Filmstaden ; Solstorm. Den var inte så bra som de förväntat sig efter boken. Klockan 20.55 satte de sig på en buss mot ...

Av: Ingalill Enbom | Utopiska geografier | 25 januari, 2010

Ett landställt skepp där Aralsjön tidigare bredde ut sig

Moder Jord är i kris

Jorden är förutsättning för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande. Jorden har fostrat oss människor, den är vårt arv och vårt ansvar. Det är globalt känt ...

Av: Lena Månsson | Essäer om samhället | 11 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.