Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Å ha et globalt liv å leve, Del II

Innledning I Del II fortsetter jeg diskursen med å trekke opp skillet mellom materiell kultur og immateriell kultur. Rent tentativt skal det sies så mye at det immaterielle er om hva ...

Av: Thor Olav Olsen | 19 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Tarja Salmi-Jacobson

En dikt av Tarja Salmi-Jacobson

Kom alla sagoberättare och visa mig era ljuva konster strö flor över mina ögon som ständigt vänds mot marterpålen

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 20 augusti, 2016
Utopiska geografier

Flödande kulturliv i New York

New York är mer än Broadway och Times Square. För att uppleva en lugnare och kulturellare del av staden är Upper East Side väl värt ett besök. Redan kring sekelskiftet flyttade ...

Av: Lena Andersson | 15 april, 2014
Resereportage

Men han var inte ensam



Björn AugustsonDen 5 november 1954 dog Stig Dagerman, 31 år gammal. I sin bil, i garaget utanför huset i Enebyberg, koldioxidförgiftade han sig själv till döds. Tankar på att begå självmord hade burits av Dagerman under en stor del av hans vuxna, alltför korta liv.

När Dagerman dog var min pappa 10 år och han hade redan flyttat, bytt stad och kamrater, ett par gånger. Min farfar erbjöds ständigt nya, bättre villkor inom en konjunkturkänslig textilbransch och de flyttade runt för att skapa sig en så god ekonomisk trygghet som möjligt. Pappa anpassade sig och blev omtyckt genom att vara rolig, lättsam, spännande och tuff. I unga år blev han en social kameleont. Men livet igenom hade han svårt att lita på att relationer skulle vara, att de skulle vara över tid. Det medförde en osäkerhet, att han inte vågade ge sig hän, han vågade inte ge mer av sig själv än vad han kunde bära att förlora och få om ens någon lärde känna honom, Jerker, på riktigt.

På sommaren 1973, när pappa var 29 år föddes jag som barn nummer två i en skara om tre. Med en svårmodets rynka i pannan kom jag till en värld som jag än idag inte riktigt förstår. Jag antar att jag skrek.

När jag senare i livet, för ett halvt liv sedan, mådde dåligt och drack mer än jag borde sa pappa att jag lyssnade för mycket på Ulf Lundell. Möjligen hade han rätt. Lundell fick mig att skråla och leva runt och jag identifierade mig med honom när han sjöng om att vara fullast på krogarna. Men jag tror snarare att pappa pratade om sig själv och sin relation till Stig Dagerman. Han visste hur en människa, bortom privata relationer och möten, medvetet eller omedvetet, kan påverka en annan människas liv.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Någon gång på nittiotalet gav pappa, utan någon närmare förklaring, Dagermans ”Vårt behov av tröst är omättligt” till min äldre bror. Jag ser det som en förklaring till det som senare skulle komma att ske. Hade någon redan beskrivit känslan av meningslöshet så bra, varför göra det en gång till?

”Jag saknar tro och kan därför aldrig bli någon lycklig människa, ty en lycklig människa skall aldrig behöva frukta att hennes liv är ett meningslöst irrande mot den vissa döden.”

Med orden att det är sådant som händer lämnades min mamma och jag, ett par år senare, av de två polismännen som hade framfört dödsbudet. Pappa hade tagit sitt liv, han hade dött av koldioxidförgiftning.

Att förklara pappas död med att Stig Dagerman valde samma utgång är naturligtvis befängt. Det är att underskatta pappas intelligens och är förstås, en oerhörd förenkling av en mycket komplex och svår händelse. Men genom Stig Dagermans texter förstod pappa att hans egna tankar även tänktes av andra. Han var inte ensam.

På en liten lapp som pappa efterlämnade kunde jag läsa: Livet handlar om ständig anpassning. Och pappas tid av anpassning var slut.

Men jag tror att pappa återigen skulle ha kunnat känna tro, att han återigen skulle ha kunnat bli lycklig och inte meningslöst skulle ha behövt irra mot den vissa döden. Och detsamma tror jag om Dagerman och om alla andra som väljer att avsluta sina liv i förtid.

Björn Augustson

Ur arkivet

view_module reorder
Carol Rama. Ögon

Med språkets flöde. Tankarna. Upphöjda.

Det ser ut som det blir en tidig morgonskrivarstund. Klockan är ställd på 03.30. Och jag känner redan de första tankens trötthet men med lite starkt kaffe och öppnandet av ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 09 juli, 2017

8. Jenny

Lund var en trygg stad. En plats där ingenting hände. Inget farligt i varje fall. Det var i Malmö de sköt folk, inte här. Till och med årstiderna var ovanligt ...

Av: Jenny | Lund har allt utom vatten | 03 februari, 2012

Skolan i Athen (1511) av Rafael..

Den matematiska konsten

Det finns dem som anser att matematik är en konst och att siffrorna speglar skönheten i Universum. Den brittiska filosofen och matematikern Bertrand Russel gick så långt att han menade ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 Maj, 2016

The truth is not yet to be revealed

Det finns människor som berör mer andra. Människor som tatuerar in sig i ens minne. Och det fantastiska är att man kan möta de människorna var som helst, när som ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 03 februari, 2012

Är höga klackar och chica fransyskor förenliga med den gröna vägen?

Det var en av frågorna jag ställde mig under denna miljövänliga vår vi har haft i Paris, med utställningar, konferenser och mässor. Miljöfrågorna verkar ha blivit trendiga i Frankrike. Att ...

Av: Anne Edelstam | Reportage om politik & samhälle | 12 juni, 2009

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | Konstens porträtt | 25 juli, 2013

Simone Weil: ängelns öde

Mystiken har fått en renässans, den har blivit ett populärt sätt att söka sin andlighet. Vare sig man studerar medeltida mystiker och helgon, går på pilgrimsvandring eller åker på ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 15 februari, 2010

Hänt i skvättet 11

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 09 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.