Pentti Saarikoski på Tjörn

The Poet of Finland

I samband med sin egen 50-års dag påbörjade journalisten Saska Saarikoski (f. 1963) ”en resa” till sin känslomässigt okända pappa Pentti Saarikoski. Detta litterära geni som levde mellan 1937 och ...

Av: Rolf Karlman | 15 januari, 2017
Litteraturens porträtt

Karen Blixen i Afrika

Jolo (den legendariske reportern Jan Olof Olsson) som beundrade allt danskt och kände sig hemma både i ”Kungens Köpenhamn” och i ”Fritt Nyhavn” hävdade att man i Danmark inte är ...

Av: Ivo Holmqvist | 21 april, 2013
Litteraturens porträtt

Oktoberdikter

Nya dikter av Carsten Palmer Schale

Av: Carsten Palmer Schale | 11 oktober, 2017
Utopiska geografier

Magasin 3 – Fem verk. En berättelse

Fem konstverk som alla bestrider omedelbara och intuitiva tolkningar. Den nyöppnade utställningen ”Otherworldly” på Magasin 3 i Stockholm består av fem verk som plockats ur konsthallens egen samling och placerats ...

Av: Henrik Örnlind | 12 oktober, 2013
Essäer om konst

Litteratur: Marilyn Monroe, Fragment – dikter, dagboksanteckningar, brev



Fragment av Marilyn

Vem var Norma Jean Mortensen ?Marilyn Monroe
Fragment – dikter, dagboksanteckningar, brev
Redaktörer: Stanley Buchthal & Bernard Comment
Förord av Antonio Tabucchi
Översättning: Marianne Öjerskog
Översättning av förord: Viveca Melander
Norstedts

Norma Jean Mortensen hade en affär med Djävulen. Det är inget märkvärdigt med det för det hade Rosemary i Ira Levins roman ”Rosemarys baby” också även om hon drogades och togs mot sin vilja. Rosemary var i alla händelser en fiktiv figur medan Norma Jean bytte namn till Marilyn Monroe och blev världens mest eftertraktade posterkvinna. I Marilyns fall hette Satan Anton Szandor LaVey, en gudabenådad (!) organist från San Francisco som grundade The Satanic Church.

Marilyn hade en mamma som rände efter karlar på heltid. Karlslukerskan hette Gladys Pearl Baker och var gift med Martin Edward Mortensen. Men Marilyns biologiska pappa var i själva verket försäljaren Charles Stanley Gifford. Han stack så fort han fick höra att Gladys var på tjocken. Och så vidare. För allt, eller i varje fall det mesta, om Norma Jean alias Marilyn Monroe, är, eller blir lätt, en schablonbild åt ena eller andra hållet. I ena stunden hänger hon på väggen som blond bomb med putande läppar och förförisk blick. I andra hittas hon död med sorg och svek och smärta i den utrunna mascaran och med för höga värden barbiturater i blodet. Man vet inte om hon tog självmord eller mördades för att Kennedyklanen behövde skyddas. För visst var väl John F Kennedy hennes älskare? Och så vidare. Schabloner. Spekulation. Snaskeri.

Nu, 60 år efter döden, släpps självbiografin. För jo, det är vad det handlar om. Även om det hela bygger på fragment. Men det är ändå hennes egna ord i olika former. Nerslag i hennes liv beskrivna av henne själv, en röst som aldrig hörts på film.

Förlaget slår på stort och som alltid när det gäller Marilyn är utsidan välputsad och inbjudande, en bildrik utgåva, tung i volymen och mycket för pengarna, med förord av en nobelpristagaraspirant. Men det gäller att kliva in i själva boken och förbi bilderna som man sett till leda.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

”Åh, tystnad/så stilla att jag får huvudvärk – och det skär i öronen/surrar i huvudet av den molande, malande stillheten – på den släckta skärmen i kolmörkret dyker det upp samma gamla vålnader/mina trognaste följeslagare – det bullrar oroligt i blodet/det vänder och rinner tillbaka åt andra hållet och hela världen sover/om jag finge frid – åtminstone en fridfull vålnad.”

Det är en sak att läsa Marilyns utlämnande dikter. Men det är den sköra vardagstonen i inköpslistorna, dagboksskärvorna och kom ihåg-lapparna som berör. Här är livet närvarande, inte bara smärtan utan också förväntningarna och nyfikenheten.

Den 26 augusti 1946 skrev hon på sitt första filmkontrakt. Ungefär samtidigt bytte hon namn (Monroe från hennes mormor) och blekte håret. Hon gifte sig tre gånger, andra äktenskapet var med basebollstjärnan Joe DiMaggio, men DiMaggio hanterade inte att hustrun överträffade honom i berömmelse. Hon var Hollywoods hetaste stjärna. Fem år senare gifte hon sig igen, med författaren Arthur Miller. Äktenskapet höll i ett och ett halvt år. På morgonen den 5 augusti 1962 hittade man henne död efter en överdos sömnmedel. 

Stefan Whilde

 

Ur arkivet

view_module reorder

Myteriet på Batavia

Mer än sjuttonhundra böcker har skrivits om myteriet på Bounty, skrev Nalle Valtiala i en intressant understreckare i Svenska Dagbladet häromveckan i samband med att ännu en lagts till den ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 06 september, 2014

Psykotexten, del 3

Innan jag somnar har det åtskilliga gånger drabbat mig. Klotblixtar lägger sig som en mullrande hinna och börjar viska minnen; ofta när vi besökte honom på rummet i den slutna avdelningen ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 16 oktober, 2013

Jorden - vår himmel

I min bok Humanist bland naturvetare har jag (s 169-194) introducerat en tidigare bok av David Abram: The Spell of the Sensuous från 1996. Nu föreligger en ännu större och ...

Av: Erland Lagerroth | Litteraturens porträtt | 07 juni, 2012

Angående melodin

Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten ...

Av: Ida Thunström | Essäer om konst | 22 november, 2013

Häxors flyg till Blåkulla. Myter och fakta om själsresor

I Vasabladet 11.2.2012 skrev jag i en artikel att den evangelisk luterska kyrkan i Finland har bett samerna om förlåtelse för 400 års ytterst nedvärderande behandling men att shamaner dömdes ...

Av: Nina Michael | Essäer | 27 mars, 2013

Guido Zeccola. Foto Ida Thunström

Guido och Orden

Ett långvarigt arbete med orden i Tidningen Kulturen är nedlagt Guido Zeccola lämnar chefredaktörsstolen i morgon. Det övergripande ordansvaret har han burit sedan tidningens start Nu önskar han mer tid åt att sortera ...

Av: Benny Holmberg | Media, porträtt | 27 februari, 2017

Monika Sidén – Jätten Lajban

Om mig: Jag skriver. På papper, tangentbordet, i mobilen. Och i tankarna. Drivs av sammanhangen, människorna, bilderna, känslorna, musiken. Bor, lever och jobbar i Stockholm men drömmer mig ofta bort ...

Av: Monika Sidén | Utopiska geografier | 19 mars, 2012

Veckan från hyllan, vecka 48, 2012

Så har det varit ett litet krig i Gaza igen. Ockupationsmakten blockerar den lilla överbefolkade landsremsan, med stort lidande för befolkningen där, för att slå vakt om sin säkerhet. Det ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 24 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.