Sorgligt, spökligt, spännande och lite vasst

Min nya psykiater har i tvenne dagar läxat upp mig med e-mails, fem stycken, med dåliga simpla råd om hur jag skall skriva roman, tar ton, är väl inte hans ...

Av: Stefan Hammarén | 19 maj, 2011
Stefan Hammarén

Painting showing the martyrdom of Perpetua, Felicitas, from the Menologion of Basil II Public Domain

Även i dag är myten starkare än sanningen

Myten berättar, att det Romerska kejsardömet som bildades ur Romerska republiken år 27 f. Kr., förföljde kristna. ”Den stora förföljelsen”, den som gett upprinnelser till en uppsjö martyrberättelser om arla ...

Av: Vladimir Oravsky | 06 mars, 2016
Gästkrönikör

Från cypressernas land till björkarnas– om italienska invandrare till Sverige

I Italien förekommer det sedan länge ett talesätt som säger, att den första person som Christofer Columbus mötte, när han steg iland på den amerikanska kontinenten, var en gipsfigurförsäljare från ...

Av: Thomas Notini | 24 april, 2013
Essäer

Svenska sällsamheter

Vårt lands tidigaste ”skräcktanter” lyfts fram i antologin Skymningstankar och nattvakor (Aleph bokförlag, 2014) med underrubriken Svenska sällsamheter 1 under Rickard Berghorns redaktörskap; han har gjort urvalet och presenterar författarna ...

Av: Bertil Falk | 21 maj, 2014
Essäer

Mike Disfarmer. Fotograf. 1884 - 1959



altUppsala Konsert Kongress har under våren 2011genomfört ett antal konserter. Bland de framträdanden som annonserats på helsidor i dagspressen lade jag märke till Bill Frisell. Han omtalades som gitarrgeni och hade sin konsert den 29 mars. Då ackompanjerade han sin musik med ett bildspel med Mike Disfarmers fotografier. Det var den amerikanske fotografens namn som jag särskilt lade märke till.

Man kan läsa om honom i boken "Mike Disfarmer, Original Disfarmer Photographs" (2005). Där berättar Alan Trachtenberg om hans arbete som fotograf i den lilla staden Heber Springs i Arkansas i USA. Det finns olika uppgifter om när Mike Meyer (Disfarmer) föddes, 1882 eller 1884, och det är en av flera märkvärdigheter med denne gåtfulle man. I fortsättningen utgår jag emellertid från att Mike föddes 1884.  Fadern var av tyskt ursprung. Han hade varit med i inbördeskriget 1861-1865 mellan Nord och Syd.  Orten där han var bonde från och med 1892 hade det tyskklingande namnet Stuttgart i Arkansas.

Enligt Trachtenberg dog fadern 1898. Då blir det en tidslucka innan modern med barnen flyttar till Heber Springs 1914. I ett material som Val Williams vid Hasselblad Center iordningställt, dog inte Mikes far förrän 1914. Ytterligare en gåta.

alt Namnet Meier är tyska för bonde eller snarare arrendator. Denna anknytning var emellertid något som Mike ville ta avstånd från. Modern dog 1935 och några år efter hennes död ansökte han om att få byta Meyer (den amerikanska stavningen) till Disfarmer där förstavelsen "dis" betecknar hans avståndstagande från bondelivet.   
I Heber Springs byggde han en ateljé tillsammans med en kompanjon. Denna blev emellertid totalförstörd i en tornado 1926, en naturkatastrof som spelar med i hans vidare arbete. Han byggde en ny ateljé med ett mycket högt, snedställt väggfönster där 72 spröjsade glasfönster gav naturligt ljus. Det finns bevarade foton från 1960-talet och huset ser ut som en fabrik. Där hade han också sin lägenhet men det var inte många som hade besökt honom. Huset finns tyvärr inte kvar.

År 2005 visade Hasselblad Center, Göteborg, en utställning med 140 bilder av Mike Disfarmer i Fotografins hus på Skeppsholmen i Stockholm.  För mig blev det en omtumlande upplevelse att se dem. I ett A4-häfte med 24 foton från utställningen fanns texter om honom av Val Williams, då konstnärlig ledare vid Hasselblads, Gunilla Knape som var chef där samt Martino Marangoni, curator för utställningen om Disfarmer.

Folk i Heber Springs kom till Mikes ateljé för att bli förevigade. De hade säkert förberett sig noga. Betänk att detta var långt innan var och varannan människa oavbrutet knäpper foton som i dag. I den ovannämnda boken och på utställningen var de flesta bilderna från 1930 - och 1940 - talen. Många gånger är fotot från 1945 och männen har uniform. (Inga officerare finns med).  Då har kanske mannen på bilden lyckligt och väl kommit hem från Andra Världskriget. Detta måste befästas för framtiden.
Att fotograferas är en allvarlig sak. Undantagsvis dristar sig någon att le. För de mesta är personerna uppsträckta, ibland verkar de nästan skrämda. De måste ju stå stilla en lång stund och fotografen försvann under ett svart skynke bakom sin kamera. Vad hade han egentligen för sig där?

alt Man hade klätt sig fin med slips och bästa klänningen men lika ofta satt kläderna lite si och så för det har varit andra som haft dem förut. Det är intressant att se hur lika varandra familjemedlemmarna är. För det mesta är det helbilder så man ser fötterna med skorna på det grova ateljégolvet. Väggen bakom är slät, ibland ljus, ibland mörk. Borta är den forna rekvisitan från sekelskiftet med en palm i en kruka eller en stoppad stol. Här sitter man bara stillsamt på en träbänk eller står. De händer några personer, syskon, vänner eller par håller varandra om axlarna. Man kan se en sliten mor med ett barn i knäet eller en flicka i fina hatten.
Är det människornas stora allvar som väcker så stark sympati? Det tog antagligen lite tid innan fotona var framkallade och färdiga. Man tittade säkert länge och noga på dem. Det var nog ingen som gick tillbaka till Mike Disfarmer och klagade på sitt foto.

Alan Trachtenberg skriver att Disfarmer endast var nämnd två gånger i en tidning; i en notis om hans död och dessförinnan om hans namnbyte. Även det är nämligen en märklig historia.  I ett brev från 1939 påstod Mike att Meyers inte var hans rätta föräldrar. En tornado hade fört honom från Portersville i Indiana till Meyers. Då var han bara tre år, en liten varelse utan namn. Familjen hade blivit så förvirrade och skrämda av hans underliga uppdykande, skriver Mike, att de velat göra sig av med honom.

altBrevet är långt och det kommenterades i tidningsartikeln. Trachtenberg tror att Mike kan ha blivit påverkad av filmen "Trollkarlen från OZ" som kom just 1939.  
Inte vet jag vad folk i Heber Springs tänkte om det hela. Kanske brydde man sig inte så mycket om Disfarmers ursprung. Det stod var och en fritt att hålla sig för sig själv och han ansågs ändå ganska knäpp. Han gifte sig aldrig.

Det blev ytterligare en speciell historia med Mikes kvarlåtenskap. En pensionerad militär, Joe Albright, köpte ateljén och hittade där mer än 3000 negativ på glasplåtar, en då gammalmodig teknik. Han tog hand om dem och bevarade dem och därför fanns de när fotografen Peter Miller kom med sin fru till Heber Springs 1974. Han gav ut boken "The Heber Springs Portraits 1939-1946" tillsammans med Julia Scully som var redaktör för tidskriften Modern Photography.

Vi är många som väntar på en bok om Mike Disfarmer på svenska. Om talesättet "en bild säger mer än tusen ord" ska gälla måste det vara med en sådan bildkonstnär som Mike Disfarmer.

Birgitta Milits

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
 Bodil Malmsten foto Stefania Malmsten

Empati, samtidsanalys och kärlek till det spröda

Bodil Malmsten var författaren med de många genombrott. Hon var en självmotsägelsernas virtuos, en genreinstiftare och en självförverkligande diktare som aldrig förlorade engagemanget för de på botten.

Av: Sandra Stiskalo | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2016

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 februari, 2010

Abdel-Qader Yassine

”Vi vill inte ha er här...!!”

”Vart är du på väg?” frågar han mig och kommer helt nära. Baksmällan kommer tidigare än väntat.

Av: Abdel-Qader Yassine | Gästkrönikör | 06 december, 2017

 Den lille pojken med blommorna

Som pojke samlade och pressade August Strindberg blommor. Ömt vårdade han sina insekt- och mineralsamlingar. Efter att ha läst en bok om lantmäteri gav han sig ut och mätte upp ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 februari, 2015

Skulpturparken, Konstmuseet Louisiana. Foto: Thomas Notini

Några strandhugg i konstlandet Danmark

När ämnet konst och Danmark kommer på tal, associerar nog de flesta svenskar i första hand till Skagenmålarna, som kommit att ligga svensk konstpublik särskilt varmt om hjärtat med sin ...

Av: Thomas Notini | Essäer om konst | 14 maj, 2015

Rossini på hemmaplan – operafestivalen i Pesaro

Tidningen Kulturens operarecensent Ulf Stenberg har besökt årets Rossinifestival i Pesaro, och fick där ta del av en genomgående hög konstnärlig kvalitet i tre av Rossinis mindre kända, och i ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 23 augusti, 2013

Pärlor på tråden trädda

  Kalilah är en sagobok ursprungligen berättad av indiern Bilpai, senare omarbetad i muslimsk anda. När Brahmanen som berättat sagorna för kung Dabshélim tar avsked av kungen, utber han sig en ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 43, 2012

Läser att Jennie har vunnit ”Ung & bortskämd”. Vad innebär det? Att hon är mest ung? Mest bortskämd? Eller möjligen minst av allt detta? Förmodligen betyder det något helt annat ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 20 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.