Ragnwei Axellie – Alla vita vingar blev svarta

Ragnwei Axellie, författare – debuterade 1979 med diktsamlingen ”Pappa älskade pappa”. ”Vuxenlös”, ”Närleken”, ”Livs-gammal”, ”Lägesrapport” och ”Vem bryr sig?” är andra uppmärksammade titlar ur hennes produktion. Återkommande teman i hennes ...

Av: Ragnwei Axellie | 02 april, 2012
Utopiska geografier

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow

Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år ...

Av: Curt Lundberg | 28 oktober, 2016
Essäer om musik

Liten mening om val

Jag skulle kunna skriva ett öppet brev förstås, hoppas att kanske under frukostens förströelser ser Du just min lilla mening. Eller den elektroniska vägen in i regeringskansliet är alltid tillgänglig, förstås, alltid tillgänglig ...

Av: Linda Bönström | 13 september, 2014
Gästkrönikör

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | 26 juli, 2012
Litteraturens porträtt

Mike Disfarmer. Fotograf. 1884 - 1959



altUppsala Konsert Kongress har under våren 2011genomfört ett antal konserter. Bland de framträdanden som annonserats på helsidor i dagspressen lade jag märke till Bill Frisell. Han omtalades som gitarrgeni och hade sin konsert den 29 mars. Då ackompanjerade han sin musik med ett bildspel med Mike Disfarmers fotografier. Det var den amerikanske fotografens namn som jag särskilt lade märke till.

Man kan läsa om honom i boken "Mike Disfarmer, Original Disfarmer Photographs" (2005). Där berättar Alan Trachtenberg om hans arbete som fotograf i den lilla staden Heber Springs i Arkansas i USA. Det finns olika uppgifter om när Mike Meyer (Disfarmer) föddes, 1882 eller 1884, och det är en av flera märkvärdigheter med denne gåtfulle man. I fortsättningen utgår jag emellertid från att Mike föddes 1884.  Fadern var av tyskt ursprung. Han hade varit med i inbördeskriget 1861-1865 mellan Nord och Syd.  Orten där han var bonde från och med 1892 hade det tyskklingande namnet Stuttgart i Arkansas.

Enligt Trachtenberg dog fadern 1898. Då blir det en tidslucka innan modern med barnen flyttar till Heber Springs 1914. I ett material som Val Williams vid Hasselblad Center iordningställt, dog inte Mikes far förrän 1914. Ytterligare en gåta.

alt Namnet Meier är tyska för bonde eller snarare arrendator. Denna anknytning var emellertid något som Mike ville ta avstånd från. Modern dog 1935 och några år efter hennes död ansökte han om att få byta Meyer (den amerikanska stavningen) till Disfarmer där förstavelsen "dis" betecknar hans avståndstagande från bondelivet.   
I Heber Springs byggde han en ateljé tillsammans med en kompanjon. Denna blev emellertid totalförstörd i en tornado 1926, en naturkatastrof som spelar med i hans vidare arbete. Han byggde en ny ateljé med ett mycket högt, snedställt väggfönster där 72 spröjsade glasfönster gav naturligt ljus. Det finns bevarade foton från 1960-talet och huset ser ut som en fabrik. Där hade han också sin lägenhet men det var inte många som hade besökt honom. Huset finns tyvärr inte kvar.

År 2005 visade Hasselblad Center, Göteborg, en utställning med 140 bilder av Mike Disfarmer i Fotografins hus på Skeppsholmen i Stockholm.  För mig blev det en omtumlande upplevelse att se dem. I ett A4-häfte med 24 foton från utställningen fanns texter om honom av Val Williams, då konstnärlig ledare vid Hasselblads, Gunilla Knape som var chef där samt Martino Marangoni, curator för utställningen om Disfarmer.

Folk i Heber Springs kom till Mikes ateljé för att bli förevigade. De hade säkert förberett sig noga. Betänk att detta var långt innan var och varannan människa oavbrutet knäpper foton som i dag. I den ovannämnda boken och på utställningen var de flesta bilderna från 1930 - och 1940 - talen. Många gånger är fotot från 1945 och männen har uniform. (Inga officerare finns med).  Då har kanske mannen på bilden lyckligt och väl kommit hem från Andra Världskriget. Detta måste befästas för framtiden.
Att fotograferas är en allvarlig sak. Undantagsvis dristar sig någon att le. För de mesta är personerna uppsträckta, ibland verkar de nästan skrämda. De måste ju stå stilla en lång stund och fotografen försvann under ett svart skynke bakom sin kamera. Vad hade han egentligen för sig där?

alt Man hade klätt sig fin med slips och bästa klänningen men lika ofta satt kläderna lite si och så för det har varit andra som haft dem förut. Det är intressant att se hur lika varandra familjemedlemmarna är. För det mesta är det helbilder så man ser fötterna med skorna på det grova ateljégolvet. Väggen bakom är slät, ibland ljus, ibland mörk. Borta är den forna rekvisitan från sekelskiftet med en palm i en kruka eller en stoppad stol. Här sitter man bara stillsamt på en träbänk eller står. De händer några personer, syskon, vänner eller par håller varandra om axlarna. Man kan se en sliten mor med ett barn i knäet eller en flicka i fina hatten.
Är det människornas stora allvar som väcker så stark sympati? Det tog antagligen lite tid innan fotona var framkallade och färdiga. Man tittade säkert länge och noga på dem. Det var nog ingen som gick tillbaka till Mike Disfarmer och klagade på sitt foto.

Alan Trachtenberg skriver att Disfarmer endast var nämnd två gånger i en tidning; i en notis om hans död och dessförinnan om hans namnbyte. Även det är nämligen en märklig historia.  I ett brev från 1939 påstod Mike att Meyers inte var hans rätta föräldrar. En tornado hade fört honom från Portersville i Indiana till Meyers. Då var han bara tre år, en liten varelse utan namn. Familjen hade blivit så förvirrade och skrämda av hans underliga uppdykande, skriver Mike, att de velat göra sig av med honom.

altBrevet är långt och det kommenterades i tidningsartikeln. Trachtenberg tror att Mike kan ha blivit påverkad av filmen "Trollkarlen från OZ" som kom just 1939.  
Inte vet jag vad folk i Heber Springs tänkte om det hela. Kanske brydde man sig inte så mycket om Disfarmers ursprung. Det stod var och en fritt att hålla sig för sig själv och han ansågs ändå ganska knäpp. Han gifte sig aldrig.

Det blev ytterligare en speciell historia med Mikes kvarlåtenskap. En pensionerad militär, Joe Albright, köpte ateljén och hittade där mer än 3000 negativ på glasplåtar, en då gammalmodig teknik. Han tog hand om dem och bevarade dem och därför fanns de när fotografen Peter Miller kom med sin fru till Heber Springs 1974. Han gav ut boken "The Heber Springs Portraits 1939-1946" tillsammans med Julia Scully som var redaktör för tidskriften Modern Photography.

Vi är många som väntar på en bok om Mike Disfarmer på svenska. Om talesättet "en bild säger mer än tusen ord" ska gälla måste det vara med en sådan bildkonstnär som Mike Disfarmer.

Birgitta Milits

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Jubilerande änder

I bokhandeln (fast den är mest bara en större tidningskiosk) på Logan Airport i Boston säljs röda sockor, krus och tröjor med Red Sox-emblemet, det framgångsrika lokala baseball-laget vars historia ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 maj, 2016

Foto Bonniers

Gudsnärvaro i Lars Noréns diktning

Lars Norén är en av våra främsta dramatiker. Mindre känt för en vidare allmänhet är Noréns poetiska verksamheter. Han började som diktare i början av 60-talet har under många år ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2017

Det fullkomne liv

Følgende utsagn kan synes å være svært trivielt: at i vår egen tid gis det folk som søker etter livets opprinnelse, opphav, kilde, og slik var det også før tiden ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 januari, 2010

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 september, 2012

Ett försök till verklighetsåtergivning

Alain Robbe-Grillet (1922–2008). Foto: Il Manifesto TEMA BILDNING Författaren och filmregissören Alain Robbe-Grillet har avlidit. En av 1900-talets mest originella modernister har alltså gått ur tiden. Han var verksam i över ...

Av: Mikael Andersson | Litteraturens porträtt | 07 april, 2008

Bild: Hebriana Alainentalo

17 dikter av Carsten Palmer Schale

Splittrande självpresentation

Av: Carster Palmer Schale | Utopiska geografier | 13 juni, 2016

Metaltown 2011 - två dagar av metal

I år var första året som Metaltown inte arrangerades på sin sedvanliga plats i hjärtat av Göteborgs hamn. Istället hade man valt att placera festivalen på en galoppbana på Hisingen ...

Av: Linda Olsson | Kulturreportage | 03 juli, 2011

Nemesis, Allāt och den som tillägnar. Museum of Fine Arts of Lyon. Foto: Rama, Wikimedia Commons, Cc

De kloka och vackra, sataniska verserna

Det står ett vitt hus längs Fyrisån på Västra Ågatan i Uppsala som kallas Olympen. Det är mest känt genom Ture Nermans studentroman med samma namn från 1913. Huset är ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 25 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.