Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday

Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa ...

Av: Sara Forslund | 11 april, 2016
Musikens porträtt

Frankrike är inte enbart Paris…

Fransmännen, dessa EU-medborgare, blir alltmer fästa vid sina lokala regioner och sina dialekter. Filmen "Bienvenue chez les Ch'tis" -Välkommen till Norr' - skulle titeln kunna heta på svenska - ...

Av: Anne Edelstam | 16 september, 2008
Gästkrönikör

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | 31 januari, 2015
Essäer om konst

Edward Albee

Edward Albee 1928-2016

Någon gång strax bortom mitten av sextiotalet hade Edward Albees pjäs ”Balansgång” premiär på Malmö Stadsteater. I Lund fanns på Helsingkrona Nation den driftige Klas Olofsson (senare chef för Svenska ...

Av: Ivo Holmqvist | 18 september, 2016
Essäer om scenkonst

Mike Disfarmer. Fotograf. 1884 - 1959



altUppsala Konsert Kongress har under våren 2011genomfört ett antal konserter. Bland de framträdanden som annonserats på helsidor i dagspressen lade jag märke till Bill Frisell. Han omtalades som gitarrgeni och hade sin konsert den 29 mars. Då ackompanjerade han sin musik med ett bildspel med Mike Disfarmers fotografier. Det var den amerikanske fotografens namn som jag särskilt lade märke till.

Man kan läsa om honom i boken "Mike Disfarmer, Original Disfarmer Photographs" (2005). Där berättar Alan Trachtenberg om hans arbete som fotograf i den lilla staden Heber Springs i Arkansas i USA. Det finns olika uppgifter om när Mike Meyer (Disfarmer) föddes, 1882 eller 1884, och det är en av flera märkvärdigheter med denne gåtfulle man. I fortsättningen utgår jag emellertid från att Mike föddes 1884.  Fadern var av tyskt ursprung. Han hade varit med i inbördeskriget 1861-1865 mellan Nord och Syd.  Orten där han var bonde från och med 1892 hade det tyskklingande namnet Stuttgart i Arkansas.

Enligt Trachtenberg dog fadern 1898. Då blir det en tidslucka innan modern med barnen flyttar till Heber Springs 1914. I ett material som Val Williams vid Hasselblad Center iordningställt, dog inte Mikes far förrän 1914. Ytterligare en gåta.

alt Namnet Meier är tyska för bonde eller snarare arrendator. Denna anknytning var emellertid något som Mike ville ta avstånd från. Modern dog 1935 och några år efter hennes död ansökte han om att få byta Meyer (den amerikanska stavningen) till Disfarmer där förstavelsen "dis" betecknar hans avståndstagande från bondelivet.   
I Heber Springs byggde han en ateljé tillsammans med en kompanjon. Denna blev emellertid totalförstörd i en tornado 1926, en naturkatastrof som spelar med i hans vidare arbete. Han byggde en ny ateljé med ett mycket högt, snedställt väggfönster där 72 spröjsade glasfönster gav naturligt ljus. Det finns bevarade foton från 1960-talet och huset ser ut som en fabrik. Där hade han också sin lägenhet men det var inte många som hade besökt honom. Huset finns tyvärr inte kvar.

År 2005 visade Hasselblad Center, Göteborg, en utställning med 140 bilder av Mike Disfarmer i Fotografins hus på Skeppsholmen i Stockholm.  För mig blev det en omtumlande upplevelse att se dem. I ett A4-häfte med 24 foton från utställningen fanns texter om honom av Val Williams, då konstnärlig ledare vid Hasselblads, Gunilla Knape som var chef där samt Martino Marangoni, curator för utställningen om Disfarmer.

Folk i Heber Springs kom till Mikes ateljé för att bli förevigade. De hade säkert förberett sig noga. Betänk att detta var långt innan var och varannan människa oavbrutet knäpper foton som i dag. I den ovannämnda boken och på utställningen var de flesta bilderna från 1930 - och 1940 - talen. Många gånger är fotot från 1945 och männen har uniform. (Inga officerare finns med).  Då har kanske mannen på bilden lyckligt och väl kommit hem från Andra Världskriget. Detta måste befästas för framtiden.
Att fotograferas är en allvarlig sak. Undantagsvis dristar sig någon att le. För de mesta är personerna uppsträckta, ibland verkar de nästan skrämda. De måste ju stå stilla en lång stund och fotografen försvann under ett svart skynke bakom sin kamera. Vad hade han egentligen för sig där?

alt Man hade klätt sig fin med slips och bästa klänningen men lika ofta satt kläderna lite si och så för det har varit andra som haft dem förut. Det är intressant att se hur lika varandra familjemedlemmarna är. För det mesta är det helbilder så man ser fötterna med skorna på det grova ateljégolvet. Väggen bakom är slät, ibland ljus, ibland mörk. Borta är den forna rekvisitan från sekelskiftet med en palm i en kruka eller en stoppad stol. Här sitter man bara stillsamt på en träbänk eller står. De händer några personer, syskon, vänner eller par håller varandra om axlarna. Man kan se en sliten mor med ett barn i knäet eller en flicka i fina hatten.
Är det människornas stora allvar som väcker så stark sympati? Det tog antagligen lite tid innan fotona var framkallade och färdiga. Man tittade säkert länge och noga på dem. Det var nog ingen som gick tillbaka till Mike Disfarmer och klagade på sitt foto.

Alan Trachtenberg skriver att Disfarmer endast var nämnd två gånger i en tidning; i en notis om hans död och dessförinnan om hans namnbyte. Även det är nämligen en märklig historia.  I ett brev från 1939 påstod Mike att Meyers inte var hans rätta föräldrar. En tornado hade fört honom från Portersville i Indiana till Meyers. Då var han bara tre år, en liten varelse utan namn. Familjen hade blivit så förvirrade och skrämda av hans underliga uppdykande, skriver Mike, att de velat göra sig av med honom.

altBrevet är långt och det kommenterades i tidningsartikeln. Trachtenberg tror att Mike kan ha blivit påverkad av filmen "Trollkarlen från OZ" som kom just 1939.  
Inte vet jag vad folk i Heber Springs tänkte om det hela. Kanske brydde man sig inte så mycket om Disfarmers ursprung. Det stod var och en fritt att hålla sig för sig själv och han ansågs ändå ganska knäpp. Han gifte sig aldrig.

Det blev ytterligare en speciell historia med Mikes kvarlåtenskap. En pensionerad militär, Joe Albright, köpte ateljén och hittade där mer än 3000 negativ på glasplåtar, en då gammalmodig teknik. Han tog hand om dem och bevarade dem och därför fanns de när fotografen Peter Miller kom med sin fru till Heber Springs 1974. Han gav ut boken "The Heber Springs Portraits 1939-1946" tillsammans med Julia Scully som var redaktör för tidskriften Modern Photography.

Vi är många som väntar på en bok om Mike Disfarmer på svenska. Om talesättet "en bild säger mer än tusen ord" ska gälla måste det vara med en sådan bildkonstnär som Mike Disfarmer.

Birgitta Milits

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Minnen från Europas dödsläger

En bitter och plågad text, motsträvigt frambragt, skriven av ekonomiskt nödtvång. Låt vara att den sorggenomträngda krönikan kanske är lika skadskjuten och maläten som dess frispråkige upphovsman var när den ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 12 juni, 2012

Salvador Dalís gåta

En av Moderna Museets många dyrgripar är Wilhelms Tells gåta. Salvador Dalí målade den år 1933 och museet köpte den 1967. Det är en stor oljemålning på duk, cirka två ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 15 december, 2009

Två främlingar, två mord

     Albert Camus  James M Cain Två främlingar, två mord - förbättrade verkligen Albert Camus James M. Cains romanuppslag? Stefan Gurt berättar om den mindre kända förebilden till Albert Camus roman Främlingen och frågar ...

Av: Stefan Gurt | Essäer om litteratur & böcker | 04 januari, 2007

Att trivas i lidandet - Lidandet som njutning

Det kan finnas en förrädisk skönhet och bisarr njutning i själsligt lidande. Att förlora sig i egen plåga. Själsligt lidande kan generellt utvecklas till en bekväm ankarplats där inget får störa ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om religionen | 07 september, 2009

Eilif Peterssen

Ryggtavlor i konsten

Den tyska romantikern Casper David Friedrich har ovanan att låta sina figurer vända betraktaren ryggen. Det mest kända exemplet hittar man i målningen Två män betraktar månen från 1820. Målningen ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 Maj, 2016

Barnmålaren Vera Nilsson

Att kvinnor i alla tider har mött motstånd i sin karriär är ett påstående som många kan hålla med om.1800-talets kvinnliga konstnärer togs inte på fullt allvar och betraktades i ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 30 augusti, 2011

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | Essäer | 15 augusti, 2013

Hayati Kafe. Foto: Martin Adolfsson (detalj)

Stockholm Jazzfestival 2015: Hayati Kafe hyllar Frank Sinatra och Putte Wickman

Ett samtal med sångaren Hayati Kafe om turktoppen, svensktoppen, storbandsjazz, Frank Sinatra, den amerikanska sångboken och språket ladino.

Av: Leif Carlsson | Musikens porträtt | 07 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.