Bevissthetsfilosofi

Bevisstheten som grunnkategori Diskursen om bevisstheten er tvetydig; den kan stå for systematiske undersøkelser av bevisstheten, dens struktur og dens fenomen, eller den kan dreie seg om relasjonen mellom vår tilgang ...

Av: Thor Olav Olsen | 05 januari, 2015
Agora - filosofiska essäer

Storpolitiken i änkefru Hjorths sängkammare Storpolitik och rena Almedalen i Örebro 1812

”Ryssland och England gick in i en sängkammare hos änkefru Hjorth på Storgatan i Örebro och slöt fred.” Det låter som en absurdistisk pjäs men är faktiskt vad som hände den ...

Av: Staffan Skott | 08 april, 2014
Kulturreportage

Hurra för Drottningen

Den 23 december kommer svenska flaggor hissas upp som om det var Juldagen, men så är det ej, anledningen är att vi firar H.M. Drottning Silvias 71:e födelsedag. Grattis. På den ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 december, 2014
Gästkrönikör

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | 09 december, 2013
Gästkrönikör

Kunglig glans på Åmells



Mathias Hradh Czwiczek, porträtt av Gustav II Adolf.Bland alla utsökta föremål i Åmells konsthandel på Birger Jarlsgatan i Stockholm väljer jag att skriva om tre ganska små tavlor, närmare bestämt 33 x 22,5 cm, av Mathias Hradh Czwiczek. En av dem föreställer Gustav II Adolf (1594 -1632). Han har alltid intresserat mig även om intresset har växlat. När jag var ett folkskolebarn var han nummer ett. Jag läste ivrigt "Fältskärns berättelser" av Zacharias Topelius och Grimbergs historia men i de tidiga tonåren blev jag sur på honom. Jag fick reda på någonstans att han hade många fruntimmershistorier. Det tyckte jag inte passade en person som skulle vara den evangeliska trons försvarare. Sedan dess har jag blivit mera överseende och så fort jag ser en bild av honom vill jag gärna veta mer om den.

Målningen på Åmells är ovanlig på så sätt att den är utförd i olja på kopparplåt. Enligt katalogen målades den på 1630-talet och forskning pågår fortfarande. Gustav II Adolfs hållning är kunglig och hans roll som befälhavare symboliseras av kommandostaven som han har i högra handen. Den vänstra har han i sidan. Han bär en typ av läderskjorta, ett kyller, av trangarvad älghud. Ett sådant bars under ett harnesk i strid.

Det är samma siden med bruna och svarta ränder i de uppslitsade ärmarna och i de små söta "shortsen" i den kungliga dräkten, till yttermera visso försedda med kantspets. Ränder dök åter upp i kungliga kläder i början av 1600-talet under inflytande av det spanska hovmodet. De breda och vackra spetsarna på manschetterna och kragen är dyrbara och enligt katalogen "en social markör". De höga röda klackarna på hans skodon blev modernt under 1600-talet och man kan till och med se dem på kragstövlar som tillhört Karl XI. På detta som på flera andra porträtt är Gustav II Adolfs ljusa hår kortklippt och skägget ansat till en spets. Ett mörkt grönt draperi ramar in bilden upptill och kontrasterar mot de röda sidenbanden i kungens dräkt och framför allt den röda sidenduken på bordet. Där ligger ett par bruna handskar under en stor svart hatt med vit plym - just en sådan som någon av Alexander Dumas tre musketörer hade på sig. Det röda står också vackert mot det rombmönstrade, svartvita golvet.

De andra två målningarna av Czwiczek på Åmells föreställer Maria Eleonora av Brandenburg, Gustav II Adolfs maka, samt hennes bror kurfursten Georg Vilhelm av Brandenburg.

(Kurfurstarna bar sin ålderdomliga titel av att de valde, korade, kung respektive kejsare i det tyskromerska riket).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Georg Vilhelms spetsprydda byxor är något längre än Gustav II Adolfs. Även han bär kyller för att visa att han är en krigare. Det ser ut att finnas plats för en omfångsrik mage under kyllret för honom också eller var det kanske bara ett mode - så som vida blusar är moderna i dag. Skjortan och byxorna är emellertid är röda och inte randiga.

På ett bord till vänster om drottning Maria Eleonora ligger en vit ros. Eftersom den symboliserar död, har porträtten troligen målats efter 1632. Golvet på hennes tavla har mönster av rektanglar i stället för romber. Det ger perspektiv ut mot en balustrad till en balkong utanför. Hon tycks ha en nyckel i högra handen, en symbol som den tidens konstnärer och skalder fann i emblemböcker. Vår tids motsvarighet torde vara symbollexikon.

Maria Eleonora omtalas i många böcker, såväl uppslagsverk som andra, som sjukligt svartsjuk. Dessutom har man ansett att hon överdrev sin sorg över kungens död och inte var lämplig att övervaka den då sexåriga dottern Kristinas uppfostran.

Ursula Sjöberg, som varit intendent på Kungliga Husgerådskammaren, kallar i katalogtexten Kristina "en drottning med sinne för de sköna konsterna". Hennes silvertron, utförd i Augsburg av Abraham I Drentwett, beställdes till hennes kröning år 1650. Den är inlånad från de Kungliga Hovstaterna. Ursula Sjöbergs katalogavdelning har rubriken "Konsthantverk med kunglig glans". Hon berättar bland annat om Hedvig Eleonoras skattsamling. Hon kom från furstehuset Holstein Gottorp och blev änka vid 24 års ålder när Karl X Gustav dog 1660, levde länge och hade intresse och tid att samla.

Det kan vara värt att ta reda på något om organisationen de Kungliga Hovstaterna, vanligen kallad Hovstaterna eller Hovet. I deras uppdrag ingår att "vårda och för allmänheten visa det kulturarv som är förbundet med den svenska monarkin". Dit hör Livrustkammaren och i shopen där kan man bland mycket annat köpa boken "Drottningar i Sverige" av Tomas Blom.  Det är på tiden att Sveriges drottningar lyfts fram.

På Livrustkammaren finns också ett särskilt rum som speglar några svenska kungar, bland dem Gustav II Adolf. Där finns det älghudskyller som han bar vid Lützen 1632. Det är genomborrat av värjstötar och har hål med krutsvärtade kanter efter muskötkulor. Kungen bar inte harnesk i slaget för han plågades av ett tidigare skottsår i axeln. Hans uppstoppade häst Streiff finns med i montern och ryttarpistolerna som satt fästade i hölster vid sadeln. Hästen är brun och inte vit som den framställs på flera tavlor, till exempel av Carl Wahlbom 1854. Det är ju så stiligt med en hjälte på en vit häst i kontrast till de kroksabelförsedda "turkarna" - som knappast hörde hemma bland de polsk-kejserliga trupperna i slaget vid Stuhm 1629 som Wahlbom skildrar. I verkligheten kan det till och med ha varit så att Sverige kan ha förhandlat med det Ottomanska riket mot de påvetrogna, "papisterna" under trettioåriga kriget.

Min historiesyn färgades av den "Fäderneslandets historia" av Odhner-Westman som lästes i vår generation. Där stod det om Gustav II Adolf att han "blev med tiden tämligen fet". Detta uttryck var så allmänt känt att när någon sa: "Du har blivit lik Gustav II Adolf" så visste man precis vad som åsyftades. Det dröjde ända till mina gymnasieår i Lund innan jag råkade katolska skolkamrater som sa: "Har du tänkt på hur negativt katolicismen framställs i svenska skolböcker?" Det hade jag egentligen inte gjort men mitt intresse för medeltid och den katolska kyrkans kultur har alltid varit stort, så stort att jag under ett studieår bodde inackorderad hos dominikaner vid Skolgatan i Lund. Faktum är att historieundervisningen blev betydligt blekare när Odhner-Westmans bok, i och för sig på goda grunder, togs bort. Jag läste en gång avsnittet i boken om slaget vid Lützen för en åttondeklass. Efteråt sa en elev: "Birgitta, det lät alldeles som om du läste en novell."  Och det hade han rätt i - med en inledning som "På morgonen den 6 november 1632 låg en tät dimma utbredd över slätten vid Lützen". Och därefter stor dramatik i mitten och en avslutning som ger hjältekungen närmast biblisk status när han liknas vid Gamla testamentets Gideon, han som befriade israeliterna från midjaniterna i Domarboken 6-8.

De tre porträtten av Czwiczek såldes på Stockholms Auktionsverk i maj 2009. Jag lade märke till dem då och det gjorde uppenbarligen även ägaren till Åmells konsthandel, Yngve Åmell, eftersom han köpte dem. Med vissa undantag är det som visas på "Kunglig glans" till salu. Det förefaller emellertid som om den eminente samlaren Åmell inte har något emot att delar av hans samling förblir i hans ägo. En terrin och ett fat ur den så kallade Gripsholmservisen var de första riktigt dyrbara föremål som han förvärvade. Då var han bara något över tjugo år.

Katalogen "Kunglig glans" ges ut av Arena/Åmells Art Books. Katalogredaktören är intendent på Åmells, Gustav Beijer.Vill man inte köpa den själv kan man låna den på närmaste folkbibliotek.

Birgitta Milits
Utställningen "Kunglig glans -Måleri, konsthantverk och möbler" visades på Åmells konsthandel i Stockholm t o m 17 april 2010.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan. Vecka 10 -2013

Efter att ha varit bortrest i två veckor undrar jag efter hemkomsten vad som har hänt under min bortavaro. Som vanligt visar det sig att det har inte hänt något ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 mars, 2013

Nigredo

I.   All denna vakna tid tillbringad i andra människors mardrömmar i denna värld av sinnrikt vävda lögner i de svarta pelarnas skuggor vid kanten av den öppna massgraven   Det är som om ett svart hål fötts fram ...

Av: Sven Andrè | Utopiska geografier | 08 november, 2010

Georges Simenon

Maigret kommer tillbaka – svarta döden direkt!

Det är inne just nu att använda ordet retro som försäljningsargument. Vi gjorde det nyss när vi lade ut en del Rörstrandsporslin från sextiotalet på blocket – allt såldes nästan ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2016

Natur och kultur mer samhöriga än vi tror . Byggmästaren som bygger våra…

  Speculum veritatis Titeln på Brian Goodwins bok från 2007, Nature's Due. Healing Our Fragmented Culture, är inte helt lätt att översätta. "Nu är det naturens tur!" (Nature is due) är ett ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2009

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med The King’s Speecheller Gosford Park. Eller så tänker man ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 december, 2013

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 29 januari, 2016

Jubeldårar

Åter ser man hur bra förlag riktigt läser manuskript, de vet inte ens om de läser. Visst kan man ju ana att de inte orkar läsa manuskripten, med minsta motståndets ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 11 december, 2013

Om sjelen. Del II

Platon, som var elev av Sokrates og læreren til Aristoteles, tenkte og skrev om menneskesjelen. Ifølge konsepsjonen en finner hos Platon, gis det hos mennesket visse intellektuelle og moralske evner og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts