14th-century painting of the assassination of Nizam al-Mulk by an assassin.

Assassinerna och den heliga sandalen

Terrorgruppen Islamiska staten (IS) benämns ibland ”mördarsekt” i medierna. Dess medlemmar och anhängare ser dock inte på gruppen som en sekt med en särskild och avvikande tolkning av islam utan ...

Av: Mohamed Omar | 21 juli, 2016
Essäer om samhället

Hur mår din själ?

"Hur mår du?" säger jag och ler lite låtsascoolt. Men så - helt plötsligt, exakt när jag ska få mitt svar, står allt still: det är som om tiden stannar ...

Av: Sara Shams | 05 mars, 2009
Gästkrönikör

Kreativiteten hos en teater som fått växtnäring och har nerv

Sommaren 2011 satte Tornedalsteatern i Pajala upp Kesälintu/ En marknadstango som drog fulla hus. I och med detta invigde de också sina nya lokaler i Pajalas gamla Tingshus. Samtidigt firar ...

Av: Anna Nyman | 22 augusti, 2011
Scenkonstens porträtt

Fortunato Depero, I bevitori e la locomotiva

Ljuset i skuggorna av Melker Garay

Vi människor har hemligheter. Så har det alltid varit. Hemligheter som vi vill bevara endast för oss själva. Ja, annars vore de inte hemliga. Och frågan är om vi inte ...

Av: Melker Garay | 31 augusti, 2017
Utopiska geografier

Brott och straff 4 Jordabalkens potens - köpekontraktets konsistens



altNär fast egendom står på spel blir arma människor som förbytta och antar paragrafiska skepnader. I egendomens förbannelse blir lagarna till magiska redskap, hävstänger för trollkonster och förklädnader och möjliga trampoliner i dunkla hanteringar där friskrivningsklausuler förvandlas till lönndörrar i den juridiska foajens färggranna mosaik.

I Jordabalken handhas fastighetens själva väsen. Dess juridiska märg ådagaläggs i gällande lagstiftnings grundval där kapitel och paragrafer uttrycker huruledes köp av fastighet skall hanteras och vad i fastighetsbegreppet som kan tolkas som hem, hemman eller gård med tillhörande mark, hank och stör, närmare bestämt den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning, den s.k. rågången.

Det gällde nu ägandet av fastighet. Det gällde det rättsliga tillståndet när sådant ägande går ur hand och över i annan ägo. Det gällde köp. Och kontrakt.

Enligt köpekontrakt av den 6 september 1973, överlät ingenjör Tage Ceder till fabrikören Erik Sand den honom tillhöriga fastigheten tomten nr 5 Kv Sippan i Svedala kommun för en köpeskilling av 183 000 kr. Fastigheten såldes i befintligt skick. Det var ett klaustrofobiskt beslut för den mentalt räfflade herr Ceder. Ett gravt otryggt beslut. Hans ålderstigna hus sattes nu på drift. Hans gamla  nedärvda släktfastighet lämnades ut till okänt öde. Hans kära boningsgrund där han växt upp och kände varje knirrande brädas murkna själ och trappstegs sorgsna stämton utlämnades nu till marknadens blodtörstiga vargar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag njöt av den där juridiken. Väga för och emot. Att resonera hit och dit. Att avgöra. Att döma rätt. Å ena sidan. Å den andra. Juridikens vågskål. Rättssäkerhetens vingliga färd.  Och att de tarvades tre instanser. Tingsrätt, Hovrätt och Högsta domstol. Och att utfallet kunde bli så olika. Och att alltihop vilar på grundlagen. Det hela var ju ändå en andäktigt vacker men ack så skör tanke. Det måste sägas.

Hur förhöll det sig egentligen? I den verkliga verkligheten? De rättsliga utslagen vägdes i den juridiska vågskålen. I gudinnan Justitias rättvisevåg. Och den imaginära bindeln som sattes på henne och som beskriver rättens föreskrivna status i sina domar inför klass och härkomst kunde ifrågasättas. Här påstods ju att den med ögonen förbundna fru Justitia bara väger in fakta, indicier, uppsåt och att inga sidoblickar kastas på andra intressen. Att hon med andra ord dömer alla lika. Existerade då likhet inför lagen? Redan det faktum att man med pengars hjälp kunde skaffa bättre kvalité på advokater åskådliggjorde hur juridiken inte var så oskyldig som fru Justitia ville göra gällande  Fru Justitia far här med viss osanning. Idkar lösmynt spridning av ickeverifierade påståenden.

Det var ändå så fint. Ingen ödslighet här, inget dunkelt ljus. Bara klarhet och rediga fakta. Höga och ljusa lokaler, djup och diger kunskap.

Det var jag och Furufjäll. Och det var vårt första mål. Furufjäll var jurist redan som nyfödd. Hade inhämtat basal rättsmateria i moderlivet, tidigt flaskmatad med paragrafer. Hade fått rättssamhället med bröstmjölken. En hel uppväxt placerad mellan Brottsbalken och Handelsbalken. En barndom krypande mellan Jordabalken och Köplagen bland obsoleta paragrafer och alltomfattande generalklausuler. Det var frukostbord fyllda med inlagor och utsagor, flingor och slutpläderingar, gröt och annan rekvisit. En juridisk barndom helt enkelt. Ett juridiskt drivhusbarn. Han hade en far som var justitieråd och en mor som arbetade med konsumentjuridik på någon myndighet. Han hade helt enkelt paragrafer som gener.  Och så var det den där mälden. En sorts substans som skimrande mellan paragraferna när han talade och agerade, och som tycktes uppväckas inuti lagboken av hans sätt att handskas med begreppen, ja, som låg där som fördold massa mellan raderna och när denna blev uppblandad med hans sociala bakgrund, hans personliga kitt som var nödvändigt, skapades en sorts juridisk smegma som avyttrades när alla de givna förutsättningarna var för handen, som den rätta fiskala inställningen och den djupa kunskapen, och då, altetablerades denna social-juridiska magma, och det uppstod en form av social legeringslava som vällde ut över omgivningen från den jurist som hade uppnått alla förutsättningarna. Det var det juridiska skimret. Att uppnå detta var få jurister förunnat. Här åstadkoms detta av den slipoverklädde Furufjäll. Det tragiska i mitt fall var att jag redan från början saknade vissa sociala ingredienser. Min härkomst var allt för enkel och låg, min social bakgrund alltför billig och blek för att jag skulle kunna utvinna denna genuina mäld eller skimrande smegma ur det juridiska. Jag gick i oplöjd åker. Fick så, harva och skörda i egen regi. Börja från början och skapa eget. Uppfinna hjulet, dynamiten och skiftnyckeln på nytt. Jag var juridiskt urarva och sökte egen snårbeströdd väg bland lagportalerna.

Ingenjör Ceder figurerade livligt i sak och fabrikör Sand tycktes mera avvaktande och lät  med skenbar avvaktan paragraferna strös utmed parkettgolvet utan nämnvärd reaktion eller åtbörd. Dock sökte han i det dolda, position och effekt. Advokatmunnar malde rättsfoder för åskådan. De två advokaterna rörde sig i de juridiska environgernas mest tveksamma utmarker. En slags retorisk slyhuggning. Domaren äskade hörsamhet och värdigt uppträdande. Ceder jämkade genom advokaten(mig), Sand retarderade genom advokaten (Tuvefjäll). Den förra(jag) garanterade fastighetens skick i så vinglig och opålitlig gestik att som det syntes i det digra materialet och vid första påseende också i en del kringmaterial som presenterades och som cementerades med verbala undanstrykanden tolkades vara den enda reella men magra substansen i Ceders garanti och utsaga. Figuranterna (Furufjäll, jag och våra klienter) var så våldsamt oense att paragraferna gjorde repor i domstolens parkettgolv.

Det hade regnat när Ceder och Sand gjorde upp. Det var en sådan dag. Lite småkall, västlig vind. Hösten agerade. Och försäljningen av denna fastighet som i köpets form sköttes genom upprättande av köpehandling enligt vedertagna rättsliga regler anbringades i sämja och grannlagd ömsesidighet.

Angående detta rättsfall där huvudtalan från fabrikör Sand handlade om avsaknad av diffusionspärr. Och där Ceder hävdade köpeavtalets friskrivningsklausul som generellt gällande vid fastighetsköp och så även i denna tvist. Detta illustra rättsfall som behandlade rötskador i takets bjälklager, och den nämnda avsaknaden av en diffusionsspärr och som hade föranlett fabrikör Sand att söka sak var grannlaga.

Hovrätten ändrade och gav herr Ceder en skyldighet. Fann honom ansvarig. Att denne Ceder här står som säljaren och hade skyldighet att utbetala skadestånd. Emedan Högsta Domstolen inte fann det styrkt att herr Ceder förfarit svikligt och alltså gick på tingsrättens linje.

Här gällde ordning enligt Jordabalken. Denna tunga bjälke i svensk rätt. Denna trossbotten i den svenska lagstiftningen, använd vid såväl läckande tak som vid dolda fel. Alltså i överförd mening grundläggande. Rättslig berusningen snavar mig här på orden. Denna balk var i princip av jorden kommen, och gällde alltså ägandet av mark och fastighet. Hur och när detta ägande inträder. Och om och varför. Underliggande fakta i ovanstående mål var att det regnade in genom den pappklädda delen av taket, därför lät Sand en byggmästare Ols Harry Nils i Svedala besiktiga huset (när det slutat regna) och denne kom fram till bl. a. följande:

Papptäckta delar av taket är ej utförda efter gängse normer.

Tegelfasaden över stora fönstret har sjunkit och belastar fönsterkarmen, vilket gjort att fönsterrutan spruckit.

Det kan befaras att värmeisoleringen i bjälklaget över bottenvåningen har blivit vattenskadad och fuktig, varför den bör bytas ut.

Ceder har enlig egna uppgifter sagt sig ej ha märkt, att det regnade in. Sand upplystes ej heller därom vid köpeförhandlingarn. Det har emellertid visat sig, att det å vinden utlagts större läskpapper, tidningar och wellpapp varå uppkommit tydliga fuktfläcka.

Far Ceder med osanning? Är Sand ovetande? Det hela uppställt snyggt och propert med rätta radavstånd och tjänlig marginal. Ett juridiskt språk. Ett koncist och linjärt språk. Juridikens poesi och karaktär. Dess aura.

Furufjäll och jag hade genomtagit vårt första rättsfall. Vi gick på lokal och åt en god middag och summerade de rättsliga resterna av domslutet och i samband med detta skärskådade vid domskälen där mycken invädning gjordes under kvällen mellan huvudrätt och dessert.

I en neutral betraktan kunde följande sägas i målet:

Ett blekt solljus letade sig in på rättsalens parkettgolvet. Advokaternas ord ströddes utmed rättssalens inredning som övergödda pärlor. Ett försök i lokalen från advokaternas sida gjordes att förkroppsliga rättsordningen. Att gestalta och materialisera Jordabalken. Detta mål doftade dock advokathybris och skämt rättspatos. Det fanns enligt elaka tungor en gemensam nämnare för jurister. Att man bland dessa kunde ana en sorts doft, ja en form av drift, kanske var det en längtan efter makt, känslan av att en gång få sitta till doms. Och man funderade: Var det dessa människor samhällsmaskineriet behövde? Kunde man veta vad sorts diffusa lustar som egentligen drev dessa kandidater i deras värv? Och det andra fanns ju som en strikt fråga som låg och brände över rättssystemet om att man undrade om det verkligen fanns tillräckligt med rena själar att befolka vårt rättssystem med? Eller att det därstädes endast producerades släta jasägarkaraktärer. Sådan frågeställning gällde i varje rättsfall. Även i detta där Jordabalkens potens och köpekontraktets konsistens ställdes under prövan.

 Benny Holmberg, text
Monika Lind-Holmberg, bilder

Ur arkivet

view_module reorder

Att vara svensk 2013: Frågor, frågor, frågor …

Nationaldagen den 6 juni associeras med folkmusik, dansande par i folkdräkter och folkfest med barn som viftar med svenska flaggor. Kungen och drottningen åker leende i öppen vagn till Skansen ...

Av: Bo Gustavsson | Kulturreportage | 06 juni, 2013

På spaning efter ett dårhus som försvann…

Den sanna versionen av vår Odysse’ här i all anspråkslöshet återgiven Efter en outtömligt rik och intressant rundguidning där Stefan Mycke Hammer förhöll sig rätt bistert observant, tuggandes på småspik, kommer ...

Av: Oliver Parland | Gästkrönikör | 04 Maj, 2012

Lucky Dog, deras absoluta första långfilm

Helan och Halvan och den komiska fallhöjden

Att Helan och Halvan är roliga, därom råder eller borde inte råda något tvivel. Åtminstone inte i min, till åren något komna generation. Hur det är med efterkommande generationer vet ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 03 april, 2016

Oswald Spengler, Foto CC BY-SA 3.0 de

Är Västerlandets undergång fortfarande aktuell?

1918 publicerade Oswald Spengler sin Västerlandets undergång,  en bok som har varit kontroversiell men viktig för flera generationer tänkare från höger som från vänster. Bo I Cavefors har skrivit en ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 09 april, 2016

Från Gustav Vasa till Leonardo da Vinci i Loiredalen, En resa i tid…

Frankrike är ett omfattande land i flera avseenden inte minst genom de multipla upptäcktsfärder man kan göra. Loiredalen är ett av de kulturellt sett rikaste områden. Det påminner om Sörmlands ...

Av: Anne Edelstam | Resereportage | 13 november, 2009

Mademoiselle Oiseau

Paris ske pris

Sedan Conan Doyle skrivit flera romaner och många berättelser om Sherlock Holmes blev han grundligt trött på honom och hans morfinsprutor, pipor och fiol. För att bli av med sin ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 november, 2015

En ny novell av Mats Waltrè

En novell av Mats Waltré ur en opublicerad novellsamling "Stockholm noir"

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 08 november, 2017

Jack London  Foto Arnold Genthe

En författargigant av sin tid

Som sjöman, äventyrare och krigskorrespondent besökte Jack London stora delar av världen. Han var en författarstjärna av sin tid. I år är det hundra år sedan han avled (1876 - ...

Av: Rolf Karlman | Litteraturens porträtt | 10 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.