Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 augusti, 2013
Essäer om samhället

Zonen mellan verklighet och verklighet

Under större delen av 2000-talets första årtionde publicerades en liten tidskrift i A5-format som kom fyra gånger om året. Den hette Mitrania och trots det obetydliga formatet var Mitrania en ...

Av: Bertil Falk | 16 mars, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Lovsång

Tidig morgon vid Gryningens Port Din hand sträcktes ut- möte med min Vi vandrade igenom och - det blev Morgon - det blev Zenit - allt stod stilla Vi voro en - varandras like  

Av: Violet Tengberg | 26 april, 2010
Utopiska geografier

När vetenskap blir till religion

Jag är för vetenskap. Så länge den inte blir till religion. När den blir till religion händer det att bokstavstrogna vetenskapsfundamentalister kryper fram ur gömmorna och etablerar sig som nät-terrorister. Till ...

Av: Stefan Whilde | 01 Maj, 2013
Stefan Whilde

Brott och straff 4 Jordabalkens potens - köpekontraktets konsistens



altNär fast egendom står på spel blir arma människor som förbytta och antar paragrafiska skepnader. I egendomens förbannelse blir lagarna till magiska redskap, hävstänger för trollkonster och förklädnader och möjliga trampoliner i dunkla hanteringar där friskrivningsklausuler förvandlas till lönndörrar i den juridiska foajens färggranna mosaik.

I Jordabalken handhas fastighetens själva väsen. Dess juridiska märg ådagaläggs i gällande lagstiftnings grundval där kapitel och paragrafer uttrycker huruledes köp av fastighet skall hanteras och vad i fastighetsbegreppet som kan tolkas som hem, hemman eller gård med tillhörande mark, hank och stör, närmare bestämt den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning, den s.k. rågången.

Det gällde nu ägandet av fastighet. Det gällde det rättsliga tillståndet när sådant ägande går ur hand och över i annan ägo. Det gällde köp. Och kontrakt.

Enligt köpekontrakt av den 6 september 1973, överlät ingenjör Tage Ceder till fabrikören Erik Sand den honom tillhöriga fastigheten tomten nr 5 Kv Sippan i Svedala kommun för en köpeskilling av 183 000 kr. Fastigheten såldes i befintligt skick. Det var ett klaustrofobiskt beslut för den mentalt räfflade herr Ceder. Ett gravt otryggt beslut. Hans ålderstigna hus sattes nu på drift. Hans gamla  nedärvda släktfastighet lämnades ut till okänt öde. Hans kära boningsgrund där han växt upp och kände varje knirrande brädas murkna själ och trappstegs sorgsna stämton utlämnades nu till marknadens blodtörstiga vargar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag njöt av den där juridiken. Väga för och emot. Att resonera hit och dit. Att avgöra. Att döma rätt. Å ena sidan. Å den andra. Juridikens vågskål. Rättssäkerhetens vingliga färd.  Och att de tarvades tre instanser. Tingsrätt, Hovrätt och Högsta domstol. Och att utfallet kunde bli så olika. Och att alltihop vilar på grundlagen. Det hela var ju ändå en andäktigt vacker men ack så skör tanke. Det måste sägas.

Hur förhöll det sig egentligen? I den verkliga verkligheten? De rättsliga utslagen vägdes i den juridiska vågskålen. I gudinnan Justitias rättvisevåg. Och den imaginära bindeln som sattes på henne och som beskriver rättens föreskrivna status i sina domar inför klass och härkomst kunde ifrågasättas. Här påstods ju att den med ögonen förbundna fru Justitia bara väger in fakta, indicier, uppsåt och att inga sidoblickar kastas på andra intressen. Att hon med andra ord dömer alla lika. Existerade då likhet inför lagen? Redan det faktum att man med pengars hjälp kunde skaffa bättre kvalité på advokater åskådliggjorde hur juridiken inte var så oskyldig som fru Justitia ville göra gällande  Fru Justitia far här med viss osanning. Idkar lösmynt spridning av ickeverifierade påståenden.

Det var ändå så fint. Ingen ödslighet här, inget dunkelt ljus. Bara klarhet och rediga fakta. Höga och ljusa lokaler, djup och diger kunskap.

Det var jag och Furufjäll. Och det var vårt första mål. Furufjäll var jurist redan som nyfödd. Hade inhämtat basal rättsmateria i moderlivet, tidigt flaskmatad med paragrafer. Hade fått rättssamhället med bröstmjölken. En hel uppväxt placerad mellan Brottsbalken och Handelsbalken. En barndom krypande mellan Jordabalken och Köplagen bland obsoleta paragrafer och alltomfattande generalklausuler. Det var frukostbord fyllda med inlagor och utsagor, flingor och slutpläderingar, gröt och annan rekvisit. En juridisk barndom helt enkelt. Ett juridiskt drivhusbarn. Han hade en far som var justitieråd och en mor som arbetade med konsumentjuridik på någon myndighet. Han hade helt enkelt paragrafer som gener.  Och så var det den där mälden. En sorts substans som skimrande mellan paragraferna när han talade och agerade, och som tycktes uppväckas inuti lagboken av hans sätt att handskas med begreppen, ja, som låg där som fördold massa mellan raderna och när denna blev uppblandad med hans sociala bakgrund, hans personliga kitt som var nödvändigt, skapades en sorts juridisk smegma som avyttrades när alla de givna förutsättningarna var för handen, som den rätta fiskala inställningen och den djupa kunskapen, och då, altetablerades denna social-juridiska magma, och det uppstod en form av social legeringslava som vällde ut över omgivningen från den jurist som hade uppnått alla förutsättningarna. Det var det juridiska skimret. Att uppnå detta var få jurister förunnat. Här åstadkoms detta av den slipoverklädde Furufjäll. Det tragiska i mitt fall var att jag redan från början saknade vissa sociala ingredienser. Min härkomst var allt för enkel och låg, min social bakgrund alltför billig och blek för att jag skulle kunna utvinna denna genuina mäld eller skimrande smegma ur det juridiska. Jag gick i oplöjd åker. Fick så, harva och skörda i egen regi. Börja från början och skapa eget. Uppfinna hjulet, dynamiten och skiftnyckeln på nytt. Jag var juridiskt urarva och sökte egen snårbeströdd väg bland lagportalerna.

Ingenjör Ceder figurerade livligt i sak och fabrikör Sand tycktes mera avvaktande och lät  med skenbar avvaktan paragraferna strös utmed parkettgolvet utan nämnvärd reaktion eller åtbörd. Dock sökte han i det dolda, position och effekt. Advokatmunnar malde rättsfoder för åskådan. De två advokaterna rörde sig i de juridiska environgernas mest tveksamma utmarker. En slags retorisk slyhuggning. Domaren äskade hörsamhet och värdigt uppträdande. Ceder jämkade genom advokaten(mig), Sand retarderade genom advokaten (Tuvefjäll). Den förra(jag) garanterade fastighetens skick i så vinglig och opålitlig gestik att som det syntes i det digra materialet och vid första påseende också i en del kringmaterial som presenterades och som cementerades med verbala undanstrykanden tolkades vara den enda reella men magra substansen i Ceders garanti och utsaga. Figuranterna (Furufjäll, jag och våra klienter) var så våldsamt oense att paragraferna gjorde repor i domstolens parkettgolv.

Det hade regnat när Ceder och Sand gjorde upp. Det var en sådan dag. Lite småkall, västlig vind. Hösten agerade. Och försäljningen av denna fastighet som i köpets form sköttes genom upprättande av köpehandling enligt vedertagna rättsliga regler anbringades i sämja och grannlagd ömsesidighet.

Angående detta rättsfall där huvudtalan från fabrikör Sand handlade om avsaknad av diffusionspärr. Och där Ceder hävdade köpeavtalets friskrivningsklausul som generellt gällande vid fastighetsköp och så även i denna tvist. Detta illustra rättsfall som behandlade rötskador i takets bjälklager, och den nämnda avsaknaden av en diffusionsspärr och som hade föranlett fabrikör Sand att söka sak var grannlaga.

Hovrätten ändrade och gav herr Ceder en skyldighet. Fann honom ansvarig. Att denne Ceder här står som säljaren och hade skyldighet att utbetala skadestånd. Emedan Högsta Domstolen inte fann det styrkt att herr Ceder förfarit svikligt och alltså gick på tingsrättens linje.

Här gällde ordning enligt Jordabalken. Denna tunga bjälke i svensk rätt. Denna trossbotten i den svenska lagstiftningen, använd vid såväl läckande tak som vid dolda fel. Alltså i överförd mening grundläggande. Rättslig berusningen snavar mig här på orden. Denna balk var i princip av jorden kommen, och gällde alltså ägandet av mark och fastighet. Hur och när detta ägande inträder. Och om och varför. Underliggande fakta i ovanstående mål var att det regnade in genom den pappklädda delen av taket, därför lät Sand en byggmästare Ols Harry Nils i Svedala besiktiga huset (när det slutat regna) och denne kom fram till bl. a. följande:

Papptäckta delar av taket är ej utförda efter gängse normer.

Tegelfasaden över stora fönstret har sjunkit och belastar fönsterkarmen, vilket gjort att fönsterrutan spruckit.

Det kan befaras att värmeisoleringen i bjälklaget över bottenvåningen har blivit vattenskadad och fuktig, varför den bör bytas ut.

Ceder har enlig egna uppgifter sagt sig ej ha märkt, att det regnade in. Sand upplystes ej heller därom vid köpeförhandlingarn. Det har emellertid visat sig, att det å vinden utlagts större läskpapper, tidningar och wellpapp varå uppkommit tydliga fuktfläcka.

Far Ceder med osanning? Är Sand ovetande? Det hela uppställt snyggt och propert med rätta radavstånd och tjänlig marginal. Ett juridiskt språk. Ett koncist och linjärt språk. Juridikens poesi och karaktär. Dess aura.

Furufjäll och jag hade genomtagit vårt första rättsfall. Vi gick på lokal och åt en god middag och summerade de rättsliga resterna av domslutet och i samband med detta skärskådade vid domskälen där mycken invädning gjordes under kvällen mellan huvudrätt och dessert.

I en neutral betraktan kunde följande sägas i målet:

Ett blekt solljus letade sig in på rättsalens parkettgolvet. Advokaternas ord ströddes utmed rättssalens inredning som övergödda pärlor. Ett försök i lokalen från advokaternas sida gjordes att förkroppsliga rättsordningen. Att gestalta och materialisera Jordabalken. Detta mål doftade dock advokathybris och skämt rättspatos. Det fanns enligt elaka tungor en gemensam nämnare för jurister. Att man bland dessa kunde ana en sorts doft, ja en form av drift, kanske var det en längtan efter makt, känslan av att en gång få sitta till doms. Och man funderade: Var det dessa människor samhällsmaskineriet behövde? Kunde man veta vad sorts diffusa lustar som egentligen drev dessa kandidater i deras värv? Och det andra fanns ju som en strikt fråga som låg och brände över rättssystemet om att man undrade om det verkligen fanns tillräckligt med rena själar att befolka vårt rättssystem med? Eller att det därstädes endast producerades släta jasägarkaraktärer. Sådan frågeställning gällde i varje rättsfall. Även i detta där Jordabalkens potens och köpekontraktets konsistens ställdes under prövan.

 Benny Holmberg, text
Monika Lind-Holmberg, bilder

Ur arkivet

view_module reorder
Stefan Zweig

Stefan Zweig om den politiska människan

Tobias Harding om den  österrikisk-ungerske författaren Stefan Zweigs politiska konservatism.

Av: Tobias Harding | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2015

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

 Leandro Erlich“Swimming Pool”  The 21 st. Century Museum of Art of Kanazawa, Courtesy the Artist

Ända in i kaklet! - simbassänger i konsten

Simbassängerna låg uppradade i dalen som en flod som ledde ända fram till huset. När Burt Lancaster dyker upp i början av filmen The Swimmer från 1968 har han bara ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 februari, 2017

En generation som var kåt på att leva! Intervju med Benny Holmberg

Benny Holmberg är en av Tidningen Kulturens portalfigurer. Han har skrivit essäer, recensioner, skönlitterära texter och är aktiv del av Tidningen Kulturens verklighet. Det känns därför konstigt att redaktionen intervjuar honom ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2013

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.