Aleksa Lundberg- en dramatiker med fokus på de transsexuellas problem i samhället

Det finns en marginaliserad grupp i vårt samhälle, vars röst inte har lyckats göra sig hörd i nämnvärd grad förrän nu. De transsexuella har levt vid sidan av de givna ...

Av: Jens Wallén | 02 augusti, 2014
Övriga porträtt

Vermeer van Delft och hans konst

Johannes/Jan Vermeers 1600-talsmåleri kännetecknas av den tidens moraliska uppfattningar. Det finns pedagogiska pekpinnar i hans verk, som hade som mål att åskådliggöra synen på samhällets ”nya moral” och fostra kvinnorna ...

Av: Lilian O. Montmar | 18 juni, 2014
Konstens porträtt

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser

Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ...

Av: Guido Zeccola | 12 juni, 2017
Essäer om religionen

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | 30 maj, 2017
Kulturreportage

Brott och straff 4 Jordabalkens potens - köpekontraktets konsistens



altNär fast egendom står på spel blir arma människor som förbytta och antar paragrafiska skepnader. I egendomens förbannelse blir lagarna till magiska redskap, hävstänger för trollkonster och förklädnader och möjliga trampoliner i dunkla hanteringar där friskrivningsklausuler förvandlas till lönndörrar i den juridiska foajens färggranna mosaik.

I Jordabalken handhas fastighetens själva väsen. Dess juridiska märg ådagaläggs i gällande lagstiftnings grundval där kapitel och paragrafer uttrycker huruledes köp av fastighet skall hanteras och vad i fastighetsbegreppet som kan tolkas som hem, hemman eller gård med tillhörande mark, hank och stör, närmare bestämt den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning, den s.k. rågången.

Det gällde nu ägandet av fastighet. Det gällde det rättsliga tillståndet när sådant ägande går ur hand och över i annan ägo. Det gällde köp. Och kontrakt.

Enligt köpekontrakt av den 6 september 1973, överlät ingenjör Tage Ceder till fabrikören Erik Sand den honom tillhöriga fastigheten tomten nr 5 Kv Sippan i Svedala kommun för en köpeskilling av 183 000 kr. Fastigheten såldes i befintligt skick. Det var ett klaustrofobiskt beslut för den mentalt räfflade herr Ceder. Ett gravt otryggt beslut. Hans ålderstigna hus sattes nu på drift. Hans gamla  nedärvda släktfastighet lämnades ut till okänt öde. Hans kära boningsgrund där han växt upp och kände varje knirrande brädas murkna själ och trappstegs sorgsna stämton utlämnades nu till marknadens blodtörstiga vargar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag njöt av den där juridiken. Väga för och emot. Att resonera hit och dit. Att avgöra. Att döma rätt. Å ena sidan. Å den andra. Juridikens vågskål. Rättssäkerhetens vingliga färd.  Och att de tarvades tre instanser. Tingsrätt, Hovrätt och Högsta domstol. Och att utfallet kunde bli så olika. Och att alltihop vilar på grundlagen. Det hela var ju ändå en andäktigt vacker men ack så skör tanke. Det måste sägas.

Hur förhöll det sig egentligen? I den verkliga verkligheten? De rättsliga utslagen vägdes i den juridiska vågskålen. I gudinnan Justitias rättvisevåg. Och den imaginära bindeln som sattes på henne och som beskriver rättens föreskrivna status i sina domar inför klass och härkomst kunde ifrågasättas. Här påstods ju att den med ögonen förbundna fru Justitia bara väger in fakta, indicier, uppsåt och att inga sidoblickar kastas på andra intressen. Att hon med andra ord dömer alla lika. Existerade då likhet inför lagen? Redan det faktum att man med pengars hjälp kunde skaffa bättre kvalité på advokater åskådliggjorde hur juridiken inte var så oskyldig som fru Justitia ville göra gällande  Fru Justitia far här med viss osanning. Idkar lösmynt spridning av ickeverifierade påståenden.

Det var ändå så fint. Ingen ödslighet här, inget dunkelt ljus. Bara klarhet och rediga fakta. Höga och ljusa lokaler, djup och diger kunskap.

Det var jag och Furufjäll. Och det var vårt första mål. Furufjäll var jurist redan som nyfödd. Hade inhämtat basal rättsmateria i moderlivet, tidigt flaskmatad med paragrafer. Hade fått rättssamhället med bröstmjölken. En hel uppväxt placerad mellan Brottsbalken och Handelsbalken. En barndom krypande mellan Jordabalken och Köplagen bland obsoleta paragrafer och alltomfattande generalklausuler. Det var frukostbord fyllda med inlagor och utsagor, flingor och slutpläderingar, gröt och annan rekvisit. En juridisk barndom helt enkelt. Ett juridiskt drivhusbarn. Han hade en far som var justitieråd och en mor som arbetade med konsumentjuridik på någon myndighet. Han hade helt enkelt paragrafer som gener.  Och så var det den där mälden. En sorts substans som skimrande mellan paragraferna när han talade och agerade, och som tycktes uppväckas inuti lagboken av hans sätt att handskas med begreppen, ja, som låg där som fördold massa mellan raderna och när denna blev uppblandad med hans sociala bakgrund, hans personliga kitt som var nödvändigt, skapades en sorts juridisk smegma som avyttrades när alla de givna förutsättningarna var för handen, som den rätta fiskala inställningen och den djupa kunskapen, och då, altetablerades denna social-juridiska magma, och det uppstod en form av social legeringslava som vällde ut över omgivningen från den jurist som hade uppnått alla förutsättningarna. Det var det juridiska skimret. Att uppnå detta var få jurister förunnat. Här åstadkoms detta av den slipoverklädde Furufjäll. Det tragiska i mitt fall var att jag redan från början saknade vissa sociala ingredienser. Min härkomst var allt för enkel och låg, min social bakgrund alltför billig och blek för att jag skulle kunna utvinna denna genuina mäld eller skimrande smegma ur det juridiska. Jag gick i oplöjd åker. Fick så, harva och skörda i egen regi. Börja från början och skapa eget. Uppfinna hjulet, dynamiten och skiftnyckeln på nytt. Jag var juridiskt urarva och sökte egen snårbeströdd väg bland lagportalerna.

Ingenjör Ceder figurerade livligt i sak och fabrikör Sand tycktes mera avvaktande och lät  med skenbar avvaktan paragraferna strös utmed parkettgolvet utan nämnvärd reaktion eller åtbörd. Dock sökte han i det dolda, position och effekt. Advokatmunnar malde rättsfoder för åskådan. De två advokaterna rörde sig i de juridiska environgernas mest tveksamma utmarker. En slags retorisk slyhuggning. Domaren äskade hörsamhet och värdigt uppträdande. Ceder jämkade genom advokaten(mig), Sand retarderade genom advokaten (Tuvefjäll). Den förra(jag) garanterade fastighetens skick i så vinglig och opålitlig gestik att som det syntes i det digra materialet och vid första påseende också i en del kringmaterial som presenterades och som cementerades med verbala undanstrykanden tolkades vara den enda reella men magra substansen i Ceders garanti och utsaga. Figuranterna (Furufjäll, jag och våra klienter) var så våldsamt oense att paragraferna gjorde repor i domstolens parkettgolv.

Det hade regnat när Ceder och Sand gjorde upp. Det var en sådan dag. Lite småkall, västlig vind. Hösten agerade. Och försäljningen av denna fastighet som i köpets form sköttes genom upprättande av köpehandling enligt vedertagna rättsliga regler anbringades i sämja och grannlagd ömsesidighet.

Angående detta rättsfall där huvudtalan från fabrikör Sand handlade om avsaknad av diffusionspärr. Och där Ceder hävdade köpeavtalets friskrivningsklausul som generellt gällande vid fastighetsköp och så även i denna tvist. Detta illustra rättsfall som behandlade rötskador i takets bjälklager, och den nämnda avsaknaden av en diffusionsspärr och som hade föranlett fabrikör Sand att söka sak var grannlaga.

Hovrätten ändrade och gav herr Ceder en skyldighet. Fann honom ansvarig. Att denne Ceder här står som säljaren och hade skyldighet att utbetala skadestånd. Emedan Högsta Domstolen inte fann det styrkt att herr Ceder förfarit svikligt och alltså gick på tingsrättens linje.

Här gällde ordning enligt Jordabalken. Denna tunga bjälke i svensk rätt. Denna trossbotten i den svenska lagstiftningen, använd vid såväl läckande tak som vid dolda fel. Alltså i överförd mening grundläggande. Rättslig berusningen snavar mig här på orden. Denna balk var i princip av jorden kommen, och gällde alltså ägandet av mark och fastighet. Hur och när detta ägande inträder. Och om och varför. Underliggande fakta i ovanstående mål var att det regnade in genom den pappklädda delen av taket, därför lät Sand en byggmästare Ols Harry Nils i Svedala besiktiga huset (när det slutat regna) och denne kom fram till bl. a. följande:

Papptäckta delar av taket är ej utförda efter gängse normer.

Tegelfasaden över stora fönstret har sjunkit och belastar fönsterkarmen, vilket gjort att fönsterrutan spruckit.

Det kan befaras att värmeisoleringen i bjälklaget över bottenvåningen har blivit vattenskadad och fuktig, varför den bör bytas ut.

Ceder har enlig egna uppgifter sagt sig ej ha märkt, att det regnade in. Sand upplystes ej heller därom vid köpeförhandlingarn. Det har emellertid visat sig, att det å vinden utlagts större läskpapper, tidningar och wellpapp varå uppkommit tydliga fuktfläcka.

Far Ceder med osanning? Är Sand ovetande? Det hela uppställt snyggt och propert med rätta radavstånd och tjänlig marginal. Ett juridiskt språk. Ett koncist och linjärt språk. Juridikens poesi och karaktär. Dess aura.

Furufjäll och jag hade genomtagit vårt första rättsfall. Vi gick på lokal och åt en god middag och summerade de rättsliga resterna av domslutet och i samband med detta skärskådade vid domskälen där mycken invädning gjordes under kvällen mellan huvudrätt och dessert.

I en neutral betraktan kunde följande sägas i målet:

Ett blekt solljus letade sig in på rättsalens parkettgolvet. Advokaternas ord ströddes utmed rättssalens inredning som övergödda pärlor. Ett försök i lokalen från advokaternas sida gjordes att förkroppsliga rättsordningen. Att gestalta och materialisera Jordabalken. Detta mål doftade dock advokathybris och skämt rättspatos. Det fanns enligt elaka tungor en gemensam nämnare för jurister. Att man bland dessa kunde ana en sorts doft, ja en form av drift, kanske var det en längtan efter makt, känslan av att en gång få sitta till doms. Och man funderade: Var det dessa människor samhällsmaskineriet behövde? Kunde man veta vad sorts diffusa lustar som egentligen drev dessa kandidater i deras värv? Och det andra fanns ju som en strikt fråga som låg och brände över rättssystemet om att man undrade om det verkligen fanns tillräckligt med rena själar att befolka vårt rättssystem med? Eller att det därstädes endast producerades släta jasägarkaraktärer. Sådan frågeställning gällde i varje rättsfall. Även i detta där Jordabalkens potens och köpekontraktets konsistens ställdes under prövan.

 Benny Holmberg, text
Monika Lind-Holmberg, bilder

Ur arkivet

view_module reorder

An Alternative Economic Paradigm: How Redistribution would Drive the Economy

Amartya Sen (1981) provides evidence that increased income for a portion of the economic players may inflate the subsistence sector. In 1943, a famine in Bengal brought millions of citizens ...

Av: Piero Benazzo | Essäer om politiken | 25 mars, 2013

En sydafrikansk Fröken Julie drar norr- och västerut

Den bärande konflikten i Strindbergs Fröken Julie kan summeras med fyra ord, annars förbehållna missromaner: kvinnan av börd – mannen av folket. Grafiskt kan man framställa det som två diagonala ...

Av: Ivo Holmqvist | Reportage om scenkonst | 09 november, 2012

Nu krävs mer än 24 timmar för att lösa konflikten

Homeland säsong ett och två har en mycket ironisk ”story arc”: i början av säsong ett är CIA agenten Carrie Mathison den enda som tror att den hemvändande krigshjälten Brody är ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 18 februari, 2014

Handke, Keller och den Gröne Henrik

I Peter Handkes roman ”Kort brev till kort farväl” läser Peter Handke, ehh ursäkta en ”romankaraktär i en Handkeroman” den schweiziska författaren Gottfrid Kellers roman ”Den Gröne Henrik”.Vi kan anta ...

Av: Jesper Nordström | Essäer om litteratur & böcker | 10 februari, 2017

Jules Verne, En amerikansk journalists resa 2889

Vid hundraårsminnet 1889 av franska revolutionen skrev Jules Verne en framtidsvision från 2889, d.v.s. tusen år till in i framtiden. Han visste lika väl som alla andra att det inte går ...

Av: Jules Verne | Kulturreportage | 02 oktober, 2013

 Ibsens blick brinner som en eld som bränner oss alla. Inte minst Ibsen. Wikipedia

Att bestiga ett fjäll: Henrik Ibsen (del II)

Henrik Ibsen är en av det moderna dramats mästare och klassiker. Under knappt 15 år av sitt författarskap påverkades han tydligt av romantisk och klassicistisk form, ton och tematik, för ...

Av: Carsten Palmer Schale | Scenkonstens porträtt | 06 juli, 2015

Dikter av Gunnar Lundin

    Till G H Hur länge stannar du i ditt lantliga vägskäl? Varje skäl pekar Pekar ditt åter mot stan? Och varje skäl har en botten stjärnorna i julinatten ovanför fårens ögon därunder      se stjärnorna i ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 12 september, 2008

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 19 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.