Michael D. Main – från språk till Språk

Main är en amerikansk språkpoet vars bokdebut just utkommit som ett samarbete med fotografiskultptören Henry Avignon; boken ges ut på Howling Dog Press och sägs av författaren vara skriven med ...

Av: Freke Räihä | 20 augusti, 2012
Litteraturens porträtt

Den intellektuelle og liberale verdier

Det liberale sinn 'Intellektuell' står ikke for 'terrorist'; verden er stappfull av merkelige myter. 'Myte' stammer fra det greske begrepsordet mythos, som betyr «fortelling» - beretning, fabulering. Ingen myte er realitetsbasert ...

Av: Thor Olav Olsen | 08 november, 2012
Agora - filosofiska essäer

Parisgatans mistlur

Rue de Paris. Parisgatan i Le Havre. Ett stenkast från en av Europas största hamnar. Hotellets interiör påminner en om havets frost. Fotografier av sjömän med allvarliga, djupsinniga anleten täcker ...

Av: Klas Lundström, | 24 november, 2009
Resereportage

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | 10 mars, 2007
Kulturreportage

Angående melodin



altAlla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten icke att förglömma.

Det vill säga: Röd bok nu och mycket viktigt. Som en ny start, eventuellt.

Eventuellt bara svart penna på vitt papper och en mycket bra situation. Då svart på vitt blir till rött kanske äntligen tillslut, och ett - två - tre och kanske är det den kartan man ska följa? (Hud).

Liksom fort-fort springa runt på ytan, i cirkel eller i labyrint spelar ingen roll, för det är aktiveringen av kroppen som betyder.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Aktivera INUTI labyrinten, klurigt eftersom labyrinter är gjorda av sten och kommer att finnas i all evighet, men kanske kan man springa ikapp med någon på andra sidan stenväggen? Kommunicera i C-dur skala eller bara trumma med fingrarna mot i samma tempo. Tam - ta - tam, och ett - två, om så bara i teorin.

Kanske bli hes, lite obehagligt, men inte lika obehagligt som kalla barfota-fötter på stengolv. Fotsulor nöts ut (kanske skrapsår och blod) och då skynda sig, snabbt hitta rytmen (balansen) och flyga en decimeter ovanför marken (men inte mer).

Ta hjälp av huvud och annan odefinierbar del av kroppen kanske som man kan använda bara för att den rör sig lite lättare.

För att: intuition och intimition och bli hes och obehagligt eller inte; lilla Frö hade gillat det med någon på andra sidan. I huvudet eller den där andra odefinierbara delen av kroppen, spelar ingen roll. Spelar ingen roll eftersom någon på andra sidan ändå måste vara oromantisk (av naturen) och därmed - enligt biologisk logik - man.

Av naturen sprungen (man) och naturen är oromantisk eftersom den inte ställer några frågor.

Människa måste välja att antingen vara icke-natur eller vara natur och låta löven falla överallt. Kanske som pollen eller bara som tunga - tunga kläder som man måste ha om det är för kallt. Annars får man leta efter solstrålarna (de varma). Alternativt kan man trycka sig hårt mot strukturen (i stenväggen) för den har ackumulerat värme så länge att det finns hur mycket som helst. Ju mer värme desto mindre hes och trumma lätt och höga C blir KLOCKRENT som så sig bör. Fint och följsamt för 'man får se till att dela med sig' säger lilla Frö och cirkulerar runt hålet i väggen, ett - två. Ett - två - tre kanske sen, för det finns nog en karta om man tittar tillräckligt länge. Kan se långt ut till andra sidan där allt är lika fast som förut men mer fuktigt nu, kanske som mellan tårna fast inget mögel.

'Mögel är för gamla människor'. Så det så, och det är sant; lilla Frö har sällan fel.

'Tam - ta - tam' säger hon och cirkulerar runt hålet. Ett - två, ett - två och nynna med i rätt melodi och rytm, rytm som svänger så länge man följer den med kroppen och inte försöker finna den i labyrinten. För labyrinter har raka linjer men sträcker sig typ överallt (í alla väderstreck) och lilla Frö står stilla då (kanske tyst) för att inte skada fotsulorna. (Eller den inre logiken - mycket ömtålig).

Av nödvändighet tyst, men å andra sidan om stå stilla (kanske stum) risk att växa fast och ackumulera fukt (börjar mellan tårna och sprider sig) och det kan bli svamp och klia-klia och salva måste införskaffas.

Om stilla i fukt för länge kan det ju bli mögel.

'Jag vill inte det' säger lilla Frö och cirkulerar runt hålet, ett - två, ett - två, och sjunga med i rätt melodi.

För man måste hålla tonartskretsen intakt. Följa intuition-intimition men inte som en tavla på väggen - med ram - utan som en krater att cirkulera runt med fingrar och naglar, men den här gången direkt på huden.

Så länge inte smärta vill säga, för det är väldigt dåligt med smärta i strupe och i hals då de ska användas till viktiga saker som att göra kugghjul. Mekaniskt, men inte ha för bråttom. När hål (öppningar) ska cirkuleras måste det vara lugn och försiktighet, inte tappa takten, bara largo-känsla på och de enda undersökningar som får pågå är de om intuition - intimition som i labyrinten (fast med händerna stadigt placerade på ytan, lyssna på strukturen):

Är den blond?
Den är blond.
Är den gråspräcklig?
Den är ett konglomerat.

Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. (Detta måste upprepas som någon form av refräng):

-Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten icke att förglömma.

Icke att förglömma (angående melodin): Man måste vara böjlig som cirkeln. Inte följa linjerna i raka strukturer som en tavla på stenväggen, utan koordinera med kratern och cirkulera runt med fingrar och naglar.

Söka sången i rynkorna (hud), tills man är igenom och kan kika på insidan.

 Ida Thunström, text och bild

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Idioten på muséet

Hörde en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt som flöt iland hos honom vid ett klippors ytterskär, bl.a. åror, lådor med smuggelsprit, talrika naziuniformer, EFFOA:s ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 26 oktober, 2011

Teori versus praksis

Forord I dag er det allment og utbredt å tro og mene at for mennesket finnes det ikke lenger et sikkert grunnlag for erkjenningen, det vil si at mennesket svever over ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 januari, 2014

Art Games – varken dataspel eller konst

Det finns konstnärer som gör dataspel och det finns dataspel som betraktas som konst. Man brukar benämna de här spelen för Art Games, konstnärliga dataspel om man skulle översätta det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 13 januari, 2014

“Guds ord bär inte bojor.” Tankar vid ett bortglömt 80-årsjubileum

I Berlin-Marienhof finns en kyrka med namnet ”Martin-Luther-Gedächtniskirche”. Inget särskilt anmärkningsvärt, skulle man kunna tycka – alltså detta, att en kyrka i Tysklands huvudstad ägnas minnet av den man som ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 14 september, 2014

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn   Klipporna på Färöarna är otaligt många och fantastiskt vackra. Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 09 februari, 2007

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del III. Naturvitenskap og metafysisistisk livsfenomenologisme.

Innledning. Livsfenomenologismen er en filosofisk retning og som går ut på at livet har forrang framfor verden eller ego. Metafysisistisk livsfenomenologisme er en metafysisk skoleretning; den metafysisistiske livsfenomenologisme går ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 07 juni, 2011

Samhället som inte räcker till för alla

  En uteliggare underhåller sig med musiken. Foto: Hebriana Alainentalo Samhället som inte räcker till för alla "Hemlösheten har inte ökat sedan 1993, att den syns mer är kanske för att det ...

Av: Martina Kopra | Reportage om politik & samhälle | 05 oktober, 2006

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts