Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | 17 november, 2011
Jessica Johansson

En historia, vilken som helst

För sin första roman, "Fem knivar hade Andrej Krapl" (2007), erhöll den finlandssvenska författaren Hannele Mikaela Taivassalo Runebergspriset år 2008. I motiveringen sade urvalsjuryn att berättandet "trots sina starka symboliska ...

Av: Jessica Poikkijoki | 07 december, 2010
Litteraturens porträtt

H.P. Lovecraft och esoterismen

Den amerikanska skräckförfattaren H.P.Lovecraft har aldrig varit mer populär än idag. Raden av nytryck och noveller som har inspirerats av hans fantasy- och skräckberättelser är många. De noveller som ibland ...

Av: Alexander Sanchez | 28 juni, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd

  Bitte Andersson. fotografier Kim Varga  Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd Agneta Tröjer och Kim Varga har träffat bokhandlerskan, serietecknerskan, filmarbeterskan och queerfeministen Bitte Andersson i hennes butik Hallongrottan på söder i ...

Av: Agneta Tröjer och Kim Varga | 19 juni, 2007
Övriga porträtt

Kvinnors skapande, Hilma af Klint och Violet Tengberg



 

Image
Hilma af Klint, Serie US målad 1913
I den biografiska uppslagsboken Svenska konstnärer kan man i den senaste utgåvan från 2008 läsa följande: "Hilma af Klint f. 1862 i Solna d. 1944 i Djursholm. Studerade vid akademin och har utfört goda hamnstycken med motiv från Stockholm". När Hilma af Klint dog den 22 oktober 1944 nästan 82 år gammal var det få människor som misstänkte att denna akademiskt skolade porträtt- och landskapsmålare hade vigt sitt liv åt en stor ockult uppgift.

 

Enligt konstvetaren Folke Edwards och vissa konstkritiker var Hilma af Klint en outsider och hennes konst kan därför benämnas outsiderkonst eller särlingskonst. Chicagoförfattaren William Swislow som är en av samtidens anhängare av outsider art har försökt besvara frågan om vad outsiderkonst egentligen är. Han ser det som en förutsättning att människan bakom verket måste ha skapat detta utan hänsyn till etablerade uppfattningar om vad som är konst. Inte heller kan det finnas en strävan efter kommersiella framgångar eller en vilja att bli erkänd av etablissemanget. Han menar att outsidern är visionären som straffas med tystnad men trots detta ligger verken där och väntar på att bli upptäckta. Colin Wilson skriver att outsidern är en evig sökare som uppfattar verkligheten som overklig, världen som beslöjad och som dessutom strävar efter självförverkligande. Hilma af Klint signerade aldrig sina esoteriska målningar. Förmodligen beroende på att hon var mycket anspråkslös och endast såg sig som en lydig tjänare till de högre makterna. Man kan även göra en jämförelse med det gamla bondesamhället där bilder och skulpturer hade en religiös och pedagogisk funktion. De gjordes av hantverkare men hantverkarna var ännu inte konstnärer i vår mening. Därför var det inte så viktigt att bevara hantverkarnas namn till eftervärlden - det var arbetsresultatet som räknades.

Många var de som överraskades när Hilma af Klints målningar visades för första gången på utställningen "The Spiritual in Art" i Los Angeles 1986, där hon sensationellt gavs en lika prominent plats som de jämnåriga storheterna Kandinsky, Malevitj, och Mondrian. Men till skillnad från sina manliga kolleger tycks Hilma af Klint inte ha haft några egna intentioner med sina bilder för templet. Detta banade vägen för en oerhörd uppmärksamhet och avsatte den ena utställningen efter den andra. Upptäckten av hennes bildskapande ansågs vara en konsthistorisk sensation. Men inte förrän årsskiftet 1999/2000 visades Målningarna till templet, det centrala verket, i sin helhet. Detta skedde på Liljevalchs millenie-utställning, vilken erbjöd en tämligen annorlunda bild av konstnären än den av en abstrakt pionjär. Hilma af Klint hade här på ett högst personligt sätt vänt sig till sekelskiftets spiritualism där figurativa verk har lika viktig plats som icke figurativa. Hon var inte i första hand ute efter att skapa konsten på nytt, som det ryska avantgardet, utan syftade snarare till kontakt med ett inre tempel. Och i det arbetet blev konsten hennes medium. Hilma af Klint levde hela sitt liv tillbakadraget, asketiskt och ogift, och likt kollegan Piet Mondrian offrade hon allt för konsten, eller snarare konstnärsuppdraget, det som förmedlats till henne från högre ort.

 

Image
Hilma af Klint Serie Svanen, målad 1914
Sedan urminnes tider har mannen ansetts som den aktive och skapande kraften medan kvinnan ansågs vara passiv och receptiv - visserligen kapabel att imitera men inte att självständigt skapa. Konstnärskapet var därför länge förbehållet mannen. August Strindberg, samtida med Hilma af Klint, menade att det kvinnliga skapandet var till förfång för kvinnligheten. De kvinnliga konstnärernas situation i förra sekelskiftets Sverige, jämngamla med Hilma af Klint, var underordnade sina manliga kolleger och hade svårt att hävda sig konstnärligt. Trots att de hade samma rätt till utbildning ansågs de oftast vara dilletanter som endast målade i väntan på att bli bortgifta. Det allt kärvare klimatet under den tid då Hilma af Klint utförde målningarna till templet kan förklaras som en reaktion mot kvinnornas intrång i en redan hårt prövad yrkesgrupp, där jobben var få och utövarna många. Ju högre man kom i hierarkin desto glesare blev det med kvinnor, vilket kom att gälla under hela 1900-talet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hilma af Klint hade som uppgift att uppnå dualkunskap och förmedla dualkunskap vilket innebar att utveckla både det manliga och kvinnliga inom människan. Det betyder, att hon skulle visa hur väsentligt det är att sträva efter att uppnå kunskap om sin motsatta halvpart. Mannen skulle inse sitt behov av sin kvinnliga halvpart och kvinnan sitt behov av sin manliga. Detta knyter an till diskussionen kring C.G. Jungs begrepp animus och anima. Hela Hilma af Klints ungdomstid kan ha präglats av sådana föreställningar som kommer till uttryck i August Strindbergs verk och bland hans konstnärskolleger. Därför är det helt i sin ordning att hon lyfter fram kvinnan som medskapande och att hon poängterar spänningen mellan könen som en av de viktigaste drivkrafterna inom mänskligheten. Ofta har kvinnors konst blivit nedvärderad eller missförstådd. Kvinnliga konstnärers situation förbättrades trots allt under senare delen av 1900-talet och de har blivit alltmer kända men framför allt erkända något som var det väsentliga för Hilma af Klint.

Om Violet Tengberg kan man i Natur och Kulturs konstlexikon läsa följande: "Tengberg, Violet, Göteborg, f 1920 i Munktorp. Målare, grafiker, tecknare. Utb: Hovedskous målarsk, Valand. - I en intensiv lyrisk-expressiv kolorit har T målat personliga abstraktioner o senare ur denna konst utvecklat ett kosmiskt-visionärt måleri i symbolfiguration m mystisk prägel, 'återfödelsemotivet'. - Repr: NM, Inst. Tessin Paris, mus i Caen o Pau Frankrike".

 

Image
Hilma af Klint Serie Svanen, målad 1915
Violet Tengberg, f.1920 började inte måla förrän efter giftermålet 1944 uppmuntrad av maken. I likhet med Hilma af Klint kände hon stor kärlek till naturen och fick liksom henne uppenbarelser där redan vid unga år. Hon började studera ansikten, men blev samtidigt besviken på konsten som enbart teknisk skicklighet och funderade på att sluta måla. Men uppmuntrad av sin lärare fortsatte hon och kände att konsten fått ny mening. Den innebar inte enbart teknisk skicklighet. Konstnärligt skapande har också med kommunikation att göra. Vad ville hon förmedla? Tengberg kände sig som ett medium för något outtalat. Violet Tengbergs inre värld var liksom Hilma af Klints en visionär värld. Den ger insikter som hon vill förmedla till människor. Violet Tengbergs första utställningar fick lysande recensioner där hon tolkades som extatisk expressionist, vilket hon inte gillade. Själv beskrev hon sin inlevelse i måleriet som försjunkenhet, inte extas. Hon var starkt engagerad i ett sökande efter en väg som konstnär. Färgerna blev allt intensivare och hon började uttrycka sig i symboler. I likhet med Hilma af Klint såg hon sig som utvald och ett redskap för högre makter att förmedla ett budskap. Kritiker såg mest till den yttre färgen och formen medan det inre budskapet som var så väsentligt för henne förbisågs. Man såg inte till hennes profetiska uppdrag, att förmedla något outtalat som hon senare tolkade som Guds kärleksbudskap till mänskligheten. De religiösa inslagen sågs av somliga som rekvisita, ett omdöme som bl.a. Folke Edwards gör även beträffande Hilma af Klints esoteriska konst. Men bådas konst var metafysisk och kunde inte föras in i en speciell konststil. De betraktade inte sina verk som personliga alster, avsikten var att förmedla ett budskap om en översinnlig värld. Efter alla framgångar fick Violet Tengberg 1969 en upplevelse i Paris som kom att förändra hennes liv. Hon skriver vad som drabbade henne:

 

"Jag brann och framför mig i elden såg jag GUD. I samma stund nitades jag på korset. Jag ser Korsfästelsen, jag ser de små korsen förenas och ur dem växer ett högre upp och har tagit plats i mig. När jag kom hem undrade jag vad det var, men jag visste att jag nitats på korset. Jag såg för min inre bild ETT HÖGRE KORS. Allt blev förklarat, lik en naturkälla där vattnet ständigt rinner och jag bara dricker...". Visionen leder till nytt sökande och nya visioner. Under en annan vistelse i Paris upplever hon undret att skåda Guds ögon. Hon såg en triangel omsluten av en cirkel. Den spontana tolkningen hon gjorde var att de representerade treenigheten och Guds ögon som strålade mot henne. Detta är en vanlig symbol inom kristendomen. Tre dagar senare såg hon Jesusbarnet bredvid sig i spegeln. Denna upplevelse relaterar hon till en själslig bebådelse nio månader tidigare. Barnet ger henne en enorm styrka och kraft. Hon kände ett kroppsligt helande och en själslig pånyttfödelse. Korsupplevelser förekommer därefter ofta och uppfattas av henne själv som nåd och mirakel. Men nu tolkar hon sina visioner som bevis för att hon har profetiskt uppdrag och att detta var förutbestämt. Hennes uppdrag var att med hjälp av konsten förmedla kärleksbudskapet till en disharmonisk mänsklighet.

Mellan 1965-1969 målades korset om och om igen. Hon blev besatt av korset men mot slutet av 1970-talet faller korset i bitar. Symbolen för kärlek och mänsklighet faller samman i vår kärlekslösa, miljöförstörda och kaotiska värld. Korssymboliken måste relateras till Violet Tengbergs visionära upplevelse av korset i Paris 1970. Då fick korset ännu en betydelse som symbol för en andlig reningsprocess. Det var då hon såg två kors gå samman och ur denna växte ett högre kors fram. Utöver denna visionära erfarenhet har säkert intryck av religiös konst spelat en stor roll. De tre korsen på Golgata med Jesus i mitten och de två rövarna till vänster och höger om honom är ett välkänt motiv i konsten. En del är antagligen resultat av reflexioner och associationer men även identifikation med Kristus, en slags parallellitet till passionsdramat.

Korset som symbol för lidande och triumf i kristendomen tolkades av Violet Tengberg som symbol för medmänsklighet och kärlek. För Hilma af Klint symboliserade korset bl.a. offervillighet, självövervinnelse men även medkännande. Båda dessa kvinnliga konstnärer använder sig av en rad symboler som är grundade i personlig religiös verksamhet, en värld som är stängd för konstkritiker. Den andra centrala symbolen i Violet Tengbergs konst kallas Paradisets äpple. Det består av två ansikten i profil där motivet har sitt upphov i ett delat äpple. I samband med uppkomsten av detta vittnar hon om ett annat psykologiskt fenomen nämligen tänkandet i motsatser. Bland alla funktioner som symboler har särskilt konstnärliga nämner Tillich egenskapen att öppna portarna till aspekter av verkligheten som inte kan uppfattas på annat sätt. Han talar om symbolbetraktarens möjlighet att via symbolen träda in i en annan verklighet. Äpplehalvorna med dess kärnor, livsfröna sågs som en värld i sig bestående av positivt och negativt, ljus och mörker, andligt och världsligt. Paradisets äpple handlar om ett kärleksbudskap, om mötet mellan människor, värme och kyla, avstånd och närhet. Den andliga tolkningen har med fullkomningen att göra, äpplet som cirkel som symbol för evigheten.

De nya målningarna betraktades i likhet med Hilma af Klints Målningar till templet som ikoner. Detta hänger samman med pånyttfödelsen. Violet Tengberg anknyter till alkemisternas tal om de fyra elementen: jord, vatten, luft och eld. Elden är det rena ljuset, den största upplevelse en människa kan uppnå under sitt liv. Ingen kan få den av egen kraft, utan den är en universell uppenbarelse som ett fåtal människor benådats med i olika tider. Efter upplevelsen av det rena ljuset började hon studera Bibeln och andra religiösa och historiska urkunder. Men hon menade att ingen kyrka eller trosuppfattning kan ha ensamrätt till Sanningen. Alla religioner är, enligt henne, spegelbilder som reflekterar universella symboler men uppvuxen i en kristen kultur är det för henne naturligt att använda kristendomens språk för att ge uttryck för erfarenheterna. Även om det finns mycket i antroposofin som överensstämmer med hennes uppfattning blev Violet Tengberg aldrig som Hilma af Klint anhängare av Rudolf Steiners antroposofi. Hon kände en starkare dragning åt indisk mystik, yoga och buddhism och menade att all skapande konst är religiös men att den inte riktar sig mot någon speciell religion. Hilma af Klint och Violet Tengberg som levde under olika tider och livsomständigheter hade båda en disposition för visionär erfarenhet redan i unga år, en under livet ständigt stimulerad förmåga att tänka i bilder, symboler. Alla symboler och metaforer som förekommer i deras verk kan tolkas som manifestationer av en högre medvetandenivå, vilket till skillnad från ord främst talar till de djupare nivåerna i det mänskliga medvetandet. Symbolbegreppet möjliggör ett gemensamt förhållningssätt till religionen och religiösa fenomen. På det sättet kan dessa göras jämförbara tvärs över tid, rum och olikheter i tro och utövning. Dessa kämpande kvinnliga konstnärer var förvissade om att de hade ett stort profetiskt uppdrag som de skulle förmedla. Den grundläggande tanken var föreställningen om alltings enhet, att allt hör ihop och utgår från samma källa. Ur denna utgår evolutionstanken att mänskligheten genom evolutionen var på väg att förandligas och liksom den biologiska evolutionen leder till alltmer sofistikerade arter måste den andliga leda till en alltmer förfinad andlighet. Dualsanningen och motsatsernas förening är ett centralt tema för båda. Hilma af Klints största uppgift var att förmedla dualkunskap, det vill säga att utveckla både det manliga och kvinnliga. Gemensamt fanns hos dessa konstnärer förmågan att tänka symboliskt, tolka symboler och associera fritt samt att ge uttryck för detta tänkesätt i konst.

Hilma af Klints framställningar om dualsanningen kan även ses som ett intressant inlägg i vår samhällsdebatt om kvinnans frigörelse. Hon verkar stå helt främmande för en radikal feminism. Istället understryker hon det positiva och nödvändiga i kampen mellan könen. Kunskapen om de sinsemellan olikkartade begåvningsområdena för henne fram till en mycket positiv kraft som utgör grundvalen för allt skapande som är en unik förmåga hos människan. Alla positiva strävanden i livet för hon tillbaka till dualsanningen. Utan den kamp som detta innebär är enligt henne grundvalen för ett positivt jordeliv borta. Konstens funktion är att uttrycka själslivets djupaste skikt. Konst innebär kommunikation och konstnärens uppgift är att synliggöra det osynliga och inte att gestalta det redan synliga. Som vägvisare till en utomjordisk verklighet är såväl Hilma af Klint som Violet Tengberg några av de främsta företrädarna inom svensk 1900-talskonst. För dessa viljestarka och målmedvetna kvinnor var den spiritualistiska eller andliga dimensionen betydligt viktigare än den konstnärliga. Deras uppdrag var profetiskt och de ville med hjälp av konsten sprida kärleksbudskapet som förmedlats av en högre makt. Det mest utmärkande för dessa båda kvinnliga konstnärer är viljan till Sanning, en längtan efter det innersta ljuset och konsten som vägvisare till den gudomliga världen. Temat för första numret av tidskriften Konstperspektiv 2008 är att Gud gör comeback. Där sägs att trots decennier av sekularisering vägrar Gud att låta sig avskrivas. Nu gör han återkomst i konsten. Kanske är mänskligheten först idag mogen att förstå Hilma af Klints och Violet Tengbergs andliga konst och tiden inne för dessa kvinnliga konstnärer att bli erkända av samtiden och att äntligen lyftas fram i ljuset.

Lena Månsson
Vi tackar Stiftelsen Hilma af Klints Verk för bilderna vi publicerar.
Referenser:
Altgård, Clemens (1999) "Outsidern-kreativitet och dårskap Visionären som straffas med tystnad"90-tal Tidskrift om litteratur och konst. Nr 28-29.
Aronsson, Gunnar (2002) "Hilma af Klint esoterisk konstnär" Sökaren nr. 6
Edwards, Folke (2000) Från modernismen till postmodernism Svensk konst 1900-2000. Lund: Signum
Fant, Åke (1989) Hilma af Klint-ockult målarinna och abstrakt pionjär. Stockholm: Raster förlag
Geels, Antoon (1989) En psykologisk studie av Violet Tengbergs religiösa visioner och konstnärliga skapande. Hälsingborg: Gyllene snittet.
Geels, Antoon(2008) Medvetandets stilla grund Mystik och spiritualitet i världens religioner. Lund: Studentlitteratur.
Lindén, Gurli& Svensson; Anna Maria (1999) Enheten bortom mångfalden. Två perspektiv på Hilma af Klints verk. Stockholm: Rosengårdens förlag.

Ur arkivet

view_module reorder

Det kalla rikets mästare. Om Vladimir Sorokin

Senvintern 2012-2013 seglar en döende meteorit in över Sibirien. På sin väg in över Uralbergen och nedslagsplatsen i miljonstaden Tjeljabinsks utkanter lämnade rymdstenen en utdragen svans efter sig. När man ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 20 september, 2013

Bild: Anikó Bodoni Lind

En dikt av Mats Waltrè

från Mats Waltrè nya diktsamling

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 25 april, 2016

Jan Stenis diktar

Den Härdade fridsfursten dr Jan Stenis nyårsdikt

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 27 december, 2016

Elden. Foto: Suneth Haduva

Fridfull lunk på Urkult 2015

Missade du Urkult? Här får du till livs Liv Nordgrens och Suneth Haduvas inspirerade upplevelse av Urkult-festivalen, anno 2015.

Av: Liv Nordgren | Essäer om musik | 10 augusti, 2015

Bild och ornament i den islamiska konsten

”Otroligt, att något sådant kan skapas av människohand! Det verkade som om man stod och betraktade någonting som uppstått av sig själv och som skänkts som en uppenbarelse från himmelen.” Så ...

Av: Thomas Notini | Essäer om konst | 12 december, 2012

 “In Bed: The Kiss” av Henri de Toulouse-Lautrec från 1893.

Bädda ner dig i konstens säng

När den brittiska konstnären Tracey Emin 1999 ställde ut sin säng på Tate Gallery så väckte det en hel del reaktioner. Det var inte i första hand för att hon ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 18 juli, 2017

Akropolis under antiken

Närvaron av tre vattenkällor på Akropolis sluttningar kan ha varit ett av de viktigaste skälen till att de första nybyggarna valde Akropolis som boplats på 6000-talet f. Kr. Vid bergsfoten ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 09 december, 2009

Kris som möjlighet. Har människan en framtid på Jorden?

Det finns en förening i England som heter Scientific and Medical Network (SMN). Det är en världsomspännande organisation som begrundar och söker förbättra vår världsbild och vårt tänkande, så att vi skall ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 06 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.