Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld



ImageAtt betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en konstnär. Men jag vill veta vad Loulou d'Akis verklighet är.

I sin aktuella fotoserie "Contemplation" gestaltar Loulou d'Aki människors möte med omvärlden. Ordet contemplation, vid sidan av dess religiösa betydelse, syftar till en djup begrundan av något. För Loulou d'Aki handlar det om att beskåda människor och deras liv.

Vi har bestämt träff på en klassisk bistro i Marais-kvarteren i Paris. Jag är lite tidig. Funderar på hur intervjun kommer att gå. Loulou d'Aki är fotograf men jag har lärt känna henne från ett café. Tillsammans har vi serverat många koppar kaffe. Nu har hon slutat servera kaffe för att kunna ägna sig helhjärtat åt sin konst. Jag hinner dricka lite ur min Perrier och snart dyker Loulou d'Aki upp.

Hon slår sig ner försiktigt och beställer in ett glas vitt vin. Den miljö jag är van vid att se henne i känns avlägsen. Loulou d'Aki ler blygsamt och ser förväntansfull ut. Kanske inför den stundande intervjun men också inför morgondagen. Dagen efter vår intervju har hon vernissage i samband med utställningen "Contemplation". Hon är en av femton unga europeiska fotografer som ställer ut på temat "Circulation" under Mois off de la photo.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Jag är lite nervös över att behöva vara så social imorgon. Att prata med människor om mig själv.

Kanske skulle hon helst fly morgondagens tillställning. För Loulou d'Aki pratar mycket om att kunna drömma sig iväg. Komma bort lite från den verklighet vi dagligen konfronteras med. Hon önskar därför att människor var lite bättre på att stanna upp vid de små sakerna. Att inte bara låta allting passera framför ögonen. I "Contemplation" får vi se en människas ryggtavla mot ett öppet landskap. Fotografierna påminner oss om att kunna stå stilla och observera. Att kunna inandas naturens skönhet här och nu.

Genom fotografin strävar Loulou d'Aki efter att gestalta och tolka människors vardagliga drömmar i livet. Samtidigt försöker hon fånga kontrasten mellan att betrakta och att bli betraktad. För snart ett år sedan tillbringade Loulou d'Aki en kortare tid i Québec. Julen stod för dörren och fotografen var fascinerad av de överdimensionerade juldekorationerna.

Hon beslöt sig för att föreviga några av de kortlivade konstverken i en hyllning till de människor som hela året planerade för juldekoren. Resultatet blev "Ma ville, un cadeau!" där det kanadensiska vinterlandskapet ger plats åt vitmålade träälgar i verklig storlek eller åt neonljus som slingrar sig runt hustaken. Återigen får vi ta del av Loulou d'Akis drömska landskap som skildrar verkligheten.

I serien "Hjältar" fotograferar Loulou d'Aki okända människors hjältar, och låter dem själva spela sin hjälte. Morrissey, Elvis Presley eller Glenn Gould får helt plötsligt nya ansikten och kroppar. Loulou d'Akis tanke är att låta den fotograferade människan glömma bort sig lite och bli någon annan för en stund.

Å ena sidan ger hennes foton utrymme för drömmar. Å andra sidan tillåter de betraktaren att relatera till sin egen verklighet. Det är just detta som karakteriserar både fotografen själv och hennes bilder. Motsägelsefullt? Ja kanske, men det är också så det blir intressant och spännande.

Jag frågar hur hennes självporträtt skulle se ut. Hon svarar att det skulle tas på en lugn ödslig plats där hon kan vara sig själv. Kan hon inte vara sig själv frågar jag? Jo, men hon tycker inte att dagens samhälle tillåter drömmare. Man måste hela tiden vara någon och göra något förklarar hon. Jag känner igen hennes beskrivning av både den inre och den yttre pressen men jag tycker att Loulou d'Aki verkar hanterar den bra. Hon lever i sin egen värld.

Loulou d'Aki drömmer själv om att ha tid att vara kreativ och slippa all fransk byråkrati som äter både hennes tid och energi. I Loulou d'Akis drömvärld bor hon i ett hus nära havet i ett vackert klimat, gärna Italien eller Chile. Italien känner hon väl till men i Chile har hon aldrig varit. Ännu. För Loulou d'Aki är en person som söker sig till det okända. Det är kanske också därför hon har lämnat trygga Sverige och Malmölivet. Hon är en person som vågar ta risker.

Det måste man nog göra om man vill kunna leva och njuta av stunden. Loulou d'Aki säger att hon har svårt att inspireras av Paris men är samtidigt väl medveten om stadens möjligheter och status inom konstvärlden. Därför är hon just nu beredd att ge staden lite mer tid.

När det begav sig var hon väldigt ivrig att flytta till Paris. Efter tre års fotografstudier i Rom kände hon att kreativiteten saknades i den italienska huvudstaden. Ett stipendium förflyttade henne först till Schweiz. Därifrån förde slumpen henne vidare till den grekiska övärlden där hon fick möjligheten att billigt hyra ett hus på Korfu. Loulou d'Aki bestämde sig för att låta sig inspireras av det lugna ö-landskapet. Hon fotograferade det grekiska ö-livet.

För att försörja sig sjöng hon jazzsånger på en lokal bar. Därav kommer namnet d'Aki som betyder liten blomma på grekiska. Namnet har fått följa med till Paris dit hon flyttade 2006. Omställningen till Parislivet har varit ganska radikal. Loulou d'Aki känner att möjligheterna är stora samtidigt som det inte finns utrymme för alla.

Den franska mentaliteten är väldigt snäv och för Loulou d'Aki är det viktigt att kunna gå sin egen väg. Att använda fotografering som uttrycksmedel möjliggör dock hennes behov att kunna vara fri. Kameran binder henne inte nödvändigtvis till en plats, utan snarare till henne själv.

Loulou d'Akis fotografier inbjuder till flera tolkningar. Just den höga graden av tolkningsmöjligheter verkar tilltala henne. Att låta betraktaren skapa sig en egen bild. Hennes arbete vittnar om ett tillstånd där fantasier, drömmar och verklighet möts. Följaktligen behöver hon inte berätta så mycket om sig själv. Men det är precis vad hon gör genom sina fotografier.

Loulou d'Akis foton blir ett sätt att framställa sig själv på där essensen av livet står i centrum: att leva i stunden.

Anna Mezey

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.