Paracelsus, en legend i folkmun

En knapp timmes promenad utanför Einsiedeln ligger ett typiskt schweiziskt hus med snedtak, det ligger i utkanten av en liten by, eller snarare är det bara en klunga med några få ...

Av: Crister Enander | 30 mars, 2009
Litteraturens porträtt

Speldjävulen eller underklassens Las Vegas

Enligt Statens Folkhälsoinstituts siffror spelade sjuttio procent av Sveriges befolkning om pengar under år 2008. Crister Enander om spelfeber, bingo, nätpoker och lotter. Nu har det hunnit gå rätt många år ...

Av: Crister Enander | 28 september, 2012
Essäer om samhället

Författarens vardag och litteraturens överlevnad

”Nej, för all del, käre unge man, tänk ej på att ge ut från trycket Edra dikter. Ni skulle endast bli utskrattad, så omogna äro de i alla afseenden – ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2015
Stefan Whilde

Jag lever hellre med tre kvinnor

Jag har mött en och annan kvinna i mitt liv. Mor svepte in mig i flera lager nankin och födde upp mig på bröstmjölk och sagostunder. Hon var den första ...

Av: Stefan Whilde | 02 juni, 2013
Stefan Whilde

Legenden vars bästa tavlor brann upp!



Image
Inge Schiöler (1908-1971) på en bild tagen av okänd fotograf 1957
En essä av Olle Pettersson om bildkonstnärens Inge Schiöler och hans psykiska besvär.

Inge Schiölers konstnärliga framgångar följdes av svåra depressioner och schizofreni. Hans mest lyckade verk brann under dramatiska omständigheter upp på båten La Plata utanför Sydamerikas kust 1957. Samma år lämnade Schiöler S:t Jörgens mentalsjukhus och flyttade till sin nybyggda stuga på Syd-Koster.

 

Plötsligt en sommardag när stormarna piskat upp kaskader av vitt havsskum på klippkanterna vid Syd-Koster stod han där: Mannen med grågröna, egendomligt lysande och vänliga ögon. Mannen var Inge Schöler och året 1957.

Från mitten av 60-talet skaffade han sig även ett imponerande helskägg. På Syd-Koster hade Inges släktingar ordnat en stuga åt honom som avskilt från grannar gav honom den ensamhet och ro han verkligen behövde. I sin hemstad Strömstad ville han inte bo då han där kände sig avvikande, missförstod och rentav förtalad.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Inge Schiöler hade precis blivit utskriven från S:t Jörgens mentalsjukhus i Göteborg. Där hade han varit intagen i flera år och behandlats för svåra depressioner och schizofreni. Han hallucinerade, hörde röster och led av förföljelseidéer. Målandet blev den röda tråden i hans liv, eller som han sa till personalen på S:t Jörgens: Konsten är morfin för själen.

Under slutet av femtiotalet hade han blivit den göteborgska konstpublikens favorit, något av en "innekonstnär" Hans tavlor såldes till allt högre priser. Det blev status hos de mer välbärgade att ha Schiölertavlor på sina väggar.

Barndomen

Inge var en av fyra barn i familjen Schiöler i Strömstad. Föräldrarna skiljde sig när han var liten. Trots en förklarlig tveksamhet hos modern, som befann sig i en pressad ekonomisk situation efter skilsmässan och motstånd från mormodern, som grundlagt en motvilja mot konstnärskap och allt som kunde lukta bohemeri, beslöt familjen att Inge efter sin realexamen skulle få studera konst i Göteborg. Under åren 1926-29 studerade han på Valands målarskola.Detta hade emellertid knappast varit möjligt utan visst ekonomiskt stöd från bankdirektör Oscar Rydbeck. Uppmuntran att starta en oviss konstnärsbana, och senare även materiellt stöd, fick Inge också från en inflyteserik man i svenskt konstliv, konsthandlaren Gösta Olson, Svensk-Franska Konstgalleriets grundare och kraftfulle chef.

 I skolan gillade han att spela sina kamrater ett spratt. Han roade sig bland annat med att lägga snokar i flickornas bänkar.

En klasskompis minns: "På skolan var Inge underlig. Tyst som en mur...Han sa ingenting men log med ett brett och underbart leende. Var alltid väldigt vänlig. Emellanåt hade han rent tossiga infall. Te x spände han en gång upp ett snöre i rummet för att hålla en person, som han inte gillade, på avstånd. Hon snavade till hans stora belåtenhet. Full av barnsliga påhitt."

För en maskerad på skolan gick han med kompisen Ärlingsson till Slakthuset och skaffade horn för att agera smådjävlar. Skämtet höll på att få en olycklig utgång: blånorna i Schiölers dräkt fattade eld men han lyckades snabbt komma ur den brinnande djävulsdräkten.

Sjukdomen gör sig påmind

Sårbarheten och dispositionen för plågsamma kastningar mellan missmod och glädje hade Schiöler från födseln och när svårigheterna hopade sig blev det snart för mycket för honom.

Plötsligt kunde han ge sig iväg på vilda och långa seglatser i hårt väder utan proviant eller annan nödvändig utrustning i sin lilla snipa. En gång måste hans syster ge sig ut med en tullbåt för att leta efter honom. Hon misstänkte att han gett sig av söderut. Ända till Havstensund hade han seglat i den hårda vinden. På långt håll såg man seglet på hans båt ute till sjöss. Stelfrusen ch utmattad togs han upp i tullbåten.

Strax innan han blev intagen på  S:t Jörgens 1933 kan man i hans målande ana kastningarna mellan drömmande vekhet och dramatisk kraft som följt med genom hela hans produktion men just detta år är det som om labiliteten nu tillspetsas i skuggan av den kris som sakta men säkert närmar sig. Han förstör i juni alla de målningar han har i sin ateljé i Rådhuset i Strömstad.

Året då allt gick snett

År 1957 blev ett mörkt år fullt av kriser. Endast en gång får han komma hem till Strömstad och denna försöksutskrivning under året slutade olyckligt. Han återfördes till sjukhuset sent på kvällen den 19 juli av polis.  Fadern hade dött den 15 juli och dödsfallet hade utlöst en häftig oro hos Schiöler, som rusat kring bland bergen på Syd-Koster och trott sig vara förföljd av onda andar. Dessutom besväras han av tvångsmssiga föreställningar om att han måste gifta sig och som den ende sonen i familjen Schiöler skaffa sig barn som för familjens namn vidare. Han skriver brev till en av familjens bekanta och säger att han vill gifta sig med henne, " ha barn och vara lycklig" - så refererar journalen brevets innehåll. Han illustrerar brevet med två teckningar. En av dem föreställer en man med en repsnara om halsen hängande i en gren. Den har underskriften: "Livet är allt bra hemskt." Den andra föreställer en man och en kvinna och två barn, alla nakna och förenade med varandra hand i hand. Underskriften lyder här: "Jag tycker det är bättre så här, tycker inte du?".

När han nio dagar senare får avslag på frieriet river han sakta sönder brevet och visar ingen mrkbar reaktion. Många tecken tyder på at han genomlider en stormig och pressande period. Hans "frigång" i parken dras in. Till de många prövningarna detta år kommer också branden på "La Plata" i juli 1957, det svenska motorfartyget som fraktade en utställning av svensk 1900-talskonst till biennalen i Sao Paulo, urvalet omfattade bland annat 5 av Schiölers bästa målningar som går förlorade, en nyhet som så småningom når fram till honom trots de försök man gör att hålla honom i okunnighet om vad som skett.

Åren på Sydkoster

Men flytten till Syd-Koster kom att innebära en inre frid och ett kreativt skapande som varade i flera år. Schiöler var som besatt i att måla av allt som fanns i skärgårdsmiljön. Alla försök att fresta med resor gick i stöpet.

Konstnären Arne Gadd frågade en gång, halvt på skoj, om Schiöler kunde tänka sig att åka med till Rom och måla.

Schiöler blev nästan skrämmande upprörd, och började stamma: "Jag - jag - jag hinner ju aldrig måla färdigt Koster - jag kan inte resa till Rom - jag måste ju måla färdigt Koster - men jag kommer aldrig att hinna göra det - det är för mycket - inte ens om jag levde i tusen år...".

Idag finns Schiöler representerad på de flesta betydande museerna i Sverige och övriga Norden.

Olle Pettersson

Ur arkivet

view_module reorder

Zanzibar, Zanzibar!

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 25 juli, 2012

Terrence Malick & tystnadens hemligheter

Då och då ― oftast på obskyra filmbloggar ― publiceras suddiga bilder som sägs fånga Terrence Malicks ansikte. Den skygge filmregissören och författaren har gjort isoleringen och blygheten inför offentlighetens ...

Av: Klas Lundström | Essäer om film | 19 april, 2013

Berwaldhallen – Den samstämda radiostudion

Det är en torsdag i slutet av mars. Sveriges Radios Symfoniorkester har konsert. Dirigenten Simone Young tar plats på podiet och höjer taktpinnen för att påkalla uppmärksamhet. Det råder ett ...

Av: Mi Karlsson Bergkvist | Musikens porträtt | 16 april, 2014

"Jag går min egen väg"

"Jag går min egen väg"   Foto: Tony Landberg Ett samtal med Ewa Rudling. Text av Carl Abrahamsson. Den svenska fotografins "first lady" Ewa Rudling fyllde nyligen 70 år. Någon risk för pensionering föreligger ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 17 november, 2006

Sceniska rum. Gustavo Mosqueras ”Moebius” och psykoanalysens topologi

Artikelserien Sceniskarum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 25 mars, 2013

Animula, Vagula. Blandula

I går när jag kittat lidertaket, och ösregnet börjat efter naturligtvis, la mig sur för att senare orka med kvällssysslor, vaknade efter några timmar plötsligt på förnatten, hade drömt om ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 24 juli, 2013

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Förnyelse höjer seriestatus

Bland kännare är Alan Moores album klassiska och ingår självklart i serieläsarnas kanon. Böckerna kommer i ständigt nya upplagor och mästerverket Watchmen, som kom första gången på 1980-talet, har för ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 19 maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.