Vincent van Gogh och orientalismen – Del 2

Vincent van Gogh var japonist – inte orientalist. I artonhundratalets Japan finner man en konst som skiljer sig väsentligt från den västerländska. Den typ av japansk konst som här är ...

Av: Allan Persson | 31 december, 2012
Essäer om konst

Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 augusti, 2012
Essäer om konst

Special: Pride

    Foto: Sofie Nikolajsen Bergh.  Special: Pride   Essäer - Religion Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det ...

Av: Agneta Tröjer & Sarah Degerhammar & Mårten Björk & Simon Sorgenfrei | 03 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Det litterära utövandet är ultraviola

"Problemet med att vara utmanande som människa, litterärt eller på något annat transgenitalt vis, är att viljan ofta vänder sig utåt i sitt sökande, istället för att, som ett spegelglas ...

Av: Freke Räihä | 06 juli, 2010
Essäer

Tillblivelseakter - möte, uppbrott och samtidighet i Joan Mirós måleri



TEMA KONST

 Image ”In the work of art, paths are laid out for the beholder’s eye, which gropes like a grazing beast […]. The pictorial work springs from movement, it is itself fixated movement, and it is grasped in movement (eye muscles).”
    – Paul Klee, notebooks. Vol. 1, The thinking eye (New York, 1992), s. 78 
I Joan Mirós biomorfiskt färgade surrealism framstår tillblivelsen som en essentiell ingrediens. Med rörelsen som utgångspunkt, i ett möte mellan två former, tar Jonas Lindahl fasta på en aspekt av tillblivelsen i Mirós måleri, dess förutsättningar och konsekvenser.

Med avstamp i föreningen mellan den betraktande rörelsen (ögonens) och den fixerade rörelsen (de stigar måleriet leder betraktaren utefter), ska vi här i en ”inlevelsedimension”, en kort, subjektiv vandring genom bilden, bege oss ut i Joan Mirós flytande landskap.

Med förkärlek för bildens mest elementära beståndsdelar tycks Miròs måleri, där det beger sig, bejakande sätta mötet som en förutsättning för formens och elementets tillblivelse. Från detta perspektiv ska vi närma oss ett enskilt tillfälle där vi i ett möte, stigens korsning, tar fasta på tillblivelsens plötsliga språng.

Inlevelsedimension: Joan Miró. Utsnitt från Komposition, 1933.

I övergången mellan målningens två heltäckande färgfält bildas en luddig horisontlinje. Vi har en bakgrund. Ett horisontellt brungult färgfält och ett vertikalt blågrått. Ett djup i bildrummet. I detta rum befinner sig en mängd element som sedan bildar former. Vi har i första hand linjer och färgade ytor. Jag vill uppehålla mig en stund vid mötet mellan en form grundad i linjen och en form grundad på ytan. Mötet mellan en svart rektangel och en form utstakad av linjen, heldragen men ändå på väg. Den verkar söka sig bort från sin egen förankrande punkt. Slappt trevande till att börja med. Sedan mötet och en ny riktning, än slappare. Nedåt.

Mellan linjen, ytan och bakgrunden tycks här spännande saker ske. Överallt i bilden korsar formerna varandra. Vid dessa möten tycks ingen av de inblandade lämnas orörda. När en form möter en annan blir konsekvensen något nytt. Om vi försöker vandra genom bilden framstår alla dessa möten som uppbrott, som plötsliga förändringar att förhålla sig till. En tillfällig förvirring då alla förutfattade meningar måste omvärderas.

Så till den svarta rektangulära ytan och mötet med dess genomkorsande vän. I mötet, uppbrottet, förvandlas formernas definierande element. Inom ramen för mötet, likt ett utsnitt i de båda formerna, vilar rektangeln, tidigare definierad av yta nu på linjen. Och formen definierad av linje, nu på ytan. Ytan framstår rymd, rummet mellan linjerna framstår som yta. Mot bakgrund av den svarta rektangeln tar denna nya yta bakgrunden i besittning, gör den till sin egen, lösgör och förvandlar den till ett bärande element i sin egen framtoning. I denna plötsliga omvandling tilldelas den också en egen tyngd. Under mötets gång tar tyngden ut sin rätt och riktningen rättar sig därefter. Jag följer med. Nu med insikten att elementen här inte längre är antingen eller, utan både och.

Bakgrunden vaggar fram och tillbaka mellan uppbrotten.

Här har vi närmat oss ett tillfälle då tillblivelsen införlivas med en plötslighet. I mötet, uppbrottet tycks den engagerade formen vars rörelse tidigare tagit sig ett kvantitativt uttryck, vändas, som i en tillblivelsens nyck, till ett kvalitativt. Från linje till yta. Yta till rymd. Övergången är plötslig och spontaniteten tycks överraska bildens mest grundläggande strukturer.

Här består förändringen, dess rörelse inte av ett successivt förändringsförlopp, utan ett plötsligt uppbrott i formens framfart, och en tillblivelse av intensiv, snarare än extensiv karaktär gör sig gällande – formens plötsliga förtätning.

På bekostnad av ett homogent bildrum, där varje element och beståndsdel fixeras till position och funktion, låter måleriet här, vid varje infall och möjlighet den plötsliga och spontana tillblivelseakten äga rum. I mötet och uppbrottet betraktar vi en tillblivelseakt som spränger bildrummets homogenitet.

Mot oss väller då ett flytande bildrum som i mötets plötslighet inte säger nej.

Och i vilka hamnar vi hamnar? Utmed högra kanten, i höjd med horisontlinjen, finner vi målningens kanske mest komplexa, mest förtätade figur.

 Jonas Lindahl 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Livsmotet

Forord Å ha et liv å føre forlanger mye mot – livsmot. Om vi knytter an til den melankolske dikterfilosofen Martin Heidegger, så kjenner ingen av oss til hvordan livet var ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 november, 2014

Det sceniska rummet. Ett sommarminne

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2012

Stjärnhängningen

”Lite till höger Eva”, Erika höll varsamt i stjärnan och kände dess värme fortplanta sig i sin tunna, men ändamålsenligt formade kropp. ”Annars blir pappa arg.” Orden var inte särskilt allvarligt ...

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 25 december, 2013

Å ha et filosofisk liv å føre

Innledning For meg innebærer livet mitt ikke bare at livet er mitt eget, og ingen annens, eller at jeg har et liv å føre. ‘Å ha et liv å føre’ betyr ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 oktober, 2013

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Uppsala reggaefestival 2011

På Uppsala reggaefestival samlas mångkultur från alla olika åldrar för att förenas i baktakt. Reggaen inger en atmosfär som lägger sig över hela festivalområdet och publiken tycks glömma både tid ...

Av: Moa Hjärtström och Liv Nordgren | Allmänna reportage | 11 augusti, 2011

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 01 november, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts