Slukarålderns favoriter Viveca och Camilla Sten, Katarina Genar, Sara Kadefors. Foto Belinda Graham.

Viveca & Camilla Sten, Katarina Genar och Sara Kadefors

Sommarlovet är som gjort för att sluka böcker. Här kommer några tips med något av det allra bästa som kommit ut under det senaste året för den ålder som brukar ...

Av: Belinda Graham | 26 juni, 2017
Kulturreportage

Robert Smithson's

Virveln i konsten

Mitt på golvet i galleriet snurrar vattenvirveln hypnotiserande runt, runt, runt, som en Maelström hotar den att dra ner besökaren i djupet. Konstnären Anish Kapoors installation Descension (2014) är visserligen ...

Av: Mathias Jansson | 06 juli, 2016
Essäer om konst

Aurélien Lugné-Poe Deus ex machina på Le Théâtre de l’Œuvre

En stark och uppmärksammad teaterupplevelse i Paris nyligen var framförandet av Ingmar Bergmans film ”Höstsonaten” från 1978 på  Théâtre de l’Œuvre, grundad 1893 av den unge skådespelaren Aurélien Lugné-Poe. En ...

Av: Eva-Karin Josefson | 09 april, 2014
Övriga porträtt

Mattias Svensson Sandell. Foto: Privat

Porträtt av en utbildningsledare

Den individuella satsningen på varje elev på denna skola är något både lärare och elever är medvetna om. Redan från första början var intentionen att ge begåvade och ...

Av: Ineta Svärd | 01 juli, 2015
Musikens porträtt

Bildens sång



Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten icke att förglömma.
Det vill säga: Röd bok nu och mycket viktigt. Som en ny start, eventuellt.
Eventuellt bara svart penna på vitt papper och en mycket bra situation. Då svart på vitt blir till rött kanske äntligen tillslut, och ett - två - tre och kanske är det den kartan man ska följa? (Hud).




Människa måste välja att antingen vara icke-natur eller vara natur och låta löven falla överallt. Kanske som pollen eller bara som tunga - tunga kläder som man måste ha om det är för kallt. Annars får man leta efter solstrålarna (de varma). Alternativt kan man trycka sig hårt mot strukturen (i stenväggen) för den har ackumulerat värme så länge att det finns hur mycket som helst. Ju mer värme desto mindre hes och trumma lätt och höga C blir KLOCKRENT som så sig bör. Fint och följsamt för 'man får se till att dela med sig' säger lilla Frö och cirkulerar runt hålet i väggen, ett - två. Ett - två - tre kanske sen, för det finns nog en karta om man tittar tillräckligt länge. Kan se långt ut till andra sidan där allt är lika fast som förut men mer fuktigt nu, kanske som mellan tårna fast inget mögel.

Liksom fort-fort springa runt på ytan, i cirkel eller i labyrint spelar ingen roll, för det är aktiveringen av kroppen som betyder.

Kanske bli hes, lite obehagligt, men inte lika obehagligt som kalla barfota-fötter på stengolv. Fotsulor nöts ut (kanske skrapsår och blod) och då skynda sig, snabbt hitta rytmen (balansen) och flyga en decimeter ovanför marken (men inte mer).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ta hjälp av huvud och annan odefinierbar del av kroppen kanske som man kan använda bara för att den rör sig lite lättare.

För att: intuition och intimition och bli hes och obehagligt eller inte; lilla Frö hade gillat det med någon på andra sidan. I huvudet eller den där andra odefinierbara delen av kroppen, spelar ingen roll. Spelar ingen roll eftersom någon på andra sidan ändå måste vara oromantisk (av naturen) och därmed - enligt biologisk logik - man.

Av naturen sprungen (man) och naturen är oromantisk eftersom den inte ställer några frågor.

Människa måste välja att antingen vara icke-natur eller vara natur och låta löven falla överallt. Kanske som pollen eller bara som tunga - tunga kläder som man måste ha om det är för kallt. Annars får man leta efter solstrålarna (de varma). Alternativt kan man trycka sig hårt mot strukturen (i stenväggen) för den har ackumulerat värme så länge att det finns hur mycket som helst. Ju mer värme desto mindre hes och trumma lätt och höga C blir KLOCKRENT som så sig bör. Fint och följsamt för 'man får se till att dela med sig' säger lilla Frö och cirkulerar runt hålet i väggen, ett - två. Ett - två - tre kanske sen, för det finns nog en karta om man tittar tillräckligt länge. Kan se långt ut till andra sidan där allt är lika fast som förut men mer fuktigt nu, kanske som mellan tårna fast inget mögel.

'Mögel är för gamla människor'. Så det så, och det är sant; lilla Frö har sällan fel.

'Tam - ta - tam' säger hon och cirkulerar runt hålet. Ett - två, ett - två och nynna med i rätt melodi och rytm, rytm som svänger så länge man följer den med kroppen och inte försöker finna den i labyrinten. För labyrinter har raka linjer men sträcker sig typ överallt (í alla väderstreck) och lilla Frö står stilla då (kanske tyst) för att inte skada fotsulorna. (Eller den inre logiken - mycket ömtålig).

Av nödvändighet tyst, men å andra sidan om stå stilla (kanske stum) risk att växa fast och ackumulera fukt (börjar mellan tårna och sprider sig) och det kan bli svamp och klia-klia och salva måste införskaffas.

Om stilla i fukt för länge kan det ju bli mögel.

'Jag vill inte det' säger lilla Frö och cirkulerar runt hålet, ett - två, ett - två, och sjunga med i rätt melodi.

För man måste hålla tonartskretsen intakt. Följa intuition-intimition men inte som en tavla på väggen - med ram - utan som en krater att cirkulera runt med fingrar och naglar, men den här gången direkt på huden.

Så länge inte smärta vill säga, för det är väldigt dåligt med smärta i strupe och i hals då de ska användas till viktiga saker som att göra kugghjul. Mekaniskt, men inte ha för bråttom. När hål (öppningar) ska cirkuleras måste det vara lugn och försiktighet, inte tappa takten, bara largo-känsla på och de enda undersökningar som får pågå är de om intuition - intimition som i labyrinten (fast med händerna stadigt placerade på ytan, lyssna på strukturen):

Är den blond?
Den är blond.
Är den gråspräcklig?
Den är ett konglomerat.

Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. (Detta måste upprepas som någon form av refräng):

-Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten icke att förglömma.

Icke att förglömma (angående melodin): Man måste vara böjlig som cirkeln. Inte följa linjerna i raka strukturer som en tavla på stenväggen, utan koordinera med kratern och cirkulera runt med fingrar och naglar.

Söka sången i rynkorna (hud), tills man är igenom och kan kika på insidan.

 

 

 

Ida Thunström, text och bild

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från Hyllan. Vecka 39, 2012

Sverige regeras av ”Det nya arbetarpartiet”. Deras huvudkonkurrent är det gamla arbetarpartiet. Lite märkligt att de två största partierna vill kalla sig för arbetarpartier, nya eller gamla, när de samtidigt ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 september, 2012

Vi ses i Nangiala!

Från bron där de såg hela världen kastade de bort sina drömmar med vänsterhanden. Mellan de och vattnets mörka yta, i en kort evighet, seglade några dästa måsar mätta på ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 16 maj, 2012

Cecilia Persson – En diktares första uppgift är att bli lik sig själv

Jag gick upp 4.20 och var så trött att jag kände mig illamående. Båda barnen bor heltid hos mig nu. Klockan 14.30 ska jag sätta mig på min röda cykel ...

Av: Cecilia Persson | Utopiska geografier | 12 november, 2012

Helig, hemlig, hel och hotad

  Otaliga är lekarnavid randenav bergenI hemlighetbestiger jagklättrar påStigberget, de Vitaoch FjällgatansOch fåglar flygerur min munnär jag talartill himlenvid Fåfängans rand (Ur Jordmannen, Kjellqvist 1987) Tidigt visste jag att det fanns något som ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om religionen | 31 januari, 2011

Penna och knytnäven. Om Amelie Posse

Det är en tvättäkta idyll, inte olikt ett litet hörn av Paradiset som dalat ner här på jorden. Det går inte att beskriva hennes uppväxt med bättre ord. De bor ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 16 december, 2012

Kvinnor som gnor – Intervju med Gittan Jönsson

Årets Henry Mayne-pristagare heter Gittan Jönsson. Priset instiftades 1991 av Birgit Rausing och hennes man Gad Rausing till minne av Birgit Rausings far konstnären Henry Mayne. Pristagaren utses vartannat år ...

Av: Katinka Kant | Konstens porträtt | 07 augusti, 2013

En illustration av den Andra

Jag går förbi en hög med dagstidningar som ligger kvarglömda eller kastade på marken. Jag blir stående något ögonblick inför framsidans bild av ett par groteskt undernärda och underviktiga barn ...

Av: Anna Remmets | Gästkrönikör | 23 augusti, 2011

Ondskan i världen

Ondskan i världen    H C Andersen: Snödrottningen - en kabbalistisk läsning av HC Andersen Av Mikael Mogren. Enligt den lurianska kabbalan måste det finnas tomrum innan skapande kan börja. Det sker genom tzimtzum som ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om litteratur & böcker | 05 januari, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.