Teater Nyfiken tar teatern till förorten

  Ännu en teatergrupp tar steget ut i förorten. Nybildade Teater Nyfiken har nyligen satt upp sin första produktion på kulturhuset i Skarpnäck. Tidningen Kulturens Jens Wallén har träffat några av ...

Av: Jens Wallén | 10 mars, 2009
Scenkonstens porträtt

Tankens ambivalens VII

”En bok är en spegel: tittar en apa in Kan förvisso ingen apostel blicka ut.” / Lichtenberg Ambivalent i mina tankar, så även min yttre bild av identitet. Tänker därför skriva fram en ...

Av: Göran af Gröning | 18 december, 2013
Agora - filosofiska essäer

”Man kan se skaparkraften som sina fotspår” Att läsa Boel Schenlær

Boel Schenlær utkom 2011 med 'Nomad i exil'. Det var en utgåva fylld av poetiskt djup, livsvisdom och medveten framtidssyn. Detta kanske kan låta lite orakelbetonat och tungrott så jag ...

Av: Benny Holmberg | 24 juli, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Ett slags möte med Pentti Saarikoski

En författare bland många, som det sällan talas om numera, och inte tidigare heller, här i Sverige, är och var det stora språkgeniet Pentti Saarikoski. En helt otrolig människa på ...

Av: Carsten Palmer Schale | 16 Maj, 2017
Litteraturens porträtt

Bildens sång



Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten icke att förglömma.
Det vill säga: Röd bok nu och mycket viktigt. Som en ny start, eventuellt.
Eventuellt bara svart penna på vitt papper och en mycket bra situation. Då svart på vitt blir till rött kanske äntligen tillslut, och ett - två - tre och kanske är det den kartan man ska följa? (Hud).




Människa måste välja att antingen vara icke-natur eller vara natur och låta löven falla överallt. Kanske som pollen eller bara som tunga - tunga kläder som man måste ha om det är för kallt. Annars får man leta efter solstrålarna (de varma). Alternativt kan man trycka sig hårt mot strukturen (i stenväggen) för den har ackumulerat värme så länge att det finns hur mycket som helst. Ju mer värme desto mindre hes och trumma lätt och höga C blir KLOCKRENT som så sig bör. Fint och följsamt för 'man får se till att dela med sig' säger lilla Frö och cirkulerar runt hålet i väggen, ett - två. Ett - två - tre kanske sen, för det finns nog en karta om man tittar tillräckligt länge. Kan se långt ut till andra sidan där allt är lika fast som förut men mer fuktigt nu, kanske som mellan tårna fast inget mögel.

Liksom fort-fort springa runt på ytan, i cirkel eller i labyrint spelar ingen roll, för det är aktiveringen av kroppen som betyder.

Kanske bli hes, lite obehagligt, men inte lika obehagligt som kalla barfota-fötter på stengolv. Fotsulor nöts ut (kanske skrapsår och blod) och då skynda sig, snabbt hitta rytmen (balansen) och flyga en decimeter ovanför marken (men inte mer).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ta hjälp av huvud och annan odefinierbar del av kroppen kanske som man kan använda bara för att den rör sig lite lättare.

För att: intuition och intimition och bli hes och obehagligt eller inte; lilla Frö hade gillat det med någon på andra sidan. I huvudet eller den där andra odefinierbara delen av kroppen, spelar ingen roll. Spelar ingen roll eftersom någon på andra sidan ändå måste vara oromantisk (av naturen) och därmed - enligt biologisk logik - man.

Av naturen sprungen (man) och naturen är oromantisk eftersom den inte ställer några frågor.

Människa måste välja att antingen vara icke-natur eller vara natur och låta löven falla överallt. Kanske som pollen eller bara som tunga - tunga kläder som man måste ha om det är för kallt. Annars får man leta efter solstrålarna (de varma). Alternativt kan man trycka sig hårt mot strukturen (i stenväggen) för den har ackumulerat värme så länge att det finns hur mycket som helst. Ju mer värme desto mindre hes och trumma lätt och höga C blir KLOCKRENT som så sig bör. Fint och följsamt för 'man får se till att dela med sig' säger lilla Frö och cirkulerar runt hålet i väggen, ett - två. Ett - två - tre kanske sen, för det finns nog en karta om man tittar tillräckligt länge. Kan se långt ut till andra sidan där allt är lika fast som förut men mer fuktigt nu, kanske som mellan tårna fast inget mögel.

'Mögel är för gamla människor'. Så det så, och det är sant; lilla Frö har sällan fel.

'Tam - ta - tam' säger hon och cirkulerar runt hålet. Ett - två, ett - två och nynna med i rätt melodi och rytm, rytm som svänger så länge man följer den med kroppen och inte försöker finna den i labyrinten. För labyrinter har raka linjer men sträcker sig typ överallt (í alla väderstreck) och lilla Frö står stilla då (kanske tyst) för att inte skada fotsulorna. (Eller den inre logiken - mycket ömtålig).

Av nödvändighet tyst, men å andra sidan om stå stilla (kanske stum) risk att växa fast och ackumulera fukt (börjar mellan tårna och sprider sig) och det kan bli svamp och klia-klia och salva måste införskaffas.

Om stilla i fukt för länge kan det ju bli mögel.

'Jag vill inte det' säger lilla Frö och cirkulerar runt hålet, ett - två, ett - två, och sjunga med i rätt melodi.

För man måste hålla tonartskretsen intakt. Följa intuition-intimition men inte som en tavla på väggen - med ram - utan som en krater att cirkulera runt med fingrar och naglar, men den här gången direkt på huden.

Så länge inte smärta vill säga, för det är väldigt dåligt med smärta i strupe och i hals då de ska användas till viktiga saker som att göra kugghjul. Mekaniskt, men inte ha för bråttom. När hål (öppningar) ska cirkuleras måste det vara lugn och försiktighet, inte tappa takten, bara largo-känsla på och de enda undersökningar som får pågå är de om intuition - intimition som i labyrinten (fast med händerna stadigt placerade på ytan, lyssna på strukturen):

Är den blond?
Den är blond.
Är den gråspräcklig?
Den är ett konglomerat.

Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. (Detta måste upprepas som någon form av refräng):

-Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten icke att förglömma.

Icke att förglömma (angående melodin): Man måste vara böjlig som cirkeln. Inte följa linjerna i raka strukturer som en tavla på stenväggen, utan koordinera med kratern och cirkulera runt med fingrar och naglar.

Söka sången i rynkorna (hud), tills man är igenom och kan kika på insidan.

 

 

 

Ida Thunström, text och bild

Ur arkivet

view_module reorder

När en minister blir konstnär

Vad händer då? Jo, en makalös förvandling sker som jag upptäcker på Hosokawas första retrospektiva utställning, Längst med floden, i Paris. Morihiro Hosokawa - Japans före detta premiärminister - företräder ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 20 april, 2010

Är höga klackar och chica fransyskor förenliga med den gröna vägen?

Det var en av frågorna jag ställde mig under denna miljövänliga vår vi har haft i Paris, med utställningar, konferenser och mässor. Miljöfrågorna verkar ha blivit trendiga i Frankrike. Att ...

Av: Anne Edelstam | Reportage om politik & samhälle | 12 juni, 2009

Jacksonbot in action

Det där kan min robot göra bättre – om konst som algoritmer

Kallar du det där för konst? Min robot skulle kunna göra det mycket bättre! Kanske kommer konstnärer att ersättas av robotar i framtiden. Påståendet får nog en del att rynka ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 18 februari, 2015

Richard Kriesche ur verket Genspur från 2001. Foto: Mathias Jansson

Richard Kriesche österrikisk New Media Art pionjär

Richard Kriesche tillhör en av pionjärerna inom New Media Art i Österrike. Han har varit verksam sedan 1960-talet och deltagit på flera av Venedig biennalerna och på Documenta i Kassel ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 09 augusti, 2016

I mitten av oktober gick festivalen Cinema Queer av stapeln i Stockholm. Festivalen inleddes i Högalidskyrkan. Foto: Cinema Queer.

Smutsiga, skitiga, heliga Queer

En utställning på galleri Draken i Gamla Stan, Stockholm, har uppmärksammats i fikarummet på mitt jobb. Det är utställningen Guy, där fotografen Erik Lundback enligt galleriets egen presentation vill visa ...

Av: Calle Hedrén | Essäer om film | 06 november, 2014

Bollywood– indisk filmindustri på export

Bollywood– indisk filmindustri på export Det hände 1982. Jag bodde i den del av New Delhi som heter Defence Colony. En dag bestämde jag mig för att gå och se den ...

Av: Bertil Falk | Kulturreportage | 13 januari, 2011

Van Morrison på Notodden Blues Festival 2013. Foto: Jarvin/Wikipedia

En känsla av förundran – Van Morrison, del 6

När vi lämnade Van Morrison senast hade han precis avslutat ett segertåg med kompbandet Caledonia Soul Orchestra.

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 29 mars, 2015

Den nya musikens åldrande, isolering och estetiska kortslutning

I år är det fyrtio år sedan den tyske filosofen, sociologen och musikestetikern Theodor W. Adorno dog. Det är i det närmaste oundvikligt att kringgå denne mångsidige tänkare när man ...

Av: Stefan Thorsson | Essäer om musik | 13 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts