Erik Lindegren

Som bilder över kanalens djup, regntunga skyar med rök från stressad kontinent. En dag då vi stod väntande, på öde strand med ögon fästade mot evighet, som vid Shelleys hav en gång då tidens frusna jag blev skuggornas ...

Av: Hans-Evert Renérius | 30 augusti, 2010
Utopiska geografier

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | 28 september, 2006
Kulturreportage

Varför ”dissipativa strukturer”?

När Prigogine som den förste fick grepp om de system med återkoppling, som konstituerar vår värld, kallade han dem ”dissipativa strukturer”. Efter honom har man sedan mestadels kallat dem ”självorganiserande ...

Av: Erland Lagerroth | 24 november, 2014
Agora - filosofiska essäer

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | 15 Maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Sofonisba Anguissola “Lucia, Minerva and Europa Anguissola Playing Chess” (1555)

Schack matt i konsten



Vid havet sitter riddaren och spelar schack med döden. Ingmar Bergmans klassiska scen i filmen “Det sjunde inseglet” från 1957 är ikonisk. Scenen med två kombattanter försjunkna i en hjärnornas kamp för att på liv och död besegra den andra på slagfältet är ett motiv som också återkommer i konsten. 
Utställningen “The Art of Chess” inspirerades i sin tur av utställningen “Imagery of Chess” som arrangerades i New York 1944, av, ja vem annars om inte schackkonstens mästare, Marcel Duchamp. Utställningen bestod av 32 inbjudna konstnärer vilket motsvarade antalet pjäser på ett schackbräde. Max Ernst och Duchamp själv bidrog med egna designade schackspel med andra konstnärer deltog med konstverk där schack var huvudmotivet som Dorothea Tannings surrealistiska målning “Endgame” med ett schackbräde i bakgrunden. Om med det draget säger vi schack matt för den här essän.

En konstnär som tog schackspelandet till nya höjder vara Marcel Duchamp. För Duchamp var det en konst att spela schack och han har i ett berömt citat sagt att även om alla konstnärer inte är schackspelare så är alla schackspelare konstnärer. Med tiden blev Duchamp en riktigt duktig spelare som kom att representera Frankrike i flera schackolympiader.

Mest känd har Duchamps schackspelande blivit genom ett fotografi taget 1963 i Pasadenas konstmuseum i USA. Bilden visar hur den då 76-åriga Duchamp sitter och spelar ett parti schack mot den helt nakna 20-åriga Eve Babitz. Man kan visserligen säga att fotografiet har en konsthistorisk förlaga i  Édouard Manets  målning “Frukost i det gröna” (1863) där man också omotiverat hittar en ung naken kvinna som sitter i gräset och har picknick med två kostymklädda män. Men sett med dagens ögon så kan man inte annat än konstatera att fotografiet är ganska sexistisk. Det är faktiskt så illa att Eve knappt visste hur man spelar schack utan ställde egentligen bara upp på den arrangerade bilden för att hämnas på museets direktör som inte hade bjudit in henne av rädsla för att hon skulle ställa till med en skandal.

Ser man på Bergmans filmscen och fotot av Duchamp så får man intrycket att schack är ännu ett mansdominerat område i konsten. Sett i ett större konsthistoriskt perspektiv så stämmer det inte riktigt. Schackspelets ursprung är omdiskuterat, termen schackmatt är iallafall persisk och betyder “kungen är besegrad”, men den form av schack vi känner till idag uppkom  i Europa på 1400-talet. Schackbrädet är ett representativt slagfält och pjäserna en bild av samhället. Viktiga pjäser som kungen och drottningen måste skyddas, medan bönder som det finns gott om kan man offra i spelet. I schack gäller det för spelarna, precis som i verkligheten, att genom strategi och list slå ut den andres kung och vinna kriget.

Under renässansen ingick därför schackspelandet som en viktig del i adelns bildning. Både män och kvinnor spelade schack eftersom det ansåg utveckla strategisk förmåga och list. Egenskaper som kunde vara bra att ha för att nå framgång i livet och behålla sina positioner i samhället. Det är därför inte ovanligt på målningar från den här tiden att man ser kvinnor som spelar schack. I den italienska konstnären Sofonisba Anguissolas målning från 1555 ser vi tre systrar som spelar schack och i den holländska konstnären Lucas van Leydens målning från 1508 hur en man och en kvinna, (bägge är påklädda), sitter och spelar schack medan några människor intresserade följer partiet.  

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Man får en känsla att det är någon gång under 1800-talet som bilden av schack som en manlig sysselsättning börjar ta form. Att det första officiella världsmästerskapet i schack arrangerades 1886  har förmodligen något att göra med saken. På Honoré Daumiers målning “Schackspelarna” från 1863 ser vi en ganska typisk bild av hur vi idag brukar tänka på schackspelare. På målningen är det två äldre herrar som sitter försjunkna i ett parti schack. Om schack tidigare har varit ett nöje och tidsfördriv för både män och kvinnor, unga och gamla, så verkar det under 1900-talet främst blivit en intellektuell kamp för män.

Schackbrädet och pjäserna och under historien också fått olika kreativa utformningar. I en utställning på Saatchi gallery i London visades 2012 en utställning som hade temat “The Art of Chess”. Under flera år hade man bjudit in samtida internationellt kända konstnärer som Maurizio Cattelan, Jake och Dinos Chapman, Tracey Emin och Damien Hirst för att skapa unika schackspel i alla möjliga material.

Damien Hirst hade gjort schackspelet “Mental Escapology” där pjäserna bestod av medicinflaskor och burkar av glas som var graverade med texter som K-night, Castle tablets, Queen ER.  Schackbrädet var monterat på ett kirurgbord och de utslagna pjäserna placerades inlåsta i ett vitrinskåp för att göra det medicinska temat komplett. Den japanska konstnären Yayoi Kusama hade skapat ett pumpa schackspel med stolar, bord och pjäser i hennes karaktäristiskt prickiga utförande och hela spelet kunde sedan förvaras i en stor vit läderpumpa.  I “Untitled” (Good versus Evil) hade Maurizio Cattelan tagit konceptet med schackspelets symbolik med svart och vitt, ont och gott, bokstavligen. På den svarta sidan ser vi ondskefulla karaktär som Hitler och Cruella de Ville, som strider mot den vita sidan med pjäser som Martin Luther King och moder Teresa.

Utställningen “The Art of Chess”  inspirerades i sin tur av utställningen “Imagery of Chess” som arrangerades i New York 1944, av, ja vem annars om inte schackkonstens mästare, Marcel Duchamp. Utställningen bestod av 32 inbjudna konstnärer vilket motsvarade antalet pjäser på ett schackbräde. Max Ernst och Duchamp själv bidrog med egna designade schackspel med andra konstnärer deltog med konstverk där schack var huvudmotivet som  Dorothea Tannings surrealistiska målning “Endgame” med ett schackbräde i bakgrunden. Om med det draget säger vi schack matt för den här essän.

 

 

 

Mathias Jansson

Ur arkivet

view_module reorder
Den orientaliska dansen  i Kyss henne

Kulturfarans förvandling till äkta svensk kulturskatt

Sommar och sol och friluftsteater som folknöje. Folkkära skådespelare (kända från fina teatrar och populära filmer) uppträder under sommaren bland träd och buskar, i parker, i slottsträdgårdar eller vid ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 29 augusti, 2016

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Christina Sassner – Prolog till ( stämningen tassande toffelburen )

Det här är prologen till novellsamlingen [ stämningen tassande toffelburen ] med lyriskt laddade surrealistiskt socialrealistiska noveller utan kommatecken med feministiska förtecken. Jag skriver och läser och lär ut. Jag skriver ...

Av: Christina Sassner | Utopiska geografier | 04 juni, 2012

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Frilans – en livsstil i utdöende? Nedslag i Allan Löthmans bildvärld

1976 var ju faktiskt frågan om Väst eller Öst först skulle ösa iväg sina kärnvapenmissiler och de överlevande vakna upp i totalt mörker under stoftmolnen, i en nukleär vinter som ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Liv Strömquist och äktenskapets baksida

Porträttet ingår i Christer Järeslätts projekt REFRICATER. Hela porträttserien visas på Hotel Tylösand 27 juni - 31 augusti. Liv Strömquist är en av senare års mest omskrivna serietecknare. Hennes rättframma ...

Av: Jimmy Wallin | Litteraturens porträtt | 30 juni, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.