Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | 19 april, 2011
Kulturreportage

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | 26 mars, 2016
Musikens porträtt

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

En friare filmstruktur Intervju med Sergei Loznitsa

  Filmen "The Joy" är en av de mest kompromisslösa filmer som vi har skådat under 2000-talet. Den ryske regissören Sergei Loznitsa har med hjälp av fotograf och klippare lyckats skapa ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 17 februari, 2011
Filmens porträtt

Abraham Poincheval i björnens mage. Image courtesy of Musée de la chasse et de la nature.

Konsten att sova i en död björn



Den klaustrofobiska känslan av att vara inspärrad i ett trångt utrymme är inget som den franska konstnären Abraham Poincheval verkar lida av. Under en vecka under 2017 befann han sig instängd i en sten på konstmuseet Palais de Tokyo i Paris. I stenen fanns det en formgjuten stol där han kunde sitta och genom små hål fick han luft, vatten och näring. 
Att plötsligt befinna sig naken på röda mattan med hundratals personer stirrande på dig är rena mardrömsupplevelsen. Att dessutom vara instängd i en glaslåda och inte kunna fly, gör inte saken bättre, men det var precis det som den ryska performancekonstnären Fyodor Pavlov-Andreevich utsatte sig för när han kraschade kända fester som Met galan 2017. Hans medhjälpare levererade honom naken instoppad i en glaslåda på röda mattan och lämnade honom sedan åt sitt öde. Verket ingick en serie av fem performance som konstnären kallade “Foundling”

. Via en kamera kunde besökarna på en videoskärm sedan följa vad som hände inne i stenen. Konstnären beskriver denna klaustrofobiska performance med titeln “Stone” som känslan av att resa i en sten, som en astronaut, utan att kunna röra sig. För nog är det en mental utmaning att befinna sig instängd under en lång tid i ett litet utrymme.

Man kan inte låta bli att jämföra Poincheval performance med andra verk som testar kroppens gränser, där vi bland annat hittar den kända konstnären Marina Abramović, som skapat många och långa performanceverk. Abramović har också skapat ett klaustrofobiskt verk.  I “Imponderabilia”  från 1977 ställde sig Abramovic och hennes kollega Ulay nakna vid en trång passage som ledde in till invigningen av utställningen på ett konstmuseum i Bologna. Besökarna blev tvungna att pressa sig förbi de två nakna konstnärernas kroppar vilket skapade en klaustrofobisk känsla hos besökarna.

För Poincheval var en vecka instängd i en sten inte hans första och inte heller hans längsta klaustrofobiska upplevelse. 2014 tillbringade han två veckor i en död björn på ett annat franskt museum. I en uppstoppad björn hade konstnären byggt en sängplats där han sedan tillbringade två veckor. Med sig hade han mat, vatten, en lampa, något att läsa och någon form av toalett. Poincheval  konstnärskap kretsar mycket kring att befinna sig i trånga utrymmen under en längre tid som att bo i ett underjordiskt hål utanför en bokhandel i Marseille, spendera en vecka 20-meter ovanför marken på en liten plattform utanför Paris tågstation Gard du Nord eller flyta runt som en flaskpost på floden Rhone, inspärrad i en stor genomskinlig flaska.

Den här typen av performance är inte helt ofarlig. När några konststudenter från Holland 2015 gjorde ett försök till ett performanceverk, som gick ut på att en kvinna som låg i en låda täcktes av gips, höll det på att gå riktigt illa. Det visade sig att andningshålet förmodligen var för snävt tilltaget och kvinnan fick panik när syret började ta slut. Stadens brandkår fick göra en blixtutryckning och slå sönder gipskokongen och rädda kvinnan ur den klaustrofobiska situationen. Sensmoralen är väl att den här typen av farlig konst ska lämnas år erfarna och utbildade konstnärer och inget som konststudenter ska försöka sig åt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det finns andra studenter som också hamnat i konstknipa, låt hända av det mer humoristiska slaget. En student vid det tyska universitetet i Tübingen ville ta en selfie med den peruanska konstnärens Fernando de la Jara staty “Chacán-Pi” (Making Love), men fastnade och kom inte loss. Statyn som är en 12 ton marmorskulptur föreställer kort och gott en vagina och den manliga studenten fastnade med foten i öppningen och kunde inte ta sig loss utan hjälp av brandkåren. Att vara instängd nio månader i mammans mage och sedan fastna på vägen ut kan inte annat än beskrivas som klaustrofobiskt.

Att plötsligt befinna sig naken på röda mattan med hundratals personer stirrande på dig är rena mardrömsupplevelsen. Att dessutom vara instängd i en glaslåda och inte kunna fly, gör inte saken bättre, men det var precis det som den ryska performancekonstnären Fyodor Pavlov-Andreevich utsatte sig för när han kraschade kända fester som Met galan 2017. Hans medhjälpare levererade honom naken instoppad i en glaslåda på röda mattan och lämnade honom sedan åt sitt öde. Verket ingick en serie av fem performance som konstnären kallade “Foundling”. Jag tror inte Pavlov-Andreevich kände sig speciellt utsatt där han låg naken i en glaslåda på kändisfestens röda matta. Vi talar ändå om en konstnär som spikade fast sin pung i kullerstenen på Röda torget i Moskva och satt där naken som en protest mot vad han kallade den ryska polisstaten.

 

 

 

 

Mathias Jansson

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan, Vecka 49 - 2012

Göran Rosenberg tilldelades Augustpriset för sin bok ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz”. Världen må förlåta mig, men jag tycker att det är en så fantastiskt bra och viktig ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 december, 2012

På tal om Herakleitos

  Under en längre period denna höst 2012 har jag haft anledning att i lugn och ro ägna mig åt Herakleitos, vilket allteftersom gett upphov till följande i den gamle upphovsmannens ...

Av: Bertil Falk | Agora - filosofiska essäer | 22 december, 2012

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Violet Tengberg ─ föregångare till den nya andliga konsten

Samhället har alltid fruktat udda konstnärer, diktare, helgon och mystiker. Det främmande och okända är skrämmande och farligt och ofta har man förföljt och på olika sätt försökt tysta ner ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 22 juni, 2009

Biografiskt lexikon för Finland nu på nätet

Numren 710:1-4 i serien Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland är ett imponerande storverk: de fyra mycket bastanta delarna av Biografiskt lexikon för Finland, utgivna 2008-2011 med understöd av ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 09 december, 2014

Kvalité och känsla

Kvalité och känsla "Franskspråkig skönlitteratur i svensk översättning" är Elisabeth Grate Bokförlags motto, men en och annan bok från den anglosaxiska världen har smugit sig in i utgivningen.

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 25 september, 2007

Den felande länken och amöbans intelligens

Till Birthe, humanist med naturvetenskaplig bakgrund, precis som författaren Erland   Inspirerad av Erich Jantsch, The Self-Organizing Universe från 1980 och Ilya Prigogine och Isabelle Stengers, Ordning ur kaos från 1985 (1979) ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 03 september, 2010

Roger Scruton om liberalism

Liberalism är inte en enhetlig tradition. Det finns emellertid en uppsättning ställningstaganden som kan sägas utgöra dess kärna och som förenar olika formuleringar av den genom familjelikhet. Av dessa besläktade ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.