Krönika från Maspalomas 3

Lyssnar mycket på Olle Adolphson dessa dagar. Charlotta delar min förtjusning. Tänker på ett par i Jönköping när jag hör Sängen. Återkommer till det. Nu i stället till den stora ...

Av: Christer B Johansson | 27 september, 2012
Gästkrönikör

Familjen Facebook – framsidan och baksidan

Det fanns något som hette Facebook, berättade man. Det var ett slags mötesplats på Internet. Jag som författare borde gå med, sa man. Knyta kontakter, nå ut, hålla mig a ...

Av: Stefan Whilde | 31 augusti, 2013
Stefan Whilde

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Agneta Sandberg berättar om romandebuten

Hösten 2010 utkom journalisten och författaren Agneta Sandberg med sin debutroman "Hycklarnas afton". Den är på många sätt är en ovanlig roman. Ursprungligen planerade författaren att skriva en vanlig ...

Av: Jens Wallén | 29 mars, 2011
Litteraturens porträtt

Albrecht Dürer, “Noshörningen” (1515). Källa: Wikipedia

Fantastiska varelser och deras skapare




År 1515 skapade den tyska konstnären Albrecht Dürer ett grafiskt blad föreställande en indisk pansarnoshörning. På 1500-talet var det nästan ingen i Europa som hade sett en riktig noshörning, inte ens Dürer verkar det som. Bilden är förmodligen gjord efter en beskrivning eller en annan förlaga, av en levande noshörning som visades upp i Lissabon samma år. Många betraktare ansåg nog på den här tiden, att noshörningen var ett lika underligt och exotiskt djur som enhörningen.

Enhörningar finns det gott om i konsten. Det var ett sagodjur som under medeltiden kom att förknippas med Kristus och som också var en symbol för det oskuldsfulla. På Rafaels målning från 1500-talet ser vi jungfru Maria som sitter med en mycket liten enhörning i famnen som en symbol för hennes oskuld och renhet. Det finns olika teorier om enhörningens ursprung. Det har spekulerats om det funnits något riktigt djur som varit förlaga eller inte. En annan teori är att man hittat horn från Narvalen, som egentligen är långa spiralvridna tänder som ser väldigt fantasifulla ut, och att dessa horn har triggat igång fantasin, och att man trott att de tillhört enhörningar.
<br />
Ellen Jewett, “A feral antiquity II” (2015). Courtesy the artist


Ellen Jewett, “A feral antiquity II” (2015). Courtesy the artist

Annons:

Enhörningar finns det gott om i konsten. Det var ett sagodjur som under medeltiden kom att förknippas med Kristus och som också var en symbol för det oskuldsfulla. På Rafaels målning från 1500-talet ser vi jungfru Maria som sitter med en mycket liten enhörning i famnen som en symbol för hennes oskuld och renhet. Det finns olika teorier om enhörningens ursprung. Det har spekulerats om det funnits något riktigt djur som varit förlaga eller inte. En annan teori är att man hittat horn från Narvalen, som egentligen är långa spiralvridna tänder som ser väldigt fantasifulla ut, och att dessa horn har triggat igång fantasin, och att man trott att de tillhört enhörningar.

Det var nog inte många i Europa under medeltiden som kände till eller hade sett en Narval, som lever i norra ishavet. Under stor del av historien har havet varit och är fortfarande ett stort outforskat område som döljer många spännande och skrämmande varelser. Kanske inte lika skrämmande som de monster och sjöodjur som man kan hitta på äldre sjökort som Olaus Magnus sjökarta från 1539. När man ser det myller av sjöormar, sjömonster och jättekrabbor som hotar att sluka båtar och besättningar så förstår man att man hölls sig på land eller nära kusten.

Även i vår tid dyker det upp märkliga väsen. När jag var liten fick jag höras talas om Skvadern, ett märkligt djur som bodde i Medelpads skogar och som var en märklig korsning, där framdelen bestod av en hare och bakdelen av en tjäder. Det finns “riktiga” exemplar att se på museum, där en kreativ taxidermist sytt ihop de två djurdelarna till ett nytt djur. Det finns en del samtida konstnärer som också arbetar med att skapa nya fantasifulla och skrämmande varelser genom att kombinera olika uppstoppade djurdelar.

Enrique Gomez de Molina är ett exempel, men inget bra exempel. Konstnären skriver på sin hemsida att han blir glad över att se sina fantasifulla varelser men samtidigt ledsen för att vi hålla på att utrota många arter. Ironiskt nog så var det därför konstnären hamnade i problem med rättvisan när det visade sig att han utan tillstånd hade importerat djurdelar. Det finns en stor svart marknad som handlar med utrotningshotade och rödlistade djur och genom att ignorera lagarna bidrog konstnären själv till att djuren hotades. Bland några av Molinas skapelser kan man nämna en ekorre med sköldpaddsskal och ett fågelhuvud. Ekorrens huvud verkar Molinas sedan har använt i ett annat verk där det återfinns monterat på bakkroppen av en krabba.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mer poetiska och organiska är Ellen Jewetts skulpturer där hon låter djur och natur smälter ihop i fantastiska keramikkreationer. Som en coyote som verkar hålla på att förvandlas till en fågel. Den står på fågelben och svansen växer fram som en symbios av fågelfjädrar, växter och löv. Hela skulpturen har en cirkulär och organisk form. Samma känsla får man när ser Jewetts tupp där fjädrarna övergår i ett grenverk där det sitter små fåglar. Det är precis som om Jewetts skapelser bär med sig sitt eget ekosystem med växter och andra djur.

Kate Clark är ett annat exempel. Hon arbetar mycket med skulpturer av djur som antiloper, zebror och hjortar där hon byter ut djurets ansikte mot ett mänskligt ansikte. På så sätt spinner hon vidare på Frida Kahlos verk ”The Wounded Deer” från 1946 där Frida har gestaltat sig som en hjort i skogen träffad av jägarnas pilar. Precis som i Clarks verk är hjortens ansikte mänskligt, i det här fallet ett självporträtt av Frida.

Att kombinera ihop olika delar av djur och människor till nya fantasifulla och fasansfulla kreationer är en gammal idé och det finns många exempel på det inom konsten och litteraturen. Minotauren (människa med tjurhuvud), Kentauren (människa med hästkropp), Sfinxen (lejon med människohuvud), Sjöjungfrun (fisk med överkropp av en människa) för att nämna några.

Man skulle kunna säga att dessa skapelser är surrealistiska och en av surrealismens främsta konstnärer Salvadore Dali har också bidragit med att skapa fantasifulla djur. I målningar som “The Temptation of Saint Anthony” (1946) ser vi elefanter som bär olika arkitektoniska konstruktioner på sina ryggar, men det mest surrealistiska är deras långa spindelliknande ben som de kliver omkring på. Även i målningen “Celestial Ride” (1957) föreställande en noshörning, kanske inspirerad av Dürers grafiktryck, hittar vi också de långa tunna spindelben och i kroppen finns en TV som visar en basebollmatch.

När jag ser alla dessa bilder och konstverk så kommer jag att tänka på Newt Scamander, huvudpersonen i filmen “Fantastiska vidunder och var man hittar dem” (2016) efter J. K. Rowlings roman. Newt Scamander är en magizoologist som försöker rädda och bevara hotade magiska varelser som Niffler, Erumpet och Obscurus. Han förvarar alla dessa fantastiska varelser i en magisk resväska. Öppnar man väskan kan man gå nedför en lång trappa och besöka Scamanders laboratorium och en enorm park där han föder upp sina märkliga djur och håller dem i säkert förvar. Scamanders resväska blir som en metafor för vår fantasi där vi kan skapa alla dessa påhittade varelser som fascinerat och skrämt oss genom historien. Ibland smiter de ut från väskan, precis som i filmen, och blir till fantastiska och skrämmande bilder, berättelser och filmer.

 

 

 

 

 

 

Mathias Jansson

Ur arkivet

view_module reorder

Liljevalchs vårsalong

Ett av de tidigaste vårtecknen är som vanligt Liljevalchs vårsalong; en tillställning som alltsedan 1921 lockar horder av konstlystna till det snart hundraåriga museet, där både kända och okända konstnärer ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 05 februari, 2014

Dr Krabba 3

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 20 oktober, 2011

Ernst Rydén. Dikter

Jag heter Ernst Rydén, 21 år gammal. Jag flyttade nyss från Stockholm till Lund. Mitt skrivande uppstod i skolbänken på tråkiga lektioner, det såg bättre ut att stirra in i ...

Av: Ernst Rydén | Utopiska geografier | 07 april, 2014

Den gamble mannen stryker gråskallan sin – nytt inlägg från professor Stofil

Man snubblar numera mest varje dag på språkliga missfoster i den offentliga debatten, nu senast i ett par rubriker i våra båda största dagstidningar. I den ena frågas ”Har du ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 16 februari, 2017

Painting showing the martyrdom of Perpetua, Felicitas, from the Menologion of Basil II Public Domain

Även i dag är myten starkare än sanningen

Myten berättar, att det Romerska kejsardömet som bildades ur Romerska republiken år 27 f. Kr., förföljde kristna. ”Den stora förföljelsen”, den som gett upprinnelser till en uppsjö martyrberättelser om arla ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 06 mars, 2016

Lena S. Karlsson

Odd Lindells tolkning av Doktor Glas

Lena S. Karlsson är väldigt förtjust i en ny uppsättning av "Doktor Glas".

Av: Lena S. Karlsson | Gästkrönikör | 16 oktober, 2015

Bo Strömstedt  Foto: Wikipedia   CC BY SA3

”Väcka, oroa, förarga”

Bo Strömstedts frånfälle vid 87 års ålder häromveckan fick många att skriva ner sina minnen av honom. Chefredaktören på Svenska Dagbladet ägnade på midsommardagen många erkännsamma ord åt den skicklige ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 02 juli, 2016

Vincent van Gogh och orientalismen – Del 1

Exotiska influenser har alltid varit något som definierat stil liksom val av motiv för konstnärer. Aldrig har detta varit tydligare i konsthistorien än under artonhundratalets andra hälft när implikationerna av ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 26 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.