Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | 06 september, 2010
Utopiska geografier

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | 26 juli, 2012
Litteraturens porträtt

Vilse i en paradox – om kreativitetens baksida

Jag är tonsättare. Just nu har jag en paralyserande och skoningslös skrivkramp. Kreativitet är en naturkraft, och som alla naturkrafter har den en inneboende potential att orsaka stor förödelse. Vad ...

Av: Oliver Bowers | 06 november, 2012
Musikens porträtt

Amado mio

Istället för att tystna inför lidandetInsistera på detDen olyckliga kärlekenSublimeradBlir litteraturFinn motsägelsen i det som stryper Och dödarBeskriv inteTransformeraTransubstansiera(transhumanar significar per verba non si porria) bli ängel att tro på en ...

Av: Gilda Melodia | 03 november, 2010
Utopiska geografier

Harriet Russell ”Return to sender” (2008)

Som ett konstverk på posten



På 1960-talet började konstnärer skicka konst, som vykort och små kollage, till varandra med posten. Företeelsen fick namnet “Mail art” och nådde sin storhetstid på 1970-talet. Konsten att skicka brev är idag nästan en bortglömd företeelse, för vem behöver brev när man enkelt kan maila, facebooka, snapchatta och whatsappa till varandra? Det gamla talesättet “Som ett brev på posten” verkar idag också mer vara ett ironiskt uttryck än ett löfte om punktlighet och omsorg för våra försändelser.


Det är nu inte alltid posten är så samarbetsvillig och så intresserad av konstnärliga uttryck. Det är något som den norska konstnären Marit Følstad fick uppleva när hon skulle transportera sitt konstverk “Anger/Dangerous” från tillverkaren i London till Norge. Konstverket som består av en neonskylt med texten "Anger/Dangerous", stoppades av tullen som inte betraktade det som ett konstverk utan som, just det, en neonskylt, som då enligt lag ska beläggas med moms för att kunna föras in i landet. Følstad blev tvungen att driva saken i domstol för att bevisa att hennes konstverk inte var en vanlig neonskylt, utan ett konstverk. I domstolen vann konstnären till slut, så nu är det återigen ett konstverk och inte bara en vanlig neonskylt.
Harriet Russell ”Return to sender” (2008)<br />
<br />
Walead Beshty, krossat glasblock, (2005-2014)

Harriet Russell ”Return to sender” (2008)

Walead Beshty, krossat glasblock, (2005-2014)

Annons:

En som upplevt postens hårdhänta hantering av paket är den amerikanska konstnären Walead Beshty. Under nio år skickade han olika sorters glasblock med budfirman FedEx. I många fall råkade paketen ut för en omild behandling och glaset kom tillbaka med sprickor och skador. De skadade glasblocken blev till skulpturer, där de slumpmässiga sprickorna och mönstren berättade en historia om verkets resa genom det amerikanska landskapet. Utställningen var väl inte den bästa reklamen för företaget FedEx, eftersom Beshty använde emballaget som podium där FedEx logga syntes tydligt och ovanpå ställde han demonstrativt det trasiga glasblocket.

På nätet kan man hitta flera historier, sanna eller påhittade, om personer som skickat sig själva med posten. Att maila sig själv på posten är inget man ska prova då risken att man dör på kuppen är ganska stor. Ett betydligt bättre sätt att se hur postsystemet fungerar inifrån är att rigga en kamera i ett paket. Konstnärsgruppen !Mediengruppe Bitnik gjorde (2013) verket “Delivery for Mr. Assange”, som är en 32-timmars live post-performance där man skickade ett paket till Wikileaks grundaren Julian Assange som befann sig på Ecuadors ambassad i London. Löpande under projektet skickades bilder och positioner från kameran till en hemsida och Bitniks Twitter-konto. Slutligen avslutades performancen när paketet nådde fram till mottagaren och de tusentals som följde paketets väg på Twitter kunde få en hälsning från Julian Assange själv genom kameran.

Hur långt är egentligen posten och din brevbärare villiga att gå för att få leverera din post? Den amerikanska posten har ett berömt inofficiellt motto som lyder: “Neither snow nor rain nor heat nor gloom of night stays these couriers from the swift completion of their appointed rounds”. En engelsk illustratörsstudent vid namn Harriet Russell beslöt att sätta den engelska posten på prov och se om man fortfarande levde upp till devisen att brevet alltid ska fram. Russell skapade en serie vykort som hon kallade “Return to sender”. Hon skickade 130 vykort till sig själv där adressen bestod av en karta, en rebus, ett korsord och andra pussel som först måste lösas innan man kunde hitta mottagaren. Otroligt nog lyckades posten leverera alla, utom 10 stycken som inte kom fram till mottagaren. Breven har samlats i en bok som publicerade 2005 med titeln “Envelopes: A Puzzling Journey Through the Royal Mail“

Det är nu inte alltid posten är så samarbetsvillig och så intresserad av konstnärliga uttryck. Det är något som den norska konstnären Marit Følstad fick uppleva när hon skulle transportera sitt konstverk “Anger/Dangerous” från tillverkaren i London till Norge. Konstverket som består av en neonskylt med texten "Anger/Dangerous",  stoppades av tullen som inte betraktade det som ett konstverk utan som, just det, en neonskylt, som då enligt lag ska beläggas med moms för att kunna föras in i landet. Følstad blev tvungen att driva saken i domstol för att bevisa att hennes konstverk inte var en vanlig neonskylt, utan ett konstverk. I domstolen vann konstnären till slut, så nu är det återigen ett konstverk och inte bara en vanlig neonskylt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nu ska man inte skylla postens anställda för att inte vara kreativa. Det finns historiska exempel på att dela ut post kan vara grunden till en konstnärlig karriär. Ta bara fransmannen Ferdinand Cheval som under 1800-talet arbetade som brevbärare. Under sina långa promenader samlade han längs vägen på sig stenar som han tyckte var intressanta och vackra och som han sedan tog hem för att bygga sitt eget ideal palats som idag är en stor turistattraktion. Cheval ville egentligen begravas i sitt palats men då det inte var tillåtet i Frankrike så byggde han istället ett mausoleum på kyrkogården i en snirklig barock inspirerad stil där han nu ligger begravd.

 

 

 

Mathias Jansson

Ur arkivet

view_module reorder

"Det är viktigt att hitta en grundvision för sitt arbete."

   "Det är viktigt att hitta en grundvision för sitt arbete." - Ett samtal med Jens Assur. Text & foto av Carl Abrahamsson. Med utställningen "This is my time, this ...

Av: Tidningen Kulturen | Konstens porträtt | 19 september, 2006

Veckan från Riga

På en utflykt över helgen till Riga. Under stormaktstiden Sveriges näst största stad. Tidvis kanske till och med den största, då det var inte så noga med folkräkningen. Nu Baltikums ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 31 juli, 2011

Pippar fröken mycket?!

Det är en tid som jag tror de flesta av oss minns, och många minns den nog mycket väl. Jag gör då det definitivt. Då när barndomens och oskuldens tid ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 07 juni, 2011

”Ros med dagg av idel godhet…” Om den heliga Birgitta

”Ros med dagg av idel godhet, stjärna skimrande av klarhet, o, Birgitta, nådens kärl!Skänk med daggen himlens kärlek, några stänk av livets renhetin i denna tårevärld.” Så hyllas den heliga Birgitta i ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 17 februari, 2013

En av de gamla Zita-båtarna Foto Björn Gustavsson

Zita-båtarna och SPA i Smögen

Jag minns den förtrollande känslan i att vistas på Smögen under 1960-talet. Det utpostliknande samhället med vita hus på höga stensocklar kring trånga gränder hade då ännu inte broförbindelse och ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 september, 2016

Mikroprosa av calle flognman

molnen tätnar talar med läpplös rörelse skiftande färger. sjunker.

Av: Calle Flognman | Utopiska geografier | 18 maj, 2016

Kyrktuppens öga – rörelse och genesis i Lage Lindells måleri

TEMA VÄSTERBOTTEN Lage Lindell. Utsnitt från mural. Bildens begränsning, dess format är irriterande. Helst inget särskilt format, ett berg, en stor vägg vars gränser man inte ser, antagligen för att formen då blir ...

Av: Jonas Lindahl | Essäer om litteratur & böcker | 10 februari, 2008

Det är skillnad på folk och folk

Min sängkompis ”F” är fet. Objektivt sätt. Det vill säga hennes Body Mass Index, BMI, eller kroppsmasseindex, som BMI heter på svenska, skvallrar om, att i relationen mellan hennes vikt ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 23 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.