Bild: Tarja Salmi-Jacobson

I greve Draculas fotspår. Del 1

Tarja Salmi-Jacobsons reportage i två delar om Draculas födelseort Sighisoara.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 11 januari, 2016
Resereportage

Asger Jorn: I begynnelsen var bilden. Foto: Thomas Notini

Cobra – nittonhundratalets sista avantgarde

Thomas Notini om COBRA som inte är en antydan om något farligt och skräckinjagande utan ett akrostikon bildat av början av (de franska) namnen på de tre städer varifrån gruppens ...

Av: Thomas Notini | 17 augusti, 2015
Essäer om konst

Gustav Mahler och den åttonde symfonin

Sällsamt tillfälle. Äntligen Mahlers åttonde symfoni i levande närvarande form, utförande. Katarina Kyrkan är fylld av förväntan och bristningsgräns. Här är nu då utlovat ”Historiens största och mäktigaste musikstycke” alternativt ...

Av: Oliver Parland | 22 mars, 2012
Essäer om musik

Kurt Peter Larsen har tappat minnet

Den danske författaren Kurt Peter Larsen, översatt till engelska, polska, tjeckiska, svenska, tyska, holländska... och vars pjäs "AAAHR!!!" blev utsedd till vinnare av den världsomfattande dramatävlingen utlyst av International Playwrights ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 oktober, 2008
Gästkrönikör

Harriet Russell ”Return to sender” (2008)

Som ett konstverk på posten



På 1960-talet började konstnärer skicka konst, som vykort och små kollage, till varandra med posten. Företeelsen fick namnet “Mail art” och nådde sin storhetstid på 1970-talet. Konsten att skicka brev är idag nästan en bortglömd företeelse, för vem behöver brev när man enkelt kan maila, facebooka, snapchatta och whatsappa till varandra? Det gamla talesättet “Som ett brev på posten” verkar idag också mer vara ett ironiskt uttryck än ett löfte om punktlighet och omsorg för våra försändelser.


Det är nu inte alltid posten är så samarbetsvillig och så intresserad av konstnärliga uttryck. Det är något som den norska konstnären Marit Følstad fick uppleva när hon skulle transportera sitt konstverk “Anger/Dangerous” från tillverkaren i London till Norge. Konstverket som består av en neonskylt med texten "Anger/Dangerous", stoppades av tullen som inte betraktade det som ett konstverk utan som, just det, en neonskylt, som då enligt lag ska beläggas med moms för att kunna föras in i landet. Følstad blev tvungen att driva saken i domstol för att bevisa att hennes konstverk inte var en vanlig neonskylt, utan ett konstverk. I domstolen vann konstnären till slut, så nu är det återigen ett konstverk och inte bara en vanlig neonskylt.
Harriet Russell ”Return to sender” (2008)<br />
<br />
Walead Beshty, krossat glasblock, (2005-2014)

Harriet Russell ”Return to sender” (2008)

Walead Beshty, krossat glasblock, (2005-2014)

Annons:

En som upplevt postens hårdhänta hantering av paket är den amerikanska konstnären Walead Beshty. Under nio år skickade han olika sorters glasblock med budfirman FedEx. I många fall råkade paketen ut för en omild behandling och glaset kom tillbaka med sprickor och skador. De skadade glasblocken blev till skulpturer, där de slumpmässiga sprickorna och mönstren berättade en historia om verkets resa genom det amerikanska landskapet. Utställningen var väl inte den bästa reklamen för företaget FedEx, eftersom Beshty använde emballaget som podium där FedEx logga syntes tydligt och ovanpå ställde han demonstrativt det trasiga glasblocket.

På nätet kan man hitta flera historier, sanna eller påhittade, om personer som skickat sig själva med posten. Att maila sig själv på posten är inget man ska prova då risken att man dör på kuppen är ganska stor. Ett betydligt bättre sätt att se hur postsystemet fungerar inifrån är att rigga en kamera i ett paket. Konstnärsgruppen !Mediengruppe Bitnik gjorde (2013) verket “Delivery for Mr. Assange”, som är en 32-timmars live post-performance där man skickade ett paket till Wikileaks grundaren Julian Assange som befann sig på Ecuadors ambassad i London. Löpande under projektet skickades bilder och positioner från kameran till en hemsida och Bitniks Twitter-konto. Slutligen avslutades performancen när paketet nådde fram till mottagaren och de tusentals som följde paketets väg på Twitter kunde få en hälsning från Julian Assange själv genom kameran.

Hur långt är egentligen posten och din brevbärare villiga att gå för att få leverera din post? Den amerikanska posten har ett berömt inofficiellt motto som lyder: “Neither snow nor rain nor heat nor gloom of night stays these couriers from the swift completion of their appointed rounds”. En engelsk illustratörsstudent vid namn Harriet Russell beslöt att sätta den engelska posten på prov och se om man fortfarande levde upp till devisen att brevet alltid ska fram. Russell skapade en serie vykort som hon kallade “Return to sender”. Hon skickade 130 vykort till sig själv där adressen bestod av en karta, en rebus, ett korsord och andra pussel som först måste lösas innan man kunde hitta mottagaren. Otroligt nog lyckades posten leverera alla, utom 10 stycken som inte kom fram till mottagaren. Breven har samlats i en bok som publicerade 2005 med titeln “Envelopes: A Puzzling Journey Through the Royal Mail“

Det är nu inte alltid posten är så samarbetsvillig och så intresserad av konstnärliga uttryck. Det är något som den norska konstnären Marit Følstad fick uppleva när hon skulle transportera sitt konstverk “Anger/Dangerous” från tillverkaren i London till Norge. Konstverket som består av en neonskylt med texten "Anger/Dangerous",  stoppades av tullen som inte betraktade det som ett konstverk utan som, just det, en neonskylt, som då enligt lag ska beläggas med moms för att kunna föras in i landet. Følstad blev tvungen att driva saken i domstol för att bevisa att hennes konstverk inte var en vanlig neonskylt, utan ett konstverk. I domstolen vann konstnären till slut, så nu är det återigen ett konstverk och inte bara en vanlig neonskylt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nu ska man inte skylla postens anställda för att inte vara kreativa. Det finns historiska exempel på att dela ut post kan vara grunden till en konstnärlig karriär. Ta bara fransmannen Ferdinand Cheval som under 1800-talet arbetade som brevbärare. Under sina långa promenader samlade han längs vägen på sig stenar som han tyckte var intressanta och vackra och som han sedan tog hem för att bygga sitt eget ideal palats som idag är en stor turistattraktion. Cheval ville egentligen begravas i sitt palats men då det inte var tillåtet i Frankrike så byggde han istället ett mausoleum på kyrkogården i en snirklig barock inspirerad stil där han nu ligger begravd.

 

 

 

Mathias Jansson

Ur arkivet

view_module reorder

Marilyn, det förevigade barnet, en hummingbird

”Marilyn lever!” jublade texten i Liljevalchs utställningskatalog år 2002. Det var 40 år efter Marilyns död. Nu har det gått 50 år sedan den platinablonda Hollywoodstjärnan hittades livlös i sitt ...

Av: Nicole E. Wallenrodhe | Essäer om film | 04 augusti, 2012

Halldór Laxness

Halldór Laxness vibrationer

Halldór Laxness (1902-1998) var en komplex isländsk författare och människa. Som människa uppvisade han en svängning från socialistisk övertygelse till en mer neutral politisk ställning. Som författare berikade han hela ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 29 maj, 2017

Från Fångarna på fortet till Stjärnorna på slottet

Bara några år efter murens fall riktades en stöt mot DDR-Sveriges hjärta. TV4 inlemmades i marknätet och hela folket kunde nu ta del av det fantasiomspunna kapitalistiska mediet. Samhällskroppen som ...

Av: Axel Andersson | Gästkrönikör | 04 februari, 2010

Internationell konstmässa i Carrousel du Louvre i Paris Norden och Sydamerika i ett…

I ett samlat grepp av det finländska konstgalleriet AVA Galleria i Helsingfors förenas ett antal nordiska och sydamerikanska länder i en gemensam konstutställning vid den årliga konstmässan i Carrousel du ...

Av: Carsten Lindström | Gästkrönikör | 14 oktober, 2010

Chavs – Storbritanniens ”white trash”

Skämtfiguren Vicky Pollard i tv-serien Little Britain och ungdomsgänget som terroriserar det trevliga medelklassparet i skräckfilmen Eden Lake. Två ytterligheter som tillsammans utgör bilden av chavs – den brittiska motsvarigheten ...

Av: Charlotte Wiberg | Essäer | 04 februari, 2012

När en etta blir en nolla

Skolavslutning: Foto: Florence Montmar Lilian O Montmar om en nygammal sed: nollningen som drabbar skolungdomarna som börjar gymnasiet. Hösten 2007 urartade många nollningar. Alkoholförgiftade tonåringar fördes till ungdomsmottagningarna, där de ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om samhället | 27 augusti, 2008

Fragment av surrogatpyret X

Morfar storma fult grini av pissnödihet okvädande fram genom den trånga stööduhallen me dess sytillbehörssnår å farstuskrubbssnyltare, å ja efter, en dallerbäling som snubbla över darrjkangan, me en hasti blick ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 04 december, 2007

Hymalaya

Milarepas sanger fra snøfjellet

Tiden hvor natur og ånd sto i felles ledtog mot forfengelighetens og grådighetens barbariske spill, er forbi. Joda, den finnes fremdeles i enkelte bortgjemte lommer her på kloden, men som ...

Av: Ivar Sagbakken | Essäer om religionen | 12 maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.