av Caspar David Friedrich

Götterdämmerung!

Charles-Valentin Alkans op. 27, ”Le chemin de fer”, hör till de många musikaliska tolkningarna av järnvägsresandets fart och fläkt. Det är mindre direkt ljudhärmande än avgångsvisslan och ångpuffarna i H ...

Av: Ivo Holmqvist | 22 november, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | 26 mars, 2016
Musikens porträtt

Varför denna människoindelning?

Något det talas mycket om den senaste tiden är införandet av ordet ”hen”. Detta ska ersätta orden han och henne så att vi tilltalar alla på samma sätt. Jag är nog ...

Av: Emma Holmén | 19 april, 2012
Gästkrönikör

Ralph Waldo Emersons två filosofier

Vem läser Ralph Waldo Emerson idag i Sverige? De sista seriöse läsarna av honom var Ekelund och Geijerstam. Sedan har det varit tyst om den amerikanske filosofen. Ändå har han ...

Av: Bo Gustavsson | 10 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Utsikten från Strandverket är något utöver det vanliga. Foto: Lena Andersson

När utanförskap skapar konst



Konst vid sidan av den etablerade konstscenen. Det är något som Strandverket vill lyfta fram med utställningen Mystrium.




Flera av konstnärerna som visas på Strandverket hann bli lite äldre innan de började med sin konst. Det kan vara så, menar Charlotte Schmidt, att kanske man inte bryr sig om lika mycket vad andra tycker och tänker om en ju äldre man bli. När man inser hur kort tid man har kvar att leva är det svårt att låta bli att följa sina drömmar.
Alpo Koivumäki är en av de konstnärer vars verk  deltar i Mystrium. Foto: Lena Andersson

Alpo Koivumäki är en av de konstnärer vars verk  deltar i Mystrium. Foto: Lena Andersson

Annons:

Konsthallen Strandverket håller till i en försvarsanläggning från 1800-talet på Marstrandsön, som byggdes för att skydda marstrandsborna från dansken. Att komma hit är en upplevelse i sig. Nu på sommaren är det fantastiskt vackert med det blå vattnet och båtarna utanför fönstren.

Dessa fönster är skapta så att man kunde skjuta kanoner ut genom dem och i taket hänger resterna av en säng kvar. Det ser ut som en större trälåda och det brukade vara tre soldater som sov i samma säng, berättar guiden Charlotte Schmidt. Hur de fick plats är svårt att förstå.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sommarutställningen på Strandverket handlar den här gången om Outsider Art, det vill säga konst som vanligtvis inte visas på museum. Konstnärerna har upplevt någon form av utanförskap, till exempel att de kommit till Sverige som flyktingar. Större delen kommer dock från Sverige och Finland. De är alla självlärda som med sin egen skaparglädje som drivkraft lyckats gå utanför de tänkta ramarna och där skapandet i sig har varit det väsentliga och inte tanken på försäljning eller berömdhet. De flesta är okända, men det finns några undantag, till exempel Primus Mortimer.

Kuratorer för utställningen är Borghild Håkansson och Staffan Backlund. Kello är den konstnär som de tagit utställningens titel Mystriumfrån. På grund av att Kello var rädd om sin anonymitet är det inte hans riktiga namn som används.

Det var när Borghild Håkansson körde vilse efter att hon varit på en loppis i Ulricehamnstrakten som hon hittad en älg som stod bakom några granar. När hon stannade för att undersöka saken närmare, upptäckte hon den röda stuga där Kello bodde. Han hade varit finsnickare hela sitt liv och hade tillverkat massor av skulpturer och reliefer som fanns både i inne i huset och utomhus.

Ovanför dörren hängde en bräda med inskriptionen: ”Konsten är ett mystrium, låt den vara det”. Det var ingen felstavning, utan Kello menade att konsten var ännu mera mystisk än ett mysterium.

Kerstin Bille är annan konstnär vars verk medverkar på Mystrium. Efter hennes död hittades 1200 kollage. Eftersom hon var väldigt känslig för kritik, vågade hon inte visa dem offentligt medan hon levde. Hon var väl medveten om konstvärlden, vilket återspeglas i kollagen. Det finns en symbolik i flera av bilderna, exempelvis Johannes döparens huvud på ett fat.

Efter Kerstin Billes död hittades 1200 kollage. Foto: Thomas Wingstedt

 

Salih Mujcinovic flydde krigets Bosnien och kom till Sverige 1995. I Bosnien drev han eget företag, en metallverkstad, där han tillverkade föremål och gjorde reparationer. Det var inte så enkelt att få jobb i Sverige. Därför började han med träarbeten som ett sätt att hålla sig sysselsatt. Salih Mujcinovic tillverkar moskéer av trän. Både vardagsrummet och hallen i lägenhet i Göteborg är fyllda av dem. Han har en förstående fru som har delat av halva köksbordet med ett rep för att markera var han kan sitta och arbeta.

Verken har nått internationell ryktbarhet och många, alltifrån arkitektstuderande till shejker har besökt Salih Mujcinovic i hemmet i stadsdelen Bergsjön. Det är fotografen Lars Tunbjörk som har tagit bilderna på Salih Mujcinovic och moskéerna som hänger på väggarna intill verken på Strandverket.

Att bli konstnär fanns inte i Eila Leino föreställningsvärld. Hon växte upp på ett mindre lantbruk i Finland och föräldrarna hade varken råd att köpa leksaker eller böcker till henne. Då hon arbetat hela sitt liv som städerska var kroppen utsliten och hon var tvungen att rehabilitera sig. Det gjorde att hon provade på sömnad och hantverk och hon har gått på folkhögskola med inriktning färg och form.

Eila Leino gör dockor av trä som hon tillverkar i hemmet. När de blir för många åker hon till loppmarknader och säljer dem. Förutom trädockor tecknar hon också och testar olika material och uttryck. Leino hann bli 45 år innan hon började teckna på kvällen när barnen hade lagt sig.

Flera av konstnärerna som visas på Strandverket hann bli lite äldre innan de började med sin konst. Det kan vara så, menar Charlotte Schmidt, att kanske man inte bryr sig om lika mycket vad andra tycker och tänker om en ju äldre man bli. När man inser hur kort tid man har kvar att leva är det svårt att låta bli att följa sina drömmar.

Mystrium visas på Strandverket fram tills den första oktober. Borghild Håkansson och Staffan Backlund har tidigare visat en stor del av verken i Annan Konst på Göteborgs konstmuseum 2009 och i Eljestpå Liljevalchs i Stockholm 2010, men utställningen på Strandverket är något alldeles extra.

 

 

 

Lena Andersson

Ur arkivet

view_module reorder
Mediation i Tibet. Bild: Guido Zeccola

Asiens helande inverkan

Varför har discipliner från Asien en botande (helande) inverkan på oss?

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 07 juli, 2015

Malin Bergman Gardskär

Det är inte svenska folket det är synd om

Människor runt om i världen tvingas fly från sina hem, liv och familjer i hopp om att finna en trygghet bortanför sin egen landsgräns. Vi borde vara tacksamma över det ...

Av: Malin Bergman Gardskär | Gästkrönikör | 17 augusti, 2015

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | Scenkonstens porträtt | 22 oktober, 2008

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Några Dikter av Sven André

Resenärerna   Klockan halv fem i begynnelsen det gröna språket - fågelsången som en flock andhämtande osagdheter i den uppdämda morgontimmen talande till oss dessa spräckta ansatser:

Av: Sven André | Utopiska geografier | 17 maj, 2010

Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century

Konsten är alltid, i sitt ständiga försök att förstå och förklara, hylla eller kritisera, på ett eller annat sätt en produkt av sin samtid. Därför måste man för att förstå ...

Av: Ida Thunström | Kulturreportage | 18 december, 2009

Stefan Alldén

(Sur)realistiska sagor

En vacker blomma blev en gång planterad på en äng. En människa som höll av den så. Fler och fler kom och betraktade och beundrade. Med tiden blev den bara ...

Av: Stefan Alldén | Gästkrönikör | 27 december, 2015

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 19 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.