Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 26 augusti, 2013
Essäer om samhället

Zonen mellan verklighet och verklighet

Under större delen av 2000-talets första årtionde publicerades en liten tidskrift i A5-format som kom fyra gånger om året. Den hette Mitrania och trots det obetydliga formatet var Mitrania en ...

Av: Bertil Falk | 16 mars, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Lovsång

Tidig morgon vid Gryningens Port Din hand sträcktes ut- möte med min Vi vandrade igenom och - det blev Morgon - det blev Zenit - allt stod stilla Vi voro en - varandras like  

Av: Violet Tengberg | 26 april, 2010
Utopiska geografier

När vetenskap blir till religion

Jag är för vetenskap. Så länge den inte blir till religion. När den blir till religion händer det att bokstavstrogna vetenskapsfundamentalister kryper fram ur gömmorna och etablerar sig som nät-terrorister. Till ...

Av: Stefan Whilde | 01 Maj, 2013
Stefan Whilde

Utsikten från Strandverket är något utöver det vanliga. Foto: Lena Andersson

När utanförskap skapar konst



Konst vid sidan av den etablerade konstscenen. Det är något som Strandverket vill lyfta fram med utställningen Mystrium.




Flera av konstnärerna som visas på Strandverket hann bli lite äldre innan de började med sin konst. Det kan vara så, menar Charlotte Schmidt, att kanske man inte bryr sig om lika mycket vad andra tycker och tänker om en ju äldre man bli. När man inser hur kort tid man har kvar att leva är det svårt att låta bli att följa sina drömmar.
Alpo Koivumäki är en av de konstnärer vars verk  deltar i Mystrium. Foto: Lena Andersson

Alpo Koivumäki är en av de konstnärer vars verk  deltar i Mystrium. Foto: Lena Andersson

Annons:

Konsthallen Strandverket håller till i en försvarsanläggning från 1800-talet på Marstrandsön, som byggdes för att skydda marstrandsborna från dansken. Att komma hit är en upplevelse i sig. Nu på sommaren är det fantastiskt vackert med det blå vattnet och båtarna utanför fönstren.

Dessa fönster är skapta så att man kunde skjuta kanoner ut genom dem och i taket hänger resterna av en säng kvar. Det ser ut som en större trälåda och det brukade vara tre soldater som sov i samma säng, berättar guiden Charlotte Schmidt. Hur de fick plats är svårt att förstå.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sommarutställningen på Strandverket handlar den här gången om Outsider Art, det vill säga konst som vanligtvis inte visas på museum. Konstnärerna har upplevt någon form av utanförskap, till exempel att de kommit till Sverige som flyktingar. Större delen kommer dock från Sverige och Finland. De är alla självlärda som med sin egen skaparglädje som drivkraft lyckats gå utanför de tänkta ramarna och där skapandet i sig har varit det väsentliga och inte tanken på försäljning eller berömdhet. De flesta är okända, men det finns några undantag, till exempel Primus Mortimer.

Kuratorer för utställningen är Borghild Håkansson och Staffan Backlund. Kello är den konstnär som de tagit utställningens titel Mystriumfrån. På grund av att Kello var rädd om sin anonymitet är det inte hans riktiga namn som används.

Det var när Borghild Håkansson körde vilse efter att hon varit på en loppis i Ulricehamnstrakten som hon hittad en älg som stod bakom några granar. När hon stannade för att undersöka saken närmare, upptäckte hon den röda stuga där Kello bodde. Han hade varit finsnickare hela sitt liv och hade tillverkat massor av skulpturer och reliefer som fanns både i inne i huset och utomhus.

Ovanför dörren hängde en bräda med inskriptionen: ”Konsten är ett mystrium, låt den vara det”. Det var ingen felstavning, utan Kello menade att konsten var ännu mera mystisk än ett mysterium.

Kerstin Bille är annan konstnär vars verk medverkar på Mystrium. Efter hennes död hittades 1200 kollage. Eftersom hon var väldigt känslig för kritik, vågade hon inte visa dem offentligt medan hon levde. Hon var väl medveten om konstvärlden, vilket återspeglas i kollagen. Det finns en symbolik i flera av bilderna, exempelvis Johannes döparens huvud på ett fat.

Efter Kerstin Billes död hittades 1200 kollage. Foto: Thomas Wingstedt

 

Salih Mujcinovic flydde krigets Bosnien och kom till Sverige 1995. I Bosnien drev han eget företag, en metallverkstad, där han tillverkade föremål och gjorde reparationer. Det var inte så enkelt att få jobb i Sverige. Därför började han med träarbeten som ett sätt att hålla sig sysselsatt. Salih Mujcinovic tillverkar moskéer av trän. Både vardagsrummet och hallen i lägenhet i Göteborg är fyllda av dem. Han har en förstående fru som har delat av halva köksbordet med ett rep för att markera var han kan sitta och arbeta.

Verken har nått internationell ryktbarhet och många, alltifrån arkitektstuderande till shejker har besökt Salih Mujcinovic i hemmet i stadsdelen Bergsjön. Det är fotografen Lars Tunbjörk som har tagit bilderna på Salih Mujcinovic och moskéerna som hänger på väggarna intill verken på Strandverket.

Att bli konstnär fanns inte i Eila Leino föreställningsvärld. Hon växte upp på ett mindre lantbruk i Finland och föräldrarna hade varken råd att köpa leksaker eller böcker till henne. Då hon arbetat hela sitt liv som städerska var kroppen utsliten och hon var tvungen att rehabilitera sig. Det gjorde att hon provade på sömnad och hantverk och hon har gått på folkhögskola med inriktning färg och form.

Eila Leino gör dockor av trä som hon tillverkar i hemmet. När de blir för många åker hon till loppmarknader och säljer dem. Förutom trädockor tecknar hon också och testar olika material och uttryck. Leino hann bli 45 år innan hon började teckna på kvällen när barnen hade lagt sig.

Flera av konstnärerna som visas på Strandverket hann bli lite äldre innan de började med sin konst. Det kan vara så, menar Charlotte Schmidt, att kanske man inte bryr sig om lika mycket vad andra tycker och tänker om en ju äldre man bli. När man inser hur kort tid man har kvar att leva är det svårt att låta bli att följa sina drömmar.

Mystrium visas på Strandverket fram tills den första oktober. Borghild Håkansson och Staffan Backlund har tidigare visat en stor del av verken i Annan Konst på Göteborgs konstmuseum 2009 och i Eljestpå Liljevalchs i Stockholm 2010, men utställningen på Strandverket är något alldeles extra.

 

 

 

Lena Andersson

Ur arkivet

view_module reorder
Stefan Zweig

Stefan Zweig om den politiska människan

Tobias Harding om den  österrikisk-ungerske författaren Stefan Zweigs politiska konservatism.

Av: Tobias Harding | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2015

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | Utopiska geografier | 30 juli, 2012

 Leandro Erlich“Swimming Pool”  The 21 st. Century Museum of Art of Kanazawa, Courtesy the Artist

Ända in i kaklet! - simbassänger i konsten

Simbassängerna låg uppradade i dalen som en flod som ledde ända fram till huset. När Burt Lancaster dyker upp i början av filmen The Swimmer från 1968 har han bara ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 februari, 2017

En generation som var kåt på att leva! Intervju med Benny Holmberg

Benny Holmberg är en av Tidningen Kulturens portalfigurer. Han har skrivit essäer, recensioner, skönlitterära texter och är aktiv del av Tidningen Kulturens verklighet. Det känns därför konstigt att redaktionen intervjuar honom ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2013

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Oväder

Nog går det att läsa Nick Caves omarbetning av John Lee Hookers "Tupelo Blues" som en dikt:Looka yonder! Looka yonder!Looka yonder! A big black cloud come!A big black cloud come!O ...

Av: Thomas Sjösvärd | Essäer om litteratur & böcker | 03 januari, 2011

John Updike, rovdjursinstinkten och förloraren

Villa ligger invid villa. Likt rader av fyrkantiga lådor fyllda av välordnat och välartat medelklassliv i ändlösa rader. De välklippta gräsmattorna. De välkammade barnen. De skinande leendena. Männen som firar ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 17 februari, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.