Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Pierre Klossowski Roberte Ce Soir Schinkel Pavillon Foto Andrea Rossetti

Målarexorcistens demoner



Om Pierre Klossowskis utställning Roberte Ce Soir, Schinkel Pavillon, Berlin.




Det var Pierres fru Denise som fick stå modell för den mytologiska Roberte, hon viser i alla de utlämnande positionerna. Bunden, knullad och perverterad. Det gnisslas mellan tandraderna. Blir hon utnyttjad eller njuter hon? Får en kvinna äga sin kropp och njuta av sin sexualitet, just efter eget tycke? Är han en mansgris till präst eller behandlar han rentav en tidstypisk feminism?
Pierre Klossowski Roberte Ce Soir Schinkel Pavillon Foto Andrea Rossetti

Pierre Klossowski Roberte Ce Soir Schinkel Pavillon Foto Andrea Rossetti

Annons:

På Unter den Linden ses de klassiska Berlinbyggnaderna Altes Museum och Neue Wache vilka uppfördes efter arkitekten, stadsplaneraren och målaren Karl Friedrich Schinkels skisser under 1800-talet början. Emellan dem tornar DDR-oktogonen och samtidskonstinstitutionen Schinkel Pavillon.

I dagarna står paviljongens portar på glänt till Parissonen Pierre Klossowskis undermedvetna. Att han förutom som konstnär var verksam som präst, filosof och översättare visar sig inte genom madonnor eller typisk informationsbaserad konst, utan genom en visualisering av den ämnesvärld han beskrivit i ord och var hans fascination för och sinnliga släktskap med Markis de Sade och dennes våldspornografiska filosofi är tydlig.

De åtta storskaliga teckningarna från 1976-1981 som uppförts med granit och färgpennor är både tidlösa och stilrena och interagerar nu med de tre harts-, trä- och metall-skulpturer i oktogonens mitt. Djävulsdansen intensifieras så cirkulärt medan betraktaren låts ana att blottandet av lustar tagit spjärn i en mytologisk källa.

Det var Pierres fru Denise som fick stå modell för den mytologiska Roberte, hon viser i alla de utlämnande positionerna. Bunden, knullad och perverterad. Det gnisslas mellan tandraderna. Blir hon utnyttjad eller njuter hon? Får en kvinna äga sin kropp och njuta av sin sexualitet, just efter eget tycke? Är han en mansgris till präst eller behandlar han rentav en tidstypisk feminism?

För att den blanka besökaren ska lyckas nå bortom det direkta krävs en förmedling av konceptet. Att detta nu fattas innebär att hon troligtvis går vilse i sadomasochism, kåta barn i indianfjädrar, armhålsslickande hjortar och hundar med ett alldeles särskilt förhållande till skrev. Vad hon inte vet är att Klossowski utför en exorcism: att han genom målandet av sina inre demoner menar stöta dem ifrån sig.

Att den litterates många texter om lustar och demoner i böcker om Roberte och de Sade eller kortfilmer som The Parallel Barseller Coulibeufs allegoriska Klossowski, peintre exorcisteinte brukats för att leda betraktaren mot konstnärens intentioner är besynnerligt. I Klossowskis värld faller man tyst.

Att Paviljongens ledning domineras till fullo av kvinnor styrker ansatsen: konstnärens sexualisering av kvinnokroppen är felaktig. Hans intresse för ämnet står i vilket fall klart. Filmprogrammet i källaren talar delvis dubbla tungor. Och ja, visst är det Balthus äldre bror texten handlar om. I motivvärld som utförande står bröderna varandra mycket nära.

 

 

 

http://www.timschmidt.se

 

 

Tim Schmidt

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.